Europeiska Kommissionen > ERN > Rättsordningen > Litauen

Senaste uppdatering: 23-11-2007
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Rättsordningen - Litauen

 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Rättskällor 1.
2. Andra rättskällor 2.
3. Rättskällornas hierarki 3.
4. Genomförande av Litauens internationella åtaganden 4.
5. Myndigheter med normgivningsbehörighet 5.
6. Normgivningsprocessen 6.
7. Ikraftträdande 7.
8. Konflikter vid rättstillämpning 8.

 

1. Rättskällor

Rättskällorna är de officiella medel genom vilka rättsreglerna uttrycks och befästs.

Rättsakt (Teisės aktas) - en officiell skriftlig handling som antas av de behöriga statliga institutionerna och som befäster och förklarar rättsreglerna eller närmare anger grunden för rättsreglernas tillämpning i varje enskilt fall. Nedan anges de olika typerna av rättsakter alltefter arten av de rättsliga upplysningar som fastställs i dem:

  1. Normativa rättsakter (Norminiai teisės aktai) - skriftliga beslut av statliga institutioner som upprättar, ändrar eller upphäver allmänna lagar, är tillämpliga på ett icke närmare angivet antal rättssubjekt och godkänns av staten. De normativa rättsakterna delas in i två undergrupper:
    • Lagar (Įstatymai) - rättsakterna med den största rättsliga tyngden, antas av Republiken Litauens parlament (Seimas) eller genom nationell folkomröstning, fastställer allmänna rättsregler avsedda att reglera de huvudsakliga mellanhavandena mellan människor. Lagarna anses utgöra en grundläggande rättskälla.
    • Sekundära rättsakter (Poįstatyminiai aktai) - rättsakter som antas på grundval av lagar, sätter dessa i kraft och stadgar om deras genomförande. En sekundär rättsakt får inte strida mot en lag. De sekundära rättsakterna kan ta följande former:
      • Beslut av Seimas (seimo nutarimai).
      • Förordningar utfärdade av regeringen (vyriausybės nutarimai).
      • Direktiv (instrukcijos) och föreskrifter (įsakymai) utfärdade av ministerierna.
      • Föreskrifter (vietos valdžios) och direktiv (valdymo) utfärdade av lokala myndigheter och förvaltningsorgan.
      • Övriga.
  2. Tolkningsrättsakter (Teisės aiškinimo aktai) beslutas i syfte att förklara innebörden hos och innehållet i gällande bestämmelser. De antas av de institutioner som har ansvaret för att tolka bestämmelserna i fråga.
  3. Enskilda genomföranderättsakter (Individualūs teisės taikymo aktai) är rättsakter genom vilka bestämmelserna i lagstiftningen genomförs. De har en rättslig verkan liknande den hos de normativa rättsakterna men har inte status som rättskällor, eftersom de inte fastställer allmänt gällande regler av generell natur. Rättsakterna avser specifika personer i specifika fall och är giltiga endast en gång, dvs. endast till dess att de sociala omständigheter som de rör upphör att föreligga (utnämning till tjänst, varning, beviljande av pension osv.).

2. Andra rättskällor

Vid sidan av de normativa rättsakterna klassificeras följande rättsakter som primära rättskällor:

Till börjanTill början

  • Allmänna rättsprinciper (Bendrieji teisės principai) (god tro, rättvisa, individuellt ansvar, återhållsamhet) anses utgöra en integrerad del av Litauens rättsordning och används både för att tolka normativa rättsakter och täppa till luckor i lagen. Enligt paragraf 135.1 i Litauens konstitution utgör dessutom allmänt erkända principer inom internationell rätt en del av Litauens rättsordning, och de litauiska domstolarna måste därför tillämpa och följa dessa principer.
  • Sedvanerättsliga regler (Teisiniai papročiai) är av staten sanktionerade uppföranderegler som har fått officiell status till följd av upprepad och varaktig användning. I Litauens civilrätt fastställs att sådana sedvanerättsliga regler är direkt tillämpliga rättskällor. En sedvanerättslig regel får tillämpas om en lag eller ett fördrag explicit anger detta eller om det föreligger en lucka i lagstiftningen. En sedvanerättslig regel som strider mot allmänna rättsprinciper eller tvingande bestämmelser är inte giltig.

Följande anses utgöra härledda rättskällor:

  • Prejudikat (Teismo precedentas) är en dom i ett givet mål som t.ex. meddelats av en domstol i samma eller lägre instans i ett liknande mål. Enligt Litauens rättsordning används prejudikat i stor utsträckning för rådgivande ändamål.
  • Doktrin (Teisės doktrina).

3. Rättskällornas hierarki

Rättskällornas hierarki är ett stegvist system med en kedja av över- och underordningar. Det anger rättsaktens ställning, betydelse och rangordning, beroende på vilken roll, betydelse, konstitutionell tyngd och behörighet den myndighet har som har antagit den. Denna hierarki bygger på skillnaden i rättslig rang: en rättsakt på en lägre nivå i hierarkin får inte strida mot en rättsakt på en högre nivå. Följande rättsliga hierarki har fastställts inom den litauiska rättsordningen:

Till börjanTill början

  • Konstitutionen (Konstitucija) har högsta rättsliga rang och ligger till grund för lagstiftningen och tillämpningen av lagarna, fastställandet av de offentliga förfarandena, förbindelserna mellan statliga myndigheter och allmänheten samt de organisatoriska principerna för statsförvaltningen. Lagarna och de övriga rättsakterna får inte strida mot konstitutionen.
  • Konstitutionella lagar (Konstituciniai įstatymai) reglerar särskilt viktiga rättsförhållanden, antas genom särskilda förfaranden och är en integrerad del av konstitutionen.
  • Internationella överenskommelser ratificerade av Seimas (Seimo ratifikuotos tarptautinės sutartys) är internationella överenskommelser som ingåtts på Republiken Litauens vägnar, som inte strider mot Litauens konstitution och som är ratificerade av Seimas.
  • Kodifierade rättsakter (lagsamlingar) (Kodifikuoti įstatymai (kodeksai)) är enhetliga, rättsligt integrerade lagar som harmoniserats internt utifrån ett enhetligt koncept och kännetecknas av sin höga grad av rättslig summering. De skapar en sammanhängande reglering av ett visst livsområde (t.ex. civilrätt, civilprocessrätt, brottsrätt och arbetsrätt).
  • Vanliga lagar (Paprastieji įstatymai) antas på grundval av konstitutionen, de konstitutionella lagarna och de ratificerade internationella överenskommelserna, varvid hänsyn tas till rättsliga krav som uppstår i offentliga sammanhang.
  • Sekundära rättsakter (Poįstatyminiai teisės aktai) (se fråga 1).

4. Genomförande av Litauens internationella åtaganden

Enligt Litauens konstitution är endast lagar som kungjorts giltiga. Litauens internationella överenskommelser som trätt i kraft måste sålunda genomföras i Litauen. Underlåtenhet att följa eller genomföra en internationell överenskommelse som trätt i kraft kan inte motiveras med stöd i inhemska (nationella) bestämmelser. Enligt den litauiska konstitutionen utgör internationella överenskommelser som ratificerats av Seimas integrerade delar i den litauiska rättsordningen. Liksom i många andra kontinentaleuropeiska länder får internationella överenskommelser som ratificerats av Litauen tillämpas direkt.

Till börjanTill början

Om det uppstår en konflikt mellan en litauisk lag och en ratificerad internationell överenskommelse, föreskrivs det i Republiken Litauens lag om internationella överenskommelser samt i några andra nationella lagar att den ratificerade intenationella överenskommelsen ska ha företräde. Om vissa förhållanden regleras på likvärdigt sätt i en inhemsk lag och i en internationell multilateral eller bilateral överenskommelse, ska den internationella överenskommelsen tillämpas framför den inhemska (nationella) lagen. Om en viss fråga regleras såväl i en bilateral som en multilateral överenskommelse, ges emellertid den multilaterala överenskommelsen företräde. Det bör noteras att om en viss fråga regleras både i en bilateral överenskommelse mellan Republiken Litauen och EU:s medlemsstater och i EG-lagstiftningen, ges EG-lagstiftningen företräde.

Internationella överenskommelser undertecknade av Litauen ska tolkas och tillämpas av de litauiska domstolarna med stöd i utländsk rättspraxis.

EG-lagstiftningen

Eftersom EU-förordningar träder i kraft direkt och är direkt tillämpliga, behöver inga särskilda lagar eller andra rättsakter antas för att de ska kunna genomföras.

EU-direktiven träder emellertid inte i kraft direkt i medlemsstaterna. Därför är medlemsstaterna endast tvungna att följa dem i den mån som krävs för att uppnå de resultat som anges i dem. De nationella organen får fritt välja hur de ska genomföras.

5. Myndigheter med normgivningsbehörighet

Seimas är den enda institutionen med behörighet att stifta lagar. Alla andra rättsakter antagna av statliga institutioner måste överensstämma med Litauens konstitution och övriga lagar.

Till börjanTill början

Övriga rättsakter får antas av:

  1. Seimas (beslut)
  2. Presidenten (dekret)
  3. Regeringen (förordningar)
  4. Ministerier och övriga statliga myndigheter (föreskrifter)
  5. Regionala myndigheter (föreskrifter)
  6. Lokala myndigheter (beslut, föreskrifter)

6. Normgivningsprocessen

Internationella överenskommelser

Seimas ratificerar Litauens internationella överenskommelser via lagar. Litauens president lägger fram internationella överenskommelser för Seimas för ratificering på eget initiativ eller på förslag av regeringen.

De av Litauens internationella överenskommelser som enligt den litauiska konstitutionen, Republiken Litauens lag om internationella överenskommelser och själva överenskommelsen inte behöver ratificeras antas genom beslut av Lituaens regering. Det ministerium som ansvarar för genomförandet av en given internationell överenskommelse lägger i samarbete med utrikesministeriet fram överenskommelsen för Litauens regering för beslut.

Lagar

Lagstiftningsprocessen omfattar följande skeden:

  1. Initiativ till att stifta en ny lag.
  2. Registrering och granskning av lagförslaget i parlamentsutskotten.
  3. Granskning av lagförslaget vid ett möte i parlamentet.
  4. Beslut om att anta lagen.
  5. Undertecknande och utfärdande av lagen.

Ledamöterna i Seimas, presidenten och regeringen har behörighet att ta initiativ till nya lagar i Seimas. Seimas är skyldig att behandla alla lagförslag som läggs fram för den av minst 50 000 röstberättigade väljare. För ändring av eller tillägg till Litauens konstitution krävs att förslaget läggs fram inför Seimas av minst en fjärdedel av dess ledamöter eller 300 000 röstberättigade. Lagförslag kungörs i publikationerna Seimo kronika och Valstybės žinios.

Till börjanTill början

Under mötena i Seimas diskuteras lagens ändamålsenlighet, utformning samt grundläggande bestämmelser och principer, och samtliga ändrings- och tilläggsförslag som det ansvariga utskottet mottagit av behöriga personer läggs fram, tillsammans med alla eventuella ändringsförslag från presidenten, regeringen eller ledamöter i Seimas som godkänts av utskottet.

En lag anses vara antagen när en majoritet av ledamöterna i Seimas som deltar i mötet har röstat för lagförslaget. Republiken Lituauens konstitutionella lagar antas när en majoritet av samtliga ledamöter i Seimas röstar för lagförslaget och får ändras om minst tre femtedelar av samtliga ledamöter i Seimas röstar för ändringsförslaget.

Inom tio dagar från mottagandet av en lag som antagits av Seimas, undertecknar och utfärdar presidenten denna eller sänder tillbaka den till Seimas för vidare beredning tillsammans med en motivering. Om presidenten inte undertecknar eller sänder tillbaka lagen till Seimas inom den föreskrivna tidsperioden, träder den i kraft när den undertecknas och utfärdas av talmannen i Seimas. Ett lagförslag som har behandlats ytterligare en gång i Seimas anses vara antaget när de eventuella ändringar eller tillägg som föreslagits av presidenten har antagits eller, när det gäller en lag, över hälften av samtliga ledamöter i Seimas röstar för förslaget, eller, när det gäller konstitutionella lagar, minst tre femtedelar av samtliga ledamöter i Seimas röstar för det.

Ändringar av konstitutionen som uppstår till följd av andra bestämmelser i konstitutionen måste debatteras, och två omröstningar måste hållas i Seimas. Minst tre månader måste förlöpa mellan de båda omröstningarna. Ett lagförslag om ändring av konstitutionen anses ha antagits av Seimas, om minst två tredjedelar av samtliga ledamöter i Seimas röstar för det vid varje omröstning. En tidsperiod på minst ett år måste förflyta innan ett förslag till ändring av konstitutionen som inte antagits får läggas fram inför Seimas för förnyad behandling.

Till börjanTill början

7. Ikraftträdande

I artikel 7 i konstitutionen föreskrivs att endast lagar som har kungjorts är giltiga. Lagar och andra rättsakter kungörs i publikationen Valstybės žinios.

I Republiken Litauen träder lagarna i kraft efter det att de har undertecknats och utfärdats av presidenten i Valstybės žinios, om inte ett senare datum för ikraftträdandet anges i lagen i fråga.

En lag om ändring av konstitutionen som antas genom folkomröstning träder i kraft tidigast en månad efter folkomröstningen.

Rättsakter som antagits av Seimas, med undantag för lagar, dekret från presidenten, föreskrifter utfärdade av ministerier eller regeringen och andra normativa rättsakter utfärdade av statliga myndigheter och offentliga organ, träder i kraft dagen efter det att de publiceras i Valstybės žinios, om inte andra förfaranden för ikraftträdandet föreskrivs i rättsakten i fråga.

Normativa rättsakter som antagits av lokala myndigheters representativa organ och genomförandeorgan träder i kraft dagen efter det att de publiceras i den lokala pressen eller dagen efter det att ett officiellt tillkännagivande om antagandet publiceras i den lokala pressen och rättsakten i sin helhet publiceras på den lokala myndighetens webbplats, om inte ett senare datum för ikraftträdandet föreskrivs i rättsakten i fråga.

8. Konflikter vid rättstillämpning

Om bestämmelserna i en av Litauen ratificerad internationell överenskommelse som trätt i kraft strider mot litauiska lagar eller andra rättsakter som var gällande efter det att överenskommelsen trädde i kraft, gäller bestämmelserna i den av Litauen ratificerade internationella överenskommelsen.

Till börjanTill början

Alla lagar eller andra rättsakter som strider mot konstitutionen är ogiltiga.

Konstitutionsdomstolen avgör om lagar eller andra förordningar utfärdade av Seimas strider mot konstitutionen, och om rättsakter utfärdade av presidenten eller regeringen strider mot konstitutionen eller lagarna. Litauiska lagar eller andra förordningar utfärdade av Seimas, presidenten eller regeringen upphör att vara tillämpliga dagen för offentliggörandet av konstitutionsdomstolens dom. Domar utfärdade av konstitutionsdomstolen i ärenden där den är behörig är slutgiltiga och får inte överklagas.

Konstitutionsdomstolen avger också yttrande om huruvida internationella överenskommelser som ratificerats av Litauen strider mot konstitutionen. Ett slutligt beslut fattas av Seimas på grundval av konstitutionsdomstolens yttrande.

Om konstitutionsdomstolen inte är behörig att pröva en rättsakts överensstämmelse med konstitutionen eller lagarna, och en domstol slår fast att lagen helt eller delvis strider mot en lag eller en av regeringen utfärdad förordning, är domstolen inte skyldig att beakta den rättsakten när den meddelar sin dom. De allmänna domstolarna har rätt att skjuta upp behandlingen av ett mål och besluta om att hänskjuta det till förvaltningsdomstolarna och begära en undersökning av om en given rättsakt helt eller delvis överensstämmer med en lag eller en rättsakt utfärdad av regeringen. En normativ rättsakt (eller en del av den) anses ha upphävts och upphör vanligtvis att gälla den dag då ett giltigt beslut av en förvaltningsdomstol om att den helt eller delvis strider mot lagen kungörs.

« Rättsordningen - Allmän information | Litauen - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 23-11-2007

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket