Europeiska Kommissionen > ERN > Rättsordningen > Lettland

Senaste uppdatering: 15-01-2009
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Rättsordningen - Lettland

 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Rättskällornas hierarki 1.
2. Rättsakter eller rättskällor som fastställer vilken status som gäller för internationell rätt, EU-rätt, författningen, lagar och andra föreskrifter. 2.
3. Andra rättskällor (allmänna rättsprinciper, sedvanerätt, praxis) och deras betydelse 3.
3.1. Allmänna rättsprinciper 3.1.
3.2. Sedvanerätt 3.2.
3.3. Rättspraxis 3.3.
4. Myndigheter med lagstiftningsbehörighet och deras ansvarsområden 4.
5. Lagstiftningsförfaranden 5.
6. Regler om ikraftträdande av nationella bestämmelser 6.
7. Regler om ikraftträdande av internationella åtaganden. 7.
8. Hur löses konflikter mellan olika bestämmelser och rättskällor. 8.

 

1. Rättskällornas hierarki

Den lettiska lagstiftningen har följande hierarkiska uppbyggnad:

  1. Författningen.
  2. Lagar, förordningar med verkan som lag.
  3. Förordningar.
  4. Lokala myndigheters bindande föreskrifter.

2. Rättsakter eller rättskällor som fastställer vilken status som gäller för internationell rätt, EU-rätt, författningen, lagar och andra föreskrifter.

I artikel 15.3 i civilprocesslagen föreskrivs att internationell lagstiftning, oavsett källa, ska tillämpas i enlighet med dess ställning i hierarkin för externa rättskällor. Om det uppstår konflikt mellan en folkrättslig bestämmelse och en lettisk bestämmelse av samma rang i normhierarkin, ska den internationella bestämmelsen ha företräde.

I likhet med vad som gäller för annan lagstiftning är ett internationellt avtals verkan beroende av vilken institution som har undertecknat eller godkänt avtalet och vilka förfaranden som har tillämpats i samband med detta. Ett internationellt avtal som ratificerats av Saeima (parlamentet) har således formellt samma bindande verkan som en lag, och ett internationellt avtal som godkänts av regeringen har samma verkan som en regeringsförordning.

Om ett internationellt avtal som godkänts av Saeima innehåller bestämmelser som strider mot bestämmelser i lettisk lagstiftning gäller emellertid enligt artikel 13 i Republiken Lettlands lag om internationella avtal att bestämmelserna i avtalet ska ha företräde. I artikel 16.9 lagen om författningsdomstolen anges också att även om internationella avtal måste vara förenliga med författningen, har de likväl företräde framför andra nationella bestämmelser, inklusive lagar.

Till börjanTill början

Enligt artikel 15.4 i lagen om administrativa förfaranden ska bestämmelserna i EU-lagstiftningen tillämpas i enlighet med deras ställning i hierarkin för extern lagstiftning. Vid tillämpningen av EU-lagstiftning ska myndigheter och domstolar ta hänsyn till EG-domstolens praxis. Efter sin anslutning till Europeiska unionen måste Lettland direkt eller indirekt tillämpa inte bara förordningar, utan även andra EU-rättsakter: EU-fördragen, gemenskapens överenskommelser med tredjeland, direktiv, EU-institutionernas beslut, rekommendationer, yttranden, samarbetsinstrument inom ramen för andra pelaren (gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken) och tredje pelaren (samarbete i rättsliga och inrikes frågor), medlemsstaternas allmänna rättsprinciper och, slutligen, rättsprinciper som bygger på EG-domstolens rättspraxis.

3. Andra rättskällor (allmänna rättsprinciper, sedvanerätt, praxis) och deras betydelse

3.1. Allmänna rättsprinciper

Artikel 5 i civillagen och artikel 11.3 i civilprocesslagen tar upp tillämpningen av allmänna rättsprinciper som rättskälla. I artikel 15.5 i förvaltningsprocesslagen finns bestämmelser om tillämpningen av allmänna rättsprinciper när en viss fråga inte regleras genom extern lagstiftning samt vid tolkning av lagstiftning.

I artikel 4 i förvaltningsprocesslagen anges följande förvaltningsprocessrättsliga principer och hur de ska tolkas:

  1. Principen om respekt för enskildas rättigheter.
  2. Jämlikhetsprincipen.
  3. Rättsstatsprincipen.
  4. Principen om en skälig tillämpning av lagstiftningen.
  5. Principen om förbud mot godtycklighet.
  6. Principen om tilltro till förfarandenas laglighet.
  7. Legalitetsprincipen.
  8. Principen om demokratisk struktur.
  9. Proportionalitetsprincipen.
  10. Principen om lagarnas företräde.

Lagen om domstolars behörighet innehåller allmänna rättsgrundsatser, såsom individers likhet inför lagen, domstolarnas och domarnas immunitet, lika rättigheter för parterna, oskuldspresumtionen m.m.

Till börjanTill början

3.2. Sedvanerätt

Enligt artikel 2 i civillagen kan sedvanerättsliga bestämmelser varken upphäva eller ändra lagstiftning. Sedvanerätten är tillämplig i de särskilda fall som anges i lag. Internationell sedvanerätt är också tillämplig i den utsträckning som anges i Wienkonventionen om traktaträtten.

3.3. Rättspraxis

Rättspraxis är en viktig rättskälla för att säkerställa en enhetlig tillämpning av lagstiftningen och därmed skapa rättssäkerhet. Rättspraxis är en kompletterande rättskälla som används som tolkningsinstrument.

4. Myndigheter med lagstiftningsbehörighet och deras ansvarsområden

I artikel 64 i författningen föreskrivs att lagstiftningsmakten tillkommer Saeima eller folket (genom folkomröstning). Enligt artikel 81 i författningen kan även regeringen utfärda normer i form av förordningar. Det är således Saeima och folket som har den primära normgivningsmakten, men denna behörighet kan delegeras till regeringen och lokala myndigheter. Enligt lagen om regeringens struktur kan regeringen utfärda rättsakter i form av förordningar när lagen uttryckligen anger det och om den fråga som berörs inte redan är reglerad i lag. Lokala myndigheter kan utfärda bindande lokala bestämmelser i enlighet med lagen om lokala myndigheter. Dessutom innehåller författningen bestämmelser om delegering av lagstiftningsmakten från Saeima till internationella institutioner.

Saeimas lagstiftningsmakt omfattar hela Lettland, men de lokala myndigheternas lagstiftningsbefogenheter inskränker sig till det geografiska område som omfattas av deras behörighet.

Till börjanTill början

5. Lagstiftningsförfaranden

Lagförslag kan läggas fram för Saeima av

  • presidenten,
  • regeringen,
  • parlamentsutskotten,
  • minst fem parlamentsledamöter, eller
  • en tiondel av väljarkåren.
  1. Första behandlingen - den första behandlingen av ett lagförslag inbegriper ett betänkande av det ansvariga utskottet följt av en debatt om principerna i lagförslaget. I samband med att debatten avslutas beslutar Saeima huruvida förslaget ska antas vid första behandlingen. Ett lagförslag som inte antas vid första behandlingen anses vara förkastat och kan endast tas upp på nytt vid samma sammanträde om det undertecknas av minst 51 parlamentsledamöter eller om det har ändrats. Om Saeima, på initiativ av det ansvariga utskottet eller tio parlamentsledamöter, fattar beslut om att förslaget ska anses som brådskande, behöver förslaget endast genomgå två behandlingar. Följande lagförslag antas efter endast två behandlingar:
    1. Förslag som bedöms som brådskande.
    2. Förslaget till statsbudget och ändringar av denna.
    3. Lagförslag om godkännande av internationella avtal.
  2. Andra behandlingen - lagförslag förbereds för den andra behandlingen av det ansvariga utskottet, som lägger fram ett betänkande om de framlagda förslagen. Förslag till ändringar av ett förslag till lag eller förslag till beslut av Saeima kan läggas fram av
    1. presidenten,
    2. ett utskott i Saeima,
    3. en fraktion eller ett politiskt block,
    4. en parlamentsledamot,
    5. premiärministern, vice premiärministern eller ett statsråd,
    6. parlamentssekreteraren vid ett ministerium efter bemyndigande från den ansvarige ministern,
    7. Saeimas rättstjänst, när det gäller förslag rörande tekniska aspekter av lagstiftningen eller kodifiering.
    Ett förslag anses antaget när en absolut majoritet av de närvarande ledamöterna har röstat för det. Sedan alla förslag har granskats hålls en omröstning om lagförslaget i dess helhet, inklusive de antagna ändringsförslagen. Om Saeima avslår lagförslaget vid den andra behandlingen, skickas det tillbaka till det ansvariga utskottet, varefter det kan ges in på nytt för en förnyad andra behandling. Om Saeima antar lagförslaget, återsänds det till det ansvariga utskottet för att förberedas för en tredje behandling.
  3. Tredje behandlingen - under den tredje behandlingen är det endast de avsnitt som omfattades av ändringsförslag under den andra behandlingen som tas under beaktande och blir föremål för omröstning. När alla förslag har granskats hålls en omröstning om lagförslaget som helhet, inklusive antagna ändringsförslag. Om Saeima avslår lagförslaget vid den tredje behandlingen återsänds det till det ansvariga utskottet, varefter det kan ges in på nytt för en förnyad tredje behandling.
  4. Andra översynen av en lag - om presidenten begär en andra översyn av en lag i enlighet med artikel 71 i författningen, lägger Saeima fram dennes motiverade synpunkter för det ansvariga utskottet. Bestämmelser om en tredje behandling av ett lagförslag är tillämpliga om lagen tas upp till förnyad prövning och endast de invändningar och förslag som lagts fram av presidenten granskas. Ett lagförslag anses antaget och blir till en lag när det har undergått två eller tre behandlingar, beroende på omständigheterna, och en absolut majoritet av de närvarande parlamentsledamöterna röstar för att förslaget antas. Lagar som antagits av Saeima utfärdas av presidenten.

6. Regler om ikraftträdande av nationella bestämmelser

  1. Lagar - enligt lagen om promulgation, offentliggörande, förfaranden för ikraftträdande och giltigheten av lagar och andra föreskrifter som antagits av Saeima, presidenten och regeringen, träder en lag i kraft den fjortonde dagen från det att den utfärdades, om inte annat särskilt anges i den berörda lagen. Denna period på fjorton dagar börjar att löpa dagen efter det att lagen offentliggjordes.

    Till börjanTill början

  2. Regeringsförordningar - enligt lagen om regeringens struktur offentliggörs regeringens föreskrifter och rekommendationer på samma sätt som lagar. De träder i kraft dagen efter det att de offentliggjorts, om inte annat särskilt anges.

  3. Bindande bestämmelser som utfärdas av lokala myndigheter - enligt lagen om lokala myndigheter träder tillkännagivanden och föreskrifter i kraft dagen efter det att de undertecknats, om inte ett annat ikraftträdandedatum anges särskilt. Lokala myndigheters beslut som rör enskilda fysiska eller juridiska personer träder i kraft samma dag som de undertecknas. Bindande föreskrifter som utfärdas av stadsfullmäktige offentliggörs i den officiella tidningen senast två veckor från det att de antogs och träder i kraft dagen efter offentliggörandet. Bindande beslut som utfärdas av regionfullmäktige, distriktsfullmäktige och kommunfullmäktige ska anslås på en väl synlig plats i eller i närheten av den berörda myndighetsbyggnaden senast två veckor från det att de antogs och träder i kraft dagen efter anslåendet.

7. Regler om ikraftträdande av internationella åtaganden.

Internationella avtal godkänns genom lagar som antas av Saeima. Lagar som antagits av Saeima utfärdas av presidenten. Alla internationella avtal och översättningar av dessa till lettiska offentliggörs i den officiella tidningen Latvijas Vēstnesis och i regeringstidningen Ziņotājs. En lag träder i kraft den fjortonde dagen från det att den utfärdades, om inte annat särskilt anges i den berörda lagen. Denna period på fjorton dagar börjar löpa dagen efter det att lagen offentliggjordes.

Till börjanTill början

8. Hur löses konflikter mellan olika bestämmelser och rättskällor.

  1. Brister i överensstämmelsen mellan rättsregler (principer) löses genom omtolkning (och således harmonisering) av dessa regler (principer), eller genom tillämpning av ett prioritetssystem.
  2. Om en motstridighet konstateras mellan olika rättsregler med olika  rang ska den med högst rang ha företräde.
  3. Om en motstridighet konstateras mellan internationella och nationella bestämmelser har de internationella bestämmelserna företräde.
  4. Om en motstridighet konstateras mellan allmänna och särskilda bestämmelser på samma nivå är de allmänna bestämmelserna tillämpliga, så länge de inte begränsas av de särskilda bestämmelserna.
  5. Om en äldre bestämmelse är oförenlig med en nyare bestämmelse har den nyare bestämmelsen företräde.
  6. Om en nyare allmän bestämmelse är oförenlig med en äldre särskild bestämmelse, har den tidigare särskilda bestämmelsen företräde.

Av lagen om administrativa förfaranden följer att vid bedömning av vilken av två bestämmelser på samma nivå som ska ha företräde ska hänsyn tas till bestämmelsernas objektiva betydelse i ett övergripande sammanhang. Företräde bör ges till bestämmelser som reglerar frågor av betydelse för ett demokratiskt samhälle och regeringssystemet.

Vidare gäller att om en myndighet med ansvar för tillämpningen av särskild lagstiftning hyser rimliga tvivel om huruvida en bestämmelse är förenlig med en annan bestämmelse av högre rang, är den visserligen skyldig att tillämpa bestämmelsen i fråga, men måste också underrätta en högre myndighet och justitieministeriet om sina misstankar. Myndigheter och domstolar får inte vägra att fatta beslut i en fråga med hänvisning till att frågan inte regleras i en rättsakt.

« Rättsordningen - Allmän information | Lettland - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 15-01-2009

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket