Europeiska Kommissionen > ERN > Rättsordningen > Irland

Senaste uppdatering: 20-02-2007
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Rättsordningen - Irland

 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Rättsakter och rättskällor 1.
1.1. Nationella rättskällor 1.1.
1.2. EU-rätt 1.2.
1.3. Internationella rättskällor 1.3.
2. Andra rättskällor 2.
3. Rättskällornas hierarki 3.
4. Övernationella och internationella rättsakters ikraftträdande 4.
5. Myndigheter som utfärdar lagar och andra författningar 5.
6. Lagstiftningsgången 6.
7. Nationella bestämmelsers ikraftträdande 7.
8. Vad gäller om olika rättskällor står i strid med varandra? 8.

 

1. Rättsakter och rättskällor

1.1. Nationella rättskällor

Den irländska konstitutionen (på iriska Bunreacht na hÉireann) är landets grundläggande rättskälla. Den innehåller bestämmelser om statsapparaten och dess institutioner och säkerställer åtskillnaden mellan den verkställande, lagstiftande och dömande makten. Den skyddar även de grundläggande rättigheterna, som varit föremål för mycket ingående tolkning av domstolarna.

Den överordnade lagstiftningen (primary legislation) utgörs av rättsakter som antas av parlamentet (Oireachtas). Parlamentet består av Irlands president, senaten (Seanad Éireann) och deputeradekammaren (Dáil Éireann). Den överordnade lagstiftningen delas in i rättsakter som syftar till att ändra konstitutionen och som måste godkännas genom en folkomröstning innan de kan träda i kraft, allmänna rättsakter (public general acts) som är allmänt tillämpliga samt riktad lagstiftning (private acts), som syftar till att reglera enskilda individers eller grupper av individers förehavanden.

Underordnad lagstiftning grundar sig på att parlamentet kan delegera lagstiftningsbefogenheter till en minister eller en viss myndighet. Befogenheten ska överlåtas uttryckligen och stränga villkor reglerar utövandet av den. De principer och den politik som ska genomföras måste klart och otvetydigt anges i delegationslagen och följas noggrant av den myndighet som utfärdar den underordnade lagstiftningen. Statutory instruments (förordningar) är den vanligaste formen av underordnad lagstiftning, men till denna kategori hör även regulations, orders, rules, schemes och bye-laws.

Till börjanTill början

Lagar rörande Irland från tiden före 1922 (till exempel lagar utfärdade av det brittiska parlamentet) och regler som antogs av Irländska fristaten (1922 - 1937) fortsätter enligt artikel 50 i konstitutionen att gälla, förutsatt att de är förenliga med konstitutionen.

Det irländska rättssystemet bygger på common law, vilket innebär att den domarskapade rätten är en viktig rättskälla. Enligt prejudikatsdoktrinen (stare decisis) är en domstol skyldig att följa tidigare domar om samma sak, särskilt avgöranden i högre instans. Det rör sig emellertid om en praxis, inte en fastslagen bindande regel. Denna kategori av regler inkluderar normer, allmänna rättsprinciper, sedvanerätt och maximer.

1.2. EU-rätt

Eftersom Irland är medlem av Europeiska unionen, är EU-rätten en viktig del av den nationella rättsordningen. EU-medlemskapet innebär att konstitutionen och annan nationell lagstiftning är underordnad EU-rätten närhelst gemenskapen har behörighet. Det krävdes ett tillägg till konstitutionen för att bemyndiga regeringen att ansluta Irland till Europeiska gemenskaperna och undvika en kollision mellan konstitutionen och gemenskapsrätten.

1.3. Internationella rättskällor

Irland har undertecknat många internationella avtal och fördrag och är medlem i en rad internationella organisationer. I konstitutionen anges att Irland godtar att förbindelserna mellan stater regleras av allmänt erkända folkrättsliga principer.

Irland har ett dualistiskt rättssystem. För att internationella avtal ska få formell rättslig status inom Irland, till skillnad från mellan Irland och andra stater, måste de införlivas i nationell rätt av parlamentet.

Till börjanTill början

Irland är part i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och sedan 1953 kan medborgarna åberopa sig på konventionsbestämmelserna inför Europadomstolen. Konventionens bestämmelser har införlivats med nationell rätt genom Human Rights Act 2003. Detta innebär att bestämmelserna kan åberopas av enskilda personer inför irländska domstolar.

2. Andra rättskällor

Om formella rättsregler saknas kan en domstol använda sig av rättsvetenskapliga arbeten för att nå fram till ett avgörande. Domstolarna har vid tolkningen av konstitutionen och konstitutionella rättigheter ibland åberopat sig på naturrätt och naturrättsliga rättigheter, även om det diskuteras huruvida denna källa överhuvudtaget bör tillämpas och dess inflytande har minskat på senare år.

Enligt common law gör man inom prejudikatsdoktrinen (stare decisis) skillnad mellan den bindande delen av ett avgörande (ratio decidendi), som andra domstolar är skyldiga att följa, och partier av mer resonerande natur (obiter dictum), som inte är bindande. Obiter dictum har dock en vägledande funktion och det har även avgöranden vid domstolar med andra behörighetsområden och internationella domstolar.

3. Rättskällornas hierarki

Konstitutionen är grunden i det irländska rättssystemet. Lagar och andra författningar samt praxis ska stå i överensstämmelse med konstitutionen.

Konstitutionen kan dock inte göra lagar eller åtgärder som är nödvändiga på grund av medlemskapet i Europeiska unionen eller Europeiska gemenskaperna ogiltiga. Gemenskapslagstiftning har alltså företräde framför all nationell lagstiftning, inklusive konstitutionen. Enligt gemenskapsrätten ska metoderna för att införliva gemenskapslagstiftning fastställas i enlighet med nationella krav på förfarandena. Detta innebär att rättsakter om införlivande av EU- och EG-lagstiftning måste vara förenliga med konstitutionen.

Till börjanTill början

Enligt 2003 års lag om Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (European Convention on Human Rights Act 2003) kan enskilda åberopa konventionens bestämmelser vid irländska domstolar. Konventionen har införlivats på nivån under konstitutionen och konstitutionen har således företräde. Enligt nämnda lag ska domstolarna så långt det är möjligt tolka och tillämpa nationella bestämmelser i enlighet med konventionen. Om det upptäcks att nationella bestämmelser är oförenliga med konventionen, kan en särskild förklaring om detta utfärdas (Declaration of incompatibility).

Domstolarna har klargjort att sedvanerättsliga regler inom folkrätten är en del av irländsk rätt (artikel 29.3 i 2003 års lag), men endast i den utsträckning de inte står i strid med konstitutionen, lagstiftningen eller common law. Internationella avtal får endast ratificeras om de är förenliga med konstitutionen. I annat fall krävs en folkomröstning.

Lagstiftning kan ersättas eller ändras genom ny lagstiftning. Överordnad lagstiftning har företräde framför underordnad lagstiftning, liksom rätten att utfärda överordnad lag har företräde framför rätten att utfärda underordnad lag. Underordnad lagstiftning kan inte ha företräde framför överordnad lagstiftning. Domstolarna kan ogiltigförklara lagstiftning med hänvisning till att den är ogiltig med hänsyn till bestämmelserna i konstitutionen (gäller lagstiftning efter 1937) eller med hänvisning till att den är oförenlig med konstitutionen (gäller lagstiftning före 1937).

Domstolsavgöranden kan förlora sin prejudicerande verkan genom nya lagar eller konstitutionella bestämmelser och genom senare avgöranden från domstolar i motsvarande eller högre instans.

Till börjanTill början

4. Övernationella och internationella rättsakters ikraftträdande

Som nämnts ovan var konstitutionen i dess ursprungliga utformning inte förenlig med EG-fördragen. Den föreskrev till exempel att parlamentet var det enda lagstiftande organet i landet. Av detta skäl infördes en bestämmelse som föreskriver att konstitutionen inte kan åberopas som grund för ogiltigförklaring av någon lag, åtgärd eller bestämmelse som är nödvändig på grund av medlemskap i Europeiska unionen eller Europeiska gemenskaperna. Det har dock hävdats att om fördragets tillämpningsområden och mål skulle ändras, till exempel genom ett nytt fördrag, så måste denna fråga blir föremål för folkomröstning. Om folket röstar ja till ett nytt fördrag, införs en bestämmelse varigenom staten bemyndigas att ratificera detta.

Om EU-rätten kräver transformering (en införlivandemetod som innebär att texten till en överenskommelse översätts till landets språk och sedan tas in i en författning, eller att överenskommelsen omarbetas till författningstext), sker detta i form av utfärdande av en lag eller, mer vanligt, en förordning utfärdad av regeringen eller en minister.

Enligt konstitutionen blir internationella avtal en del av den nationella rätten om parlamentet beslutar detta. Det sker i så fall vanligtvis genom en lag. Ett exempel på detta är 2003 års lag om konventionen om de mänskliga rättigheterna (European Convention on Human Rights Act 2003), varigenom konventionen införlivades med nationell rätt. Detta har haft följden att enskilda kan åberopa konventionens bestämmelser inför irländska domstolar.

Till börjanTill början

5. Myndigheter som utfärdar lagar och andra författningar

Konstitutionen kan endast ändras genom folkomröstning.

I konstitutionen föreskrivs att parlamentet (Oireachtas), som består av deputeradekammaren (Dáil), senaten (Seanad) och presidenten, har exklusiv behörighet att stifta lag. Lagförslag måste undertecknas av presidenten för att träda i kraft, och om presidenten är osäker på om lagförslaget är förenligt med konstitutionen kan hon/han överlämna det till högsta domstolen för avgörande.

Som nämnts ovan kan parlamentet delegera lagstiftningsbehörighet till en minister eller någon annan myndighet. Denna behörighet regleras emellertid noggrant i delegeringsinstrumentet. EU-direktiv införlivas i normala fall genom en förordning (statutory instrument), som utfärdas av regeringen. Lagstiftningsbehörigheten kan delegeras till en rad olika organ, till exempel ministerier, statliga myndigheter, halvstatliga organ, tillsynsmyndigheter, branschorgan och lokala myndigheter.

Enligt konstitutionen är det regeringen som ansvarar för landets utrikes förbindelser och som kan underteckna internationella fördrag och avtal samt se till att Irland blir medlem i internationella organisationer, förutsatt att de konstitutionella kraven är uppfyllda.

Enligt common law-systemet är så kallad domarskapad rätt bindande.

6. Lagstiftningsgången

Konstitutionen

Vid en ändring av konstitutionen är det första steget enligt artikel 46 att lägga fram ett ändringsförslag i deputeradekammaren (Dáil). Detta förslag måste antas av parlamentets båda kamrar. Om så sker blir det föremål för en folkomröstning. Förslaget anses antaget om en majoritet röstar för att det omsätts i lag och minst en tredjedel av de röstberättigade i röstlängden har röstat. Lagförslaget ska ha beteckningen ”lag om ändring av konstitutionen” och får inte innehålla några andra förslag. Om lagförslaget godkänns av folket, ska presidenten underteckna det och utfärda lagen.

Till börjanTill början

Lagstiftningsförfarande

Lagstiftningsförfarandet (överordnad lagstiftning) inleds i normala fall med att ett lagförslag läggs fram i någon av parlamentets båda kammare. Alla lagförslag som läggs fram i deputeradekammaren måste remitteras vidare till senaten för betänkande. Senaten kan föreslå ändringar som deputeradekammaren måste ta under övervägande. Om ett lagförslag som läggs fram och antas i senaten ändras av deputeradekammaren, anses det ha lagts fram av deputeradekammaren och måste likväl remitteras till senaten för betänkande.

Innan en lag kan utfärdas måste den godkännas av parlamentets båda kammare och undertecknas av presidenten. Under lagstiftningsgången kan lagförslaget bli föremål för ändringar såväl i deputeradekammaren som i senaten. Konstitutionen säkerställer emellertid den folkvalda deputeradekammarens överhöghet. I artikel 23 föreskrivs att om senaten avvisar eller ändrar ett förslag i strid med deputeradekammarens vilja, kan deputeradekammaren inom 180 dagar lägga fram en resolution om att lagförslaget ska anses antaget av båda kamrarna.

Det stora flertalet lagförslag läggs fram i deputeradekammaren av en minister i regeringen.

Så kallade Money Bills (till exempel vissa lagförslag på beskattningsområdet och lagförslag som innebär en belastning för den offentliga budgeten) kan endast läggas fram och antas av deputeradekammaren. Denna typ av lagförslag sänds till senaten för ”rekommendation”.

Det sista steget innebär att presidenten undertecknar lagförslaget, som därigenom blir till lag. Presidenten kan, efter samråd med statsrådet (Council of State), remittera ett lagförslag, eller en del av ett lagförslag, till högsta domstolen för fastställande av om det är förenligt med konstitutionen (förfarandet kallas artikel 26-remiss). När väl högsta domstolen har beslutat att förslaget är konstitutionsenligt, upphör möjligheten att ifrågasätta det på konstitutionell grund. Presidenten blir därmed skyldig att underteckna förslaget. Om det konstateras att förslaget strider mot konstitutionen får det inte undertecknas av presidenten.

Till börjanTill början

Underordnad lagstiftning

Ofta föreskrivs i överordnad lagstiftning att underordnad lagstiftning kan ogiltigförklaras eller godkännas av parlamentet. Enligt de relevanta bestämmelserna ska rättsakter i allmänhet läggas fram för någon av eller båda parlamentets kammare, som kan ogiltigförklara det inom en fastställd tidsfrist. All underordnad lagstiftning som syftar till att genomföra EU-bestämmelser omfattas av denna ogiltighetsmekanism. Efter utfärdandet ska vissa rättsakter deponeras i för ändamålet utsedda bibliotek och ett meddelande om deras utfärdande ska offentliggöras i Irlands officiella tidning (Iris Oifigiúil).

Internationell rätt

Regeringen kan underteckna internationella fördrag eller avtal eller besluta om att ansluta landet till internationella organisationer. Det har emellertid befunnits att detta inte är möjligt om det skulle inkräkta på parlamentets exklusiva lagstiftningsbehörighet eller på annat sätt strida mot konstitutionen. Av det skälet har domstolarna fastslagit att fördrag som ändrar EU:s räckvidd och mål inte kan antas av regeringen utan att först ha godkänts av folket i en folkomröstning.

7. Nationella bestämmelsers ikraftträdande

Ändringar av konstitutionen träder i kraft efter det att de har godkänts i en folkomröstning och lagförslaget om ändringen har undertecknats av presidenten.

Ett lagförslag blir till lag den dag det undertecknas av presidenten och ska också träda i kraft den dagen, om inte annat anges i den aktuella lagen. Presidenten undertecknar i princip inte ett lagförslag tidigare än fem dagar före eller senare än sju dagar efter det har lagts fram. En kan rättsakt innehålla bestämmelser om när den ska träda i kraft eller föreskriva att en minister ska utfärda ett särskilt beslut (commencement order) för att lagen, eller en del av lagen, ska träda i kraft. Presidenten är skyldig att utfärda lagar genom att offentliggöra ett meddelande i Irlands officiella tidning (Iris Oifigiúil) om att lagförslaget har blivit lag.

Till börjanTill början

I underordnad lagstiftning anges vilken dag den ska börja tillämpas.

Domstolsavgöranden gäller generellt från den dag då de meddelas.

8. Vad gäller om olika rättskällor står i strid med varandra?

Om olika bestämmelser eller rättskällor står i strid med varandra är det domstolarna som avgör vad som ska gälla.

Med förbehåll för gemenskapslagstiftningens överordnade ställning är det konstitutionen som är landets grundläggande lag och som därför har företräde i alla konflikter med annan lagstiftning. Enligt artikel 34 i konstitutionen kan enskilda vända sig till High Court för att där göra gällande att en lag är oförenlig med konstitutionen. Domstolens avgöranden i sådana ärenden kan överklagas till högsta domstolen. Enskilda personer kan också göra gällande att åtgärder från statens sida har inneburit en kränkning av deras konstitutionella rättigheter eller ett brott mot den konstitutionella proceduren.

Det antas att lagstiftning som utfärdats efter antagandet av 1937 års konstitution överensstämmer med denna till dess att motsatsen bevisats.

Det kan uppstå situationer där bestämmelser i konstitutioner, särskilt bestämmelser om grundläggande rättigheter, i viss utsträckning står i strid med varandra. Domstolarna har använt sig av flera olika mekanismer för att nå ett avgörande i dessa fall, inklusive språklig/grammatisk tolkning, historisk tolkning, ändamålstolkning, proportionalitetsläran, läran om hierarkin mellan olika rättigheter samt naturrätt och läran om naturliga rättigheter.

Det har förekommit tillfällen då en folkomröstning har hållits för att ändra konstitutionen till följd av att domstolarna har meddelat ett avgörande eller gjort en tolkning rörande konstitutionen som väckt missnöje.

Enskilda personer som anser att en viss lagstiftning kränker deras rättigheter enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna kan ansöka om en förklaring om bristande överensstämmelse (declaration of incompatibility) vid domstol.

EU- och EG-lagstiftning kan inte angripas med hänvisning till konstitutionen. I konstitutionen föreskrivs nämligen att den inte kan åberopas som grund för ogiltigförklaring av lagar eller åtgärder som är nödvändiga till följd av medlemskapet. Däremot måste metoderna för att genomföra dessa rättsakter eller åtgärder vara förenliga med konstitutionen.

Bortsett från det konstitutionella perspektivet bedöms en delegerad lags giltighet utifrån dess överensstämmelse med delegationslagen.

Ytterligare information

Ytterligare upplysningar om det irländska rättssystemet och den irländska konstitutionen finns på följande webbplatser:

  • www.taoiseach.ie English
  • www.courts.ie English
  • www.oireachtas.ie English
  • www.irishstatutebook.ie English
  • www.bailii.org English

« Rättsordningen - Allmän information | Irland - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 20-02-2007

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket