Europeiska Kommissionen > ERN > Rättsordningen > Finland

Senaste uppdatering: 02-05-2005
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Rättsordningen - Finland

 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Rättskällor 1.
1.1. Nationella rättskällor 1.1.
1.2. Internationella rättskällor och EU- rätten 1.2.
2. Rättskällornas hierarki 2.
3. Internationella förpliktelsers ikraftträdande i Finland 3.
4. Lagstiftningsbehörighet 4.
5. Lagstiftningsprocessen och lagstiftningens ikraftträdande 5.
6. Konflikter mellan rättsnormer 6.
7. Mer information och länkar 7.

 

1. Rättskällor

Rättskällor kallas de kunskapskällor där man kan ta reda på innehållet i rättsreglerna, dvs. i gällande rätt. Den främsta rättskällan är lagar, förordningar och andra skrivna rättsnormer, men det finns även oskrivna rättsnormer. Vissa rättskällor är nationella, andra har internationellt ursprung. Nedan ges en översikt över rättskällorna.

1.1. Nationella rättskällor

Den viktigaste av de nationella rättskällorna är den skrivna lagen. Med lagen avses här grundlagen, de vanliga lagarna, dvs. de av riksdagen stiftade lagarna, de förordningar som utfärdats av republikens president, statsrådet och ministerierna samt de rättsnormer som utfärdas av lägre myndigheter. Förordningar och rättsnormer kan utfärdas endast med stöd av bemyndigande i grundlagen eller vanlig lag, där det i regel också anges vilket statligt organ eller vilken myndighet som bemyndigandet avser.

I 1 kap. 11 § rättegångsbalken föreskrivs att om det inte finns någon skriven lag, ska landsseden vara rättskälla. En förutsättning för att landsseden ska gälla är att den inte är oskälig. (”Landssed, som ej har oskiäl med sig, må han ock rätta sin dom efter, ther beskrifven lag ej finnes.”) Regeln om landssed är mycket gammal och begreppets betydelse är i dag en aning vag. Med landssed avses numera närmast viss etablerad praxis, bland annat handelsbruk. Eftersom den skrivna lagen i dag täcker de flesta områden, används landsseden ganska sällan som rättskälla. Inom vissa rättsområden, till exempel avtalsrätt, har landsseden dock fortfarande en stark ställning.

Till börjanTill början

Till rättskällorna hör också lagförarbeten och avgöranden från domstolarna. I lagförarbetena finns information om lagstiftarens syfte och därför används förarbetena vid tolkning av lagstiftningen. De viktigaste av domstolarnas avgöranden är avgöranden från de högsta domstolarna, dvs. högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen. Dessa domstolars avgöranden kallas prejudikat. Även om prejudikat inte är rättsligt bindande, har de mycket stor betydelse. Även lägre domstolars avgöranden kan få betydelse som rättskällor. I situationer där en lägre domstols avgörande inte (kan) överklagas, får lägre domstolars praxis stor betydelse.

Till de nationella rättskällorna hör också rättsvetenskapliga arbeten (den s.k. doktrinen) , allmänna rättsgrundsatser och s.k. reella argument (argument om ”sakens natur”). Rättsvetenskapsmännens uppgift är att studera rättsordningens innehåll, dvs. hur lagar, förordningar och rättsnormer tolkas och systematiseras, och därför har rättsvetenskapliga arbeten betydelse också som rättskälla. Även allmänna rättsgrundsatser och reella argument kan ha betydelse som rättskällor. I rättskällornas hierarki har dessa källor dock en svagare ställning än de tidigare nämnda rättskällorna.

1.2. Internationella rättskällor och EU- rätten

Fördrag och andra internationella förpliktelser (överenskommelser) , som Finland har undertecknat, är förpliktande rättskällor i Finland. Även praxis från de internationella instanser som tillämpar dessa överenskommelser har betydelse som rättskälla. Ett exempel på en rättskälla från denna kategori är Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna och domar från Europadomstolen för mänskliga rättigheter, vars tolkning av konventionen har stor betydelse.

Till börjanTill början

Som medlem av Europeiska unionen är Finland naturligtvis skyldigt att följa EU-rätten. De två viktigaste typerna av EU-rättsakter är förordningar och direktiv. Förordningar är direkt tillämpliga i alla medlemsstater, medan direktiv ska införlivas i den nationella lagstiftningen. Förarbetena till direktiven kan ha viss betydelse vid tolkningen av direktiven, men inte alls i samma utsträckning som nationella lagförarbeten. Finland och de andra medlemsstaterna är skyldiga att följa även andra regleringsinstrument som används i EU. I EU-rätten ingår även EG-domstolens praxis, som är av stor betydelse som rättskälla.

2. Rättskällornas hierarki

De nationella rättskällorna delas i Finland traditionellt in i starkt förpliktande, svagt förpliktande och tillåtna rättskällor. Starkt förpliktande rättskällor är lagen och landsseden. Dessa rättskällor står därför överst i rättskällornas hierarki. Att tillämpa dem är ett tjänsteåliggande för tjänstemän vid myndigheter som tillämpar lagstiftningen och om de underlåter att göra det är det tjänstefel. Lagstiftningens inbördes rangordning ser ut på följande sätt:

  1. Grundlagen.
  2. Vanliga lagar, dvs. lagar som stiftats av riksdagen.
  3. Förordningar som utfärdats av republikens president, statsrådet och ministeriet.
  4. Rättsnormer (föreskrifter, anvisningar m.m.) som utfärdats av lägre myndigheter.

Svagt förpliktande rättskällor, dvs. rättskällor ett steg lägre i hierarkin, är lagförarbeten och domstolsavgöranden. En tjänsteman som inte följer dessa rättskällor begår inte tjänstefel, men sannolikheten för att avgörandet ska ändras i högre instans ökar. Till de tillåtna rättskällorna hör rättsvetenskapliga arbeten, allmänna rättsgrundsatser och reella argument. Som framgår av beteckningen tillåtna rättskällor är det inte obligatoriskt att använda dem. Dessa rättskällor kan stärka argumentationen och grunden för avgörandet.

Till börjanTill början

Internationella överenskommelser sätts i Finland i kraft genom en rättsakt. Överenskommelsernas plats i hierarkin beror på vilken typ av rättsakt som har använts för att sätta dem i kraft. Om en internationell överenskommelse har satts i kraft genom lag är den bindande på samma sätt som andra lagar. Om en internationell överenskommelse har satts i kraft genom förordning, är den bindande på samma sätt som andra förordningar.

EU-rätten har företräde före nationell rätt. Det betyder att om en nationell rättsakt och en bindande EU-rättsakt strider mot varandra, så har EU-rätten företräde, till och med före grundlagen.

3. Internationella förpliktelsers ikraftträdande i Finland

Finland hör till de länder som har ett s.k. dualistiskt system, där internationella överenskommelser inte träder i kraft direkt, utan måste sättas i kraft genom en nationell rättsakt. Internationella förpliktelser som hör till området för lagstiftningen ska enligt grundlagen sättas i kraft genom lag. Andra bestämmelser sätts i kraft genom förordning. I lagen eller förordningen anges när den internationella förpliktelsen ska träda i kraft i Finland. Internationella överenskommelser som Finland har undertecknat och den lag eller förordning som de har satts i kraft genom offentliggörs i författningssamlingens fördragsserie.

4. Lagstiftningsbehörighet

Enligt grundlagen utövas den lagstiftande makten av riksdagen. Riksdagen stiftar alla vanliga lagar och beslutar också om ändringar av grundlagen. I grundlagen och i lagar som stiftats av riksdagen kan vissa andra myndigheter bemyndigas att utfärda förordningar eller rättsnormer i vissa frågor. Republikens president, statsrådet och ministerierna kan utfärda förordningar med stöd av ett bemyndigande i grundlagen eller i någon annan lag. Om det inte särskilt anges vem som ska utfärda en förordning, utfärdas den av statsrådet. Andra myndigheter kan bemyndigas att utfärda rättsnormer i bestämda frågor, om det med hänsyn till föremålet för regleringen finns särskilda skäl och regleringens betydelse i sak inte kräver att den sker genom lag eller förordning. Tillämpningsområdet för ett sådant bemyndigande ska vara exakt avgränsat. Endast de instanser som nämnts ovan har behörighet att utfärda allmänt förpliktande rättsnormer.

Till börjanTill början

5. Lagstiftningsprocessen och lagstiftningens ikraftträdande

Riksdagens lagstiftningsprocess inleds antingen genom en regeringsproposition eller genom en riksdagsledamots lagmotion. Regeringspropositionerna utarbetas på ministerierna, och därefter behandlas de vid statsrådets allmänna sammanträde. Beslutet om att överlämna en proposition till riksdagen fattas vid föredragningen för presidenten.

I riksdagen behandlas regeringspropositionen först vid en remissdebatt. Sedan överlämnas den för behandling i något av riksdagens utskott. I utskottet hör man sakkunniga och utarbetar ett utskottsbetänkande om propositionen. Därefter behandlas frågan i riksdagens plenum med utskottets betänkande som grund. Frågan om huruvida en lag ska godkännas avgörs vid två behandlingar i riksdagens plenum. Riksdagen kan godkänna en proposition, ändra den eller förkasta den. Vanliga lagar godkänns med enkel majoritet, men för ändringar i grundlagen krävs kvalificerad majoritet. När en lag har godkänts av riksdagen tillställs den presidenten för stadsfästelse. Av en lag ska framgå när den träder i kraft. Av särskilda skäl kan man i en lag ange att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms genom förordning. En lag kan dock inte träda i kraft innan den har publicerats i Finlands författningssamling.

Såväl presidentens, statsrådets som ministeriernas förordningar bereds av det ministerium till vars verksamhetsområde ärendet hör. Presidentens förordningar utfärdas av presidenten på föredragning av statsrådet. Statsrådets förordningar utfärdas av statsrådet vid dess allmänna sammanträde och ministeriernas förordningar utfärdas av den berörda ministern. Alla förordningar publiceras i författningssamlingen. En förordning träder i kraft vid den tidpunkt som anges i förordningen, men först sedan den har publicerats i författningssamlingen.

Till börjanTill början

De rättsnormer som utfärdas av lägre myndigheter kallas i regel beslut eller föreskrifter. De bereds och utfärdas av den berörda myndigheten. En föreskrift som utfärdats av en lägre myndighet träder i kraft vid den tidpunkt som anges i föreskriften och publiceras i myndighetens föreskriftssamling.

6. Konflikter mellan rättsnormer

Om det uppstår en konflikt mellan rättsnormer har de rättstillämpande myndigheterna först och främst följande tre allmänna regler till sin hjälp:

  1. Lagstiftning på en högre nivå i normhierarkin har företräde framför lagstiftning på en lägre nivå i hierarkin.
  2. En speciallag har företräde framför en allmän lag.
  3. Nyare lagstiftning har företräde framför äldre lagstiftning.

Övervakningen av att lagar är förenliga med grundlagen sker i Finland främst genom förhandskontroll. Därför har Finland inte någon särskild grundlagsdomstol. Riksdagens grundlagsutskott ska ta ställning till om lagförslag och andra ärenden som läggs fram för utskottet är förenliga med grundlagen och de internationella överenskommelserna om mänskliga rättigheter. Utgångspunkten är alltså att riksdagen ska utforma lagarna så att de är förenliga med grundlagen och de internationella överenskommelserna om mänskliga rättigheter.

Om det trots allt uppstår en konflikt mellan grundlagen och annan lagstiftning försöker man främst lösa detta genom tolkning av lagstiftningen. Man försöker alltså tolka lagar, förordningar och andra bestämmelser så att konflikten med grundlagen undanröjs. Vid behandlingen av internationella förpliktelser om mänskliga rättigheter utgår riksdagens grundlagsutskott från principen att man ska välja det tolkningsalternativ som främjar genomförandet av bestämmelserna om mänskliga rättigheter.

Om konflikten inte kan lösas genom tolkning, finns det också möjligheter att i efterhand övervaka att lagstiftningen tillämpas i enlighet med grundlagen. I 106 § grundlagen anges att om tillämpningen av en lagbestämmelse i ett ärende som behandlas av en domstol uppenbart skulle strida mot grundlagen, ska domstolen ge grundlagsbestämmelsen företräde. I 107 § grundlagen anges att om en bestämmelse i en förordning eller någon annan författning på lägre nivå än lag strider mot grundlagen eller någon annan lag, får den inte tillämpas av domstolar eller andra myndigheter.

7. Mer information och länkar

Mer information om lagstiftningsprocessen finns på justitieministeriets webbplats: Lagarna och samhället. Alla finländska lagar och förordningar och större delen av de beslut och föreskrifter som utfärdats av lägre myndigheter finns i statens författningssamling på Internet: FINLEX. I FINLEX finns också alla regeringspropositioner från och med 1992 och de högsta domstolarnas rättspraxis. Mer information om regeringspropositionerna och handlingar från den tidpunkt då propositionerna behandlades av riksdagen finns på riksdagens webbplats: Finlands riksdag



« Rättsordningen - Allmän information | Finland - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 02-05-2005

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket