Europeiska Kommissionen > ERN > Rättsordningen > Estland

Senaste uppdatering: 25-05-2006
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Rättsordningen - Estland

Den estniska rättsordningen grundas på skriven rätt. De offentliga maktbefogenheter na skall utövas endast i enlighet med författningen och lagar, som är förenliga med den. Allmänt erkända principer och bestämmelser i internationell rätt är en integrerad del av det estniska rättssystemet. Lagstiftningsmakten ligger hos Riigikogu ( parlamentet ).

Rättskällorna är estniska rättsakter, lagdekret och förordningar men också internationella fördrag. Domstolsbeslut skapar inte rättigheter och beslut i högre domstolsinstans är i allmänhet inte bindande för lägre instanser. Samtidigt har Riigikohus (dvs. högsta domstolen som också är domstol för konstitutionell kontroll) befogenhet att förklara rättsakter ogiltiga om de inte är förenliga med författningen eller med lagstiftning som har företräde. Alla domstolar har rätt att inte tillämpa en sådan rättsakt när den avgör ett konkret domstolsärende och att förklara rättsakten som grundlagsstridig, men inte ogiltig.

En lag är en rättsakt med högsta rang. Den antas av Riigikogu eller genom folkomröstning. Lagen skall antas i enlighet med författningen. Lagar skall offentliggöras på föreskrivet sätt i Riigi Teataja, den offentliga tidningen. Endast offentliggjorda lagar har obligatorisk kraft. En lag skall träda i kraft den tionde dagen efter det att den har offentliggjorts i den offentliga tidningen, om inte annat föreskrivs i den aktuella lagen.

Följande personer och instanser har rätt att ta initiativ till lagstiftning:

a) Ledamöter av Riigikogu.

b) En grupp inom Riigikogu.

c) Ett utskott i Riigikogu.

d) Estlands regering.

e) Republikens president, för att ändra författningen .

Riigikogu har rätt att, på grundval av en resolution som har lagts fram av en majoritet av dess ledamöter, föreslå regeringen att ta initiativ till en lag som Riigikogu önskar.

Lagstiftningen i Riigikogu skall antas genom majoritetsomröstning om inte annat föreskrivs i författningen. Emellertid får följande lagar dagar antas och ändras endast genom en majoritet av Riigikogus ledamöter:

  • Lag om medborgarskap.
  • Lag om val till parlamentet.
  • Lag om val av republikens president.
  • Lag om val till lokal myndighet.
  • Lag om folkomröstning.
  • Lag om arbetsordning för Riigikogu och lag om Riigikogus förvaltning.
  • Lag om ersättning till republikens president och till Riigikogus ledamöter.
  • Lag om republikens regering.
  • Lag om rättsliga förfaranden mot republikens president och medlemmar i regeringen.
  • Lag om nationella minoriteters kulturella självständighet.
  • Lag om den offentliga budgeten.
  • Lag om Eesti Pank (Estlands nationalbank).
  • Lag om Riigikontroll (Estlands revisionsverk).
  • Lag om domstolsförvaltning och domstolsförfaranden.
  • Lag om utländsk och inhemsk upplåning, och statens ägandeskyldigheter.
  • Lag om undantagstillstånd.
  • Lag om nationellt försvar ifredstid och lag om nationellt försvar i krigstid.

Till börjanTill början

Riigikogu har rätt att lägga fram ett lagförslag och andra nationella frågor för folkomröstning. Folkets beslut skall utgöras av en majoritet av dem som deltar i folkomröstningen. En lag som antas genom folkomröstning skall omedelbart kungöras av republikens president. Folkomröstningsbeslutet skall vara bindande för alla statliga institutioner. Om ett lagförslag som läggs fram i folkomröstning inte får en majoritet av rösterna skall presidenten utlysa extraval till Riigikogu. Frågor som rör budget, beskattning, statens finansiella skyldigheter, ratificeringen och uppsägning av internationella fördrag, utfärdade eller avslutande av undantagstillstånd eller det nationella försvaret får inte vara föremål för folkomröstning.

Lagar skall kungöras av republikens president. Presidenten får vägra att kungöra en lag som har antagits av parlamentet och, inom 14 dagar efter mottagandet, återsända den tillsammans med sin motiverade resolution, till Riigikogu för ny debatt och ett nytt beslut. Om Riigikogu återigen antar lagen, som har återsänts av presidenten, utan ändringar, skall presidenten tillkännage lagen eller föreslå högsta domstolen att den förklarar lagen för grundlagsstridig. Om högsta domstolen förklarar att lagen är förenlig med författningen, skall presidenten tillkännage lagen.

Ett lagdekret är en rättsakt med rättsverkan, som tillkännages av presidenten. Enligt författningen har presidenten befogenhet att tillkännage följande:

1) Särskilda lagdekret om Riigikogu inte kan mötas och de nationella behoven är uppenbara.

2) Så kallade nödlagdekret, när de nationella behoven är uppenbara i undantagstillståndssituationer som har förklarats av regeringen, när Riigikogu inte kan eller har tid att mötas.

Lagdekreten skall kontrasigneras av Riigikogus talman och premiärministern. Ett lagdekret från presidenten skall träda i kraft den tionde dagen efter det att det har offentliggjorts i Riigi Teataja , om inget annat föreskrivs i det aktuella lagdekretet. När Riigikogu möts, skall presidenten lägga fram dekretet för parlamentet som genast skall antas en lag för att bekräfta eller återkalla det.

Författningen, lagar, som kan antas eller ändras endast genom ett beslut med en majoritet av parlamentets ledamöter, lagar som fastställer statliga skatter och den offentliga budgeten får inte genomföras, ändras eller återkallas genom ett lagdekret från presidenten.

Förordningar är rättskällor som antas enligt genomförandelagar av regeringen och ministrarna. Regeringen och ministrarna har befogenhet att anta intra legem-förordningar. Sådana förordningar träder i kraft den tredje dagen efter det att de har offentliggjorts i Riigi Teataja , om inget annat föreskrivs i den aktuella förordningen. Lokala myndigheter får också utfärda förordningar för organisation av lokala frågor eller i fall som föreskrivs i lagstiftningen. Förordningarna har ingen normhierarki.

Enligt författningen har ett internationellt fördrag företräde före nationella lagar. Om lagar eller annan estnisk lagstiftning står i konflikt med internationella fördrag som är ratificerade av Riigikogu skall det internationella fördragets bestämmelser tillämpas.

Republiken Estland skall inte ingå internationella fördrag som strider mot författningen. Internationella avtal träder i kraft i enlighet med det förfarande som föreskrivs i avtalet.

Tillämpningen av utländsk lagstiftning regleras i Private International Law Private International Law Acten.

Om en utländsk lag, ett internationellt avtal eller en internationell transaktion skall tillämpas skall domstolen tillämpa denna lag oavsett om detta begärs eller ej. En utländsk lag skall tillämpas i enlighet med den tolkning och den praxis som gäller för lagen i motsvarande land. En utländsk lag skall inte tillämpas om konsekvensen av tillämpningen uppenbarligen strider mot de grundläggande principerna i estnisk lag (grunderna för rättsordningen). I sådana fall skall estnisk lag tillämpas.

Länkar

« Rättsordningen - Allmän information | Estland - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 25-05-2006

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket