Rättshjälp - Italien

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. Vad kostar en rättegång och vem betalar den?  2. Vad är rättshjälp?  3. Vem kan få rättshjälp?  4. Beviljas rättshjälp för alla tvister?  5. Finns det ett särskilt förfarande för brådskande ärenden?  6. Var finns ansökningsblanketter för rättshjälp?  7. Vilka handlingar ska bifogas ansökan om rättshjälp?  8. Var ansöker jag om rättshjälp?  9. Hur vet jag om min ansökan om rättshjälp har beviljats?  10. Hur ska jag gå till väga om jag har beviljats rättshjälp?  11. Vem utser min advokat om jag har beviljats rättshjälp?  12. Täcker rättshjälpen alla rättegångskostnader?  13. Vem betalar de övriga kostnaderna om jag har beviljats partiell rättshjälp?  14. Täcker rättshjälpen överklaganden?  15. Kan rättshjälpen dras in före eller efter rättegången?  16. Kan jag överklaga avslag på min rättshjälpsansökan?

 

1. Vad kostar en rättegång och vem betalar den?

(Normativa källor) - Bestämmelser om rättegångskostnader och rättshjälp på statens bekostnad finns i presidentdekret nr 115 av den 30 maj 2002 (Italiens officiella tidning nr 139/2002), där alla bestämmelser om rättegångskostnader finns samlade.

Lag nr 794 av den 13 juni 1942 och senare ändringar omfattar advokatarvoden i civil-, handels-, förvaltnings-, och skattemål. Arvodet för varje rättsligt uppdrag beräknas på grundval av den tariff som anges i ministerdekret nr 585 från 1994.

(Rättegångskostnader) - Kostnaderna för ett privaträttsligt förfarande (där "kostnader" ges en vid tolkning) omfattar både kostnaderna för förfarandet och för advokatarvoden.

Kostnaderna för förfarandet utgörs av fast avgift för registrering av målet och andra eventuella kostnader (till exempel kostnader för experthjälp och kopiering).

Den fasta avgift som avses i dekret nr 115 från 2002 ska betalas i alla rättsliga instanser för varje tvistemål, inklusive rättsliga konkursförfaranden och andra ärenden som handhas av domstol (s.k. frivillig rättsvård), utom i lagstadgade undantagsfall.

Den fasta avgiften gäller till exempel inte förfaranden om familjeärenden och ställningen för de personer som avses i del IV i civilprocesslagen (till exempel hemskillnad, bestämmelser om underåriga och förmögenhetsförhållandet mellan makar), säkerhetsåtgärder (till exempel konfiskering av fordringar); inskrivningsärenden och verkställighetsförfaranden för överlämnande och frigivning; förfaranden om underhåll och i allmänhet alla förfaranden i samband med barn (till exempel föräldraansvar); behörighetsregler.

Till början

Skälen till avgiftsbefrielse ska anges i stämningsansökan.

Den fasta avgiften gäller inte heller enskilda anspråk på skadestånd i brottmål om yrkandet bara avser en fastställelse av rätten till skadestånd. Om man däremot yrkar skadestånd med ett bestämt belopp måste man betala den fasta avgiften om yrkandet vinner framgång.

Beroende på målets karaktär och värde varierar avgiften mellan 62 och 930 euro.

(Betalningsskyldighet) - Varje part står för kostnaderna för de rättegångshandlingar som var och en utformar eller begär och betalar dessa kostnader på förhand när domstolen eller lagen kräver handlingar som behövs för rättegången (till exempel kostnader för sakkunniga). Om parten har rätt till rättshjälp står staten för dessa kostnader.

Den fasta avgiften ska betalas av den part som först väckt talan, först överklagat eller som i verkställighetsförfarandet ansöker om överlåtelse eller försäljning.

Målets värde anges i stämningsansökan. Den part som ändrar yrkandet, lämnar in ett genkäromål eller träder in som en s.k. självständig intervenient och därigenom ökar tvisteföremålets värde ska betala en extra avgift.

(Kriterium för vem som ska betala rättegångskostnaderna) - Enligt en allmän princip ska domstolen i den dom som avslutar rättegången döma den förlorande parten att ersätta den vinnande parten för rättegångskostnaderna.

Hur rättegångskostnaderna ska betalas kan fritt avgöras av domstolen, som kan fatta beslut om en partiell eller fullständig ersättning med beaktande av utgången av målet. Domstolen ska beakta hur välgrundat anspråket är i stort. Beslutet kan överklagas.

Till början

Den förlorande parten ska ersätta den vinnande parten för dennes kostnader och advokatarvoden samt kostnaderna för de sakkunniga som utsetts av rätten eller av parterna, enligt domstolens beräkningar. Den förlorande parten ska även betala de övriga kostnaderna för rättegångshandlingarnas upprättande. Dessa kostnader samt kostnaderna för delgivningen av domen ska betalas till domstolens kansli.

2. Vad är rättshjälp?

Rättshjälp innebär i Italien att staten bekostar rättegångskostnader för personer med begränsade ekonomiska resurser. Hjälpen innebär att du slipper betala vissa kostnader som i stället betalas av staten.

Om du beviljas rättshjälp behöver du inte betala den fasta avgiften, schablonavgiften för delgivning samt vissa andra kostnader (registrering, pantbrev och lagfart) och kopieringsavgifter.
Staten betalar följande kostnader på förhand:

1. Arvode och kostnader för advokat.
   
2. Traktamente och reseersättning för domare och annan domstolspersonal för deras fullgörande av uppgifter utanför den domstol där rättegången hålls.
   
3. Traktamente och reseersättning för vittnen, biträdande domare och parternas sakkunniga samt de sistnämndas kostnader för att fullgöra sina uppgifter.
   
4. Kostnaderna för det rättsliga offentliggörandet av de åtgärder som domstolen fattat beslut om.
   
5. Kostnaderna för delgivning.

Staten har regressrätt (dvs. rätt till ersättning från annat håll för sina utgifter). Om den inte får in beloppen från den förlorande parten kan staten vända sig till den part som beviljats rättshjälp om denne (efter det att han eller hon vunnit rättegången eller att målet har avslutats) har fått minst sex gånger det belopp som motsvarar kostnaderna. Detta kan också ske om stämningen dras tillbaka eller rättegången läggs ner. Särskilda bestämmelser syftar till att garantera ersättningen om rättegången ställs in eller läggs ner på grund av parternas passivitet eller underlåtenhet att uppfylla föreskrivna regler.

3. Vem kan få rättshjälp?

I tvistemål och mål om frivillig rättsvård (till exempel separation, vårdnad om barn och åtgärder i fråga om föräldraansvar) beviljas rättshjälp för personer som saknar tillräckliga ekonomiska resurser om inte yrkandena är uppenbart ogrundade.

För att kunna beviljas rättshjälp får den senaste deklarerade beskattningsbara inkomsten inte överstiga 9269,22 euro; inkomsttaken justeras vartannat år genom att dekret från justitieministern enligt variationerna i ISTAT:s konsumentprisindex.

Till början

Om den berörde lever tillsammans med sin make/maka eller andra familjemedlemmar utgörs inkomsten av familjemedlemmarnas samlade inkomster, inklusive den sökandes.

Vid fastställandet av inkomsttaken beaktas även inkomster som är skattefria enligt lag.

Endast den personliga inkomsten beaktas i mål som rör den personliga integriteten eller vid rättegångar där den sökandes intressen står i konflikt med de intressen som företräds av de övriga familjemedlemmar som han eller hon bor tillsammans med.

Reglerna för italienska medborgare gäller även för utländska medborgare och statslösa som hade hemvist i Italien när rättsförhållandet eller de omständigheter som gav upphov till rättegången uppstod. Reglerna omfattar även ideella organisationer och föreningar som inte bedriver någon ekonomisk verksamhet.

4. Beviljas rättshjälp för alla tvister?

Rättshjälp på statens bekostnad kan beviljas för alla typer av civilrättsliga tvister samt ärenden om frivillig rättsvård.

Rättshjälp kan inte beviljas för mål om fordringsöverlåtelser och andra tredjemansrättigheter, utom om överlåtelsen har skett efter ett avgörande i tidigare mål.

5. Finns det ett särskilt förfarande för brådskande ärenden?

Det finns inget särskilt förfarande för brådskande ärenden. Ansökningarna ska dock avgöras inom 10 dagar och enligt en allmän princip i reglerna om rättshjälp ska den instans som mottar rättshjälpsansökan omedelbart avgöra brådskande ärenden.

6. Var finns ansökningsblanketter för rättshjälp?

Inom justitieministeriet pågår arbetet med att utforma en blankett för rättshjälpsansökan till följd av lagändringar som gjorts nyligen.

Sökande som anser sig uppfylla villkoren i lagen kan, utan att använda den fastställda blanketten, ansöka om rättshjälp under hela rättegången. Ansökan måste undertecknas för att kunna behandlas.

Till början

Underskriften ska bestyrkas av det juridiska ombudet eller enligt bestämmelserna i artikel 38 DPR 2000/445 (undertecknandet ska ske i närvaro av en anställd vid rättshjälpskontoret, men ansökan kan även lämnas in tillsammans med en icke bestyrkt fotostatkopia av den sökandes identitetshandling).

Ansökan kan sändas via fax eller på elektronisk väg enligt de föreskrivna reglerna.

7. Vilka handlingar ska bifogas ansökan om rättshjälp?

Ansökan ska skrivas på ett ostämplat papper och innehålla följande för att kunna behandlas:

1. Begäran om rättshjälp och angivande av vilken rättegång den gäller om den redan har inletts.
   
2. Personuppgifter från folkbokföringsregistret på den sökande och dennes familjemedlemmar samt deras personnummer eller motsvarande.
   
3. En försäkran från den sökande om att denne uppfyller inkomstkraven för att få rättshjälp med detaljerade uppgifter om sin totala inkomst.
   
4. En försäkran om att under rättegångens gång meddela viktigare förändringar i det föregående årets inkomst inom 30 dagar från det datum då den ettåriga tidsfristen efter det att ansökan lämnades in löpt ut eller från ett eventuellt tidigare meddelande om inkomstförändringar.

För att kunna behandlas måste ansökan även innehålla faktiska och rättsliga uppgifter som gör det möjligt att bedöma om den sökandes anspråk inte är uppenbart ogrundade samt de bevis som man vill åberopa.

När det gäller inkomst som intjänats utomlands ska medborgare i länder utanför EU bifoga ett intyg från behöriga konsulära myndigheter.

Till början

Den sökande ska lämna in handlingar som styrker uppgifterna i ansökan om domstolen eller advokatsamfundet begär detta. Annars kan ansökan inte behandlas.

8. Var ansöker jag om rättshjälp?

Ansökan om rättshjälp kan endast lämnas in av den sökande eller dennes advokat. Den kan också skickas rekommenderat till advokatsamfundet på den ort där domstolen där rättegången pågår ligger. Om målet ännu inte pågår ska ansökan skickas till den ort där det finns en domstol som är behörig att pröva målet i sak.

Om målet är uppe i kassationsdomstolen är advokatsamfundet på den ort där domstolen som har avkunnat den överklagade domen ligger behörig.

Inom tio dagar beviljar advokatsamfundet den sökande provisorisk rättshjälp på förhand om den finner att dennes inkomster inte överskrider det fastställda taket och om anspråken inte är uppenbart ogrundade.

Vid fall av enskilt anspråk om skadestånd i brottmål lämnas ansökan till behörig domstol.

9. Hur vet jag om min ansökan om rättshjälp har beviljats?

En kopia på den handling där advokatsamfundet beviljar ansökan, avslår den eller förklarar att den inte kan tas upp till prövning överlämnas till den sökande och till domstolen.
Om den sökande är frihetsberövad delges beslutet enligt de förfaranden som anges i straffprocesslagen.

10. Hur ska jag gå till väga om jag har beviljats rättshjälp?

11. Vem utser min advokat om jag har beviljats rättshjälp?

Om du har beviljats rättshjälp kan du utse ett ombud från förteckningen över de rättshjälpsadvokater som utsetts av de advokatsamfund som lyder under den appellationsdomstol som ska pröva målet i sak eller den domstol där målet pågår.

Personer som beviljats rättshjälp kan dessutom utse en sakkunnig i de fall som föreskrivs i lag.

Till början

I kassationsdomstolen ska advokaten väljas från förteckningen från de advokatsamfund som lyder under den appellationsdomstol som har meddelat den dom som överklagas.

Förteckningen över rättshjälpsadvokater består av yrkesverksamma advokater som har ansökt om att upptas på listan och som uppfyller nödvändiga krav på ett juridiskt ombud.

Innan advokaten upptas på listan bedömer advokatsamfundet ansökan på grundval av följande kriterier: skicklighet, minst sex års yrkeserfarenhet och avsaknad av disciplinpåföljder.

Advokaterna kan när som helst tas bort från förteckningen, som förnyas varje år och offentliggörs i samtliga domstolar i distriktet.

Den advokat som företräder den part som beviljats rättshjälp ska begära att det aktuella målet förklaras nedlagt om domstolsförhandlingen ställs in på grund av parternas passivitet (artikel 309 i civilprocesslagen). Om detta krav inte följs döms advokaten till disciplinpåföljder.

12. Täcker rättshjälpen alla rättegångskostnader?

Rättshjälp på statens bekostnad omfattar befrielse från att betala vissa kostnader och statens förskott på andra kostnader enligt artikel 131 i dekret nr 115 från 2002. Rättshjälpen omfattar alla de rättegångskostnader som anges i lag, inklusive parternas utnämnande av en sakkunnig. Kostnaderna för utomrättsliga sakkunniga är däremot inte inkluderade.

Arvode och andra kostnader för advokaten betalas av domstolen i slutet av varje skede eller nivå i målet och under alla omständigheter när hans eller hennes uppdrag upphör.

Arvode och kostnader kan även betalas för den biträdande domaren och parternas sakkunniga.

Till början

Rättshjälpsmottagaren och parterna, inklusive den allmänne åklagaren, underrättas om betalningsbeslutet och kan överklaga det.

Advokaten, den biträdande domaren och parternas sakkunniga kan inte begära eller få annan kompensation eller ersättning från rättshjälpsmottagaren än den som föreskrivs i lagen. Alla andra överenskommelser saknar giltighet och brott mot detta förbud utgör ett allvarligt disciplinbrott.

I fall av enskilt anspråk i brottmål gäller artikel 108 i dekretet om rättegångskostnader; beviljandet av rättshjälp har dock i praktiken nästan samma effekter som dem som anges i de allmänna bestämmelserna.

13. Vem betalar de övriga kostnaderna om jag har beviljats partiell rättshjälp?

Det finns ingen bestämmelse om partiell rättshjälp.

14. Täcker rättshjälpen överklaganden?

Rättshjälpen gäller under hela rättegången och för alla eventuella sammanhängande förfaranden (till exempel verkställandet).

En rättshjälpsmottagande part som förlorar kan inte använda hjälpen till att överklaga, utom i fall av skadeståndsanspråk i brottmål.

15. Kan rättshjälpen dras in före eller efter rättegången?

Om den inkomst som ligger till grund för beviljandet av rättshjälp ändras så att villkoren för att få sådan hjälp inte längre är uppfyllda ska den behöriga domstolen återkalla beslutet om rättshjälp.
Domstolen kan när som helst dra in rättshjälpen om villkoren för hjälpen inte uppfylls eller om den berörda parten fört sin talan mot bättre vetande eller begått ett allvarligt fel.

Rättshjälpen dras in från och med det datum då inkomstförändringen konstateras. I de andra fallen dras den in med retroaktiv verkan och medför en återbetalning av de belopp som staten betalat.

Om ekonomikontoret upptäcker felaktiga deklarationer begär det att rättshjälpen dras in och överlämnar handlingarna till behörig åklagare som eventuellt kan inleda ett brottmål.

Kontroller av att villkoren för att få rättshjälp fortfarande är uppfyllda kan utföras under hela det rättsliga förfarandet på begäran av de rättsliga myndigheterna eller ekonomikontoren.

Felaktiga inkomstdeklarationer kan bestraffas med fängelsestraff på mellan ett och fem år och böter på mellan 309,87 och 1549,37 euro. Straffet höjs om de felaktiga deklarationerna har medfört att rättshjälp har beviljats eller upprätthållits.

Domen medför att rättshjälpen återkallas med retroaktiv verkan. De belopp som betalats av staten ska betalas tillbaka.

16. Kan jag överklaga avslag på min rättshjälpsansökan?

Om det behöriga advokatsamfundet avslår ansökan om rättshjälp eller förklarar att den inte kan tas upp till behandling kan den sökande göra en ny ansökan hos behörig domstol som fattar beslut via dekret.

Ytterligare information

Omhändertagande av underåriga: förfaranden om föräldraansvar

Genom lag nr 149 av den 28 mars 2001 (Officiella tidningen nr 96/2001) infördes obligatoriskt ombud i mål om vanvård av barn och om föräldraansvar (begränsning och indragning av föräldraansvar).

Lagen, som kräver genomförandebestämmelser för att kunna tillämpas, kommer att träda i kraft den 1 juli 2003 (lagdekret nr 126/2002).

Vid de förfaranden som anges i lag nr 184/1983 (adoptionsärenden) kommer man till och med detta datum att tillämpa bestämmelserna i dekret nr 115/2002 enligt dess artikel 143. Där framgår att följande kostnader ska bekostas av staten:

1. Arvode och kostnader för advokaten samt de sakkunniga som utsetts av rätten eller av parterna.
   
2. Traktamente och reseersättning för domare och annan domstolspersonal för deras fullgörande av uppgifter utanför den domstol där rättegången hålls.
   
3. Traktamente och reseersättning för vittnen och notarier.
   
4. Rättigheter och ersättning till domstolarna för delgivning och verkställande.

När det gäller förfaranden om föräldraansvar gäller bestämmelserna för förfaranden för frivillig rättsvård.

Förfarande för att utvisa tredjelandsmedborgare

Vid förfaranden som leder fram till ett beslut om utvisning av en medborgare i ett land utanför EU bekostar staten arvodet och kostnaderna för advokat och biträdande domare. Detta belopp utbetalas av den domstol som fattat beslut om utvisning.

Beslutet kan överklagas till ordföranden i behörig domstol.

Talan om förbudsföreläggande från den allmänna åklagarmyndigheten

Kostnaderna regleras i de allmänna bestämmelserna.

Arvodet till sakkunniga som utsetts av den person som föreläggandet gäller eller till den biträdande domaren betalas däremot i förväg av staten.

När domen har vunnit laga kraft kan staten kräva tillbaka beloppet hos förmyndare och god man när domstolen har slagit fast att inkomsttaket för att få rättshjälp i civilmål har överskridits enligt framlagda handlingar eller kontroller av ekonomikontoret.

« Rättshjälp - Allmän information | Italien - Allmän information »

Till början

Senaste uppdatering: 23-03-2005