Europeiska Kommissionen > ERN > Domstolarnas behörighet > Rumänien

Senaste uppdatering: 07-05-2009
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Domstolarnas behörighet - Rumänien

EJN logo

Sidan är inaktuell. Den ursprungliga språkversionen har uppdaterats och flyttats till den europeiska juridikportalen.


Inledande anmärkningar:

  • Beskrivningen bör begränsas till den rättskipning som utövas av domstolar i första instans eftersom det kan antas att den domstol som dömer i första instans även informerar om möjligheter till överklagande.
  • Förklaringen av rättssystemet bör inte vara alltför detaljerad, utan snarare fokusera på sådana situationer som kan vara av praktisk betydelse för dem som använder den här webbplatsen.
  • Det bör klargöras att de behörighetsregler som beskrivs på denna sida, i allmänhet, gäller för:
    1. inhemska mål,
    2. gränsöverskridande mål där svaranden har sin hemvist i någon av Europeiska unionens medlemsstater och det är nödvändigt att fastställa vilken domstol som enligt gemenskapsrätten är behörig att döma i målet,
    3. gränsöverskridande mål där svaranden har sin hemvist utanför Europeiska unionen, såvida det inte finns ett internationellt fördrag (t.ex. Luganokonventionen) som föreskriver något annat.

Om du vill väcka talan i en civilrättslig eller en affärsrättslig fråga måste du först ta reda på vilken domstol som har behörighet att döma i fallet, eller, med andra ord, vilken domstol som har domsrätt. Om talan väcks vid fel domstol eller om det finns en tvist om vilken domstol som är behörig finns det risk för betydande förseningar eller att domstolen avvisar talan eftersom den saknar behörighet.

Förhållandet mellan appellationsdomstolar, tribunaler, specialdomstolar och domstolar i första instans regleras av lag nr 304/2004 om rättssystemet, offentliggjord med senare ändringar och tillägg:

”Artikel 35

  1. Appellationsdomstolar är domstolar inom vars domsområde flera tribunaler och specialtribunaler har sitt säte.
  2. Vid varje appellationsdomstol ska det finnas särskilda avdelningar eller, beroende på mål, nämnder för civilmål, brottmål, handelsrättsliga mål, mål som rör minderåriga och familjemål, förvaltningsmål och skattemål liksom arbetsrättsmål och socialförsäkringsmål samt även, beroende på domstolens karaktär och antalet mål, avdelningar för internationella och inre vattenvägar eller avdelningar för andra mål.”

”Artikel 36

  1. Tribunaler är domstolar på distriktsnivå och i staden Bukarest. Distriktsdomstolarna har som regel sitt säte i respektive distrikts centralort.
  2. Varje tribunal är överinstans i förhållande till samtliga domstolar i första instans i det berörda distriktet eller i staden Bukarest.
  3. Vid varje tribunal ska det finnas särskilda avdelningar eller, beroende på mål, nämnder för civilmål, brottmål, handelsrättsliga mål, mål som rör minderåriga och familjemål, förvaltningsmål och skattemål liksom arbetsrättsmål och socialförsäkringsmål samt även, beroende på domstolens karaktär och antalet mål, avdelningar för internationella och inre vattenvägar eller avdelningar för andra mål.” 

”Artikel 39

  1. Särskilda avdelningar eller nämnder kan, beroende på domstolens karaktär och antalet mål, inrättas vid domstolar i första instans.
  2. Vid domstolar i första instans ska särskilda avdelningar eller nämnder inrättas för att pröva mål som rör minderåriga och familjemål.”

”Artikel 40

  1. Brott som begåtts av minderåriga eller där offren är minderåriga ska prövas av särskilda nämnder och avdelningar för minderåriga och familjemål eller av särskilda tribunaler för minderåriga och familjemål.”


 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

A. Bör jag vända mig till en vanlig domstol eller till en specialdomstol? A.
B. Hur vet jag vilken domstol jag ska vända mig till om vanliga civilrättsliga domstolar är behöriga? B.
I. Finns det en skillnad mellan lägre och högre civilrättsliga domstolar och vilken av dem är i så fall behörig i mitt fall? I.
II. Territoriell behörighet (är det domstolen i stad/samhälle A eller stad/samhälle B som är behörig i mitt fall?) II.
1. Grundregeln för territoriell behörighet 1.
2. Undantag från grundregeln 2.
a) När kan jag välja mellan domstolen på den ort där svaranden bor (domstol som fastställs genom tillämpning av grundregeln) och en annan domstol? a)
b) När måste jag välja en annan domstol än den där svaranden bor (domstol som fastställs genom tillämpning av grundregeln)? b)
c) Kan parterna själva besluta att en domstol som i annat fall inte skulle vara behörig ska tilldelas behörigheten? c)
C. Hur vet jag vilken domstol jag ska vända mig till när det är en specialdomstol som är behörig? C.

 

A. Bör jag vända mig till en vanlig domstol eller till en specialdomstol?

För medlemsstater där inte alla civilmål och handelsrättsliga mål uteslutande prövas av vanliga civilrättsliga domstolar, utan vissa slags tvister prövas av oberoende specialdomstolar (t.ex. arbetsdomstolar) är det nödvändigt att precisera respektive domstols behörighet.

I Rumänien finns det vid sidan av de vanliga domstolarna även specialdomstolar och särskilda nämnder som prövar vissa slags mål.

Specialdomstolar/nämnder för arbetsrättsmål och socialförsäkringsmål finns i distriktsdomstolar och appellationsdomstolar. Specialdomstolar/nämnder för mål som rör minderåriga och familjemål (skilsmässa, bodelning, vårdnad om minderåriga, besöksregler, adoption) finns i domstolar i första instans, distriktsdomstolar och appellationsdomstolar. Specialdomstolar för affärstvister finns i domstolar i första instans, distriktsdomstolar och appellationsdomstolar. Specialdomstolar för sanering och likvidation finns i distriktsdomstolar och appellationsdomstolar. Domstolar som är specialiserade på förvaltningsmål finns i distriktsdomstolar och appellationsdomstolar. Specialdomstolar/nämnder för mål som rör industriell och intellektuell egendom finns i distriktsdomstolar och appellationsdomstolar.

B. Hur vet jag vilken domstol jag ska vända mig till om vanliga civilrättsliga domstolar är behöriga?

Civilprocesslagen är den viktigaste lagtexten för reglering av olika domstolars behörighet. I lagen görs åtskillnad mellan vanliga civilrättsliga domstolar och specialdomstolar, som prövar sådana mål som förtecknas under punkt A.

Till börjanTill början

I artikel 1 i civilprocesslagen föreskrivs det till exempel att domstolar i första instans ska pröva:

  1. alla mål och anspråk, utom dem som enligt lag ska prövas av andra domstolar,
  2. talan mot beslut av offentliga förvaltningsmyndigheter i frågor om rättskipning och andra organ med liknande verksamhetsområden i fall som regleras i lag,
  3. alla andra frågor som enligt lag ska prövas av dessa.

I artikel 2 föreskrivs det sedan att tribunaler ska pröva

  1. som första instans
    1. handelsrättsliga mål och anspråk på mer än 1 miljard leu samt handelsrättsliga mål och anspråk där värdet inte kan uttryckas i ekonomiska termer,
    2. civilmål och anspråk på mer än 5 miljarder leu, arbetsrättsmål, med undantag för dem som enligt lag ska prövas av andra domstolar,
    3. mål och anspråk i förvaltningstvister, med undantag för dem som enligt lag ska prövas av appellationsdomstolar,
    4. mål och anspråk som rör intellektuell och industriell egendom,
    5. mål och anspråk som rör expropriationer,
    6. ansökningar om godkännande, ogiltighetsförklaring eller upphävande av adoption,
    7. *** upphävd,
    8. *** upphävd,
    9. talan om ersättning för skador som orsakats av rättegångsfel i brottmålsprocesser,
    10. talan om erkännande och godkännande för verkställighet av domslut som utfärdats utomlands.
  2. som appellationsdomstol: överklagande av domstolars i första instans domslut i de fall som uttryckligen föreskrivs i lagstiftningen,
  3. som högre appellationsdomstolar för andra överklagande i de fall som uttryckligen föreskrivs i lagstiftningen,
  4. alla andra mål som enligt lag faller inom deras behörighet.

I artikel 3 föreskrivs att appellationsdomstolar ska pröva

Till börjanTill början

  1. som första instans: mål och anspråk i förvaltningstvister som rör handlingar av myndigheter och centrala institutioner,
  2. som appellationsdomstol: överklagande av beslut i första instans som fattats av domstolar och tribunaler, som högre appellationsdomstolar för andra överklagande i de fall som uttryckligen föreskrivs i lagstiftningen,
  3. alla andra mål som enligt lag faller inom deras behörighet.

I artikel 4 föreskrivs att Högsta domstolen ska pröva

  1. andra överklagande av beslut som fattats av appellationsdomstolar och andra beslut, i de fall som föreskrivs i lagstiftningen,
  2. andra överklagande av mål i rättstillämpningens intresse,
  3. *** upphävd,
  4. alla andra mål som enligt lag faller inom deras behörighet.

I artikel 4.1 framhålls slutligen att den behörighet som tilldelas domstolar i samband med skiljedomsärenden enligt avsnitt IV tillfaller den domstol som skulle vara behörig att pröva fallet om det visar sig omöjligt att komma fram till ett skiljeavtal.

I. Finns det en skillnad mellan lägre och högre civilrättsliga domstolar och vilken av dem är i så fall behörig i mitt fall?

I de flesta medlemsstaterna skiljer man på lägre och högre civilrättsliga domstolar i första instans. I detta fall bör behörighet förstås som en funktion av:

  • ett tröskelvärde för de aktuella anspråkens materiella värde, och/eller
  • andra faktorer som avgör vilken domstol som är behörig, oberoende av de aktuella anspråkens värde.

I det rumänska rättssystemet skiljer man på lägre och högre civilrättsliga domstolar, och behörighet bestäms med hjälp av en dubbel mekanism som tar hänsyn till anspråkens värde och till vissa typer av mål oberoende av anspråkens värde.

Till börjanTill början

Domstolar i första instans har, i princip, behörighet över ett vidsträckt område, men enligt artikel 2 i civilprocesslagen, är det inte domstolen i första instans utan tribunalen som är behörig i civilmål som rör äganderätt där värdet överstiger 5 miljarder leu (ungefär 150 000 euro), medan det i handelsrättsliga mål som rör mer än 1 miljard leu (ungefär 30 000 euro) är tribunalen och förstainstansrätten som är behörig i första instans.

Det finns även ett antal regler för att fastställa behörighet på andra grunder än det materiella värdet, enligt vilka tribunaler är behöriga för enskilda anspråk, såsom arbetsrättsliga anspråk och krav i socialförsäkringsmål, mål som rör industriell och intellektuell egendom, adoption, förvaltningstvister, expropriationer, ersättning för skador som orsakats av rättegångsfel, erkännande och godkännande för verkställan av domslut som utfärdats utomlands och konkurser.

II. Territoriell behörighet (är det domstolen i stad/samhälle A eller stad/samhälle B som är behörig i mitt fall?)

1. Grundregeln för territoriell behörighet

I princip är det domstolen på svarandens vanliga hemort som är behörig (denna grundregel gäller även för juridiska personer).

De regler för territoriell behörighet som tillämpas inom det rumänska rättssystemet återfinns i artiklarna 5–16 i civilprocesslagen. Grundregeln är att det är den domstol som har behörighet för svarandens vanliga hemort som är behörig om svaranden är en fysisk person eller den domstol som har behörighet för svarandens säte om svaranden är en juridisk person. Talan mot staten eller decentraliserade statliga myndigheter/institutioner måste lämnas in till domstolar i Bukarest eller i en distriktshuvudstad.

Till börjanTill början

2. Undantag från grundregeln

Det finns ett antal undantag från grundregeln såtillvida som att stämningen mot en fysisk person kan registreras vid den domstol som är behörig för den plats där svaranden regelbundet yrkesarbetar eller driver ett jordbruks-, affärs- eller industriföretag, medan stämningen mot en juridisk person kan registreras vid den domstol som är behörig för den plats där den juridiska personen har ett avdelningskontor, med undantag för åtaganden som måste utföras där.

I äganderättstvister om fast egendom gäller att målet måste tas upp i den domstol som är behörig för det område där egendomen är belägen. Vidare måste arvstvister tas upp i den domstol som är behörig för det område där den bortgångne senast var bosatt. I handelsrättsliga mål gäller att stämningar mot rörelsedrivande bolag ska hanteras av den domstol som är behörig för det område där bolaget har sitt säte. I konkursmål gäller slutligen att det är den domstol som är behörig för det område där gäldenärsbolaget har sitt säte som är behörig.

a) När kan jag välja mellan domstolen på den ort där svaranden bor (domstol som fastställs genom tillämpning av grundregeln) och en annan domstol?

Detta avsnitt bör innehålla förklaringar av de särskilda, icke exklusiva regler som gäller för territoriell behörighet. Reglerna har vanligtvis att göra med målets karaktär eller orsaken till anspråket.

Beskrivningen bör åtminstone omfatta reglerna:

  • om avtalsrätt fall (särskilda regler för vissa typer av avtal och arbetsavtal)
  • om underhåll
  • om skadeståndsansvar
  • om enskild talan för skadestånd i en brottmålsprocess
  • om skilsmässor
  • om mål om föräldraansvar

I artiklarna 9-12 i civilprocesslagen finns en serie bestämmelser som ger alternativa regler för behörighet.

Till börjanTill början

I artikel 9 föreskrivs att anspråk gentemot flera svarande kan tas upp i en domstol som är behörig för någon av dem. Om det finns biförpliktelser bland de svarande ska anspråket tas upp i en domstol som är behörig för någon av huvudgäldenärerna.

I artikel 10 föreskrivs att utöver den domstol som är behörig för svarandens bostadsort, har även följande domstolar behörighet:

  1. För talan som gäller fullgörande, annullering, förlikning eller hävande av avtal, domstolen på den plats som i avtalet anges som den plats där åtagandet ska fullgöras, även delvis.
  2. För talan som uppstått på grund av ett avtal om fastighetsuthyrning, rapport om byggnads lokalisering, anpassningsåtgärder eller tvister om överlåtelse - domstolen för det område där byggnaden ligger.
  3. För talan som har uppstått i samband med en växel, check eller revers - domstolen för det område där betalningsorten ligger.
  4. För talan som gäller affärsförpliktelser - domstolen för det område där förpliktelsen uppstod eller där betalningsorten ligger.
  5. För talan som uppstått på grund av ett transportavtal - domstolen vid avgångsorten eller ankomstorten.
  6. För talan mot en gift kvinna* vars sedvanliga hemort är en annan än hennes makes - domstolen på kvinnans hemort.
  7. För talan som lämnats in av släktingar i uppstigande och nedstigande led om underhåll - domstolen där käranden har sin hemvist.
  8. För talan som uppstått på grund av en olaglig handling - den domstol som är behörig för det område där handlingen begicks.

------------

* Denna bestämmelse måste betraktas som upphävd i och med att grundprincipen om jämställdhet mellan kvinnor och män har erkänts.

Till börjanTill början

I artikel 11 föreskrivs att ersättningsanspråk i försäkringsmål kan lämnas in till den domstol som är behörig för det område där något av följande är beläget:

  1. Den domstol som är behörig för försäkringstagarens bostadsort.
  2. Den domstol som är behörig för de försäkrade varorna.
  3. Den domstol som är behörig för orten där olyckan inträffade.

Varje avtal om behörig domstol som ingås innan rätten till ersättning har fastställts saknar laga kraft.

Ovanstående bestämmelser är inte tillämpliga i mål som gäller försäkringar för internationella och inre vattenvägar.

Av artikel 12 framgår, slutligen, att fordringsägaren kan välja mellan flera domstolar med samma behörighet.

b) När måste jag välja en annan domstol än den där svaranden bor (domstol som fastställs genom tillämpning av grundregeln)?

Detta avsnitt bör omfatta de speciella reglerna för särskild behörighet.

Som framgår av avsnitt II.2, punkt 2, finns det en serie bestämmelser som fastställer en exklusivt territoriell behörighet enligt artiklarna 13-16 i civilprocesslagen.

Dessa bestämmelser är:

”Artikel 13

Talan som gäller fast egendom kan endast lämnas in till den domstol som är behörig för det område där byggnaderna ligger.

Om byggnaderna ligger i områden där flera domstolar har behörighet måste talan lämnas in till domstolen i svarandens bostadsort eller hemvist om någon av dem ligger i något av dessa områden, i annat fall till någon av domstolarna som är behöriga för de områden där byggnaderna ligger.”

Till börjanTill början

”Artikel 14

Vid arvstvister gäller att den domstol som är behörig där den bortgångne sist hade sin hemvist är behörig för:

  1. talan som gäller testamentets giltighet och verkställighet,
  2. talan som gäller arvet och anspråk som arvingarna kan ha gentemot varandra,
  3. talan som legatarie eller fordringsägare till den bortgångne kan ha gentemot någon av arvingarna eller gentemot den som verkställer ett testamente.”

”Artikel 15

Talan som gäller företag som inte har likviderats ska prövas av den domstol som är behörig för den ort där företaget har sitt säte.”

”Artikel 16

Talan som gäller omstrukturering av företag och konkurser prövas endast av domstol som är behörig för den ort där gäldenären har sitt säte.”

c) Kan parterna själva besluta att en domstol som i annat fall inte skulle vara behörig ska tilldelas behörigheten?

Detta avsnitt handlar om:

  • villkor för att överenskommelser som gäller val av en domstol (inklusive avtalsbestämmelser) ska vara giltiga och ha effekt,
  • där en domstols behörighet uteslutande bygger på svarandens framträdande inför domstolen.

I det rumänska rättssystemet finns det ett antal avvikelser från och specialbestämmelser för de regler om behörighet som angetts ovan om generell och exklusiv behörighet.

Dessa bestämmelser återfinns i kapitel III, artiklarna 17-19 i civilprocesslagen och rör sådana frågor som avtal om domstols behörighet och parters överenskommelser om domstols behörighet.

I artikel 17 föreskrivs att tilläggskrav och tillfälliga käromål måste prövas av den domstol som är behörig för huvudkäromålet.

Till börjanTill början

I artikel 18 föreskrivs att behörighet för talan som gäller fastställande av rättigheter ska avgöras enligt reglerna för talan om utförandet av tjänster.

I artikel 18.1 föreskrivs att den domstol som utsetts enligt reglerna för behörighet beroende på det omtvistade föremålets värde bibehåller sin behörighet även om föremålets värde skulle förändras sedan målet har hänskjutits till domstolen.

Vad gäller fastställande av behörighet genom överenskommelser mellan parterna föreskrivs det slutligen i artikel 19 att parterna kan komma överens om, antigen skriftligt eller genom en muntlig förklaring inför domstolen, att anspråk som gäller varor kan prövas i andra domstolar än dem som är behöriga enligt lag, med undantag för de fall som anges i artiklarna 13, 14, 15 och 16.

C. Hur vet jag vilken domstol jag ska vända mig till när det är en specialdomstol som är behörig?

Beskrivningen av specialdomstolars behörighet ska så långt som möjligt ha samma uppbyggnad som i avsnitt B. Om behörighetsreglerna i stort sett är likadana ska detta påpekas samtidigt som undantagen till reglerna förklaras.

Civilprocesslagen täcker, så som visats i avsnitt B, de flesta aspekter av specialdomstolarnas sakliga och territoriella behörighet (arbetsrättsmål och socialförsäkringsmål, familjemål och mål som rör minderåriga, adoptionsmål, mål som rör industriell och intellektuell egendom, förvaltningsmål, expropriationer, krav på ersättning för skador som orsakats av rättegångsfel, erkännande och godkännande av verkställighet av domslut som utfärdats av utländska domstolar och konkurser).

Till börjanTill början

I artikel 1.2 i civilprocesslagen sägs det uttryckligen att domstolar i första instans är behöriga för krav mot offentliga förvaltningsmyndigheter i frågor om rättskipning och andra organ med liknande verksamhetsområden i fall som föreskrivs i lag.

Så finns det till exempel regler som har att göra med domstolsbehörighet inom vissa tydligt avgränsade områden vilka utgör undantag till civilprocesslagens regler såsom tvister vilka måste lösas enligt artikel 24 i lag nr 10/2001 om återlämnande av byggnader som gjorts till statlig egendom, där det sägs att distriktstribunaler är behöriga i första instans att avgöra mål där en berättigad person framställt krav om att en byggnad ska lämnas tillbaka och ansökan har avvisats.

Så föreskrivs det på ett liknande sätt i artikel 56 i lag nr 168/1999 om lösning av arbetskonflikter att ansökningar om att strejker ska skjutas upp måste vara ställda till den appellationsdomstol som är behörig för det område där fackföreningen har sitt säte och att de måste avgöras inom sju dagar från registreringsdatumet, vilket innebär en avvikelse från grundregeln att alla mål som innebär att en rättighet bestrids ska prövas av den distriktstribunal som är behörig för det område där arbetsgivarna har sitt säte.

Vad beträffar tulltvister, vilka omfattas av lag nr 554/2004 (lag om tvistemål), finns det särskilda regler om behörighet som tar hänsyn till värdet, vilket innebär att tulltvister (till skillnad från anspråk mot civila förseelser, där det är domstolar i första instans som är behöriga) prövas av specialdomstolar i första instans om värdet inte överstiger 500 000 ley. Om värdet skulle överstiga detta belopp är det appellationsdomstolen som är behörig i första instans.

Slutligen bör det påpekas att vid gränsöverskridande fall där det finns en svarande med hemvist i en av Europeiska unionens medlemsstater fastställs behörigheten i enlighet med lag nr 187 av den 9 maj 2003 om behörighet, erkännande och verkställighet i Rumänien av beslut som fattas enligt civil- och handelsrätt i någon av Europeiska unionens medlemsstater, offentliggjord i Rumäniens författningssamling nr 333 av den 16 maj 2003.

Ytterligare information

Användbara länkar:

  • http://www.just.ro română
  • http://www.csm1909.ro English - română 
  • http://www.scj.ro English - română

« Domstolarnas behörighet - Allmän information | Rumänien - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 07-05-2009

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket