Europeiska Kommissionen > ERN > Domstolarnas behörighet > Lettland

Senaste uppdatering: 18-02-2008
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Domstolarnas behörighet - Lettland

EJN logo

Sidan är inaktuell. Den ursprungliga språkversionen har uppdaterats och flyttats till den europeiska juridikportalen.


 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

A. Ska jag väcka talan vid en allmän domstol eller vid en specialdomstol? A.
B. Vilken allmän domstol skall jag vända mig till? B.
I. Finns det en skillnad mellan lägre och högre instanser bland de allmänna domstolarna? I.
II. Territoriell behörighet II.
1. Huvudregeln om territoriell behörighet 1.
2. Undantag från huvudregeln 2.
a) När kan jag välja mellan domstolen i den ort där svaranden bor och någon annan domstol? a)
b) När måste jag välja en annan domstol än den i den ort där svaranden bor? b)
c) Kan parterna själva utse en domstol som annars skulle vara obehörig? c)
C. Hur får jag reda på vilken specialdomstol som är behörig? C.

 

A. Ska jag väcka talan vid en allmän domstol eller vid en specialdomstol?

Enligt den lettiska civilprocesslagen har alla fysiska och juridiska personer rätt att vända sig till domstol för att försvara sina legitima intressen, om dessa intressen blivit kränkta eller ifrågasatta. I princip kan alla tvister på det civilrättsliga området hänskjutas till domstol. Handläggningen ska ske i enlighet med ordinarie tvistemålsförfaranden. I vissa undantagsfall som anges i lag kan civilrättsliga tvister prövas enligt utomrättsliga förfaranden. I de fall som anges i lag kan domstolen också pröva krav som inte är av civilrättslig natur. Frågan om huruvida en tvist kan avgöras genom medling ska emellertid alltid avgöras av domstol. Om en domstol kommer fram till att den inte ska pröva en tvist ska beslutet om detta innehålla anvisningar om vilket organ som ansvarar för att pröva tvisten i fråga.

Parterna i en tvist kan avtala om att saken ska prövas av en skiljedomstol, oavsett om det handlar om en tvist som redan har uppstått eller en tvist som kan komma att uppstå i framtiden. Alla typer av civilrättsliga tvister kan hänskjutas till skiljedomstol, med vissa i lag angivna undantag. Om parterna är eniga om att hänskjuta saken till en skiljedomstol, ska en ansökan ges in till den berörda skiljedomstolen.

B. Vilken allmän domstol skall jag vända mig till?

Tvistemål prövas ingående av domstol i första instans, med undantag för vissa i lag angivna typer av mål som ska prövas av regiondomstolar.

Till börjanTill början

Tvistemål kan inte bli föremål för prövning i högre instans förrän de har prövats i lägre instans. Tvistemål prövas i första instans av behörig distriktsdomstol (kommunal domstol) eller regiondomstol. Behörighet i tvistemål innebär att tvistemål som ska prövas av domstol tilldelas domstolarna i första instans för prövning i sak på grundval av deras materiella eller geografiska behörighet.

Tvistemål som ska avgöras av domstol prövas i distriktsdomstol (kommunal domstol), med undantag för vissa i lag angivna fall som ska prövas av regiondomstolarna. Följande mål som avgörs av domstol prövas av regiondomstolarna:

  1. Tvister om egendomsrätt med avseende på fast egendom.
  2. Avtalsrättsliga mål där det aktuella kravet uppgår till mer än LVL 150 000.
  3. Mål om patenträttigheter och varumärkesskydd.
  4. Mål om kreditinstituts insolvens och likvidation.

Om flera yrkanden framställs inom ramen för ett och samma mål, varav vissa omfattas av distriktsdomstolens behörighet och andra ska prövas av regiondomstolen, eller om ett genkäromål som omfattas av en regiondomstols behörighet har givits in till en distriktsdomstol, ska målet prövas av regiondomstolen.

Domstolarna dömer i tvistemål på grundval av lagar och andra författningar, internationella avtal som Lettland är bundet av samt EU-lagstiftningen. Om ett internationellt avtal som godkänts av parlamentet (Saeima) innehåller bestämmelser som strider mot lettisk lag är det bestämmelserna i det internationella avtalet som ska tillämpas. Om en rättslig fråga regleras av EU-lagstiftning som är direkt tillämplig i Lettland, tillämpas lettisk lag i den utsträckning som medges med hänsyn till EU-lagstiftningen.

Till börjanTill början

I. Finns det en skillnad mellan lägre och högre instanser bland de allmänna domstolarna?

I tvistemål benämns grunden för tilldelning av behörighet till de olika nivåerna av domstolar i första instans materiell behörighet, eftersom tvistemål som omfattas av dessa domstolars behörighet kategoriseras efter typen av mål eller typen av krav (typ av sak eller värde på fordran). I båda dessa fall måste hänsyn även tas till den geografiska behörigheten.

För närmare uppgifter om skillnaden mellan högre och lägre domstolar i första instans, se ovan.

II. Territoriell behörighet

1. Huvudregeln om territoriell behörighet

Enligt huvudregeln om geografisk behörighet ska en borgenär med krav mot en fysisk person väcka talan vid behörig domstol som är behörig där personen i fråga är bosatt (artikel 26 i straffprocesslagen). Talan mot en juridisk person väcks vid behörig domstol på den plats där den juridiska personen har sitt säte. Innebörden av detta är att när talan väcks vid en domstol i första instans tas det utöver den materiella eller den exklusiva behörigheten också hänsyn till den geografiska behörigheten.

2. Undantag från huvudregeln

I civilprocesslagen finns även undantag till bestämmelserna om geografisk behörighet i tvistemål. Enligt dessa undantag kan en kärande välja att väcka talan enligt de allmänna bestämmelserna om geografisk behörighet, det vill säga vända sig domstolen på den plats där svaranden är bosatt eller har sitt säte, eller en annan domstol på samma nivå i första instans som i lagen anges som alternativ domstol.

Till börjanTill början

a) När kan jag välja mellan domstolen i den ort där svaranden bor och någon annan domstol?

Om svarandens hemvist är okänd eller om denne saknar hemvist i Lettland ska talan väckas vid behörig domstol på den plats där eventuell fast egendom som tillhör svaranden är belägen eller där svaranden senast hade hemvist.

Bestämmelser om borgenärens möjligheter att välja behörig domstol finns i artikel 28 i civilprocesslagen, som innehåller närmare upplysningar om måltyper och om alternativa domstolar där talan kan väckas:

  1. Ett krav som grundar sig på åtgärder som vidtagits av en juridisk persons dotterbolag eller representationskontor kan göras gällande vid en domstol vars behörighet fastställs på grundval av var dotterbolaget eller representationskontoret är beläget.
  2. Talan om indrivning av underhållsbidrag eller fastställande av faderskap kan även väckas vid en domstol på den plats där käranden har hemvist.
  3. Talan om ersättning för personskada (artiklarna 2347-2353 i civillagen latviešu valoda) som har lett till invaliditet, andra skador på hälsan eller till den berörda personens död kan också väckas vid en domstol på den plats där käranden har hemvist eller där skadan uppstod.
  4. Talan om ersättning för skada på en fysisk eller juridisk persons egendom kan även väckas vid behörig domstol på den plats där skadan uppstod.
  5. Talan om återvinning av egendom eller ersättning för värdet på sådan egendom kan även väckas vid behörig domstol på den plats där käranden har hemvist.
  6. Talan om anspråk med anknytning till sjöfart kan i förekommande fall även väckas vid behörig domstol på den plats där svarandens fartyg belagts med kvarstad.
  7. Talan mot flera svarande som har hemvist eller uppehåller sig på olika platser kan väckas vid behörig domstol på den plats där en av svarandena har hemvist eller uppehåller sig.
  8. Talan om äktenskapsskillnad eller ogiltigförklaring av äktenskap kan väckas vid behörig domstol på den plats där svaranden har hemvist om
    1. eventuella minderåriga barn bor tillsammans med käranden,
    2. en av parterna som ansöker om skilsmässa formellt har omyndigförklarats (artikel 365 i civillagen),
    3. en av parterna som ansöker om skilsmässa avtjänar ett frihetsstraff,
    4. en av parterna som ansöker om skilsmässa saknar känd hemvist eller har hemvist utomlands,
    5. makarna har gett in en ansökan i samband med att de beslutade sig för att skiljas.
  9. Talan om anspråk i samband med anställningsavtal kan även väckas vid behörig domstol på den plats där käranden har sin hemvist eller arbetsplats.
b) När måste jag välja en annan domstol än den i den ort där svaranden bor?

Vid exklusiv behörighet i tvistemål är det fråga om undantag inte bara från bestämmelserna om allmän geografisk behörighet i tvistemål, utan från alla former av geografisk behörighet. Denna särskilda behörighet gäller i vissa typer av mål:

Till börjanTill början

  1. Talan om anspråk som grundar sig på äganderätt och andra sakrätter till fast egendom eller inventarier som tillhör denna fasta egendom, talan om anspråk med avseende på sådana rättigheters registrering i eller strykning ur fastighetsregistret, samt talan om borttagande av sådana rättigheter ur den relevanta handlingen kan väckas vid behörig domstol på den plats där den fasta egendomen är belägen.
  2. En borgenärs anspråk på en persons hela kvarlåtenskap ska, om det saknas kända arvingar, prövas av behörig domstol på den plats där gäldenären har hemvist. Om gäldenärens hemvist är okänd eller om denne saknar hemvist i Lettland, ska talan väckas vid behörig domstol på den plats där kvarlåtenskapen eller en del av kvarlåtenskapen finns.
  3. Exklusiv behörighet kan även vara tillämplig enligt annan lagstiftning.

De regler som tas upp nedan gäller även mål som omfattas av särskilda rättsliga förfaranden:

  1. En ansökan om godkännande av adoption ska ges in till behörig domstol på den plats där adoptanten har hemvist, medan en ansökan om ogiltigförklaring av en adoption ska ges in till behörig domstol på den plats där någon av sökandena är bosatt. En ansökan från en utlänning eller en person som vistas i utlandet om godkännande av adoption ska ges in till behörig domstol på den plats där den adopterade har hemvist (artikel 259 i civilprocesslagen).
  2. En ansökan om att få en person omyndigförklarad på grund av psykisk sjukdom eller mentalt handikapp ska ges in till behörig domstol på den plats där den berörda personen är bosatt eller, om personen är omhändertagen för vård, den plats där vårdinstitutionen är belägen (artikel 264 i civilprocesslagen).
  3. En ansökan om förvaltare för en person vars utsvävande och slösaktiga livsstil eller missbruk av alkohol eller narkotika riskerar att utmynna i umbäranden eller fattigdom för vederbörande själv och hans eller hennes familj, ska ges in till behörig domstol på den plats där den berörda personen har hemvist (artikel 271 i civilprocesslagen).
  4. Mål om förvaltning av egendom som tillhör en frånvarande eller saknad person ska prövas av behörig domstol på den plats där den frånvarande eller saknade personen senast hade hemvist (artikel 278 i civilprocesslagen).
  5. En ansökan om dödförklaring av en saknad person ska ges in till behörig domstol på den plats där denna person senast hade hemvist (artikel 282 i civilprocesslagen).
  6. Fastställelsetalan ska väckas vid behörig domstol på den plats där sökanden har hemvist (artikel 290 i civilprocesslagen).
  7. En ansökan om upphävande av rättigheter i fast egendom ska ges in till behörig domstol på den plats där den berörda egendomen är belägen. Om ansökan gäller andra rättigheter ska den ges in till behörig domstol på den plats där sökanden har hemvist (fysiskt person) eller säte (juridisk person), om inte annat följer av tillämplig lagstiftning (artikel 294.2 i civilprocesslagen).
  8. En ansökan om dödande av förkomna, stulna eller förstörda handlingar och förnyande av rättigheter som är knutna till sådana handlingar ska ges in till behörig domstol på den plats som anges som betalningsort i handlingen eller, om betalningsorten är okänd, till behörig domstol på den plats där sökanden har hemvist (fysiskt person) eller säte (juridisk person). Om även den adress är okänd ska ansökan ges in till behörig domstol på den plats där handlingen utfärdades (artikel 299 i civilprocesslagen).
  9. En ansökan om återköp av fast egendom ska ges in till behörig domstol på den plats där den fasta egendom som ansökan gäller är belägen (artikel 336 i civilprocesslagen).
  10. Insolvensmål ska prövas av behörig domstol på den plats där det berörda företaget har sitt säte. Frågor om inledande av ett insolvensförfarande enligt artikel 3.1 i rådets förordning (EG) nr 1346/2000 ska prövas av behörig domstol på den plats där gäldenären har sina huvudsakliga intressen. Frågor om inledande av ett insolvensförfarande enligt artikel 3.2 i samma förordning ska prövas av behörig domstol på den plats där gäldenären har ett driftsställe i den mening som avses i artikel 2 h i förordningen (artikel 342 i civilprocesslagen).
  11. Mål om kreditinstituts insolvens eller likvidation ska prövas av behörig domstol på den plats där det berörda kreditinstitutet har sitt säte (artikel 364 i civilprocesslagen.
  12. En arbetsgivare kan ge in en ansökan om olagligförklaring av en strejk eller ett strejkvarsel på de grunder och enligt de förfaranden som anges i lagen om strejker latviešu valoda. En ansökan om olagligförklaring av en strejk eller ett strejkvarsel ska ges in till behörig domstol på den plats där strejken är planerad att äga rum (artikel 390 i civilprocesslagen).
  13. Arbetstagarrepresentanter kan ge in en ansökan om olagligförklaring av en lockout eller ett lockoutvarsel på de grunder och enligt de förfaranden som anges i lagen om arbetstvister latviešu valoda. En ansökan om olagligförklaring av en lockout eller ett lockoutvarsel ske ges in till behörig domstol på den plats där lockouten är planerad att äga rum (artikel 3941 i civilprocesslagen).

Obestridda fordringar:

Till börjanTill början

  1. Ansökningar om frivillig försäljning av fast egendom på auktion ske ges in till distriktsdomstolen på den plats där egendomen är belägen (artikel 395 i civilprocesslagen).
  2. Ansökningar om verkställighet vid obestridda krav på betalning av pengar eller återlämnande av lös egendom ska ges in till distriktsdomstolen på den plats där gäldenären är bosatt (artikel 403(1) i civilprocesslagen).
  3. Ansökningar om verkställighet vid obestridda krav som grundar sig på säkerhet i fast egendom eller en skyldighet att utrymma eller återlämna leasad eller hyrd fast egendom ska ges in till distriktsdomstolen på den plats där gäldenären är bosatt (artikel 403(2) i civilprocesslagen).
  4. Ansökningar om verkställighet vid obestridda krav som grundar sig på säkerhet i fartyg ska ges in till distriktsdomstolen på den plats där säkerheten är registrerad (artikel 403(3) i civilprocesslagen).

Exklusiv behörighet gäller inte vid indrivning av fordringar för vilka säkerhet har ställts. I sådana fall är det domstolen på den plats där gäldenären har hemvist eller säte som är behörig, och det kan inte göras några undantag med hänsyn till en regiondomstols behörighet. En säkerhetsrätt kan åberopas gentemot gäldenären även om fordringsbeloppet överstiger 150 000 LVL, eftersom domstolen inte behöver meddela dom i tvister om säkerhetsrätten. Gäldenären kan välja mellan att göra upp om fordran i godo eller att låta saken gå till domstol. Om gäldenären inte godtar själva fordran ska tvisten prövas enligt de allmänna bestämmelserna om domstols behörighet i tvistemål.

c) Kan parterna själva utse en domstol som annars skulle vara obehörig?

Ja, det finns en sådan möjlighet: enligt lettisk lag kan parterna själva avtala om i vilken domkrets saken ska prövas (geografisk behörighet). När parterna avtalar om behörig domstol kan de bestämma vid vilken domstol i första instans eventuella framtida tvister om ett avtal eller uppfyllande av villkoren i ett avtal ska prövas. De kan dock inte påverka den materiella behörigheten (artikel 25 i civilprocesslagen), dvs. de kan inte bestämma på vilken nivå i domstolen i första instans saken ska prövas. Parterna kan inte heller påverka eventuell exklusiv behörighet (artikel 29 i civilprocesslagen). Möjligheten att avtala om behörig domstol omfattas av två begränsningar:

  1. Denna form av tilldelning av behörighet kan endast användas vid avtalstvister.
  2. Avtal om att ändra den geografiska behörigheten måste ingås när ”huvudavtalet” ingås, med angivande av vilken domstol i första instans som ska pröva en eventuell tvist. Eftersom parterna inte kan förutse omfattningen på ett eventuellt krav måste avtalet ge utrymme för att välja en alternativ domstol i första instans (dvs. i avtalet ska det anges både en specifik distriktsdomstol och en regionaldomstol) som parterna kan vända sig till beroende på kravets storlek.

C. Hur får jag reda på vilken specialdomstol som är behörig?

Enligt lettisk lag prövar de allmänna domstolarna i Lettland både tvistemål och brottmål. Lettland har inga specialdomstolar (till exempel familjedomstolar) eller domare som prövar vissa typer av mål, så som är fallet i många andra länder.

Som angivits ovan sker sakprövningen i tvistemål i första instans. Prövning i högre instans är möjlig först sedan saken prövats i lägre instans. Första instans i tvistemål är den distriktsdomstol eller regionala domstol som är behörig i målet. Generellt gäller att alla tvistemål prövas i domstol i enlighet med de allmänna bestämmelserna om domstols behörighet i tvistemål.

« Domstolarnas behörighet - Allmän information | Lettland - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 18-02-2008

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket