Europeiska Kommissionen > ERN > Domstolarnas behörighet > Internationell rätt

Senaste uppdatering: 30-07-2004
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Domstolarnas behörighet - Internationell rätt

EJN logo

Sidan är inaktuell. Vi håller på att uppdatera informationen och kommer att flytta den till den europeiska juridikportalen.


Gemenskapsreglerna om domstolarnas behörighet gäller även mellan medlemsstaterna och vissa stater utanför EU.

Du har hamnat i tvist med ett företag, en näringsidkare, din arbetsgivare eller en annan person i ett land utanför EU. Hur ska du få reda på vilken stats domstolar som är behöriga? Svaret på den frågan kan ha stor betydelse. Om du måste driva en rättegång i utlandet kan det innebära ytterligare problem och kostnader, till exempel därför att du måste översätta dina inlagor, anlita en advokat i den stat där rättegången ska äga rum eller resa till rättegångsförhandlingarna.

Luganokonventionen

År 1988 ingick EU:s medlemsstater och några andra stater Luganokonventionen (en - fr) om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område. För närvarande är EU:s femton medlemsstater och Schweiz, Norge, Island och Polen parter i konventionen. Luganokonventionen innebär att EU:s behörighetsregler i 1968 års Brysselkonvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område också gäller vissa länder utanför EU. Brysselkonventionen ersattes i mars 2002 av rådets förordning (EG) nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. Förordningen ändrade vissa bestämmelser om behörighet, och därför kommer Luganokonventionen snart att ändras, så att den helt överensstämmer med de regler som gäller inom EU.

Vilka är huvudreglerna om behörighet i Luganokonventionen?

Huvudregeln är att svarandens hemvist är avgörande för behörigheten. Personer med hemvist i en stat ska, oavsett nationalitet, stämmas inför domstol i den staten. Men konventionen innehåller flera undantag från huvudregeln, som gör det möjligt att väcka talan i en annan stat än den där svaranden har hemvist. Här nedan följer några av undantagen:

Till börjanTill början

I frågor som gäller en avtalsförpliktelse kan en person stämmas vid domstolarna i den ort där förpliktelsen skulle fullgöras. Exempel: En fransk lastbilsförsäljare kan stämmas i Norge om lastbilen skulle levereras i det landet.
Vid skadeståndstalan är domstolarna i den ort där skadan inträffade behöriga. Exempel: Vid en trafikolycka i Schweiz mellan en brittisk turist och en schweizare, kan schweizaren väcka talan vid schweizisk domstol. Ibland inträffar händelsen som ger rätt till skadestånd och själva skadan i olika stater. Exempel: Giftiga utsläpp i en flod i Polen skadar växter som har bevattnats i Tyskland med vatten från den förgiftade floden. I så fall kan käranden välja om han eller hon vill väcka talan i Polen eller Tyskland.
I frågor som gäller underhåll kan den som har rätt till underhåll vända sig till sitt hemlands domstolar.
I vissa avtalsförhållanden, där det finns en ” stark” och en ” svag” avtalspart, till exempel vid konsumentavtal och försäkringsavtal, anses den svagare parten behöva särskilt skydd. Som regel kan den svagare parten (konsumenten, försäkringstagaren) bara stämmas inför domstol i den medlemsstat där han eller hon är bosatt. Den starkare parten (försäljaren, försäkringsbolaget) kan däremot oftast stämmas även i den medlemsstat där den svagare parten är bosatt.
De särskilda behörighetsreglerna som vi har nämnt ovan är ett ytterligare alternativ för käranden. Han eller hon kan alltid välja att stämma svaranden inför domstolarna i den stat där denne är bosatt. Men det finns också några typer av ärenden där så kallad exklusiv behörighet gäller. I sådana ärenden är svarandens hemvist ersatt med andra behörighetsgrunder. Några exempel:
I frågor om ägande- eller nyttjanderätt till fast egendom är det endast domstolarna i den stat där egendomen finns som är behöriga.
I frågor om rättigheter som måste registreras, till exempel patent eller varumärken, är det endast domstolarna i den stat där registreringen har ägt rum som är behöriga.
Under vissa förutsättningar kan parterna också fritt komma överens om vilken domstol som ska vara behörig. Ett sådant avtal om behörig domstol leder vanligtvis till att den domstol som har valts blir exklusivt behörig, om inte parterna kommer överens om något annat.

Det blotta faktum att svaranden går i svaromål i en viss domstol leder (med vissa undantag) till att domstolarna i den staten blir behöriga, även om de inte skulle ha varit det i normalfallet.

Till börjanTill början

Observera att vi här har gjort en översiktlig beskrivning av konventionens bestämmelser. I ett konkret fall kan frågan om behörig domstol vara betydligt mer komplicerad.

Vad händer om rättegångar om samma tvist inleds i två stater?

Det händer ibland att två tvistande parter inleder rättegång om samma tvist i olika medlemsstater. Exempel: Efter en trafikolycka mellan två personer som bor i Island och Finland väcker båda två skadeståndstalan i varandras hemland. I ett sådant fall gäller generellt sett enligt förordningen regeln om att ” först till kvarn får först mala” . Den domstol där talan väcktes senare måste förklara målet vilande och vänta på att den första domstolen beslutar om den är behörig eller inte. Om den domstol där talan väcktes först anser sig behörig, måste den andra domstolen avvisa målet. Den andra domstolen får fortsätta rättegången endast om den domstol där talan väcktes först kommer fram till att den inte är behörig.

Hur fastställer man vilken domstol som är behörig om tvisten har anknytning till en EU-medlemsstat och en stat utanför EU som inte är ansluten till Luganokonventionen?

Om svaranden har hemvist i en EU-medlemsstat, men käranden bor i ett land som varken är medlem av EU eller är ansluten till Luganokonventionen, ska domstolarna i medlemsstaterna avgöra behörighetsfrågan med hjälp av bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område.
Om svaranden har hemvist i ett land där varken förordningen eller Luganokonventionen gäller, får domstolarna använda inhemska rättegångsregler för att avgöra behörighetsfrågan. Om du vill veta mer om inhemska regler om behörighet i mål med utländsk anknytning i en viss medlemsstat, klicka på det landets flagga.

Haagkonferensen om internationell privaträtt (en - fr), en internationell organisation, arbetar med att förhandla fram en världsomfattande konvention om domstolars behörighet och utländska domar på privaträttens område.

Referensdokument

  • Luganokonventionen av den 16 september 1988 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (en - fr)
  • 1968 års Brysselkonvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område
  • Rådets förordning (EG) nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område

« Domstolarnas behörighet - Allmän information | Internationell rätt - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 30-07-2004

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket