Europeiska Kommissionen > ERN > Domstolarnas behörighet > Gemenskapsrätt

Senaste uppdatering: 11-05-2006
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Domstolarnas behörighet - Gemenskapsrätt

EJN logo

Sidan är inaktuell. Vi håller på att uppdatera informationen och kommer att flytta den till den europeiska juridikportalen.


Inom EU finns det ett komplett regelverk som avgör vilken medlemsstats domstolar som är behöriga vid tvister.

Du har hamnat i tvist med ett företag, en näringsidkare, din arbetsgivare eller en annan person i en annan medlemsstat. Hur ska du få reda på vilken medlemsstats domstolar som är behöriga? Svaret på den frågan kan ha stor betydelse. Om du måste driva en rättegång i utlandet kan det innebära ytterligare problem och kostnader, till exempel därför att du måste översätta dina inlagor, anlita en advokat i den medlemsstat där rättegången ska äga rum eller resa till rättegångsförhandlingarna.

EU antog i december 2000 rådets förordning (EG) nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. Förordningen innehåller bestämmelser om behörig domstol för domstolsärenden som har anknytning till mer än en medlemsstat, och den ersätter och ändrar Brysselkonventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område från 1968.

Förordningen är direkt tillämplig i hela EU utom Danmark. Behörighetsfrågor mellan Danmark och de övriga medlemsstaterna regleras fortfarande av 1968 års Brysselkonvention.

Förordningen anger bara vilken medlemsstats domstolar som är behöriga. Exakt vilken domstol i den medlemsstaten som är behörig avgörs genom de inhemska rättegångsreglerna. Om du vill veta mer om behörighetsreglerna i tvistemål i en viss medlemsstat, klicka på det landets flagga.

Vilka är huvudreglerna om behörighet i förordningen?

Huvudregeln är att svarandens hemvist är avgörande för behörigheten. Personer med hemvist i en medlemsstat ska, oavsett nationalitet, stämmas inför domstol i den medlemsstaten. Men förordningen innehåller flera undantag från huvudregeln, som gör det möjligt att väcka talan i en annan medlemsstat än den där svaranden har hemvist. Här nedan följer några av undantagen:
  • I frågor som gäller en avtalsförpliktelse kan en person stämmas vid domstolarna i den ort där förpliktelsen skulle fullgöras. Exempel: En tysk lastbilsförsäljare kan stämmas i Italien om lastbilen skulle levereras i det landet.
  • Vid skadeståndstalan är domstolarna i den ort där skadan inträffade behöriga. Exempel: Vid en trafikolycka i Grekland mellan en brittisk turist och en grek, kan greken väcka talan vid grekisk domstol. Ibland inträffar händelsen som ger rätt till skadestånd och själva skadan i olika medlemsstater. Exempel: Giftiga utsläpp i en flod i Frankrike skadar växter som har bevattnats i Belgien med vatten från den förgiftade floden. I så fall kan käranden välja om han eller hon vill väcka talan i Frankrike eller Belgien.
  • I frågor som gäller underhåll kan den som har rätt till underhåll vända sig till sitt hemlands domstolar.
  • I vissa avtalsförhållanden, där det finns en ” stark” och en ” svag” avtalspart, till exempel vid konsumentavtal, försäkringsavtal och enskilda anställningsavtal, anses den svagare parten behöva särskilt skydd. Som regel kan den svagare parten (konsumenten, försäkringstagaren eller den anställde) bara stämmas inför domstol i den medlemsstat där han eller hon är bosatt. Den starkare parten (försäljaren, försäkringsbolaget, arbetsgivaren) kan däremot oftast stämmas även i den medlemsstat där den svagare parten är bosatt eller (vid anställningsavtal) där den anställde utför arbetet.

De särskilda behörighetsreglerna som vi har nämnt ovan är ett ytterligare alternativ för käranden. Han eller hon kan alltid välja att stämma svaranden inför domstolarna i den stat där denne är bosatt. Men det finns också några typer av ärenden där så kallad exklusiv behörighet gäller. I sådana ärenden är svarandens hemvist ersatt med andra behörighetsgrunder. Några exempel:

Till börjanTill början

  • I frågor om ägande- eller nyttjanderätt till fast egendom är det endast domstolarna i den medlemsstat där egendomen finns som är behöriga.
  • I frågor om rättigheter som måste registreras, till exempel patent eller varumärken, är det endast domstolarna i den medlemsstat där registreringen har ägt rum som är behöriga.
  • Under vissa förutsättningar kan parterna också fritt komma överens om vilken domstol som ska vara behörig. Ett sådant avtal om behörig domstol leder vanligtvis till att den domstol som har valts blir exklusivt behörig, om inte parterna kommer överens om något annat.
Det blotta faktum att svaranden går i svaromål i en viss domstol leder (med vissa undantag) till att domstolarna i den medlemsstaten blir behöriga, även om de inte skulle ha varit det i normalfallet.

Observera att vi här har gjort en översiktlig beskrivning av förordningens bestämmelser. I ett konkret fall kan frågan om behörig domstol vara betydligt mer komplicerad.

Vad händer om rättegångar om samma tvist inleds i två medlemsstater?

Det händer ibland att två tvistande parter inleder rättegång om samma tvist i olika medlemsstater. Exempel: Efter en trafikolycka mellan två personer som bor i Tyskland och Frankrike väcker båda två skadeståndstalan i varandras hemland. I ett sådant fall gäller generellt sett enligt förordningen regeln om att ” först till kvarn får först mala” . Den domstol där talan väcktes senare måste förklara målet vilande och vänta på att den första domstolen beslutar om den är behörig eller inte. Om den domstol där talan väcktes först anser sig behörig, måste den andra domstolen avvisa målet. Den andra domstolen får fortsätta rättegången endast om den domstol där talan väcktes först kommer fram till att den inte är behörig.

Referensdokument

  • Domstolens yttrande 1/03, 07.02.2006: Gemenskapens behörighet att ingå en ny Luganokonvention om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område
  • Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område
  • 1968 års Brysselkonvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (konsoliderad version)

« Domstolarnas behörighet - Allmän information | Gemenskapsrätt - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 11-05-2006

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket