Europeiska Kommissionen > ERN > Domstolarnas behörighet > Tjeckien

Senaste uppdatering: 23-04-2009
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Domstolarnas behörighet - Tjeckien

EJN logo

Sidan är inaktuell. Den ursprungliga språkversionen har uppdaterats och flyttats till den europeiska juridikportalen.


 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

A. Vilken domstol ska jag vända mig till för att väcka talan: en allmän domstol eller en specialdomstol? A.
B. Om det är en allmän domstol som är behörig, hur kan jag få reda på vilken domstol jag ska vända mig till? B.
I. Finns det en skillnad mellan lägre och högre instanser bland de allmänna domstolarna, och vilken är i så fall den domstol som är behörig i mitt fall? I.
II. Lokal behörighet II.
1. Huvudregeln om lokal behörighet 1.
2. Undantag från huvudregeln 2.
a) När kan jag välja mellan domstolen på den ort där svaranden har sin hemvist (domstol som fastställts på grundval av huvudregeln) och någon annan domstol? a)
b) När måste jag välja en annan domstol än den (som tillämpning av huvudregeln förutsätter) på den ort där den svarande har sin hemvist? b)
c) Kan parterna själva utse en domstol som annars skulle vara obehörig? c)
C. Om det är specialdomstolar som är behöriga – hur får jag reda på vilken domstol jag ska vända mig till? C.

 

A. Vilken domstol ska jag vända mig till för att väcka talan: en allmän domstol eller en specialdomstol?

Domstolarnas domsrätt i tvistemål beskrivs i allmänna ordalag i § 7 första stycket i civil­processlagen (lag nr 99/1963). I bestämmelserna definieras de olika typerna av civil­rättsliga tvister, exempelvis tvister som härrör ur civilrättsliga relationer, familje-, arbets- eller affärsrelationer.

Vid civilförfaranden görs i Tjeckien inte någon skillnad i behörighet på grundval av typen av tvist. Det finns alltså inte några specialdomstolar för vissa typer av mål. Den ordinarie domstolen är sålunda i princip behörig i alla typer av civilrättsliga mål.

B. Om det är en allmän domstol som är behörig, hur kan jag få reda på vilken domstol jag ska vända mig till?

I. Finns det en skillnad mellan lägre och högre instanser bland de allmänna domstolarna, och vilken är i så fall den domstol som är behörig i mitt fall?

Enligt reglerna om domstolsbehörighet ska tvistemål i princip prövas vid den domstol som är bäst lämpad, vilket normalt är den domstol som ligger närmast parterna eller föremålet för processen. Ibland görs dock avsteg från denna regel, t.ex. om domstolen måste uppfylla särskilda eller höga krav på specialisering eller fackkunskap.

Enligt tjeckisk rätt är det den sakliga, lokala och funktionella behörigheten som avgör vilken domstol som ska pröva ett mål.

Den sakliga behörigheten avgör vilken domstol som har befogenhet att pröva ett mål som första instans. Man gör därför en åtskillnad beroende på om rättegången i första instans sker på distrikts- eller regionaldomstolsnivå.

Till börjanTill början

Den tjeckiska processrätten vilar på principen om differentierad saklig behörighet, enligt vilken det i vissa fall snarare är regionaldomstolarna och inte distriktsdomstolarna som är behöriga. Skälen är högre specialisering och enhetlighet i beslutsfattandet.

Bestämmelserna om saklig behörighet i återfinns i § 9 i civilprocesslagen (lag nr 99/1963) där det fastställs att distriktsdomstolarna i första instans har saklig behörighet, om inte annat anges i lag. Undantag från denna regel finns i § 9 stycke 2–4 i civilprocesslagen.

I andra och tredje stycket anges den regionala domstolens sakliga behörighet. Andra stycket handlar i första hand om komplicerade och speciella "icke-kommersiella" mål, som är relativt sällsynta (t.ex. skydd av den personliga integriteten). Tredje stycket berör mål av kommersiell natur, utom sådana fall där distriktsdomstolen är behörig i stället för den regionala domstolen (t.ex. rättegångar i tvister om penningfordringar på upp till 100 000 tjeckiska kronor, låneavtal, sakrätter, hyra av fastighet).

I fjärde stycket fastställs saklig behörighet för Högsta domstolen, som dömer enligt speciallagstiftning (t.ex. enligt § 67 lagen om internationell privaträtt prövar Högsta domstolen vissa typer av utländska beslut).

II. Lokal behörighet

Den lokala behörigheten avgör vilken av de sakligt behöriga domstolarna som ska pröva ett mål. Den fastställer alltså vilken konkret domstol som är sakligt behörig ur lokal synvinkel. När saklig behörighet för t.ex. distriktsdomstolarna ska övervägas, avgörs enligt reglerna för lokal behörighet vilken av dem som ska ta upp och besluta i målet. Varje domstol har sin särskilda territoriella domkrets.

Till börjanTill början

Enligt § 11 första stycket i civilprocesslagen (lag nr 99/1963) ska ett mål alltid tas upp till prövning vid den domstol som har saklig och lokal behörighet. Reglerna om lokal behörighet utesluter inte att fler domstolar i vissa fall har lokal behörighet. Vilken domstol som är behörig i ett konkret fall avgörs av omständigheterna innan rättegången inleds.

1. Huvudregeln om lokal behörighet

Bestämmelserna om lokal behörighet återfinns i § 84 ff i lag nr 99/1963 (civilprocesslagen). Man skiljer mellan allmän och särskild lokal behörighet. Den särskilda lokala behörigheten är vidare uppdelad i ”fakultativ” (valfri) och ”exklusiv” (obligatorisk) behörighet.

När det gäller ordinarie lokal behörighet är huvudregeln den att domstolen på svarandens bosättningsort är behörig. Vad som är ordinarie domstol fastställs i § 85-86 civilprocesslagen allt efter berörd person. En fysisk persons ordinarie domstol är lika med den distriktsdomstol, inom vars domkrets den svarande har sin hemvist, och om han eller hon inte har någon hemvist, den domstol, inom vars domkrets han eller hon uppehåller sig. Ordinarie domstol för fysisk person som är egenföretagare är lika med den distriktsdomstol inom vars domkrets affärsverksamheten försiggår (§ 2 tredje stycket lag nr 513/1991, handelslagen), och om detta inte kan fastställas, den ort där egenföretagaren har sin hemvist eller uppehåller sig.

Kriteriet för att fastställa ordinarie domstol för en juridisk person är var dess säte finns (§ 19c i civillagen (lag nr 40/1964)).

Specialbestämmelsen i § 86 träder in vid situationer där den svarande inte har någon ordinarie domstol, eller inte har någon ordinarie domstol i Tjeckien. För tjeckiska medborgare är den distriktsdomstol behörig inom vars domkrets de senast hade sin kända hemvist i Tjeckien. Sakrättsliga anspråk gentemot en person som saknar behörig domstol i Tjeckien kan göras gällande vid den distriktsdomstol inom vars domkrets den berörda egendomen finns eller, om det är fråga om en utlänning, vid den domstol inom vars domkrets dennes företag eller filial finns.

Till börjanTill början

Distriktsdomstolen räknas alltid som svarandens ordinarie domstol såvida det inte är regionaldomstolen som är sakligt behörig. I sådant fall är behörig domstol den regionaldomstol inom vars domkrets partens ordinarie domstol är belägen (§ 85a i civilprocesslagen).

Vid lokal behörighet gäller principen perpetuatio fori (§ 11 första stycket civilprocesslagen), dvs. för att avgöra behörigheten gäller de relevanta omständigheter som föreligger vid den tidpunkt när rättegången inleds. Om vissa sakförhållanden ändras under rättegången påverkar detta inte genomförandet av rättegången (t.ex. att den svarande byter bostad). Lagen innehåller dock undantag från denna princip. Det gäller rättsinstitutet överföring av behörighet och delegering (hänskjutande). I fråga om lokal behörighet överförs behörighet uteslutande vid rättegångar, som på grund av målets karaktär pågår en längre tid (t.ex. juridisk vårdnad av underåriga, handelsregister).

2. Undantag från huvudregeln
a) När kan jag välja mellan domstolen på den ort där svaranden har sin hemvist (domstol som fastställts på grundval av huvudregeln) och någon annan domstol?

Vid s.k. särskild lokal behörighet kan svaranden välja mellan ordinarie domstol och de domstolar som anges i § 87 i civilprocesslagen. Talan kan alltså väckas vid den domstol inom vars domkrets:

  1. den svarande har sin fasta arbetsplats,
  2. en skadeståndsgrundande händelse har inträffat,
  3. en filial till ett företag finns, som tillhör den fysiska eller juridiska person som är svarande, om tvisten rör denna filial,
  4. betalningsorten ligger, vid utövande av anspråk som grundar sig på växlar, checkar eller andra värdepapper,
  5. fondbörsen har sitt säte, om tvisten gäller en börstransaktion,
  6. där det framtida sätet för ett europeiskt företag som håller på att bildas kommer att vara beläget, om detta ska finnas i Tjeckien och saken rör utnämningen av en sakkunnig enligt specialföreskrifter.

Käranden måste göra sitt val senast när han väcker talan.

Till börjanTill början

b) När måste jag välja en annan domstol än den (som tillämpning av huvudregeln förutsätter) på den ort där den svarande har sin hemvist?

Vid exklusiv lokal behörighet, enligt § 88 i civilprocesslagen, går det inte att väcka talan vid partens ordinarie domstol, utan saken ska prövas vid den domstol som anvisas genom ovannämnda bestämmelse. Exklusiv lokal behörighet aktualiseras oftast i andra typer av mål än tvistemål, där det inte går att fastställa vem som är svarande.

Exklusiv lokal behörighet kan emellertid förekomma även i tvistemål. I exempelvis mål om äktenskapsskillnad eller ogiltigförklaring av äktenskap är den domstol behörig, inom vars domkrets paret senast hade sin gemensamma hemvist i Tjeckien, förutsatt att minst en av dem fortfarande bor i denna domkrets. Om behörigheten inte kan fastställas på dessa grunder är svarandens eller kärandens ordinarie domstol behörig. En domstol som avgjort ett mål om äktenskapsskillnad ska även besluta om fördelningen av makarnas gemensamma egendom och om uppsägning av ett eventuellt hyreskontrakt på lägenhet.

Rör målet vård av underårig har den domstol lokal behörighet, inom vars domkrets den underårige har sin hemvist på grundval av avtal mellan föräldrarna eller domstolsavgörande, eller i vissa fall på grundval av andra avgörande omständigheter gällande den underåriges hemvist.

En annan viktig typ av exklusiv behörighet är den som tillkommer en domstol inom vars domkrets en fastighet ligger, om målet rör rättigheten till en sådan fastighet (detta gäller huvudsakligen sakrätter och inte obligationsrättsliga anspråk).

Till börjanTill början

Ytterligare närmare bestämmelser finns föreskrivna i lagen.

c) Kan parterna själva utse en domstol som annars skulle vara obehörig?

Avtal om domstols behörighet (prorogationsavtal): enligt § 89a i civilprocesslagen kan parterna i handelrättsliga mål komma överens om annan lokal behörighet än den som fastställs i lagen, i de fall exklusiv lokal behörighet inte är tillämplig. Avtal om behörig domstol måste slutas på förhand och, om talan väcks, bifogas till stämningsansökan. Denna typ av avtal måste särskiljas från den typen av prorogationsavtal som fastställer de tjeckiska domstolarnas internationella befogenheter (§ 37 andra stycket i lagen om internationell privaträtt).

Invändning om avsaknad av lokal behörighet: Domstolen prövar frågan om den lokala behörigheten som en av förutsättningarna för rättegången, vilket sker innan den börjar handlägga själva saken (dvs. innan den uppmanar parterna att framföra sin yrkanden under den första förhandlingen, eller innan den meddelar att den ska fatta beslut utan domstolsförhandling). Därefter kan frågan om lokal behörighet endast prövas efter en invändning från en part, förutsatt att den görs i omedelbar anslutning till att parten inleder sin medverkan i förfarandet. Om avsaknad av lokal behörighet inte fastslås i nämnda fall, kan detta inte heller ske senare. Följden blir således att målet prövas vid en domstol som enligt lag saknar lokal behörighet.

C. Om det är specialdomstolar som är behöriga – hur får jag reda på vilken domstol jag ska vända mig till?

Som redan angetts i avsnitt A skiljer man i de tjeckiska civilprocessrättsliga reglerna inte mellan specialdomstolar och allmänna domstolar. Alla relevanta bestämmelser om domstolars befogenheter och behörighet finns i civilprocesslagen (lag nr 99/1963).

« Domstolarnas behörighet - Allmän information | Tjeckien - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 23-04-2009

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket