Allmän information - Gemenskapsrätt

Nyheter

Pågående samråd

Se eller för den senast uppdaterade versionen av denna text

Gemenskapsrätten påverkar vårt dagliga liv mer och mer

Handel och resande ökar på den inre marknaden. Fler och fler människor reser till andra medlemsstater för att arbeta, göra affärer, semestra eller gifta sig.

Allt oftare uppstår tvister där de inblandade inte bor i samma land. Det har därför blivit mer och mer angeläget att skapa ett gemensamt rättsligt område inom EU.

Amsterdamfördraget från 1996 har sedan 1999 gjort det möjligt att skapa en koppling mellan det civilrättsliga samarbetet och den fria rörligheten för personer. Möjligheten att införa EU-lagstiftning på det här området påverkar medborgarna direkt. Vi kan till exempel åberopa EU-förordningar direkt vid domstol.

Systemet bygger på principen om att domar från en medlemsstat ska erkännas i alla andra medlemsstater. Ministerrådet och kommissionen har därför antagit ett åtgärdsprogram om sådant ömsesidigt erkännande. Där anges de viktigaste åtgärder som måste vidtas i denna fråga.

Mycket lagstiftning har redan införts. Några exempel:

	Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, ofta kallad Bryssel I-förordningen, innehåller svaret på två kärnfrågor som uppkommer i en tvist mellan personer som bor i två olika länder. Vilken domstol är behörig att pröva tvisten? Kan en dom från ett land erkännas och verkställas i ett annat? En rad ändringar har gjorts i denna förordning, som trädde i kraft den 1 mars 2002 och ersätter 1968 års Brysselkonvention. Till början En rättelse till konventioner som Storbritannien är part i offentliggjordes den 24 november 2001. Två av konventionens bilagor (bilagorna I och II) ändrades 2002. Ytterligare en ändring, denna gång rörande bilagorna I-IV, gjordes i november 2004, som en följd av EU:s utvidgning till 25 medlemsstater. Rådet och kommissionen avgav en förklaring (PDF File 56 KB) om artiklarna 15 och 73.
	Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000. Denna text började att tillämpas den 1 mars 2005. (se handbok (PDF File 305 KB)). För att tillämpningen av denna förordning ska fungera väl har information från medlemsstaterna om domstolar och rättsmedel offentliggjorts i enlighet med artikel 68 i förordningen. Förordning nr 2201/2003 ersätter rådets förordning (EG) nr 1347/2000 av den 29 maj 2000, ibland kallad Bryssel II-förordningen, som trädde i kraft i mars 2001 och vars bilagor har ändrats (bilaga I 2002 och bilagorna I-IV 2004).
	Rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden handlar om verkställighet och vilken lag som ska tillämpas på insolvensförfaranden, främst konkurser.
	Rådets förordning (EG) nr 1348/2000 av den 29 maj 2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. Förordningen, som handlar om hur juridiska handlingar ska delges mellan medlemsstaterna, underlättar och påskyndar rättegångar.
	Rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. Förordningen underlättar, förenklar och påskyndar domstolarnas samarbete vid bevisupptagning.
	Rådets beslut 2001/470/EG av den 28 maj 2001 om inrättande av ett europeiskt rättsligt nätverk på privaträttens område.
	Rådets förordning (EG) nr 743/2002 av den 25 april 2002 om en allmän gemenskapsram för åtgärder i syfte att underlätta ett civilrättsligt samarbete (finansieringsprogrammet för 2005 -Â - ).
	Rådets direktiv 2003/8/EG av den 27 januari 2003 om förbättring av möjligheterna till rättslig prövning i gränsöverskridande tvister genom fastställande av gemensamma minimiregler för rättshjälp i sådana tvister.
	Rådets förordning (EG) 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar syftar till att göra domar i mål om obestridda fordringar i en medlemsstat verkställbara i hela gemenskapen, utan att det behövs mellanliggande åtgärder i den medlemsstat där verkställighet söks. Till början Kommissionens förordning (EG) nr 1869/2005 av den 16 november 2005 om utbyte av bilagorna till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar
	Rådets direktiv 2004/80/EG av den 29 april 2004 om ersättning till brottsoffer ska garantera att alla EU-medborgare och alla som är lagligt bosatta i EU kan få adekvat ersättning om de har blivit offer för brott i EU.
	Kommissionen har lagt fram flera förslag som för närvarande behandlas av de andra EU-institutionerna:

• Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (”Rom II”)
• Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande
• Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om vissa aspekter på medling i civilrättsliga tvister
• Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning (PDF File 178 KB) om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (bilaga (PDF File 152 KB))
• Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1348/2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur

Grönböcker (diskussionsunderlag som föregår lagstiftningsförslagen):

• Grönbok om ett europeiskt betalningsföreläggande och om åtgärder för att förenkla och påskynda handläggningen av tvister om mindre värden
• Grönbok om omvandling av 1980 års Romkonvention om tillämplig lag för avtalsförpliktelser till ett gemenskapsinstrument och dess revidering i samband därmed
• Grönbok (PDF File 271 KB) om underhållsskyldighet
• Grönbok (PDF File 56 KB) om gränsöverskridande arvsärenden
• Grönbok (PDF File 148 KB) om tillämplig lag och behörig domstol i mål om äktenskapsskillnad

Den historiska bakgrunden

Idén om att skapa ett gemensamt rättsligt område inom EU skrevs in som ett av EU:s mål i Maastrichtfördraget 1993. Redan innan dess hade dock olika initiativ tagits för att skapa ett närmare och effektivare civilrättsligt samarbete mellan medlemsstaterna. Först och främst kan nämnas Brysselkonventionen från 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område och Romkonventionen från 1980 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser.

Andra initiativ hade tagits av internationella organisationer, till exempel

• Haagkonferensen för internationell privaträtt och -
• Europarådet .

Genom Amsterdamfördraget från 1999 blev EG behörigt för det civilrättsliga samarbetet. Det betyder dels att de arbetsmetoder som används inom EG-samarbetet (i motsats till det mellanstatliga samarbetet) kan användas, dels att de texter som antas blir ”vanlig” gemenskapsrättslig lagstiftning (förordningar, direktiv eller beslut) och inte konventioner.

Danmark deltar inte i det civilrättsliga samarbetet, medan Storbritannien och Irland kan välja om de vill delta eller inte varje gång lagstiftning antas.

För att skapa en konkret grund för att förverkliga målsättningarna i Maastricht- och Amsterdamfördragen möttes EU-ländernas stats- och regeringschefer i Tammerfors i Finland i oktober 1999. De gjorde följande uttalande: ”I ett europeiskt område med verklig rättvisa bör inte individer och företag hindras eller avskräckas från att utöva sina rättigheter på grund av att medlemsstaternas rättsliga och administrativa system är oförenliga eller komplicerade”.

De bekräftade också att de var fast beslutna att skapa ett sådant område med verklig rättvisa ”där människor kan vända sig till domstolar och myndigheter i vilken medlemsstat som helst lika lätt som i sin egen statâ”.

Vid Europeiska rådets möte den 4-5 november 2004 antog stats- och regeringscheferna Haagprogrammet för att stärka rättvisan. De konstaterade att flera olika åtgärder redan har vidtagits, men att ytterligare ansträngningar bör göras för att underlätta möjligheterna till domstolsprövning, rättsligt samarbete och full tillämpning av det ömsesidiga erkännandet av domar. I Haagprogrammet anges att ett fortsatt genomförande av åtgärdsprogrammet för ömsesidigt erkännande därför måste ges hög prioritet under de kommande åren, för att kunna slutföras senast 2011.

Europeiska kommissionen försöker i sitt arbete förverkliga stats- och regeringschefernas vision.

Du hittar mer information om gemenskapsrätten och kommissionens förslag inom varje ämnesområde genom att klicka på EU-flaggan.

Till början

Senaste uppdatering: 04-11-2009