Europeiska Kommissionen > ERN > Glossar

Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Glossar

Definitionerna i ordlistan är avsedda att bidra till förståelsen av termer som kan förekomma på Europeiska rättsliga nätverkets sidor. Det handlar alltså inte om juridiska definitioner i egentlig mening.



Avtalsförpliktelser

När två personer sluter ett avtal får de förpliktelser gentemot varandra: den ena parten åtar sig att leverera en vara eller utföra en tjänst, den andra parten åtar sig att betala för varan eller tjänsten.

Avtalsparterna är också skyldiga att ersätta varandra vid bristande fullgörelse av avtalet eller annat avtalsbrott.

Behörighetskonflikt

Se internationell domsrätt

Beslut

Ett EU-beslut är till alla delar bindande för dem som det är riktat till.

Enligt EG-fördraget kan beslut fattas av Europaparlamentet och rådet, av rådet ensamt eller av kommissionen. Beslut förekommer sällan inom det civilrättsliga samarbetet. Europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område har dock upprättats genom ett rådsbeslut.

Bryssel I

EU-jargong för rådets förordning nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område.

Förordningen reglerar dels internationell domsrätt, dels erkännande och verkställighet av domar som meddelas i medlemsstaterna, av officiella handlingar och av förlikningar. Förordningen ersätter den s.k. Bryssel I-konventionen från den 27 december 1968 (utom i Danmark).

Bryssel II

EU-jargong för rådets förordning nr 1347/2000 av den 29 maj 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar för makars gemensamma barn.

Förordningen reglerar dels internationell domsrätt, dels erkännande och verkställighet av domar i mål om äktenskapsskillnad, hemskillnad och annullering av äktenskap och av domar om föräldraansvar för makars gemensamma barn som meddelats i samband med sådana mål. Förordningen ersätter den s.k. Bryssel II-konventionen från den 28 maj 1998 (utom i Danmark).

Direktiv

Ett EU-direktiv är med avseende på det resultat som ska uppnås bindande för varje medlemsstat som det är riktat till, men medlemsstaten får själv bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet.

Enligt EG-fördraget kan direktiv antas av Europaparlamentet och rådet, av rådet ensamt eller av kommissionen. Inom det civilrättsliga samarbetet är det vanligare att använda en förordning än ett direktiv. När ett EG-direktiv har antagits ska det genomföras av var och en av medlemsstaterna, det vill säga omvandlas till nationell lagstiftning.

Erkännande

Erkännande är ett internationellt privaträttsligt begrepp. Att ett land erkänner en utländsk dom innebär att domen ges rättsverkningar i landet.

Domstolsavgöranden får i princip bara verkan i den stat där de meddelas. Erkännande i ett annat land är bara möjligt om det landet tillåter det eller om det anges i en konvention eller en EG-rättsakt.

Ett exempel är Bryssel II-förordningen, som gäller erkännande av domar i äktenskapsmål. Exempelvis ska en skilsmässodom som meddelas i en medlemsstat erkännas i alla andra medlemsstater.

Exekutionstitel

Exekutionstitel är ett begrepp inom civilprocessrätten. Att en dom är en exekutionstitel innebär att den kan verkställas (se verkställighet), om nödvändigt med tvångsmedel.

Domar och vissa officiella handlingar är exekutionstitlar.

En dom är exekutionstitel bara i den medlemsstat vars domstol har avkunnat domen. Om domen ska verkställas i utlandet måste det ha erhållit exekvatur.

Exekvatur

Exekvatur betecknar ett beslut av en domstol i ett land som gör att ett domstolsavgörande, en skiljedom, en officiell handling eller en förlikning inför domstol från ett annat land kan verkställas (se verkställighet).

Avsikten är att exekvatur ska avskaffas inom EU för samtliga civilrättsliga avgöranden. Det angav kommissionen och rådet i åtgärdsprogrammet om ömsesidigt erkännande i december 2000.

Folkrätt

Folkrätten omfattar samtliga rättsregler som styr de internationella förbindelserna mellan stater eller internationella organisationer.

Konventioner och modellagar är exempel på folkrättsliga instrument.

Förordning

En EU-förordning har allmän giltighet. Den är till alla delar bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat.

Enligt EG-fördraget kan förordningar antas av Europaparlamentet och rådet, av rådet ensamt eller av kommissionen.

Förordningar förekommer ofta inom det civilrättsliga samarbetet.

Förordningen är direkt tillämplig, det vill säga den behöver inte överföras eller omvandlas till nationell lag, och ger direkta rättigheter och förpliktelser åt enskilda.

Förpliktelser utom kontraktsförhållanden

Förpliktelser utom kontraktsförhållanden (även kallade utomobligatoriska förpliktelser) uppstår t.ex. när en person har skadat en annan person utan att det har skett i samband med fullgörande av ett avtal. Skyldigheten att betala skadestånd är en förpliktelse utom kontraktsförhållanden. Exempel är trafikolyckor, miljöskador eller förtal via massmedia.

Forum

"Forum" är ett annat ord för domstol. "Rätt forum" betyder den domstol där talan ska väckas, dvs. behörig domstol.

Ordet forum återfinns i begrepp som lex fori och forum shopping.

Forum shopping

Forum shopping är ett internationellt privaträttsligt begrepp med negativ klang. Det betyder att en part väljer att väcka talan i det förmånligaste processlandet.

Ibland händer det att talan kan väckas i flera länder. Vid forum shopping utnyttjar en part detta faktum och väcker talan vid en viss domstol, inte för att den domstolen är bäst lämpad att pröva tvisten, utan för att de lagvalsregler eller andra rättsregler som domstolen tillämpar är förmånligast för parten.

Gemenskapsrätt

Gemenskapsrätten omfattar samtliga regler som antagits inom ramen för Europeiska gemenskapen.

Gemenskapsrätten omfattar i huvudsak EG-fördraget och rättsakter som antagits av institutionerna enligt fördraget, t.ex. förordningar och direktiv. EG-domstolens rättspraxis ingår också i gemenskapsrättens källor.

Grönbok från Europeiska kommissionen

En grönbok är ett diskussionsunderlag som kommissionen lägger fram om ett bestämt ämne. Avsikten är att samla in synpunkter från de grupper som är närmast berörda av en viss fråga.

Grönböckernas syfte är att ge kommissionen underlag för att fastställa riktlinjerna för sin politik i ett bestämt ämne.

Internationell domsrätt

Internationell domsrätt är ett begrepp som används inom internationell privaträtt. Med begreppet avses att ett bestämt lands domstolar är behöriga att handlägga ett ärende med internationell anknytning.

En tvist har internationell anknytning exempelvis när parterna har olika nationalitet eller inte är bosatta i samma land. I sådant fall kan flera länders domstolar vara behöriga att handlägga ärendet, dvs. det uppstår en behörighetskonflikt. Genom regler om internationell domsrätt fastställs vilket lands domstolar som är behöriga att avgöra en tvist.

Internationell privaträtt

Internationell privaträtt omfattar i vid mening samtliga rättsregler som styr internationella förbindelser mellan enskilda.

Internationell privaträtt har inte samma betydelse i samtliga medlemsstater. I tysk och portugisisk rätt, till exempel, omfattar den endast lagvalsregler (se tillämplig lag). I andra rättssystem omfattar den också regler om internationell domsrätt och erkännande och verkställighet av utländska domar.

Den internationella privaträtten svarar på frågan vilken lag som ska tillämpas, vilket lands domstolar som är behöriga och om en utländsk dom kan erkännas och verkställas i ett ärende som har anknytning till flera olika rättsordningar. Exempel: Två makar av olika nationalitet vill skiljas. Vilken domstol är behörig att döma till skilsmässa? Vilken lag ska domstolen tillämpa? Kommer skilsmässan att erkännas i alla länder? Ett annat exempel: En flod förorenas i ett land och orsakar skador i flera andra länder. Vilket lands domstolar ska de drabbade vända sig till? Vilken skadeståndslag ska domstolen tillämpa?

Den internationella privaträtten bygger på lagstiftning, rättspraxis och juridisk litteratur i varje enskilt land. Trots namnet består den internationella privaträtten nämligen i princip av rent inhemska rättsregler. Vissa enhetliga regler har dock fastställts i internationella konventioner och i EG:s rättsakter. Genom enhetliga regler kan man undvika situationer där domstolar i två eller flera länder anser sig behöriga enligt sina internationellt privaträttsliga regler och meddelar olika domar i samma ärende.

Konvention

En konvention är en överenskommelse mellan stater och/eller internationella organisationer. Det är den vanligaste formen av folkrättsliga överenskommelser (se folkrätt), men sådana överenskommelser kan också kallas för fördrag, avtal, protokoll m.m. Konventionen anger avtalsparternas ömsesidiga rättigheter och förpliktelser. Ibland har den också rättsverkningar för medborgare i de anslutna staterna.

Konventioner kan vara bilaterala, det vill säga ingås mellan två stater. Det var särskilt vanligt förr. Numera ingås ofta konventioner mellan flera stater (multilaterala konventioner) och inom ramen för internationella organisationer, t.ex. Haagkonferensen för internationell privaträtt eller Europarådet. Dåvarande Europeiska ekonomiska gemenskapens medlemsstater ingick Bryssel I-konventionen 1968.

Europeiska gemenskapen ingår ofta konventioner på medlemsstaternas vägnar med ett eller flera länder utanför EU.

När en konvention har undertecknats av regeringsföreträdare ska den ratificeras eller godkännas av nationella myndigheter, i allmänhet parlamentet. I vissa länder blir ratificerade konventioner direkt en del av den inhemska rättsordningen. I andra länder måste de införlivas, t.ex. genom en lag.

Konventioner, som är folkrättsliga instrument, skiljer sig från EG:s rättsakter främst på två sätt:

  • Det är i allmänhet nationella domstolar som tolkar konventioner. Som regel finns det inte något överstatligt domstolssystem som ser till att konventionerna tolkas och tillämpas enhetligt. Det gör det däremot i fråga om EG:s rättsakter, som tolkas av EG-domstolen.

  • Vid överträdelse av en konvention finns det som regel inte någon domstol som kan "bestraffa" en stat. I fråga om EG:s rättsakter kan medlemsstaterna ställas till svars inför EG-domstolen och i sista hand åläggas vite.

Lagvalsregler

Se tillämplig lag

Lex causae

Lex causae är ett internationellt privaträttsligt begrepp. Det betecknar den lag som enligt lagvalsreglerna ska tillämpas i ett enskilt fall.

Se tillämplig lag

Lex fori

Lex fori ("domstolens lag") är ett internationellt privaträttsligt begrepp. Det betecknar lagen i domstolslandet.

När en domstol ska avgöra ett mål med utländsk anknytning måste den ta ställning till vilket lands lag som ska tillämpas. Ibland tillämpas lex fori, dvs. domstolen tillämpar sitt eget lands lag. Rättegångsförfarandet bestäms nästan alltid av lex fori, oberoende av vilket lands lag som ska tillämpas på själva saken (lex causae).

Lex loci delicti

Lex loci delicti ("lagen på den ort där en skadevållande handling har inträffat") är ett internationellt privaträttsligt begrepp. Den lagen tillämpas oftast i skadeståndsmål.

Meddelande från kommissionen

Ett meddelande är ett dokument som uttrycker åsikter utan att vara rättsligt bindande.

Kommissionen lägger fram ett meddelande när den vill framföra sina egna idéer om ett aktuellt ämne. Kommissionens meddelanden saknar rättsverkningar.

Modellag

Modellagar utarbetas av flera stater tillsammans och/eller internationella organisationer och tjänar som förebild för enhetlig lagstiftning.

Internationella organisationer som FN:s kommission för internationell handelsrätt (Uncitral) och Internationella privaträttsinstitutet (Unidroit) utarbetar modellagar (se ingångssidan Internationell rätt).

Officiell handling

En handling utfärdad av en myndighet som intygar vissa fakta eller juridiska formaliteter.

Vissa officiella handlingar är exekutionstitlar. Ett exempel är handlingar om fastighetsförsäljning som upprättas av notarier. Officiella handlingar som är upprättade i en medlemsstat kan verkställas i en annan medlemsstat enligt ett förenklat förfarande som anges i Bryssel I-förordningen.

Rättspraxis

Rättspraxis anger en rättsregel som utvecklats genom en rad samstämmiga domslut.

EG-domstolens praxis är omfattande. Den gäller främst tolkningen av EG:s rättsakter, t.ex. fördragen, direktiv och förordningar. EG-domstolens praxis är en av EG-rättens rättskällor.

Rekommendation från kommissionen

En rekommendation är en rättsakt som innehåller en uppmaning till personer eller institutioner att handla på ett visst sätt, men som inte är bindande för dem som den riktar sig till.

Kommissionen eller rådet kan rikta rekommendationer till medlemsstaterna och i vissa fall till EU-medborgarna.

Rom I

EU-jargong för konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser från 1980, som upprättades av dåvarande Europeiska ekonomiska gemenskapen.

Rom II

EU-jargong för förslaget till rättsakt om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser.

Tillämplig lag

Tillämplig lag är ett begrepp inom internationell privaträtt. Den tillämpliga lagen är det lands lag som, enligt lagvalsreglerna, reglerar en bestämd rättsfråga med internationell anknytning.

När en domstol ska avgöra en tvist tillämpar den inte nödvändigtvis sin egen lag.

Om ett rättsförhållande mellan enskilda har internationell anknytning (de har till exempel olika nationalitet eller är inte bosatta i samma land) är det möjligt att flera länders lag skulle kunna vara tillämplig. För att avgöra vilken lag som ska tillämpas i det enskilda fallet använder sig domstolen av lagvalsregler.

1980 års Romkonvention om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, som upprättades av dåvarande Europeiska ekonomiska gemenskapen, innehåller enhetliga lagvalsregler för avtalsförhållanden.

Tillämplig rätt

Se tillämplig lag

Utomobligatoriska förpliktelser

Se förpliktelser utom kontraktsförhållanden

Verkställighet

Att en dom verkställs innebär att den genomdrivs, om nödvändigt med tvångsmedel, t.ex. med hjälp av kronofogdemyndigheten eller polisen.

Om du vinner ett mål i domstol, men motparten inte följer domen frivilligt, kan du vända dig till kronofogdemyndigheten eller en annan exekutiv myndighet eller polisen och ansöka om att de verkställer domen.

Inte bara domstolsavgöranden kan verkställas, utan även i många fall skiljedomar, officiella handlingar och förlikningar inför domstol. Exempel på verkställighetsåtgärder är utmätning av egendom eller avhysning (vräkning) av en hyresgäst.

Domstolsavgöranden kan i princip bara verkställas i det land där avgörandet meddelades. Om avgörandet ska kunna verkställas i utlandet krävs exekvatur.