Europeiska Kommissionen > ERN > Upptagande av bevisning och bevisföring > Spanien

Senaste uppdatering: 01-02-2007
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Upptagande av bevisning och bevisföring - Spanien

 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1.
1.a) Hur ser bevisbördereglerna ut? 1.a)
1.b) Vad kan utgöra bevis? Finns det undantag från bevisbördereglerna? Om ja, i vilka fall?  Är det i sådana fall möjligt att komma med motbevisning? 1.b)
2. Hur övertygande måste bevisningen vara för att läggas till grund för en dom? 2.
3. Måste en part begära att bevisning tas upp eller kan domstolen ibland ta initiativ till bevisupptagning? 3.
4.
4.a) Vad händer om en parts begäran om bevisupptagning godkänns? 4.a)
4.b) I vilka fall får domstolen avslå en parts begäran om bevisupptagning? 4.b)
5.
5.a) Vilka olika bevismedel finns det? 5.a)
5.b) Hur går vittnesförhör till? Skiljer de sig från förhör med sakkunniga? Vilka regler gäller för skriftlig bevisning och sakkunnigutlåtanden? 5.b)
5.c) Har vissa bevismedel större bevisvärde än andra? 5.c)
5.d) Är det obligatoriskt att använda ett visst bevismedel för att styrka en omständighet? 5.d)
6. Är vittnen enligt lag skyldiga att avge vittnesmål? 6.
7. Vilka personer kan man inte begära vittnesmål från? 7.
8. Vilken roll spelar domstolen och parterna vid vittnesförhör? 8.
9. Vilket bevisvärde har vittnesmålet? 9.
10. Kan juridiska personer eller enheter som inte är en juridisk person kallas till förhör? 10.
11. Hur går förhöret till? 11.
12. Vilket värde har kärandens och svarandens vittnesmål? 12.
13. ¿Cómo se documentan la prueba testifical y de interrogatorio de partes? 13.
14. Vilket värde har bevisning som erhållits på olaglig väg? 14.
15. Kan bevisupptagning ske före rättegången? 15.
16. Var kan jag hitta ytterligare upplysningar om rättsliga förfaranden? 16.

 

För att få rätt inför domstol krävs att man kan bevisa sina påståenden. För detta gäller särskilda regler och tidsfrister.

Det är ytterst viktigt att den som vill vända sig till domstol i förväg ser över sina möjligheter att styrka sina påståenden för att undvika tidsförlust och penningförluster (rättegångskostnader). Därför är det viktigt att ha åtminstone allmänna och grundläggande kunskaper om vilka bestämmelser som reglerar bevisningen.

Bevisning i den spanska lagstiftningen regleras av Ley de Enjuiciamiento Civil (Ley 1/2000, av den 7 januari) kapitel V och VI i avdelning I (artiklarna 281-386), och även om vissa bestämda förfaranden (de som inleddes före den 8 januari 2001 då lag 1/2000 trädde ikraft) fortfarande omfattas av den tidigare lagen Ley de Enjuiciamiento Civil (av den 3 februari 1881). Den nya lagen Ley de Enjuiciamiento Civil ger några allmänna konstateranden om bevis i avsnitt XI i inledningen. Denna ”motivering” kan vara av intresse för den som vill förstå något om hur den spanska lagstiftaren tolkar bevisning.

1.

1.a) Hur ser bevisbördereglerna ut?

Varje part som är inblandad rättegången ska styrka de omständigheter som ligger till grund för hans eller hennes yrkande. Alltså ska käranden styrka fakta i framställan och svaranden bevisa de fakta som hindrar, utplånar eller påverkar den rättsliga verkan av fakta i framställan. Detta är den allmänna bestämmelsen när det gäller bevisbördan, utom om en rättsregel fastställer särskilda kriterier.

Om bevisningen brister slår detta tillbaka på den part som hade bevisbördan. Om denne inte har lyckats styrka de omständigheter som han grundar sin talan på kommer domstolen att ogilla hans anspråk. Utan hinder av det ovanstående styrs bestämmelserna om bevisbörda inte av stränga principer utan anpassas från fall till fall, beroende på vilka fakta som bekräftas eller bestrids och utifrån hur stor möjlighet varje part har till bevisning.  Ett exempel är inom konsumenträtten där det räknas som oskäligt att ålägga konsumenten bevisbördan när denna bör ligga på kontrahenten.

1.b) Vad kan utgöra bevis? Finns det undantag från bevisbördereglerna? Om ja, i vilka fall?  Är det i sådana fall möjligt att komma med motbevisning?

Parterna måste bevisa de omständigheter som ligger till grund för deras yrkanden.  Bevis kan också utgöras av sedvanerätt och utländsk rätt, men bevis om sedvanerätt behövs inte om parterna är överens om dess existens och innehåll och om den inte påverkar allmän ordning.

Till börjanTill början

Det är inte nödvändigt att bevisa fakta som är allmänt och fullständigt kända och inte heller fakta som parterna är överens om, utom i de fall då ett omtvistat sakförhållande ligger utom parternas kontroll. ämnet för processen inte är tillgängligt för parterna, dvs. processer om rättskapacitet eller rättshandlingsförmåga, släktskap, annullering av äktenskap, hemskillnad och skilsmässa, vårdnad och vårdnadsrätt för underåriga barn eller underhåll som krävs av en förälder från den andre å underåriga barns vägnar, invändningar mot administrativa beslut som har fattats med avseende på skydd av underåriga, samt processer som gäller nödvändigheten av samtycke i samband med adoption.

Enligt vissa presumtionsregler i lagstiftningen behöver den av parterna till vars fördel presumtionen verkar inte bevisa det presumerade sakförhållandet. Dessa presumtioner får dock motbevisas om inte lagen uttryckligen förbjuder det. Exempel på denna typ av presumtioner är att egendom som förvärvats av den ena eller båda makarna under äktenskapet är gemensam om inte motsatsen kan bevisas, att makar lever tillsammans och att en försvunnen person är i livet till dess att han dödförklaras.

2. Hur övertygande måste bevisningen vara för att läggas till grund för en dom?

De fakta som parterna hävdar i käromål respektive svaromål ska vara bevisade och denna bedömning ska göras utifrån omständigheterna i fallet och med hänsyn tagen till all framlagd bevisning och dess art (ett offentligt dokument har inte samma värde som ett vittnesmål från en av parterna). Denna bedömning och skälen till att domaren kommer fram till vissa slutsatser ska framgå av domen. Tillsammans med direkt bevisning måste man också beakta indirekt bevisning, vilket innebär att domstolen utifrån ett känt eller helt bevisat faktum kan anse det säkert att ett annat faktum också är styrkt, så länge som det finns en tydlig och direkt koppling mellan dessa fakta. Domstolen ska i sitt avgörande ange på vilket sätt den utifrån ett bevisat sakförhållande har kommit fram till ett presumerat sakförhållande.

Till börjanTill början

3. Måste en part begära att bevisning tas upp eller kan domstolen ibland ta initiativ till bevisupptagning?

En grundläggande princip i civilmål är att det är parterna som lägger fram bevisningen de vill åberopa under rättegången. Emellertid kan domstolen på eget initiativ besluta att viss bevisning endast får läggas fram i de fall som lagstiftningen föreskriver. Om domstolen i samband med den förberedande behandlingen i ett civilmål finner att den bevisning som lagts fram av parterna är otillräcklig för att klargöra de omtvistade sakförhållandena, kan rätten således uppmärksamma parterna på vilket sakförhållande som riskerar att påverkas av den otillräckliga bevisningen. Den kan också ange vilken bevisning parterna kan lägga fram.

I rättegångar som rör rättskapacitet eller rättshandlingsförmåga, släktskap, äktenskap och underåriga kan domstolen, oberoende av vilken bevisning som parterna eller statens företrädare vill åberopa, ta upp den bevisning som den anser nödvändig för att döma i målet.

4.

4.a) Vad händer om en parts begäran om bevisupptagning godkänns?

Vid muntliga förfaranden (krav på upp till 3 000 euro) sker först framläggande och godkännande av bevisningen vid ett förberedande möte, därefter upptar domaren bevisningen under själva förhandlingen.

Vid ordinarie förfaranden (krav som överstiger 3 000 euro) ska bevisningen godkännas vid en förberedande förhandling (där man också behandlar förfarandefrågor). Därefter fastställs datum för rättegången och bevisupptagningen skjuts fram till den dagen. Sedan kallar man de vittnen som parten själv inte kan ha med sig, sakkunniga när parterna önskar förtydliganden eller förklaringar av framlagda sakkunnigutlåtanden och kontaktar organ där det finns handlingar som parterna inte har kunnat bifoga till talan eller svaromål under förutsättning att parterna har angivit i vilka arkiv handlingarna finns. All bevisning som inte ska läggas fram under förhandlingen (som syn av platser) upptas före förhandlingen.  Om den enda bevisning som har godkänts i den förberedande behandlingen är handlingar, och om dessa är obestridda, eller om ett sakkunnigutlåtande finns och ingen av parterna har begärt att den sakkunnige ska närvara vid förhandlingen, avger domstolen dom efter den förberedande behandlingen och utan att behöva fastställa datum för huvudförhandling.

Till börjanTill början

Den allmänna regeln är att bevisupptagningen sköts av samma domare eller domstol som handlägger målet, även när vittnena inte bor i området och måste resa till domstolen den dag då de har kallats in (vittnet har dock rätt att kräva av den part som har begärt vittnesmålet att få den ersättning som har fastställts av domstolen utan att detta påverkar samme parts rätt att i sin tur kräva motsvarande belopp från motparten om denne döms att betala rättegångskostnaderna).  Endast i undantagsfall, till exempel då det är fråga om långa avstånd, kan det bli nödvändigt att begära hjälp från andra domstolar för att vittnesmålet ska kunna avläggas i domstolen på vittnets hemort.  I sådana fall riktas en framställan om bevisupptagning till den andra nationella domstolen. Man kan också använda sig av det system som är i bruk inom det internationella rättsliga samarbetet. Vilken metod som används beror på var vittnesmålet ska avläggas. I det sistnämnda fallet ska parterna skriftligen lämna in de frågor som ska ställas. Videokonferenser blir allt vanligare, vilket innebär att frågorna inte behöver formuleras i förväg. Det räcker med att begära en videokonferens hos den domstol där bevisupptagning ska ske.

4.b) I vilka fall får domstolen avslå en parts begäran om bevisupptagning?

Följande godkänner domstolen aldrig som bevisning: all verksamhet som är förbjuden i lag, bevisning som inte är relevant för sakfrågan samt bevisning som enligt rimliga och bestämda regler inte bidrar till att klargöra fakta i målet.

All bevisning som inte begärs vid rätt tidpunkt under rättegången avvisas också.

Till börjanTill början

5.

5.a) Vilka olika bevismedel finns det?

Följande typer av bevisning får användas i rättegångar: hörande av parterna, offentliga handlingar, privata handlingar, utlåtanden av sakkunniga, syn, hörande av vittnen och återgivelser av tal, ljus och bild samt instrument som gör det möjligt att lagra, få tillgång till eller återge tal, data, siffror och matematiska beräkningar som utförts i bokföringssyfte eller andra syften som är relevanta för rättegången.

5.b) Hur går vittnesförhör till? Skiljer de sig från förhör med sakkunniga? Vilka regler gäller för skriftlig bevisning och sakkunnigutlåtanden?

Om en part vill anföra sakkunningbevisning ska det sakkunnigutlåtande som ligger till grund för framställan bifogas stämningsansökan eller svaromålet. Om detta inte är möjligt måste parten ange de utlåtanden som han eller hon vill anföra. De ska läggas fram så fort de finns tillgängliga och under alla omständigheter före den förberedande behandlingen i ordinarie förfaranden och före det förberedande mötet i muntliga förfaranden. När parterna lämnar in stämningsansökan eller svaromålet kan de emellertid begära att domstolen utser en sakkunnig. I detta fall avges utlåtandet vid en senare tidpunkt (i allmänhet mellan den förberedande behandlingen och huvudförhandlingen, men i så pass god tid att parterna kan ta del av det före huvudförhandlingen).

Vittnena behöver inte nämnas i stämningsansökan eller svaromålet, eftersom parterna i muntliga förfaranden måste inställa sig tillsammans med vittnena på dagen för förhandlingen. Parterna måste begära att domstolen ska kalla in de vittnen som de själva inte kan ta med sig. Vittnena ska inställa sig inom tre dagar efter det att de tagit emot kallelsen till rättegång. Vid vanliga förfaranden identifieras de vittnen som ska avlägga vittnesmål i förhandlingen under den förberedande förhandlingen där man också går igenom procedurfrågor, fastställer omtvistade fakta och anför och godtar bevisning.  (Ett undantag från detta förfarande är kravet i lagen på att vittnen, som käranden vill ska bli hörda i ett muntligt förfarande, ska identifieras i stämningsansökan när ärendet gäller att en arvinge ska komma i besittning av tillgångar som ingen har haft egendomsrätt eller nyttjanderätt över).

Till börjanTill början

Vittnesmålet är alltid muntligt och avläggs under rättegångsdagen (detsamma gäller de eventuella yttranden från sakkunniga som bedöms vara nödvändiga).  Det finns ett undantag från denna regel om vittnesförhör: när juridiska personer eller offentliga organ behöver lämna upplysningar i målet behöver man inte höra enskilda personer.  I sådana fall avläggs inget muntligt vittnesmål. I stället överlämnas en lista till det berörda organet med de frågor som parterna vill ha besvarade och som domaren finner relevanta.  

Sakkunnigutlåtanden är alltid skriftliga. Efter att ha läst utlåtandet kan parterna besluta om den sakkunnige behöver komma till förhandlingen för att belysa eller förklara vissa aspekter.

5.c) Har vissa bevismedel större bevisvärde än andra?

Ja. Offentliga handlingar ger fullt bevis för de fakta, handlingar eller tillstånd som de beskriver, den tidpunkt då handlingarna upprättades samt identiteten på de notarier och andra som har bidragit till upprättandet.  Om en offentlig handlings äkthet bestrids jämförs handlingen med originalet, oavsett var det befinner sig.  Oavsett ovanstående gäller följande som full bevisning vid en rättegång, utan krav på jämförelse eller kontroll, förutsatt att det inte föreligger någon motbevisning eller jämförelser av handskrift: gamla offentliga handlingar som inte har upptagits i ett protokoll och alla offentliga handlingar som saknar original eller där det inte finns något register som gör det möjligt att göra jämförelser eller kontrollera äktheten.

Privata handlingar utgör också full bevisning i rättegångar när de inte bestrids av den part som de är till nackdel för. Om en privat handling bestrids, kan den part som lade fram den begära en jämförelse av handskrift eller andra bevismedel som bevisar handlingens äkthet. Om det är omöjligt att bevisa en privat handlings äkthet bedöms den enligt de principer för sund, kritisk värdering som tillämpas vid bedömningen av övrig bevisning.  Om handlingens äkthet bevisas efter att den har ifrågasatts kan den bestridande parten åläggas att betala relevanta utgifter och även böter.

Till börjanTill början

5.d) Är det obligatoriskt att använda ett visst bevismedel för att styrka en omständighet?

I princip finns det ingen regel för vilka bevismetoder som ska användas för att bevisa vissa fakta. Det är emellertid logiskt att man i fall av betalningskrav som uppstått i affärsförbindelser mellan parterna grundar beslutet om huruvida kravet består eller har upphört på skriftlig bevisning.

6. Är vittnen enligt lag skyldiga att avge vittnesmål?

Inkallade vittnen är skyldiga att infinna sig till det förhör eller den förhandling de har kallats till. Om de inte uppfyller denna skyldighet måste de betala böter på mellan 180 och 600 euro efter en frist på fem dagar då de kan höras.  Om vittnet uteblir även en andra gång räcker det inte med bötesstraff. Vittnet har då uppvisat olydnad inför rätten, vilket är en straffbar gärning som vittnena varnas för från början.

Vittnena är vidare skyldiga att besvara de frågor som parterna ställer till dem och som på förhand har godkänts av domstolen.  Denna allmänna regel gäller inte för vittnen som på grund av sin status eller sitt yrke har tystnadsplikt i fråga om de fakta de hörs om. Sådana vittnen måste lämna en välgrundad förklaring till tystnadsplikten till domstolen, som med hänsyn till de angivna orsakerna till vägran att uttala sig avgör vad som ska ske med förhöret och eventuellt befriar vittnet från att vittna.  Om vittnet slipper vittna måste detta registreras.

Om vittnet gör gällande att de fakta som han eller hon utfrågas om rör en typ av upplysningar som enligt lagen är konfidentiella eller hemliga ska domstolen, i fall då den finner det nödvändigt ur rättsskipningssynpunkt, på eget initiativ uppmana det behöriga organet att överlämna den officiella handling som underbygger detta påstående.  När domstolen har kontrollerat att påståendet om konfidentialitet är korrekt beslutar den om att handlingen ska registreras i domstolshandlingarna med en förteckning över de frågor som omfattas av tystnadsplikt.

Till börjanTill början

Före vittnesmålet måste vittnet också utfrågas av domstolen om sina personliga förhållanden (släktskap, vänskaps eller fiendskap med parterna, personliga intressen i ärendet osv.). Mot bakgrund av svaren kan parterna komma med synpunkter till domstolen om vittnets opartiskhet.

7. Vilka personer kan man inte begära vittnesmål från?

Alla kan vittna, utom personer som inte är vid sina sinnens fulla bruk eller inte kan använda sina sinnen ordentligt (syn, hörsel osv.) när det gäller fakta som de bara kan känna till genom att använda sina sinnen.

Underåriga som är yngre än 14 år kan avlägga vittnesmål om de enligt domstolens mening är tillräckligt mogna för att känna till och säga sanningen.

Enligt spansk rätt omfattar begreppet vittne traditionellt sett en fysisk person, men det hindrar inte att rättsliga företrädare för juridiska personer kan framträda som vittnen för att lämna upplysningar som de har vetskap om i kraft av sin ställning.  Som redan nämnts anges uttryckligen i lagstiftningen att juridiska personer och offentliga organ kan lämna sina upplysningar till rätten skriftligen.  381).

8. Vilken roll spelar domstolen och parterna vid vittnesförhör?

De frågor som har godkänts av domstolen ställs direkt av parternas advokater. Den advokat som företräder den part som har begärt att vittnet ska höras börjar.  När advokaten som företräder den part som har begärt vittnesmålet har fått svar på sina frågor kan de advokater som företräder de andra parterna ställa nya frågor som de anser befogade för att klarlägga fakta.  Domstolen kan också ställa frågor till vittnet i syfte att klarlägga fakta eller inhämta kompletterande upplysningar.

Till börjanTill början

Domstolen kan på eget initiativ eller på någon av parternas begäran besluta att ett vittne, som har lämnat upplysningar som allvarligt strider med det som tidigare har uppgetts av ett annat vittne eller någon av parterna, ska konfronteras med det vittnet eller den parten.

9. Vilket bevisvärde har vittnesmålet?

Denna bedömning görs av domstolen, som bedömer vittnesmålet på grundval av erfarenhet, logiskt resonemang, de förhållanden som vittnet själv grundar sitt vittnesmål på samt vittnets personliga situation, anknytning till parterna och eventuella personliga intressen i ärendet.

10. Kan juridiska personer eller enheter som inte är en juridisk person kallas till förhör?

Ja, via sina rättsliga företrädare eller via den person, som agerade på deras vägnar i fråga om det som tvisten gäller.

I lagstiftningen anges uttryckligen att staten, de självstyrande regionerna, de lokala myndigheterna och andra offentliga organ kan besvara frågorna skriftligt.

11. Hur går förhöret till?

Vittnet måste muntligt och direkt besvara frågor som domstolen finner relevanta från den advokat som företräder den part som har begärt denna bevisning. Därefter kan advokaterna för de andra parterna fråga ut vittnet. Vittnets advokat ställer frågor sist.  Domstolen kan också ställa frågor till vittnet i syfte att klarlägga fakta eller inhämta kompletterande upplysningar.

12. Vilket värde har kärandens och svarandens vittnesmål?

Fakta som erkänts av en part och som skadar dennes intressen betraktas som riktiga om han eller hon personligen var involverad i dem. Detta gäller dock inte om dessa fakta står i strid med faktiska omständigheter som bekräftas av andra bevismedel.  Detsamma gäller om en part som har kallats in till förhör inte infinner sig eller infinner sig men vägrar att uttala sig eller svarar undvikande.  En part som uteblir måste dessutom böta mellan 180 och 600 euro.

Till börjanTill början

13. ¿Cómo se documentan la prueba testifical y de interrogatorio de partes?

Muntliga uttalanden under förhandlingen registreras med hjälp av ett medium som kan spela in och återge ljud och bild.  Inspelningen görs under överinseende av en domstolstjänsteman, som är ansvarig för arkiveringen av de band, disketter eller andra hjälpmedel som använts för upptagningen. Domstolstjänstemannen skriver dessutom ett kort referat, som förutom upplysningar om tid och plats innehåller parternas framställningar och förslag, domstolens beslut samt omständigheter och händelser som inte har kunnat spelas in.

Vittnesmål kan också avläggas vid videokonferens, förutsatt att det vittne som inte befinner sig i domstolslokalen avlägger sitt vittnesmål inför en domstolstjänsteman.

14. Vilket värde har bevisning som erhållits på olaglig väg?

En lagstridig handling kan aldrig godkännas som bevisning. Bevisupptagning som direkt eller indirekt har inneburit en kränkning av grundläggande rättigheter eller friheter har heller ingen rättsverkan.  Domstolen bortser därför från sådan bevisning när den fäller sitt avgörande.

Om en part anser att de grundläggande rättigheterna kränkts i samband med upptagningen eller upptäckten av godkänd bevisning, måste han eller hon genast signalera detta och vid behov underrätta de övriga parterna.  Domstolen avgör därefter om bevisningen är laglig eller inte.

Om det är domstolen som får vetskap om att bevisupptagningen har inneburit en kränkning av en grundläggande rättighet, avvisar den bevisningen på eget initiativ.

Till börjanTill början

Denna fråga, som domstolen också kan ta upp på eget initiativ, avgörs under huvudförhandlingen (eller vid det förberedande mötet om det är fråga om ett muntligt förfarande), före bevisföringen.

15. Kan bevisupptagning ske före rättegången?

I lagstiftningen anges uttryckligen en möjlighet att tidigarelägga bevisupptagningen när det finns en välgrundad oro för att bevisupptagning inte kan ske under rättegången (på grund av att ett vittne eller en part är allvarligt sjuk, på resa osv.). I sådana fall kan var och en av parterna begära hos domstolen att bevisupptagning ska ske före rättegången. Om domstolen godtar begäran sker bevisupptagningen i närvaro av parterna.

Domstolen kan också uppmanas att vidta åtgärder för att säkra bevisning (till exempel egendomssäkring), för att förhindra att fysiska föremål eller förhållanden som senare ska användas i bevisföringen förstörs eller påverkas negativt ur bevissynpunkt.

16. Var kan jag hitta ytterligare upplysningar om rättsliga förfaranden?

På webbplatsen för Consejo General del Poder Judicial (det spanska rättsväsendets högsta myndighet) español

På justitieministeriets webbplats: English - español

« Upptagande av bevisning och bevisföring - Allmän information | Spanien - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 01-02-2007

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket