Europeiska Kommissionen > ERN > Upptagande av bevisning och bevisföring > Slovenien

Senaste uppdatering: 18-12-2007
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Upptagande av bevisning och bevisföring - Slovenien

 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

I. Bevisbörda I.
1.
a) Hur ser bevisbördereglerna ut? a)
b) Finns det undantag från bevisbördereglerna? Om ja, i vilka fall? Är det i sådana fall möjligt att komma med motbevisning? b)
2. Hur övertygande måste bevisningen vara för att läggas till grund för en dom? 2.
II. Bevisupptagning II.
3. Måste en part begära att bevisning tas upp eller kan domstolen ibland ta initiativ till bevisupptagning? 3.
4.
a) Vilka är de följande stegen om en parts begäran om bevisupptagning tillmötesgås? a)
b) I vilka fall kan domstolen avslå en begäran om bevisupptagning? b)
5.
a) Vilka olika bevismedel finns det? a)
b) Vad är det för skillnad mellan att höra ett vittne och att höra en sakkunnig, eller mellan att förete skriftlig bevisning och att förete ett sakkunnigutlåtande? b)
c) Har vissa bevismedel större bevisvärde än andra? c)
d) Är vissa bevismedel obligatoriska för att bevisa vissa sakförhållanden? d)
6.
a) Är vittnen enligt lag skyldiga att avge vittnesmål? a)
b) Vilka är undantagna från vittnesplikten? b)
c) Kan en person som vägrar att vittna straffas eller tvingas att avge vittnesmål? c)
d) Finns det personer som inte får höras som vittnen? d)
7. Vad är domstolens och parternas respektive roller vid vittnesförhör? När får ett vittne höras med tekniska hjälpmedel, till exempel videokonferens? 7.
III. Bevisvärdering III.
8. Om en part har skaffat fram bevisning på ett otillåtet sätt, hindrar det domstolen från att lägga den till grund för domen? 8.
9. Kan en partsutsaga användas som bevisning? 9.

 

I. Bevisbörda

1.

a) Hur ser bevisbördereglerna ut?

Den allmänna regeln är att parterna måste anföra alla omständigheter som de grundar sina yrkanden och invändningar på och lägga fram bevisning som styrker dessa omständigheter (artiklarna 7 och 212 i civilprocesslagen – Zakon o pravdnem postopku, ZPP).

Käranden måste bevisa de omständigheter som ligger till grund för talan och svaranden de som ligger till grund för svaromålet. Den materiella rätten pekar ut vilken part som är skyldig att hävda och bevisa en viss omständighet. Om något inte kan bevisas är det den part som enligt bestämmelserna i den materiella rätten är skyldig att hävda och bevisa omständigheten som får bära följderna av detta (artiklarna 7 och 215 i civilprocesslagen).

b) Finns det undantag från bevisbördereglerna? Om ja, i vilka fall? Är det i sådana fall möjligt att komma med motbevisning?

Det som ska bevisas är de omständigheter som yrkandena och invändningarna grundas på samt vetenskapliga, fackrelaterade och empiriska regler, men inte rättsregler. Domstolarna förutsätts känna till rättsreglerna (jura novit curia).

Erkända och allmänt kända omständigheter behöver inte bevisas (artikel 214 första och fjärde styckena i civilprocesslagen).

Domstolen lägger en erkänd omständighet till grund för sitt avgörande utan att kontrollera sanningshalten (artikel 214 första stycket i civilprocesslagen), såvida den inte anser att parten har åberopat omständigheten för att yrka något som han eller hon inte får.

Till börjanTill början

I teori och praktik uppstår dock vissa andra frågor avseende bevisbörda när det gäller obestridda omständigheter, dvs. omständigheter som framkommer under bevisupptagningen men som ingen av parterna har åberopat samt rättsliga presumtioner.

2. Hur övertygande måste bevisningen vara för att läggas till grund för en dom?

För att kunna meddela ett avgörande rörande kärandens yrkande krävs att domstolen har en stark bevisning och i övrigt är övertygad om de juridiskt relevanta omständigheterna.

För vissa beslut räcker det ibland med att en sannolikhet kan påvisas, bl.a. för vissa interimistiska procedurbeslut där domstolen beslutar om procedurfrågor under rättsprocessens gång utan att processen avbryts.

För att domaren ska kunna tillämpa en bestämd processregel måste de juridiskt relevanta omständigheterna ha visats vara sannolika, men domaren behöver inte vara övertygad om att dessa omständigheter föreligger.

I civilprocesslagen definieras inte när det är tillräckligt att visa att omständigheter är sannolika för att en viss bestämmelse ska kunna tillämpas.

II. Bevisupptagning

3. Måste en part begära att bevisning tas upp eller kan domstolen ibland ta initiativ till bevisupptagning?

Enligt principen om ett kontradiktoriskt förfarande är det i första hand parterna själva som ska begära att bevis tas upp.

Domstolen är dock skyldig att ta upp bevisning på eget initiativ (artikel 7 andra stycket i civilprocesslagen) om den anser att parterna avser att utnyttja yrkandena på ett otillåtet sätt.

Till börjanTill början

4.

a) Vilka är de följande stegen om en parts begäran om bevisupptagning tillmötesgås?

Domstolen beslutar om vilka bevis som ska tas upp för fastställandet av de avgörande omständigheterna (artikel 213 andra stycket och artikel 287 i civilprocesslagen). Den avgör också om parternas begäran om bevisupptagning ska godtas eller avslås och kan också vara skyldig att förordna om upptagande av särskilda bevis.

Om domstolen i ett beslut godtar parternas begäran om bevisupptagning verkställs detta beslut och bevisningen tas upp. Domstolen är inte bunden av sitt beslut. Den kan under processens gång ändra sitt beslut och ta upp bevis som tidigare har avvisats och även förordna om upptagande av nya bevis (artikel 287 fjärde stycket i civilprocesslagen).

Bevisningen tas i regel upp under huvudförhandlingen inför den domare som meddelar det slutliga avgörandet (artikel 217 första stycket i civilprocesslagen). Om det finns vägande skäl kan bevisning på begäran tas upp av en särskild domare vid domstolen (artikel 127 första stycket i civilprocesslagen). I undantagsfall kan bevisningen också tas upp efter huvudförhandlingen (artikel 291 i civilprocesslagen).

b) I vilka fall kan domstolen avslå en begäran om bevisupptagning?

Enligt civilprocesslagen får bara upptagning av sådana bevis som inte är relevanta för avgörandet avslås. Sådana bevis är de som inte tjänar till att fastställa de juridiskt relevanta omständigheterna. Det finns heller ingen uttrycklig bestämmelse om möjligheten att avvisa otillåtna bevis eller sådana bevis som är olönsamma eller omöjliga att ta upp.

Till börjanTill början

När det gäller otillåtna bevis och bevis som inte går att ta upp gäller dock artikel 3 tredje stycket i civilprocesslagen, där det sägs att domstolen inte får bifalla ansökningar om bevisupptagning som strider mot tvingande eller etiska regler eller mot preklusionsregler.

5.

a) Vilka olika bevismedel finns det?

I civilprocesslagen anges följande bevismedel: syn, skriftlig bevisning, vittnesförhör, sakkunnigförhör och förhör med parter.

b) Vad är det för skillnad mellan att höra ett vittne och att höra en sakkunnig, eller mellan att förete skriftlig bevisning och att förete ett sakkunnigutlåtande?

Vittnesförhör: Den som kallas att vittna måste infinna sig på plats och avge vittnesmål, om inget annat anges i lag (artikel 229 första stycket i civilprocesslagen). Det är parterna som anger vem som ska höras som vittne, och de måste lämna uppgifter om personen och ange vad han eller hon ska höras om (artikel 236 i civilprocesslagen). Vittnen kallas till förhandlingen genom särskild kallelse, där de informeras om sin skyldighet att vittna och om följderna av att utan giltigt skäl utebli från förhandlingen samt om rätt till ersättning för omkostnader (artikel 237 i civilprocesslagen).

Vittnen hörs under huvudförhandlingen. Personer som på grund av ålder, sjukdom eller allvarlig fysisk skada inte kan inställa sig som vittne kan höras i sin bostad (artikel 237 andra stycket i civilprocesslagen). Varje vittne hörs enskilt utan närvaro av de vittnen som ska höras efteråt (artikel 238 första stycket i civilprocesslagen). Domstolen uppmärksammar vittnet på skyldigheten att tala sanning och inget förtiga samt på följderna av falskt vittnesmål. Vittnet talar först om vad han eller hon känner till om saken. Ordföranden och ledamöterna i rätten samt parterna med företrädare och ombud ställer sedan frågor till vittnet för att pröva, komplettera eller förtydliga vittnesmålet. Om olika vittnesmål skiljer sig åt får vittnena konfronteras med varandra (artikel 239 tredje stycket i civilprocesslagen). Enligt civilprocesslagen finns inte längre vittnesed.

Till börjanTill början

Det görs heller ingen åtskillnad mellan vanliga vittnesförhör och sakkunnigförhör, dvs. inga särskilda processregler gäller. Förhören går till på samma sätt.

Skriftlig bevisning: I civilprocesslagen anges ingen rangordning för bevisens styrka, men skriftlig bevisning anses ändå som det tillförlitligaste bevismedlet. Skriftliga bevis delas in i offentliga och privata handlingar. En offentlig handling är en handling som statliga organ i föreskriven form utfärdar inom sina behörighetsområden eller samma typ av handling utfärdad av en gemenskap med lokalt självstyre, ett företag eller någon annan organisation eller enskild person för utövande av en statlig befogenhet som de ålagts i lag (artikel 224 första stycket i civilprocesslagen). Privata handlingar är alla handlingar som inte är offentliga. Namnteckningen på en privat handling kan styrkas av ett behörigt statligt organ eller av en juridisk eller fysisk person som utövar offentliga befogenheter (t.ex. notarier). Detta innebär att denna del av handlingen också betraktas som en offentlig handling. Offentliga handlingarnas bevisvärde anges särskilt i civilprocesslagen. En offentlig handling bevisar att det som styrkts eller fastställts är sanningsenligt (artikel 224 första stycket i civilprocesslagen). Innehållet i offentliga handlingar presumeras vara sant. Det är dock tillåtet att bevisa att omständigheter i en offentlig handling har angetts på ett osant sätt eller att handlingen har upprättats på ett oriktigt sätt (artikel 224 tredje stycket i civilprocesslagen). Detta är den enda regel om bevisning som finns i civilprocessordningen.

Utländska offentliga handlingar som bestyrkts enligt reglerna har, under förutsättning av ömsesidighet, samma bevisvärde som inhemska handlingar, såvida inget annat anges i någon internationell överenskommelse (artikel 225 i civilprocesslagen).

Till börjanTill början

I civilprocesslagen finns också regler om skyldighet att lägga fram handlingar. Dessa regler varierar beroende på om handlingen finns hos en part som åberopar den, hos motparten, hos ett statligt organ eller en organisation som utövar offentliga befogenheter eller hos en tredje man (fysisk eller juridisk person).

Sakkunnigförhör: Domstolen tar upp bevisning genom sakkunniga för att fastställa eller klargöra omständigheter som kräver sådan sakkunskap som domstolen saknar (artikel 243 i civilprocesslagen). En sakkunnig förordnas av domstolen genom ett särskilt beslut (artikel 244 första stycket i civilprocesslagen). Innan en sakkunnig förordnas får parterna möjlighet att yttra sig (artikel 244 andra stycket i civilprocesslagen). En sakkunnig kan även förordnas av rättens ordförande eller av en enskild domare, om de har behörighet att ta upp sådan bevisning (artikel 244 tredje stycket i civilprocesslagen). De sakkunniga väljs i regel ut från en särskild förteckning som finns vid domstolen. Sakkunnigarbetet kan även anförtros expertorgan, men bara fysiska personer kan vara sakkunniga. En sakkunnig ska fullgöra sina skyldigheter och lämna utlåtanden och yttrande (artikel 246 första stycket i civilprocesslagen). Domstolen kan utdöma bötesstraff för en sakkunnig som trots kallelse enligt reglerna inte inställer sig vid en förhandling. Detta gäller också om han eller hon utan giltigt skäl underlåter att utföra sitt arbete (artikel 248 första stycket i civilprocesslagen). På begäran av den sakkunnige får domstolen entlediga honom eller henne från uppdraget, dock endast av sådana skäl som vittnen kan anföra för att vägra vittna eller svara på en särskild fråga (artiklarna 231-233 i civilprocesslagen. En sakkunnig får även av andra giltiga skäl (t.ex. överbelastning) på egen begäran entledigas från uppdraget. Ett sådant entledigande kan också begäras av en behörig anställd hos det organ eller den organisation där den sakkunnige arbetar (artikel 246 andra och tredje styckena i civilprocesslagen). En sakkunnig kan uteslutas på samma sätt som en domare. Det enda undantaget är att en sakkunnig kan vara någon som tidigare hörts som vittne (artikel 247 första stycket i civilprocesslagen).

Till börjanTill början

En sakkunnig ska lämna utlåtanden och yttranden. Domstolen beslutar om utlåtandena och yttrandena ska lämnas muntligen vid förhandlingen eller skriftligen före förhandlingen. Om flera sakkunniga har utsetts får gemensamma utlåtanden och yttranden lämnas om de sakkunniga är eniga. Om så inte är fallet lämnar var och en sina egna utlåtanden och yttranden (artikel 254 i civilprocesslagen). Om de sakkunnigas uppgifter väsentligen skiljer sig åt, om ett eller flera utlåtanden är oklara, ofullständiga eller i sig eller i förhållande till de undersökta omständigheterna är motsägelsefulla och detta inte kan rättas till genom nya sakkunnigförhör, utförs en ny bevisupptagning med samma eller andra sakkunniga (artikel 254 andra stycket i civilprocesslagen). Om ett eller flera yttranden är motsägelsefulla, om de är bristfälliga eller om det finns rimliga skäl att tvivla på de lämnade yttrandenas korrekthet begärs yttranden från andra sakkunniga (artikel 254 tredje stycket i civilprocesslagen). De sakkunniga har rätt att få ersättning för sina omkostnader och arvode för sitt arbete (artikel 249 första stycket i civilprocesslagen).

c) Har vissa bevismedel större bevisvärde än andra?

Vid bedömningen av bevisningen gäller principen om fri bevisprövning. Det är domstolen som enligt egen övertygelse avgör vilka omständigheter som ska anses vara bevisade, efter en noggrann och omsorgsfull bedömning av varje enskilt bevis och alla bevis tillsammans och på grundval av resultatet av hela förfarandet (artikel 8 i civilprocesslagen). I Sloveniens civilprocessordning finns inga särskilda lagstadgade och abstrakta bevisregler som anger värdet för bestämda bevis. Ett undantag är dock regeln om värdering av offentliga handlingar.

Till börjanTill början

I praktiken gäller emellertid att skriftlig bevisning är tillförlitligare, men inte starkare än övrig bevisning, t.ex. vittnesmål eller parternas utsagor.

d) Är vissa bevismedel obligatoriska för att bevisa vissa sakförhållanden?

I civilprocesslagen finns inga bestämmelser om att vissa bevis eller bevismedel är obligatoriska för att styrka bestämda omständigheter.

6.

a) Är vittnen enligt lag skyldiga att avge vittnesmål?

Ja, den som kallas som vittne måste infinna sig på plats och vittna om inget annat anges i lag (artikel 229 första stycket i civilprocesslagen).

b) Vilka är undantagna från vittnesplikten?

Som vittne får inte höras den som genom sitt vittnesmål skulle bryta mot sin plikt att skydda officiella eller militära hemligheter, så länge den behöriga myndigheten inte har löst personen från denna tystnadsplikt (artikel 230 i civilprocesslagen).

En person behöver inte vittna om (artikel 231 i civilprocesslagen)

  • sådant som han eller hon har anförtrotts i egenskap av partens befullmäktigade ombud,
  • sådant som han eller hon av en part eller annan person har anförtrotts i egenskap av religiös biktfader,
  • omständigheter som kommit till hans eller hennes kännedom i egenskap av advokat eller läkare eller i utövandet av något annat yrke eller någon annan verksamhet om han eller hon i dessa fall är bunden av tystnadsplikt.

Ett vittne behöver inte svara på en särskild fråga om det finns vägande skäl. Detta gäller särskilt om svaromålet skulle leda till grov vanära, betydande ekonomisk skada eller åtal för vittnet eller för dennes släktingar i rakt ned- eller uppstigande led eller kollaterala släktingar till och med tredje led. Detta gäller även för vittnets make och personer i svågerlag till och med andra ledet (även efter skilsmässa), deras vårdnadshavare och fosterbarn, adoptivföräldrar och adoptivbarn (artikel 233 första stycket i civilprocesslagen).

Till börjanTill början

När det gäller fara för ekonomisk skada får en person dock inte vägra att vittna om rättsliga transaktioner där de varit närvarande som vittne, om handlingar som rör tvisteförhållandet och som personen har företagit som tidigare rättsinnehavare eller som ombud för någon av parterna, om omständigheter som rör egendomsförhållanden knutna till familje- eller äktenskapsband eller om omständigheter som rör födelse, ingående av äktenskap eller dödsfall. Vittnesplikt gäller också i de fall då särskilda föreskrifter anger att vittnet måste uttala sig eller lämna ett yttrande (artikel 234 i civilprocesslagen).

c) Kan en person som vägrar att vittna straffas eller tvingas att avge vittnesmål?

Ja. Om ett vittne som kallats enligt reglerna utan giltig anmälan av frånvaro inte infinner sig eller utan tillstånd avviker från den plats där han eller hon ska höras, får domstolen förordna om att vittnet tvångshämtas på dennes bekostnad. Vittnet kan även ådömas böter. Domstolen får också utdöma böter om vittnet infinner sig, men inte vill vittna eller svara på särskilda frågor efter att ha blivit uppmärksammad på följderna, om den finner att skälen är oberättigade. Om vittnet även efter utdömt bötesstraff vägrar att vittna får domstolen hålla kvar personen i häkte tills han eller hon frivilligt vittnar eller tills vittnesmålet inte längre behövs, dock längst i en månad (artikel 241 andra och tredje styckena i civilprocesslagen).

d) Finns det personer som inte får höras som vittnen?

Varje person som kan lämna uppgifter om de omständigheter som ska bevisas kan höras som vittne (artikel 229 andra stycket i civilprocesslagen). Det finns inget krav på rättsliga handlingsförmåga för att en person ska kunna vittna. Även barn och personer som helt eller delvis saknar rättslig handlingsförmåga får vittna, under förutsättning att de kan lämna uppgifter om de juridiskt relevanta omständigheterna. Domstolen bedömer i varje enskilt fall om en person kan avlägga vittnesmål.

Till börjanTill början

Parterna i målet och deras juridiska ombud får inte vittna, men däremot andra företrädare och intervenienter.

7. Vad är domstolens och parternas respektive roller vid vittnesförhör? När får ett vittne höras med tekniska hjälpmedel, till exempel videokonferens?

I fråga om vittnesförhör, se svaret på fråga 5.b.

Ny teknik för vittnesförhör, t.ex. videokonferens, har hittills inte kommit till praktisk användning i Slovenien. Bestämmelser finns dock om modern protokollföring med hjälp av tekniska hjälpmedel (t.ex. bandinspelning) eller stenografi (artikel 125 i civilprocesslagen).

III. Bevisvärdering

8. Om en part har skaffat fram bevisning på ett otillåtet sätt, hindrar det domstolen från att lägga den till grund för domen?

I slovensk rättsteori, rättspraxis och lagstiftning har frågan om lagstridig åtkomst av bevisning hittills bara uppkommit i samband med brottmålsprocesser. I civilprocesslagen finns inga uttryckliga bestämmelser om otillåten bevisning.

9. Kan en partsutsaga användas som bevisning?

Om en partsutsaga ingår som en del av ett yrkande eller en inlaga räknas den inte som bevis. Den betraktas i stället som en framställning av ett sakförhållande, som kräver att parten lägger fram lämplig bevisning. Om utsagan finns i en handling som lagts fram som bevis för en parts påstående betraktas den dock som skriftlig bevisning.

En utsaga som en part avgett under förhör räknas också som bevis, eftersom förhör med parterna också betraktas som bevismedel (artikel 257 i civilprocesslagen).

« Upptagande av bevisning och bevisföring - Allmän information | Slovenien - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 18-12-2007

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket