Europeiska Kommissionen > ERN > Upptagande av bevisning och bevisföring > Nederländerna

Senaste uppdatering: 30-10-2007
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Upptagande av bevisning och bevisföring - Nederländerna

 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

I. Bevisbörda I.
1.
a) Hur ser bevisbördereglerna ut? a)
b) Finns det undantag från bevisbördereglerna? Om ja, i vilka fall? Är det i sådana fall möjligt att komma med motbevisning? b)
2. Hur övertygande måste bevisningen vara för att läggas till grund för en dom? 2.
II. Bevisupptagning II.
3. Måste en part begära att bevisning tas upp eller kan domstolen ibland ta initiativ till bevisupptagning? 3.
4.
a) Vilka är de följande stegen om en parts begäran om bevisupptagning tillmötesgås? a)
b) I vilka fall kan domstolen avslå en begäran om bevisupptagning? b)
5.
a) Vilka olika bevismedel finns det? a)
b) Vad är det för skillnad mellan att höra ett vittne och att höra en sakkunnig, eller mellan att förete skriftlig bevisning och att förete ett sakkunnigutlåtande? b)
c) Har vissa bevismedel större bevisvärde än andra? c)
d) Är vissa bevismedel obligatoriska för att bevisa vissa sakförhållanden? d)
6.
a) Är vittnen enligt lag skyldiga att avge vittnesmål? a)
b) I vilka fall kan de vägra att vittna? b)
c) Kan en person som vägrar att vittna straffas eller tvingas att avge vittnesmål? c)
d) Finns det personer som inte får höras som vittnen? d)
7. Vad är domstolens och parternas respektive roller vid vittnesförhör? När får ett vittne höras med tekniska hjälpmedel, till exempel videokonferens? 7.
III. Bevisvärdering III.
8. Om en part har skaffat fram bevisning på ett otillåtet sätt, hindrar det domstolen från att lägga den till grund för domen? 8.
9. Kan en partsutsaga användas som bevisning? 9.

 

I. Bevisbörda

1.

a) Hur ser bevisbördereglerna ut?

I den nederländska processrätten gäller huvudprincipen att den som påstår något måste bevisa det. Med andra ord måste en part kunna bevisa de sakförhållanden som han eller hon gör gällande (eller måste göra gällande för att uppnå den åsyftade rättsverkan). Andra bevisbörderegler kan dock gälla, antingen enligt särskilda rättsregler eller på grund av skälighet.

Bevisreglerna i civilprocesslagen (artiklarna 149–207 i Wetboek van Burgerlijke Rechtsvordering) gäller i mål som inleds genom stämning, men används också i ärenden som inleds genom ansökan, om inte saken är av sådan art att det inte är möjligt. De är inte obligatoriska i summariska förfaranden. I skiljeförfaranden gäller inte heller de vanliga bevisreglerna. Parterna i skiljemål kan dock avtala att dessa regler ska gälla.

b) Finns det undantag från bevisbördereglerna? Om ja, i vilka fall? Är det i sådana fall möjligt att komma med motbevisning?

Sakförhållanden som åberopas av den ena parten och som den andra parten inte i tillräcklig mån invänder mot, ska av domstolen anses föreligga. Ett undantag från denna princip är den situationen där detta leder till en rättsföljd som parterna inte själva kan råda över. I så fall kan domstolen kräva att bevis läggs fram.

Sakförhållanden och omständigheter som är allmänt kända eller empiriska fakta behöver inte heller bevisas. Domstolen kan stödja sig på sådana omständigheter även om de inte åberopas. Med sakförhållanden och omständigheter som är allmänt kända avses att var och en med normalt förnuft känner till dem, eller har möjlighet att känna till dem. Empiriska fakta är slutledningar som dras på grundval av allmän kunskap. Förhållanden som domaren får kännedom om under rättegången, så kallade processfakta, behöver inte heller bevisas.

Till börjanTill början

Ibland finns ett antagande inskrivet i lagen. Vissa sakförhållanden och omständigheter anses vara så sannolika att den som gör dem gällande inte behöver bevisa dem. Det är då motpartens sak att komma med motbevisning. Även domaren kan med stöd av empiriska fakta göra ett antagande rörande vissa förhållanden som åberopas av parterna. Även här kan motbevisning föras.

2. Hur övertygande måste bevisningen vara för att läggas till grund för en dom?

Domstolen har frihet att bestämma vilket värde som ska tillerkännas bevisningen, om inte annat anges i lag. Det undantag som avses är reglerna om bevismedels tvingande beviskraft. När det gäller tvingande bevis är domstolen skyldig att godta innehållet i ett visst bevismedel eller tillerkänna det en viss beviskraft. Även här är det dock möjligt att lägga fram motbevisning.

Domstolen kan vidare grunda sitt beslut endast på omständigheter som i tillräcklig utsträckning kan betraktas som bevisade i överensstämmelse med bevisreglerna.

II. Bevisupptagning

3. Måste en part begära att bevisning tas upp eller kan domstolen ibland ta initiativ till bevisupptagning?

I vissa fall (framläggande av handlingar, vittnesförhör) kan domstolen ålägga en part att ta upp bevis, antingen på begäran av någon av parterna eller på eget initiativ. I båda fallen ankommer det på parten i fråga att ta upp bevisningen.

På begäran av en av parterna eller på eget initiativ kan domstolen även besluta om en sakkunnigundersökning eller syn på plats. Det är domstolen som utser den sakkunnige och denne ska ge in sin rapport till domstolen och det är även domstolen som håller syn på plats. Parterna är skyldiga att samarbeta under sakkunnigundersökningen.

Till börjanTill början

Vid en sakkunnigundersökning och en syn på plats bereds parterna tillfälle att lämna synpunkter eller göra framställningar.

4.

a) Vilka är de följande stegen om en parts begäran om bevisupptagning tillmötesgås?

Om en begäran om bevisupptagning godtas ger domstolen en av parterna tillstånd att ta upp bevis. Den parten har då bevisbördan. Bevisbörda innebär en skyldighet att kunna bevisa vissa angivna sakförhållanden. Motparten kan alltid föra motbevisning, förutom om lagen inte tillåter detta.

b) I vilka fall kan domstolen avslå en begäran om bevisupptagning?

Domstolen kan avslå en begäran om bevisupptagning om en part inte tydligt anger vad det är han eller hon vill bevisa eller om begäran inte är relevant för målet.

5.

a) Vilka olika bevismedel finns det?

I Nederländerna gäller principen om fri bevisföring. Det innebär att bevis i princip kan läggas fram med vilka medel som helst, förutom om annat anges i lagen. Ett antal bevismedel tas upp i lagstiftningen, nämligen följande:

  • Officiella handlingar och avgöranden.
  • Räkenskaper, handlingar och skrivelser.
  • Vittnesförhör.
  • Sakkunnigutlåtanden eller förhör med sakkunniga.
  • Syn på plats.

b) Vad är det för skillnad mellan att höra ett vittne och att höra en sakkunnig, eller mellan att förete skriftlig bevisning och att förete ett sakkunnigutlåtande?

Vittnesbevisning måste enligt lag tillåtas. Vittnesbevisning kan åberopas av en av parterna, eventuellt efter det att denne har ålagts av domstolen att göra detta. Även parterna kan höras som vittnen (se även under fråga 9). Det är parterna som anger vem som ska vittna.

Till börjanTill början

Vittnesbevisning tas upp i form av ett vittnesförhör. Vittnena hörs muntligen vid en förhandling. Ett vittnesmål kan endast tjäna som bevis om det avser sakförhållanden som vittnet själv har upplevt. En part som åberopar vittnesbevisning får tillstånd till detta om de omständigheter som ska bevisas är tvistiga och kan bidra till att målet avgörs.

På begäran av någon av parterna eller på domstolens eget initiativ kan ett sakkunnigutlåtande läggas fram eller ett sakkunnigförhör hållas (artikel 194 i civilprocesslagen). Det kan vara fråga om både skriftliga och muntliga utlåtanden. Om det är fråga om ett skriftligt utlåtande fastställer domstolen en tidsfrist inom vilken utlåtandet måste läggas fram. Ett muntligt utlåtande avges vid domstolsförhandlingen.

Vid en sakkunnigundersökning är det domstolen som, i samråd med parterna, förordnar den sakkunnige. Vid en sakkunnigrapport spelar även den sakkunniges egna kunskaper och erfarenheter en roll. Det är domstolen som beslutar om en ansökan om att en sakkunnigundersökning ska göras ska beviljas eller inte.

b) Parterna kan alltid lägga fram skriftliga bevis, även utan att ha ålagts detta. Skriftliga bevis kan läggas fram på ett enkelt sätt genom att en kopia av beviset bifogas en rättegångsinlaga. Detta avbryter inte handläggningen av målet. När det gäller sakkunnigutlåtanden eller sakkunnigförhör fattar domstolen först ett beslut som inleder bevisupptagningen och i vilket tidsfrister fastställs (se även svaret under a).

c) Har vissa bevismedel större bevisvärde än andra?

Det finns en skillnad mellan tvingande bevis och icke tvingade bevis. När det gäller tvingande bevis måste domstolen ta innehållet i bevismedlet för visst och ge det den beviskraft som anges i lag. Även mot tvingande bevis kan man föra motbevisning, om det inte är uteslutet enligt lag. Tvingande bevis är till exempel officiella handlingar och brottmålsdomar.

Till börjanTill början

Domstolen kan fritt besluta vilken beviskraft icke tvingade bevis har.

d) Är vissa bevismedel obligatoriska för att bevisa vissa sakförhållanden?

I vissa fall kan endast handlingar läggas fram som bevis. Ett exempel på detta är bevis för en personlig borgensförbindelse. I vissa fall är en handling även en nödvändig förutsättning för att en viss rättighet ska gälla. Som exempel kan nämnas äktenskapsförord och testamenten, som måste upprättas genom en notariatshandling.

6.

a) Är vittnen enligt lag skyldiga att avge vittnesmål?

Utgångspunkten är att alla som lagligen kallas att vittna är skyldiga att avge vittnesmål. Det innebär att vittnet måste inställa sig vid förhandlingen och avge ett vittnesmål.

b) I vilka fall kan de vägra att vittna?

I vissa fall kan man undantas från vittnesplikten.

Det gäller personer som har nära personliga förhållanden till en av parterna. De befrias från vittnesplikten av familjeskäl. Det gäller t.ex. en parts (nuvarande eller före detta) make/maka eller registrerad partner och släktingar i första och andra parentelet till en part, dennes maka/make eller registrerad partner (dvs. föräldrar, barn, mor- och farföräldrar, barnbarn och syskon).

Man kan också befrias från vittnesplikten med hänsyn till sin ställning. Sådan befrielse kan åberopas av personer som med hänsyn till sitt ämbete eller yrke har tystnadsplikt avseende det som de har anförtrotts vid utövandet av ämbetet eller yrket. Det gäller t.ex. präster, läkare, advokater och notarier.

Till börjanTill början

Slutligen kan ett vittne också åberopa befrielse från vittnesplikten när det gäller att besvara en viss fråga, om han eller hon genom att svara skulle utsätta sig själv, en släkting i första, andra eller tredje parentelet eller en (nuvarande eller före detta) make/maka eller registrerad partner för risken att dömas för ett brott (artikel 165 tredje stycket i civilprocesslagen).

c) Kan en person som vägrar att vittna straffas eller tvingas att avge vittnesmål?

Om ett vittne har kallats genom rekommenderat brev och inte inställer sig vid förhandlingen bestämmer domstolen på begäran av den berörda parten en dag då vittnet ska kallas genom stämning. Om vittnet inte inställer sig då heller kan domstolen besluta om polishämtning. Om ett vittne som har inställt sig vägrar att avge vittnesmål kan domstolen på begäran av den berörda parten besluta att vittnet ska tas i förvar. Den begärande parten ska betala kostnaderna för detta. Domstolen beslutar om förvar endast om den anser att det är motiverat för att få fram sanningen i målet.

d) Finns det personer som inte får höras som vittnen?

Förutom de personer som kan åberopa befrielse från vittnesplikten (enligt vad som anges i svaret på fråga 6b) finns det i princip ingen som inte får höras som vittne.

7. Vad är domstolens och parternas respektive roller vid vittnesförhör? När får ett vittne höras med tekniska hjälpmedel, till exempel videokonferens?

Det är rätten som hör vittnena. Domaren hör varje vittne utan att övriga vittnen som har inställt sig och ännu inte hörts får vara närvarande, förutom vittnen som även är parter i målet. Parterna och deras ombud kan därefter ställa frågor till vittnet. Domaren kan på eget initiativ eller på begäran av en part konfrontera vittnen med varandra eller med parterna. Domaren kan med anledning av ett vittnesförhör ställa frågor till parterna och parterna kan ställa frågor till varandra.

I de nederländska bevisreglerna finns inte några bestämmelser om videokonferenser. Om en begäran om videokonferens enligt artikel 10.3 i EG-förordningen om bevisupptagning framställs tillmötesgås denna i allmänhet. Den nederländska rätten utesluter inte denna form av vittnesförhör och det är i princip lätt att anordna ett sådant förhör i praktiken.

III. Bevisvärdering

8. Om en part har skaffat fram bevisning på ett otillåtet sätt, hindrar det domstolen från att lägga den till grund för domen?

Otillåten bevisning kan delas in i bevis som har skaffats fram på ett otillåtet sätt och bevis som har använts på ett otillåtet sätt. Det faktum att ett bevis har skaffats fram på ett otillåtet sätt betyder inte att det är otillåtet att använda det. Det är alltid domstolen som, med hänsyn till omständigheterna i målet, avgör om det är fråga om otillåten bevisning.

9. Kan en partsutsaga användas som bevisning?

Partsförhör kan hållas med parterna under förhandlingen. Partsutsagan kan användas som bevis till fördel för den part som hörs endast om förhöret syftar till att komplettera ofullständiga bevis (artikel 164 i civilprocesslagen).

Ytterligare information

Informationen ovan finns delvis i artiklarna 149-207 i civilprocesslagen, Wetboek van Burgerlijke rechtsvordering English - Nederlands.

  • Klicka på wet- en regelgeving,
  • skriv: burgerlijke rechtsvordering (i sökrutan under rubriken 3),
  • välj: Wetboek van Burgerlijke Rechtsvordering.

I internationella sammanhang hänvisas till EG-förordningen om bevisupptagning (rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur) och till 1970 års Haagkonvention om bevisupptagning (Haagkonventionen om bevisupptagning i utlandet i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur).

Klicka här för förordningstexten och texten till Haagkonventionen English - français.

« Upptagande av bevisning och bevisföring - Allmän information | Nederländerna - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 30-10-2007

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket