Europeiska Kommissionen > ERN > Upptagande av bevisning och bevisföring > Italien

Senaste uppdatering: 19-04-2007
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Upptagande av bevisning och bevisföring - Italien

 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

I. Bevisbörda I.
1.
a) Vem skall bevisa vad (vem har bevisbördan)? a)
b) Undantag från kravet på bevisning b)
2. Vilka krav ställs på bevisningens styrka (beviskravet)? 2.
II. Bevisupptagning II.
3. Bevisning som domstolen tar upp utan begäran av part 3.
4.
a) Hur förs bevisningen in i målet? a)
b) I vilka fall kan rätten avvisa bevisningen? b)
5.
a) Vilka är de olika bevismedlen? a)
b) Skillnader mellan vittne/sakkunnig resp. skriftlig bevisning/sakkunnigutlåtanden b)
c) Har vissa bevis högre bevisvärde än andra? c)
d) Finns det regler som anger att vissa omständigheter kräver vissa typer av bevis? d)
6.
a) Är personer skyldiga att vittna? a)
b) Vilka är undantagen från vittnesplikten? b)
c) Vilka påföljder finns mot någon som vägrar vittna? c)
d) Personer som inte får vittna d)
7. Hur går vittnesförhöret till? Kan vittnesmål avläggas genom videokonferens? 7.
III. Bevisvärdering III.
8. . Får bevisning som åtkommits på ett lagstridigt sätt åberopas som bevis? 8.
9. Förhör med parter 9.

 

I. Bevisbörda

1.

a) Vem skall bevisa vad (vem har bevisbördan)?

I fråga om bevisbörda gäller principerna i artikel 2697 i civillagen (codice civile): ”den som vill göra en rättighet gällande i domstol måste bevisa de omständigheter som konstituerar grunden för rättigheten i fråga” och ”den som invänder att dessa omständigheter saknar verkan eller att rättigheten i fråga har ändrats eller utsläckts måste bevisa de omständigheter på vilka invändningen grundar sig”. På grundval av dessa principer måste följaktligen käranden bevisa de konstituerande omständigheter som ligger till grund för hans framställning (dvs. de omständigheter som rättsligt ger upphov till de verkningar som han åberopar) och svaranden bevisa de hindrande, utsläckande eller ändrande omständigheterna, som kan leda till att kärandens framställning avvisas och att hans anspråk därmed blir ogiltiga.

Om käranden inte bevisar de omständigheter som konstituerar hans rättighet, avvisas dock hans framställning, oberoende av om svaranden lägger fram försvarsinvändningar och oavsett bevisen för sådana.

Enligt artikel 2698 i civillagen är alla avtal som leder till att bevisbördan kastas om eller ändras ogiltiga, när det rör sig om en rättighet som de berörda parterna inte kan förfoga över eller när omkastningen eller ändringen får till följd att det blir alltför svårt för någon av parterna att utöva rättigheten.

Otillräckliga bevis är till nackdel för den part som är skyldig att påvisa de konstituerande omständigheterna eller invändningarna mot sådana omständigheter, dvs. käranden respektive svaranden, i den meningen att sådan otillräcklighet jämställs med avsaknad av bevis.

Till börjanTill början

b) Undantag från kravet på bevisning

Bevisbördan bortfaller i följande fall:

  1. När lagen i fråga om bevisning fastlägger de rättsliga verkningarna av bestämda omständigheter, eller tillåter domstolen att från en känd omständighet sluta sig till en okänd. I det första fallet talar man om rättsliga presumtioner, som kan anta två former: presumtioner som får motbevisas (praesumtio juris tantum) och presumtioner som inte får motbevisas (praesumtio juris et de jure). I det andra fallet talar man om enkla presumtioner, som det är domstolens sak att bedöma: domstolen får godta dem endast om de grundar sig på tyngande, specifika och samstämmiga omständigheter. Enkla presumtioner får inte heller godtas när det gäller sådana omständigheter för vilka lagen utesluter bevisupptagning genom vittnesmål.
  2. När det gäller allmänt kända omständigheter, dvs. sådana omständigheter som vid tidpunkten och på platsen för avgörandet är kända av folk i allmänhet och som följaktligen inte kan betvivlas vara för handen.
  3. När det gäller grundsatser sprungna ur erfarenhet, dvs. sådana logiska principer och föreställningar sprungna ur gemensam erfarenhet från vilka det går att hämta allmänna kriterier för bedömning av omständigheterna i ett ärende.
  4. När det gäller obestridda eller godtagna omständigheter, dvs. sådana omständigheter som parterna anför i samförstånd eller som godtas – eventuellt tyst – av den av parterna som skulle kunna ha intresse av att bestrida dem.

2. Vilka krav ställs på bevisningens styrka (beviskravet)?

Domstolens avgörande skall, vare sig det rör sig om att tillmötesgå kärandens framställning eller om att tillmötesgå svarandens invändningar, grunda sig enbart på sådana omständigheter som helt och hållet bevisats, antingen direkt eller genom presumtioner.

Till börjanTill början

Domstolens avgörande får inte grunda sig på sådana omständigheter som inte bevisats, även om dessa omständigheter är möjliga eller mycket sannolika.

II. Bevisupptagning

3. Bevisning som domstolen tar upp utan begäran av part

I fråga om bevisning gäller i italiensk rätt grundsatsen i artikel 115 första stycket i civilprocesslagen (codice di procedura civile), enligt vilken domstolen ”utom i de fall som föreskrivs i lagen” skall lägga de bevis som lagts fram av parterna till grund för sitt avgörande. För att de av parterna härledda omständigheterna skall prövas som bevis måste de vara relevanta, dvs. vara sådana att påvisandet av huruvida de är för handen eller ej synes vara av betydelse för avgörandet i ärendet.

Av det som anges ovan följer att domstolen som regel inte på eget initiativ får inhämta sådana bevismedel som kan ge kännedom om de faktiska omständigheterna i ärendet.

Det finns emellertid några undantag från denna princip, i följande artiklar i civilprocesslagen:

  • Om något av vittnena hänvisar till en annan person som kan ge kännedom om de faktiska omständigheterna i ärendet, får domstolen enligt artikel 257 på eget initiativ kalla den personen som vittne.
  • I processer inför fredsdomare där parterna låter sig representeras av befullmäktigade ombud får domaren enligt artikel 317 beordra parterna att inställa sig personligen (det bör noteras att artikel 317 gäller processer inför fredsdomare (giudice di pace), inte processer i underrätt (tribunale) eller appellationsdomstol (corte d’appello)).
  • Enligt artikel 118 får domstolen på vissa villkor beordra kontroll av personer och deras egendom.
  • Enligt artikel 117 får domstolen anordna en informell utfrågning av parterna.
  • Enligt artiklarna 61 och 191 får domstolen låta sig biträdas av tekniskt sakkunniga.

4.

a) Hur förs bevisningen in i målet?

Om någon av parterna begär upptagning av bevis rörande omständigheter i ärendet, har motparten rätt att begära upptagning av motbevis. I sådana fall godtar domstolen båda framställningarna om bevisupptagning, om den anser att de omständigheter som åberopas är relevanta för avgörandet.

Till börjanTill början

Om domstolen godtar bevismedlen, måste den därefter pröva dessa.

När bevisningsfasen har avslutats träffas ett avgörande i ärendet, efter det att alla för detta ändamål i lag föreskrivna åtgärder har vidtagits.

b) I vilka fall kan rätten avvisa bevisningen?

Domstolen avvisar framställningar om bevisupptagning när bevisen i fråga enligt lag inte kan godtas (t.ex. vittnesutsagor som bevis för att en fastighet har sålts) eller när de omständigheter på vilka framställningen grundar sig inte har någon betydelse för avgörandet i ärendet (t.ex. vittnesutsagor om omständigheter som enligt domstolens uppfattning inte har med ärendet att göra).

5.

a) Vilka är de olika bevismedlen?

I italiensk rätt indelas bevismedel i skriftlig bevisning och annan bevisning.

Skriftlig bevisning omfattar offentliga handlingar och privata handlingar. Till de senare hör bl.a. telegram, privata uppteckningar, registrerade företags bokföring, på elektronisk eller annan väg framställda kopior av handlingar samt urkundshandlingar rörande bekräftelser eller förnyanden (atti di ricognizione o di rinnovazione).

Bevismedlen tillhörande kategorin annan bevisning omfattar erkännanden, utsagor avgivna under sanningsförsäkran, vittnesmål, bevis som framkommit vid syn samt sakkunnigutlåtanden.

b) Skillnader mellan vittne/sakkunnig resp. skriftlig bevisning/sakkunnigutlåtanden

En undersökningsdomare (giudice istruttore) kallar vittnen för bevisupptagning genom vittnesmål. Vittnena är därvid skyldiga att inställa sig för att höras. Om de inte gör detta, kan tvångsåtgärder tillgripas eller viten dömas ut.

Till börjanTill början

Skyldigheten att inställa sig gäller även för sakkunniga som utsetts av domstolen.

Sakkunniga avfattar ett skriftligt yttrande om så begärs av domstolen, men denna kan även nöja sig med att höra dem muntligen vid förhandlingen.

c) Har vissa bevis högre bevisvärde än andra?

De bevismedel som har högst bevisvärde enligt italiensk rätt är offentliga handlingar (den enda invändning som får göras mot sådana är att det rör sig om förfalskningar) och presumtioner som inte får motbevisas.

d) Finns det regler som anger att vissa omständigheter kräver vissa typer av bevis?

Enligt lagen kan vissa omständigheter bevisas enbart med vissa typer av bevis, i en del fall enbart med offentliga handlingar och i andra fall enbart med offentliga eller privata handlingar.

6.

a) Är personer skyldiga att vittna?

Personer är, såsom angivits ovan, skyldiga att avge vittnesmål, om inte annat anges i lag: i lagen finns bestämmelser om obehörighet att vittna, om förbud mot att vittna och om möjligheten att avstå från att vittna.

b) Vilka är undantagen från vittnesplikten?

Undantag från vittnesplikten gäller bl.a. i de fall som tas upp i artiklarna 199 och 200 i straffprocesslagen (codice di procedura penale), till vilka det hänvisas i civilprocesslagen.

c) Vilka påföljder finns mot någon som vägrar vittna?

Se ovan.

d) Personer som inte får vittna

Se ovan.

7. Hur går vittnesförhöret till? Kan vittnesmål avläggas genom videokonferens?

Domstolen leder förhöret av vittnet genom att ställa direkta frågor till vittnet rörande de godtagna omständigheterna i ärendet och sådana frågor som parternas företrädare med hänvisning till dessa omständigheter under loppet av förhöret begär skall ställas.

Vittnesförhör genom videokonferens o.d. tillåts för närvarande inte, eftersom det inte finns några bestämmelser i lagen om detta.

III. Bevisvärdering

8. . Får bevisning som åtkommits på ett lagstridigt sätt åberopas som bevis?

Domstolen tar inte hänsyn till bevisning som inte begärts och godtagits i vederbörlig ordning.

9. Förhör med parter

En parts utsaga räknas inte som bevis till partens fördel. Den räknas emellertid som bevis till partens nackdel när det rör sig om ett erkännande som avgivits under ett formellt förhör.

« Upptagande av bevisning och bevisföring - Allmän information | Italien - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 19-04-2007

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket