Europeiska Kommissionen > ERN > Upptagande av bevisning och bevisföring > Ungern

Senaste uppdatering: 24-10-2007
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Upptagande av bevisning och bevisföring - Ungern

 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

I. Bevisbörda I.
1.
a) Vem har bevisbördan? a)
b) Finns det presumtionsregler som undantar vissa sakförhållanden från bevisbördan? I vilka fall? Kan presumtion kullkastas med motbevis? b)
2. I vilken utsträckning måste domstolen vara övertygad om ett sakförhållande för att kunna grunda sin dom på det sakförhållandet? 2.
II. Bevisupptagning II.
3. Bevisning som domstolen tar upp utan begäran av part 3.
4.
a) Hur förs bevisningen in i målet? a)
b) I vilka fall kan rätten avvisa bevisningen? b)
5.
a) Vilka är de olika bevismedlen? a)
b) Skillnader mellan vittne/sakkunnig. resp. skriftlig bevisning/sakkunnigutlåtanden b)
c) Har vissa bevis högre bevisvärde än andra? c)
d) Finns det regler som anger att vissa omständigheter kräver vissa typer av bevis? d)
6.
a) Är personer skyldiga att vittna? a)
b) Vilka undantag finns från vittnesplikten? b)
c) Vilka påföljder finns mot någon som vägrar vittna? c)
d) Personer som inte får vittna d)
7. Hur går vittnesförhöret till?  Kan vittnesmål avläggas genom videokonferens? 7.
III. Bevisvärdering III.
8. Får bevisning som upptagits på ett lagstridigt sätt åberopas? 8.
9. Förhör med parter 9.

 

I. Bevisbörda

1.

a) Vem har bevisbördan?

Att bevisa sakförhållanden som är nödvändiga för att en tvist ska kunna lösas åligger i allmänhet den part i vars intresse det ligger att domstolen godkänner dem (bevisbörda). Domstolen är skyldig att underrätta de berörda parterna om de sakförhållanden som måste bevisas.

Frågan om vad respektive part måste bevisa i en viss rättegång beror t.ex. på vad tvisten gäller och på de materiella rättsregler som är tillämpliga. Domstolen är alltid skyldig att underrätta parterna om de sakförhållanden som måste bevisas, och därför kan ett mål inte förloras på grund av ovetskap om bevisskyldigheten.

Allmänt kan sägas att om ett sakförhållande eller en omständighet av väsentlig (relevant) karaktär förblir obevisad, måste det bedömas till nackdel för den part i vars intresse det ligger att domstolen betraktar det som sant. Bevisbördan är dock inte enbart en aspekt på bevisningsskyldigheten. Domstolen kan nämligen också uppmana motparten att lägga fram bevis (t.ex. att lämna ifrån sig en handling de har i sin besittning) och, i vissa specialfall, kan domstolen uppta bevis på eget initiativ.

Om ”kvaliteten” på bevis kan sägas att domstolen måste ha absolut visshet om sakförhållanden som är väsentliga (relevanta) med tanke på resultatet av en rättegång. Om full visshet inte kan nås förlorar den berörda parten målet enligt bevisbördereglerna.

b) Finns det presumtionsregler som undantar vissa sakförhållanden från bevisbördan? I vilka fall? Kan presumtion kullkastas med motbevis?

På grundval av ett erkännande från motparten, ett identiskt uttalande från båda parter eller ett uttalande från den ena av parterna som inte bestrids av motparten trots domstolens uppmaning kan en domstol betrakta sakförhållanden som bevisade om den inte tvivlar på dessa. Rätten kan betrakta sakförhållanden som den anser vara allmänt kända som sanna. Detsamma gäller för sakförhållanden som domstolen har officiell vetskap om. Domstolen beaktar sådana sakförhållanden även om parterna inte har nämnt dem, men är skyldig att göra parterna uppmärksamma på dessa sakförhållanden under själva rättegången. De sakförhållanden som nämns ovan kan naturligtvis också motbevisas, och domstolen har ingen skyldighet att godkänna dem om den tvivlar på deras sanningshalt.

Till börjanTill början

Vissa rättsregler reglerar också andra former av presumtion (presumtion om faderskap, presumtion om tidpunkt för befruktning, presumtion om nedkomst, presumtion om att en dödförklarad är död osv.). I allmänhet kan presumtioner kullkastas, dvs. de ska anses giltiga endast så länge som motsatsen inte har bevisats. Det finns dock också presumtioner som inte kan kullkastas genom motbevisning (t.ex. att samtliga personer under 14 år är omyndiga).

2. I vilken utsträckning måste domstolen vara övertygad om ett sakförhållande för att kunna grunda sin dom på det sakförhållandet?

Domstolen måste vara absolut säker på de viktiga sakförhållanden som den grundar sitt beslut på. Enbart stor sannolikhet är inte tillräckligt som grund för en dom.

II. Bevisupptagning

3. Bevisning som domstolen tar upp utan begäran av part

I regel förordnar domstolen om bevisupptagning på parternas begäran. Domstolen kan också förordna om bevisupptagning utan att någondera parten begär det, om lagen tillåter det. Denna undantagsregel innebär att domstolen kan lägga fram bevis på eget initiativ endast i specialfall, mest typiskt i särskilda rättegångar (t.ex. processer som gäller civilstånd).

4.

a) Hur förs bevisningen in i målet?

Domstolen förordnar om bevisupptagning på begäran av den ena av parterna. Vilka steg som följer beror på vilka bevisinstrument domstolen ska hantera. När det gäller vittnesmål kallar den vittnet till förhör, när det gäller ett sakkunnigutlåtande förordnar den en sakkunnig osv.

Till börjanTill början

b) I vilka fall kan rätten avvisa bevisningen?

Domstolen är inte bunden av en begäran om bevisupptagning eller av ett beslut som förordnar om bevisupptagning. Domstolen avstår från att genomföra ett förordnande om att ta upp (komplettera, upprepa) bevis om bevisen inte är nödvändiga för att avgöra tvisten. Om inget annat föreskrivs i lag är en domstol skyldig att avvisa bevisupptagningen, om den berörda parten av egen förskyllan ger in sin ansökan för sent eller på ett sätt som inte är förenligt med genomförandet av en rättegång i god tro.

Det preciseras inte exakt i vilka fall domstolen måste avvisa en ansökan om bevisupptagning från de berörda parterna. Grundläggande är att domstolen måste försöka hindra att rättegången drar ut på tiden och avvisa en ansökan om bevisupptagning, om den är uppenbart lagstridig. Ett beslut rörande bevisupptagning kan inte överklagas separat men det kan anföras i samband med ett överklagande av domen i materiellt hänseende.

5.

a) Vilka är de olika bevismedlen?

I enlighet med principen om fri bevisföring ger lagen endast riktlinjer i exempelform om olika bevismedel. Det kan vara fråga om vittnesmål, sakkunnigutlåtanden, syn, dokument och andra materiella bevis. Lagen utesluter endast ed från bevismedlen, allt annat kan således användas som bevismedel.

I enlighet med principen om direkt bevisföring kan domstolen betrakta allt beteende hos parterna – också det faktum att de tiger – som bevis.

Till börjanTill början

b) Skillnader mellan vittne/sakkunnig. resp. skriftlig bevisning/sakkunnigutlåtanden

Vittnesmål tas upp genom hörande av vittne. Ett vittnesmål kan inte avges skriftligt. Ett vittnesmål ska avges inför domstol: ett vittne kan endast i undantagsfall höras hemma eller på sin vistelseort (på grund av hög ålder, sjukdom, rörelsehinder osv.). Man kan också begära att domstolen i den domkrets där vittnet bor tar upp vittnesmålet.

En sakkunnig kan framföra sina synpunkter muntligen eller skriftligen. Det beror på när synpunkterna framförs: om den sakkunnige genomför sin undersökning inför domstol och omedelbart kan svara på frågor som ställs framför denne sin synpunkt muntligen, annars i skrift eller – inom ramen för en ny tidsfrist – muntligen. Om den sakkunnige framför sin synpunkt skriftligen fastställer domstolen en lämplig tidsfrist.

När vittnesmålet och sakkunnigutlåtandet har avgetts kan rätten ställa frågor till vittnet och den sakkunnige, och parterna kan för sin del föreslå att domstolen ställer frågor.

c) Har vissa bevis högre bevisvärde än andra?

På grund av principen om fri bevisföring är det inte på förhand bestämt vilken vikt olika bevismedel har. Domstolen konstaterar sakförhållandena genom att jämföra parternas redogörelser och de bevis som lagts fram i samband med bevisupptagningen. Den bedömer bevisen som helhet och fattar beslut enligt sin övertygelse.

Inte heller i fråga om offentliga handlingar och privata handlingar med full beviskraft är det tal om att bevisen har större tyngd, utan om att lagen när det gäller vissa typer av handlingar föreskriver en presumtion som kan kullkastas enligt vilken innehållet i en viss handling ska anses vara sant till dess att motsatsen bevisas.

Till börjanTill början

Enligt lagen avses med offentlig handling en pappershandling eller en elektronisk handling i en särskild form som en domstol, en notarie, en annan myndighet eller en enhet inom den offentliga förvaltningen har utfärdat inom sitt eget behörighetsområde. En offentlig handling bekräftar de åtgärder eller beslut som nämns i den, att de uppgifter och de sakförhållanden som bevisats genom handlingen är sanningsenliga samt att utlåtandet avgetts och när och hur det har skett. Samma bevisvärde har också en sådan handling som är en offentlig handling enligt någon annan rättsregel.

En upptagning - i allmänhet på teknisk eller kemisk väg - av en offentlig handling (fotografi, film, ljudupptagning osv.) eller en kopia av en originalhandling på ett annat upptagningsmedium har samma bevisvärde som en pappershandling i original, om upptagningen eller kopian har gjorts av en domstol, en notarie, någon annan myndighet eller ett organ inom den offentliga förvaltningen eller någon annan enhet som lyder under dessa organ. Samma bevisvärde har också en upptagning som gjorts eller en handling som utarbetats av eller under överinseende av det organ som anförtrotts att förvara handlingen (t.ex. ett arkiv) samt en handling som utarbetats av den utfärdande myndigheten eller det organ som utsetts att förvara handlingen på grundval av de uppgifter som finns på upptagningsmediet.

En elektronisk handling som har utarbetats på grundval av en offentlig handling av den enhet som har rätt att utfärda den offentliga handlingen i fråga inom ett visst behörighetsområde och i en viss form, som är försedd med behörig underskrift och, om lagen kräver det, som är försedd med en datumstämpel, har samma beviskraft som den pappersbaserade eller elektroniska offentliga handlingen i original. Samma bevisvärde som en offentlig handling i original har också en sådan elektronisk handling som i enlighet med ett förfarande som anges i en särskild rättsregel har utarbetats av det organ som har rätt att utfärda den offentliga handlingen i fråga eller en sådan handling som lagen tolkar som en elektronisk offentlig handling.

Till börjanTill början

En handling (även en elektronisk handling) som har utarbetas på grundval av en privat handling av den enhet som har rätt att utfärda offentliga handlingar inom ett visst behörighetsområde och i en viss form ger full bekräftelse på att dess innehåll motsvarar originalhandlingen. För att en elektronisk handling ska ha beviskraft krävs det dessutom att det organ som har rätt att utfärda offentliga handlingar bekräftar handlingen med en officiell elektronisk underskrift eller - om det föreskrivs i en rättsregel - med en datumstämpel, eller att den utarbetar handlingen på ett sätt som föreskrivs i en särskild rättsregel. När det gäller innehållet har en handling som utarbetats på grundval av en privat handling samma bevisvärde som originalhandlingen.

Dessa regler är också tillämpliga på utländska offentliga handlingar, under förutsättning att deras äkthet har bestyrkts av den ungerska beskickningen i landet i fråga. Om den ungerska staten har ingått ett särskilt internationellt avtal behöver handlingens äkthet inte bestyrkas.

Privata handlingar måste uppfylla följande villkor för att ha full beviskraft:

  1. Utfärdaren har egenhändigt utarbetat och undertecknat handlingen.
  2. Genom att underteckna handlingen intygar två vittnen att utfärdaren inför dem har undertecknat den handling som någon annan har skrivit eller att utfärdaren inför dem har försäkrat att underskriften på handlingen är hans eller hennes egen. I handlingen ska också uppges vittnenas bosättningsort (adress).
  3. Utfärdarens underskrift eller motsvarande anteckning har bestyrkts av en domare eller en notarie.
  4. Den handling som hänför sig till ett företags affärsverksamhet har undertecknats på vederbörligt sätt.
  5. Genom att kontrasignera den handling som han/hon utarbetat intygar advokaten (ügyvéd/jogtanácsos) att utfärdaren i advokatens närvaro har undertecknat den handling som någon annan har utarbetat eller intygat att underskriften är hans/hennes egen, eller att innehållet i den elektroniska handlingen som försetts med utfärdarens officiella elektroniska underskrift är identiskt med innehållet i den elektroniska handling som advokaten utarbetat.
  6. Utfärdaren har försett den elektroniska handlingen med sin elektroniska underskrift.

En upptagning av en handling som utfärdats eller förvarats av ett företag (195.2 §) eller en handling som utarbetats med hjälp av vilket upptagningsmedium som helst intygar med full beviskraft att dess innehåll är identiskt med innehållet i originalhandlingen, om det företag som gjorde upptagningen eller utfärdade eller förvarade handlingen på vederbörligt sätt har verifierat upptagningens eller handlingens äkthet. En elektronisk handling som utarbetats på grundval av en handling som utfärdats eller förvarats av ett företag intygar med full beviskraft att dess innehåll stämmer överens med originalhandlingens innehåll, om den enhet som har gjort en elektronisk version av handlingen har försett den med en officiell elektronisk underskrift och, om lagen kräver det, med en datumstämpel och om enheten utarbetat handlingen i enlighet med det förfarande som föreskrivs i en särskild rättsregel. Beviskraften i en handling som utarbetats på grundval av en handling som utfärdats eller förvarats av ett företag är identisk med originalhandlingen vad innehållet beträffar, medan beviskraften i en handling som utarbetats på grundval av en offentlig handling är identisk med den privata handling som har full beviskraft.

Till börjanTill början

Om den som utfärdat handlingen inte kan läsa eller inte förstår det språk på vilket handlingen har utarbetats, har handlingen full beviskraft endast om det tydligt framgår av handlingen att något av vittnena eller den som bestyrkt handlingen har förklarat dess innehåll för utfärdaren.

d) Finns det regler som anger att vissa omständigheter kräver vissa typer av bevis?

I vissa särskilda rättsföreskrifter kan det föreskrivas bevismedel som är obligatoriska, t.ex. psykiatrisk undersökning av en person som kan komma att sättas under förmynderskap i ett förmynderskapsmål.

6.

a) Är personer skyldiga att vittna?

Ja.

b) Vilka undantag finns från vittnesplikten?

Följande personer kan vägra vittna:

  1. En släkting till någondera parten [med släkting avses släktingar i upp- eller nedstigande led samt makar till dessa, adoptiv- eller fosterföräldrar, adoptiv- eller fosterbarn, syskon, äkta makar, förlovade, sambon, makens släktingar i upp- eller nedstigande led samt syskon och syskonens makar].
  2. En person som i sitt vittnesmål skulle komma att ange sig själv eller en släkting för att ha begått ett brott.
  3. En advokat, en läkare eller någon annan person som har yrkesmässig tystnadsplikt, om deras vittnesmål skulle innebära att de bryter sin tystnadsplikt, om inte den berörda parten har befriat dem från tystnadsplikten.
  4. Den som fungerat som intermediär eller sakkunnig vid medling i samband med en tvist.

Möjligheten att vägra vittna enligt punkterna a) och b) gäller inte i följande fall:

Till börjanTill början

  1. Om frågan gäller en sådan rättshandling där vittnet har deltagit som ombud för någondera parten eller som transaktionsvittne, eller där någondera parten har varit ombud för vittnet eller om vittnet i rättsförhållandet i fråga har varit företrädare enligt lag till någondera parten.
  2. Frågan gäller ursprung, äktenskap, liv eller död för en av vittnets släktingar, vårdnad av ett barn inom vittnets familj, utgifter eller egendomsrättigheter som grundar sig på vittnets familjeförhållanden.

c) Vilka påföljder finns mot någon som vägrar vittna?

Domstolen kan ålägga följande personer att betala de utgifter de orsakat:

  1. Ett vittne eller en sakkunnig som inte inställt sig i rätten trots en giltig stämning (ett förordnande) och inte givit välgrundade skäl för sin frånvaro på förhand eller som avlägsnat sig utan tillstånd.
  2. Ett vittne som vägrar vittna eller samarbeta, eller en sakkunnig som utan att ange någon orsak eller i strid med domstolens lagakraftvunna beslut vägrar avge ett utlåtande, trots att ha varnats om följderna.
  3. En sakkunnig som utan välgrundade skäl dröjer med att avge ett utlåtande eller inte underrättar domstolen om att det kan väntas ett dröjsmål med utlåtandet innan tidsfristen löper ut.

De kan också åläggas att betala böter. Domstolen kan också förordna att ett vittne eller en sakkunnig som uteblivit (som har avlägsnat sig) ska hämtas till rätten.

d) Personer som inte får vittna

En person som inte kan förväntas lämna ett korrekt vittnesmål på grund av ett fysiskt eller psykiskt hinder får inte höras som vittne. Vittnen som inte befriats från tystnadsplikt förhörs inte i frågor som räknas som stats- eller tjänstehemligheter eller som är förknippade med en skyldighet att inte röja affärshemligheter, om inte affärshemligheten upphävs av andra bestämmelser. Om vittnet har hörts trots dessa bestämmelser är vittnesmålet inte giltigt.

Till börjanTill början

7. Hur går vittnesförhöret till?  Kan vittnesmål avläggas genom videokonferens?

Domstolen ställer frågor till vittnet på grundval av ovannämnda omständigheter, och parterna kan ta initiativ till frågor. Domstolen kan också tillåta att de berörda parterna ställer frågor direkt till vittnet.

Vittnen ska höras inför domstol eller inför en annan lokal domstol om vittnet bor där, eller om det är ändamålsenligt av något annat skäl. Ett vittne kan endast i undantagsfall höras hemma eller på sin vistelseort (på grund av hög ålder, sjukdom, rörelsehinder osv.).

III. Bevisvärdering

8. Får bevisning som upptagits på ett lagstridigt sätt åberopas?

I Ungern gäller principen om fri bevisföring, och därför finns det inga särskilda bestämmelser om bevisupptagning. För att hindra okontrollerad överträdelse av lagen bortser rätten från bevisning som skaffats fram genom en uppenbar överträdelse av lagen (t.ex. ett vittnesmål från en person som inte duger som vittne).

9. Förhör med parter

I enlighet med principen om fri och direkt bevisföring betraktar domstolen alla handlingar eller försummelser i samband med processen (en parts utlåtanden, att en part tiger eller är frånvarande, glömsk osv.) som bevismaterial. Eftersom en part, till skillnad från ett vittne, inte är skyldig att tala sanning beaktar domstolen den berörda partens handlingar tillsammans med alla andra omständigheter som kommit fram under rättegången och bildar sin egen uppfattning för att komma fram till en dom.

« Upptagande av bevisning och bevisföring - Allmän information | Ungern - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 24-10-2007

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket