Europeiska Kommissionen > ERN > Ersättning till brottsoffer > Polen

Senaste uppdatering: 23-11-2007
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Ersättning till brottsoffer - Polen

EJN logo

Sidan är inaktuell. Vi håller på att uppdatera informationen och kommer att flytta den till den europeiska juridikportalen.


 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Ersättning i form av skadestånd från gärningsmannen 1.
1.1. Under vilka omständigheter kan jag framställa ett yrkande om skadestånd i förfarandet mot gärningsmannen? 1.1.
1.2. Hur bör jag framställa yrkandet, och till vem? 1.2.
1.3. När bör jag framställa yrkandet? 1.3.
1.4. Kan jag få rättshjälp före eller under domstolsförfarandet? 1.4.
1.5. Hur bör jag framställa mitt yrkande? Vad bör jag lägga fram för bevisning till stöd för mitt yrkande? 1.5.
1.6. Finns det andra sätt att få skadestånd från gärningsmannen (beslut om skadestånd?) 1.6.
1.7. Om mitt yrkande bifalls av domstolen, kan jag få någon särskild hjälp som brottsoffer för att driva in fordringen mot gärningsmannen? 1.7.
2. Ersättning av staten 2.

 

1. Ersättning i form av skadestånd från gärningsmannen

Den reform av strafflagen och de straffrättsliga förfarandena som genomfördes 1997 medförde en viktig ändring i offrets ställning i det straffrättsliga förfarandet och förundersökningsförfarandet. Den återspeglar ett nytt tankesätt på det straffrättsliga området, enligt vilket ett av de viktigaste målen för det straffrättsliga förfarandet är att lösa den konflikt mellan gärningsmannen och brottsoffret som uppstått till följd av den skada som brottsoffret vållats genom brottet. Konflikten kan lösas eller i lindras i betydande utsträckning om brottsoffret får ersättning för den skada som vållats honom eller henne.

1.1. Under vilka omständigheter kan jag framställa ett yrkande om skadestånd i förfarandet mot gärningsmannen?

Enligt artikel 39.5 i den polska strafflagen anges skyldigheten att ersätta den skada som vållats brottsoffret som en straffrättslig påföljd. Denna skyldighet avser både den lidna förlusten (damnum emergens) och den uteblivna vinsten (lucrum cessans). Det grundläggande villkoret för att brottsoffret ska kunna söka ersättning av gärningsmannen är att brottsoffret har vållats skada. Det är också möjligt att få ersättning för ideella (dvs. icke-materiella) skador.

Enligt artikel 299 i strafflagen är brottsoffret en part i förundersökningsförfarandet. Denna bestämmelse har en rad viktiga konsekvenser när det gäller rätten att kräva enskild bevisning, åberopande av bevisning och inlämnande av olika slag av i lag fastställda ansökningar till förmån för brottsoffret. Det är av väsentlig betydelse för att förfarandet ska fortskrida på ett korrekt sätt.

Till börjanTill början

För att brottsoffret ska kunna försvara sina rättigheter inom det rättsliga förfarandet har han eller hon (enligt artiklarna 53–58 i strafflagen) rätt att biträda den allmänna åklagaren (assisterande biträdande åklagare, oskarżyciel posiłkowy uboczny) eller träda i den allmänna åklagarens ställe (subsidiär biträdande åklagare, oskarżyciel posiłkowy subsydiarny). I målsägandebrott får brottsoffret uppträda som målsägare (artiklarna 59–61 i strafflagen). För att framställa ekonomiska krav kan brottsoffret väcka en civilrättslig talan inom ramen för ett straffrättsligt förfarande.

Om brottsoffret söker skadeersättning av gärningsmannen genom ett civilrättsligt förfarande handläggs detta som ett separat mål. Den rättsliga grunden för denna typ av förfarande är bestämmelserna i civilprocesslagen rörande skadeståndsansvar utanför avtalsförhållanden (artiklarna 451–449).

Huvudregeln är att den som vållat en annan person skada är skyldig att ersätta denne för skadan (artikel 415 i civilprocesslagen). I bestämmelserna om skadeståndsansvar utanför avtalsförhållanden regleras separat om ansvaret hos minderåriga som befinner sig under inflytande av alkohol eller andra rusmedel. Dessutom fastställs i dessa bestämmelser ansvaret hos personer som övervakar eller är ansvariga för underordnade och motsvarande. I artikel 444 i civilprocesslagen fastställs ansvaret för kroppsskada eller negativa effekter på hälsan. Förutom för ideell skada (artikel 445 i civilprocesslagen) kan man ansöka om skadestånd för brottsoffrets död (artikel 446). I artikel 448 i civilprocesslagen fastställs i detalj förfarandet för ersättning för kränkning av personlighetsskyddet i den mening som avses i artikel 23 i civilprocesslagen.

Till börjanTill början

Det bör tilläggas att gärningsmannens skuld, som utgör grundvalen för skadeståndskraven, har något olika räckvidd på det civilrättsliga jämfört med det straffrättsliga området. Detta kan ha betydelse för valet av hur man söker om ersättning. Även preskriptionstiderna för skadeståndskraven är olika. Inom straffrätten är de mycket längre än inom civilrätten.

1.2. Hur bör jag framställa yrkandet, och till vem?

Artikel 46 i strafflagen innehåller detaljerade bestämmelser om denna straffrättsliga påföljd. I lagen betraktas ersättning för skada som vållats genom ett brott som leder till död, allvarlig skada för hälsan, nedsättning av funktionen hos ett kroppsorgan eller negativa effekter på hälsan, brott mot bestämmelserna rörande trafiksäkerhet, miljö, egendom eller affärsverksamhet som en integrerad del av en dom rörande gärningsmannens straffrättsliga ansvar. Domstolen är därför skyldig att avge en dom om ersättning för en skada som vållats till följd av ett brott om brottsoffret eller en annan person som är berättigad till ersättning (t.ex. närmaste anhörig enligt strafflagen) framställer ett yrkande om en sådan dom. Yrkandet bör framställas direkt i domstolen under pågående rättegång. Brottsoffret får visserligen lägga fram ett sådant yrkande redan under förundersökningsförfarandet, men domstolen avgör i sin dom om yrkandet bifalls.

Domstolen måste i ett sådant fall avge en dom om skyldigheten att helt eller delvis ersätta en skada. Om såväl gärningsmannens skuld som den vållade skadan påvisats kan domstolen inte vägra att ålägga skadeståndsskyldighet. Om omfattningen av den vållade skadan inte kan fastställas till fullo bör domstolen tillämpa lämpliga bestämmelser.

Till börjanTill början

På skadeersättningsskyldigheten tillämpas i enlighet med artikel 46 i strafflagen inte de civilrättsliga bestämmelserna rörande preskription av krav och möjligheter att erhålla livränta. Denna lösning kan anses vara till fördel för brottsoffret om man beaktar att preskriptionstiderna för utdömande av straff, särskilt när det gäller ovan nämnda brott, är mycket längre än inom civilrätten.

Det är ofta – särskilt efter det att en längre tid förflutit – omöjligt att exakt fastställa omfattningen av en skada som uppkommit till följd av ett brott. I artikel 46.2 i strafflagen fastställs en möjlighet för domstolen att utdöma en extra ersättning till brottsoffret för allvarlig skada på hälsan, nedsättning av kroppsfunktionerna eller negativa effekter på hälsan. En förutsättning för en sådan dom är dessutom att brottsoffret inkommer med en ansökan.

Med tanke på den framtida ersättningen till brottsoffret är det viktigt att den allmänna åklagaren meddelar brottsoffret att åtal har väckts. Brottsoffret måste informeras om sina rättigheter när det gäller de ekonomiska kraven och, när så är lämpligt, även om sin rätt att biträda åklagaren i målet. Brottsoffret bör således av de brottsutredande myndigheterna i tillräcklig utsträckning informeras om sina rättigheter.

Dessa bestämmelser ansluter sig till artikel 415.6 i strafflagen. I denna anges att om den tilltalade döms eller förfarandet på vissa villkor avslutas beslutar domstolen i vissa i lag fastställda fall om extra ersättning eller skadeståndsskyldighet. I punkt 5 i denna artikel ges domstolen utökade befogenheter. Om domstolen meddelar en dom i målet eller om förfarandet på vissa villkor avslutas får domstolen även på eget initiativ tilldöma brottsoffret ersättning, om inte annat föreskrivs i lag.

Till börjanTill början

När förfarandet avslutas på vissa villkor är en ersättning av skadan obligatorisk. Enligt artikel 67.3 i strafflagen är domstolen skyldig att ålägga gärningsmannen att ersätta skadan om förfarandet avslutas på vissa villkor.

Det är valfritt att ålägga gärningsmannen ersättningsskyldighet när det rör sig om ett villkorligt frihetsberövande eller frihetsbegränsande straff eller villkorliga böter. Enligt artikel 71.2 i strafflagen får domstolen ålägga den dömde att ersätta skadan, om domstolen inte utdömt ett straff enligt artikel 46 i strafflagen.

Vid lagstiftningen har strävan varit att lösa den konflikt som brottet givit upphov till. Åklagarmyndigheten och domstolen bör ha som mål för sina förfaranden att tvisten ska lösas i godo t.ex. genom förlikning. Om brottsoffret och gärningsmannen nått förlikning, skadan ersatts eller brottsoffret och gärningsmannen enats om på vilket sätt skadan ska ersättas, får domstolen besluta att straffet undantagsvis mildras. Även om domstolen avstår från att utdöma ett straff kan den besluta om påföljder i form av skyldighet att ersätta skadan, om syftet för straffet kan uppnås på detta sätt.

Om artikel 46 i strafflagen inte är tillämplig och åklagaren ansökt om att ett summariskt förfarande ska tillämpas kan domstolen samtycka till detta på villkor att skadan helt eller delvis ersätts (jfr artikel 335 i strafflagen).

Enligt artikel 299 i strafflagen är brottsoffret en part i förundersökningsförfarandet. Denna bestämmelse har en rad viktiga konsekvenser rörande rätten att kräva enskild bevisning, åberopande av bevisning och inlämnande av olika slag av lagenliga ansökningar till förmån för brottsoffret. Det är av väsentlig betydelse för att förfarandet ska fortskrida på ett korrekt sätt.

Till börjanTill början

Brottsoffret har (enligt artiklarna 53–58 i strafflagen) rätt att biträda den allmänna åklagaren (assisterande biträdande åklagare) eller träda i den allmänna åklagarens ställe (subsidiär biträdande åklagare). I målsägandebrott får brottsoffret uppträda som målsägare (artiklarna 59–61 i strafflagen). För att framställa ekonomiska krav kan brottsoffret väcka en civilrättslig talan inom ramen för ett straffrättsligt förfarande.

Enligt artikel 12 i civilprocesslagen får de krav som uppstått till följd av brottet handläggas antingen i ett civilrättsligt förfarande eller, i vissa i lag (dvs. strafflagen) fastställda fall, i ett straffrättsligt förfarande. Ett adhesionsförfarande (postępowanie adhezyjne) är ett straffrättsligt instrument som används enligt bestämmelserna i strafflagen, även om syftet med detta förfarande är att fatta avgöranden om en kärandes civilrättsliga krav gentemot den tilltalade. Väckande av talan om ett civilrättsligt anspråk inom ramen för ett straffrättsligt förfarande ger upphov till litispendens, vilket förhindrar att målet tas upp i ett civilrättsligt förfarande. Omvänt innebär detta att om en tvist redan är anhängig i en civil domstol går det inte att i samma sak föra talan om enskilt anspråk i ett straffrättsligt förfarande, utan en sådan talan avvisas eller lämnas utan prövning.

På samma sätt har ett giltigt domstolsbeslut om brottsoffrets krav i ett straffrättsligt förfarande materiell rättskraft (res iudicata), vilket utgör ett hinder för en ny prövning av målet i ett civilrättsligt förfarande. Om den skadeståndsersättning som brottmålsdomstolen utdömt inte täcker hela skadan eller inte utgör tillräcklig gottgörelse för den får brottsoffret dock kräva tilläggsersättning i ett civilrättsligt förfarande (artikel 415 i strafflagen).

Till börjanTill början

1.3. När bör jag framställa yrkandet?

Brottsoffret får ansöka om skadeersättning på grundval av artikel 46 i strafflagen samtidigt som han eller hon gör brottsanmälan inom ramen för förundersökningsförfarandet eller efter det att åklagaren har väckt åtal. Så snart det konstaterats att brottsoffret har blivit utsatt för ett brott får han eller hon inge ansökan till domstolen. Han eller hon måste informeras om denna möjlighet av de myndigheter som handlägger förfarandet.

I ett straffrättsligt förfarande får brottsoffret fram till dess att huvudförhandlingen hålls väcka talan om enskilt anspråk mot den åtalade i syfte att framställa ekonomiska krav för en skada som är en direkt följd av ett brott. Det bör framhållas att huvudförhandlingen inleds då åtalet läses upp.

Talan måste väckas i en domstol som är behörig att handlägga brottmål. Talan får väckas redan i förundersökningsförfarandet. Förundersökningsmyndigheten bifogar talan till handlingarna i målet och domstolen avgör om talan kan prövas. Kraven anses ha framställts den dag då talan väcktes. Samtidigt som brottsoffret väcker talan i förundersökningsförfarandet kan han eller hon ansöka om ställande av säkerhet för sitt krav. Om denna ansökan beslutar åklagaren, och dennes beslut kan överklagas i domstolen.

Om brottsoffret har dött får de närmast anhöriga väcka talan fram till dess att huvudförhandlingen inleds. Om brottsoffret dör efter det att talan väckts (vilket innebär att käranden dör) får de närmast anhöriga träda i brottsoffrets ställe och driva de krav som han eller hon framställt (jfr artikel 63 i strafflagen).

Till börjanTill början

Om brottmålsdomstolen avvisar talan får brottsoffret inom 30 dagar efter avvisandet anhålla om att talan ska hänskjutas till en domstol som är behörig att handlägga civilmål.

Endast om domstolen meddelar en dom i målet eller på vissa villkor avslutar förfarandet måste den pröva kraven i det enskilda anspråket. Om domstolen träffar ett avgörande av annat slag lämnas talan utan prövning. I så fall kan brottsoffret driva sitt krav i ett civilrättsligt förfarande.

Det är möjligt att domstolen inte utdömer skyldighet att ersätta skadan. I detta fall frisläpps säkerheten för kravet, men brottsoffret får i denna situation väcka talan i ett civilrättsligt förfarande inom en tidsfrist på 3 månader från det att domstolens utslag har vunnit laga kraft. Om skadeståndstalan väcks i målet bibehålls den ställda säkerheten, om inte en civildomstol fattar något annat beslut (artikel 294 i strafflagen).

Rollen som biträdande åklagare gör det också möjligt för brottsoffret att hävda sina lagenliga rättigheter (inbegripet ekonomiska krav och skadeståndskrav). Denne bistår då den allmänna åklagaren, som i första hand företräder det allmänna intresset.

Om åtalet väckts av den allmänna åklagaren får brottsoffret fram till dess att huvudförhandlingen inleds lägga fram en förklaring, skriftligen eller muntligen (varvid den tas till protokollet), om att han eller hon kommer att agera som biträdande åklagare i målet. En annan person som blivit offer för samma brott får likaså inträda i förfarandet fram till dess att huvudförhandlingen inleds.

Om den allmänna åklagaren beslutar att inte väcka åtal innebär detta inte att den biträdande åklagaren förlorar sina rättigheter.

Till börjanTill början

Om den biträdande åklagaren dör påverkar detta inte hur förfarandet fortskrider. De närmaste anhöriga får i alla skeden av förfarandet träda i dennes ställe om han eller hon uppträtt som assisterande biträdande åklagare. Om denne uppträtt som underordnad biträdande åklagare får en närmast anhörig träda in inom en tidsfrist på 3 månader.

Om det rör sig om ett målsägandebrott får brottsoffret driva sina rättigheter genom att väcka enskilt åtal. En annan person som blivit offer för samma brott får inträda i ett pågående förfarande fram till dess att huvudförhandlingen inleds. Beroende på vad det allmänna intresset kräver får åklagaren inleda ett förfarande eller inträda i ett pågående förfarande. I praktiken gäller detta i en situation då det vid förfarandets början råder oklarhet om brottet ska åtalas genom allmänt eller enskilt åtal (t.ex. om handlingen utgör ett brott enligt artikel 156 i strafflagen eller enbart en kränkning av en annan persons kroppsliga integritet).

Ersättningen av en skada kan ske i en sådan form som hänger nära samman med de förebyggande åtgärder som anges i strafflagen då den åtalade eller en annan person ställer säkerhet i form av ett penningbelopp, värdepapper, en pant eller en inteckning (en sådan säkerhet fungerar som en förebyggande åtgärd för att säkerställa att förfarandet fortskrider på ett korrekt sätt). Egendom eller ett penningbelopp som ställts som säkerhet men förverkats överförs till statskassan. Brottsoffret har då företräde när det gäller att tillgodose sina krav som hänger samman med brottet, om det inte på något annat sätt går att erhålla ersättning för skadan.

Till börjanTill början

Om brottsoffret kräver ersättning för den skada som vållats genom ett brott är det lika viktigt att ställa säkerhet med tanke på en kommande skyldighet att ersätta skadan som att lämna in själva ansökan om skadeersättning enligt artikel 46 i strafflagen.

1.4. Kan jag få rättshjälp före eller under domstolsförfarandet?

En advokat kan förordnas för en kärande enligt de principer som gäller för ett civilrättsligt förfarande. En advokat kan delta i förfarandet oberoende om käranden uppträder som biträdande åklagare eller målsägare.

Om det har begåtts ett brott för vilket gärningsmannen kan dömas till böter eller förverkande av egendom eller åläggas skyldighet att ersätta en skada eller betala extra ersättning kan verkställandet av påföljderna garanteras automatiskt genom att den åtalades egendom ställs som säkerhet (artikel 291 i strafflagen). Säkerhetsåtgärden genomförs på det sätt som fastställs i civilprocesslagen. I detta syfte kan t.ex. lösöre och annan egendom förverkas eller ett förbud mot försäljning eller inteckning av fastigheter införas. Förbudet måste offentliggöras i fastighetsregistret, eller om ett sådant saknas, anges i handlingarna i målet. I mån av möjlighet kan egendom eller ett företag som tillhör den tilltalade underkastas tvångsförvaltning.

Det är möjligt att domstolen inte utdömer skyldighet att ersätta skadan. I detta fall frisläpps säkerheten för kravet, men brottsoffret får i denna situation väcka talan i ett civilrättsligt förfarande inom en tidsfrist på tre månader från det att domstolens utslag har vunnit laga kraft. Om skadeståndstalan väcks i målet bibehålls den ställda säkerheten, om inte en civildomstol fattar något annat beslut (artikel 294 i strafflagen).

Till börjanTill början

I strafflagen föreskrivs en möjlighet att ställa säkerhet för ett brottsoffers krav på ett ännu tidigare stadium av förfarandet (artikel 295). Polisen kan således belägga egendom som tillhör en misstänkt person med tillfällig kvarstad, om det finns anledning att misstänka att denne förfar med egendomen på ett sätt som inte är förenligt med brottsoffrets intressen. Beläggandet med tillfällig kvarstad förutsätter att åklagaren inom fem dagar fattar ett beslut om detta.

1.5. Hur bör jag framställa mitt yrkande? Vad bör jag lägga fram för bevisning till stöd för mitt yrkande?

Om det rör sig om ersättning av skada (artikel 46 i strafflagen) bör brottsoffret lämna in en ansökan om att skadestånd ska utdömas. Vid prövningen av ansökan måste domstolen dra sina egna slutsatser om omfattningen av den skada som brottsoffret lidit. Detta hindrar dock inte brottsoffret från att spela en aktiv roll. Utsagor från brottsoffret kan vara till nytta i detta sammanhang.

I samband med en talan om ett civilrättsligt anspråk bör omfattningen av värdet på föremålet för tvisten anges i enlighet med bestämmelserna i civilprocesslagen. Domstolen kan fatta ett beslut om att talan ska lämnas utan prövning, om det bevismaterial som läggs fram under förhandlingen inte räcker till för ett avgörande i målet, och en komplettering av bevismaterialet skulle medföra en betydande förlängning av förfarandet. Vid en sådan talan förutsätts brottsoffret inta en mer aktiv roll.

1.6. Finns det andra sätt att få skadestånd från gärningsmannen (beslut om skadestånd?)

Om målet avser ett brott som prövas inom ramen för ett förenklat förfarande (artikel 469 i strafflagen), dvs. ett brott av mindre allvarlig art, kan domstolen på grundval av det material som insamlats under förundersökningen fatta ett straffrättsligt beslut (nakaz karny, artikel 500 och efterföljande artiklar i strafflagen). När domstolen fattar ett straffrättsligt beslut måste den även bedöma det enskilda anspråket eller skadestånd på grundval av artikel 415.5 i strafflagen.

Till börjanTill början

1.7. Om mitt yrkande bifalls av domstolen, kan jag få någon särskild hjälp som brottsoffer för att driva in fordringen mot gärningsmannen?

En domstol som meddelar en dom rörande ekonomiska krav kan på begäran av den person som är berättigad till ersättning till domen bifoga en verkställighetsklausul (artikel 107 i strafflagen). En dom som ålägger skyldighet att ersätta en skada betraktas också som en dom rörande ekonomiska krav, om den kan verkställas på det sätt som anges i civilprocesslagen. En verkställighetsklausul kan också knytas till en förlikning i domstol.

2. Ersättning av staten

Den 21 september 2005 trädde lagen om statlig ersättning till offer för vissa avsiktliga brott i kraft. Ersättningen ges i form av ett penningbelopp som av statens medel betalas till offer för vissa avsiktligt begångna brott eller brottsoffrens närmast anhöriga. Som brottsoffer betraktas en fysisk person (som är polsk medborgare eller medborgare i någon annan EU-medlemsstat) som till följd av ett avsiktligt brott som begåtts med tillgripande av våld dör eller utsätts för störning av funktionen hos ett kroppsorgan eller negativa effekter på hälsan, såsom anges i artiklarna 156.1 och 157.1 i strafflagen.

Lagen avser endast avsiktliga brott som begåtts på Polens territorium. Genom lagen infördes en subsidiaritetsprincip för den statliga ersättningen, vilket innebär att staten betalar ut ersättning endast om den härtill berättigade personen inte kan få ersättning från någon annan källa.

Å andra sidan kan ersättning beviljas oberoende av om gärningsmannen eller gärningsmännen identifierats, åtalats eller dömts.

Till börjanTill början

Om brottsoffret beviljas ersättning från staten innebär detta inte att gärningsmannen befrias från skyldigheten att ersätta skadan. Inte heller begränsas brottsoffrets rätt att genom ett domstolsförfarande kräva skadestånd av gärningsmannen.

Artikel 3 i lagen innehåller en detaljerad förteckning över ersättningsbara kostnader. De inbegriper endast förlust av inkomster eller andra medel för uppehälle och kostnader för vård och begravning. Ersättning ges inte för materiella skador eller ideella skador. Den högsta möjliga ersättningen uppgår till 12 000 zloty.

Ansökan om ersättning måste lämnas in inom en fastställd tidsfrist, nämligen inom två år från det att brottet begåtts.

Ett annat villkor för att beviljas ersättning är att ett straffrättsligt förfarande har inletts. Ett undantag är situationer då ett straffrättsligt förfarande inte inletts på grund av vissa processuella hinder, t.ex. att gärningsmannen dött. Även om ett straffrättsligt förfarande har inletts beviljas inte ersättning om förfarandet senare avslutas på grund av att:

  • handlingen inte har begåtts, eller det inte finns tillräcklig bevisning för att den begåtts,
  • handlingen inte uppfyller kriterierna för ett brott eller gärningsmannen inte begått ett brott enligt lag,
  • handlingen har ringa inverkan ur det allmänna intressets synpunkt,
  • ett straffrättsligt förfarande rörande samma handling som begåtts av samma person har avslutats genom ett avgörande som har rättskraft, eller ett tidigare inlett förfarande pågår,
  • inget åtal har väckts av den behöriga åklagaren.

Ersättning beviljas inte heller om domstolen efter det att huvudförhandlingen inletts konstaterar att de i artikel 17.1 och 17.2 i strafflagen angivna förutsättningarna föreligger och meddelar en frikännande dom.

Till börjanTill början

Om det konstateras att ersättning har betalats ut på oskäliga grunder, efter det att förfarandet har avslutats eller en frikännande dom avgetts måste ersättningen återbetalas (artikel 13.1 i lagen).

Det är distriktsdomstolen (sąd rejonowy) som beslutar om beviljande av ersättning och om utbetalning av de medel som för ändamålet anslagits i statsbudgeten.

Man ansöker om ersättning genom att fylla i en särskild blankett.

Vid ansökan om ersättning kan en sökande i Polen få hjälp av distriktsåklagaren (prokurator okręgowy).

Ett brottsoffer kan också kräva ersättning för en skada som vållats av en statlig eller lokal tjänsteman vid dennes tjänsteutövning (artiklarna 415-421 i strafflagen). Ansvaret för en sådan ersättning kan i vissa fall delas av statskontoret och den lokala myndigheten om det berörda brottet begåtts vid utförandet av uppgifter på uppdrag av en statlig myndighet. Den 18 december 2001 förklarade konstitutionsdomstolen att artikel 418 i civilprocesslagen, som dittills begränsat möjligheten att ansöka om ersättning av staten, stod i strid mot den polska konstitutionen.

I den polska lagen om verkställighet av straff (artikel 43.1, 43.2, 43.3 och 43.4 andra meningen) föreskrivs en möjlighet att bevilja understöd till brottsoffer och deras familjer från en särskild fond (Fundusz Pomocy Postpenitencjarnej), som förvaltas av justitieministeriet. Det rör sig om ett bidrag från staten som inte behöver återbetalas och som inte påverkar framtida utbetalningar av skadestånd. Bidraget beviljas direkt av ordföranden för den behöriga domstolen, en bemyndigad domare eller en övervakare som arbetar i anslutning till domstolen (kurator zawodowy). Bidraget kan även beviljas indirekt av en icke-statlig organisation som för detta ändamål har mottagit medel från den ovan nämnda fonden för att stödja brottsoffer och deras familjer. Bidraget är särskilt avsett att ges i form av ett penningbelopp för att täcka livsmedelsinköp, mediciner, kläder, hyra eller kostnader för rättslig och psykologisk specialrådgivning.

« Ersättning till brottsoffer - Allmän information | Polen - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 23-11-2007

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket