Europeiska Kommissionen > ERN > Ersättning till brottsoffer

Senaste uppdatering: 30-07-2004
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Ersättning till brottsoffer - Allmän information

EJN logo

Sidan är inaktuell. Vi håller på att uppdatera informationen och kommer att flytta den till den europeiska juridikportalen.


Se eller för den senast uppdaterade versionen av denna text български - čeština - eesti keel - English - français - latviešu valoda - lietuvių kalba - magyar - Malti - polski - română - slovenčina - slovenščina

Ersättning till brottsoffer

Hur kan du få ersättning för skador och förluster som har åsamkats dig genom brott?

Att utsättas för brott är något av det värsta som kan hända en människa. Ett brottsoffer kan få allvarliga fysiska skador, men även lida allvarliga psykiska skador som kan bestå länge. Brottsoffret måste kanske betala för läkarvård och långvarig sjukhusvistelse, och kan också förlora inkomst därför att han eller hon inte längre kan arbeta. Offret kan känna att hans eller hennes personliga integritet har kränkts, blir rädd för att gå ut och överhuvudtaget få sämre livskvalitet.

Gärningsmannen är skyldig att betala skadestånd

Det är självklart att brottsoffret vill ersättas för sina skador och förluster. I alla medlemsstater är det gärningsmannen som är ansvarig för att betala skadestånd. Detta så kallade civila skadeståndsansvar finns angivet i varje medlemsstats civilrätt och innebär att gärningsmannen är skyldig att betala skadestånd för de skador han vållat.

Gärningsmannens skadeståndsansvar ska skiljas från hans eller hennes straffrättsliga ansvar mot staten. Skadestånd gäller i förhållandet mellan gärningsmannen och brottsoffret, och i princip är det brottsoffret som måste yrka på skadestånd i ett tvistemål. Det straffrättsliga ansvaret däremot gäller i förhållandet mellan gärningsmannen och staten. Det är de rättsvårdande myndigheterna (polis, åklagare, undersökningsdomare m.fl.) som ska bevisa den misstänktes skuld, och skuldfrågan avgörs i ett brottmål.

För att brottsoffret ska kunna få skadestånd måste han eller hon alltså stämma gärningsmannen. Mer information om hur det går till finns under ämnesrubriken ” Väckande av talan vid domstol” . I alla medlemsstater är man dock medveten om den svåra situation brottsoffer befinner sig i efter brottet och därför försöker man på olika sätt hjälpa brottsoffer att få skadestånd från gärningsmannen. Det kan till exempel finnas en möjlighet för brottsoffret att yrka på skadestånd under brottmålsrättegången. Vissa medlemsstater hjälper också brottsoffret att få skadeståndsdomen verkställd. Vill du veta mer om medlemsstaternas regler? Klicka på medlemsstaternas flaggor.

Möjlighet att få ersättning från staten

Ofta kan brottsoffret inte få skadestånd från gärningsmannen. Gärningsmannen kan kanske inte hittas eller polisen lyckas inte fastställa vem som har begått brottet. Och även om brottsoffret har fått en skadeståndsdom kanske gärningsmannen saknar inkomst eller tillgångar och inte kan betala skadeståndet.

Därför har tretton av medlemsstaterna infört en möjlighet för brottsoffret att få ersättning från staten i stället. I de flesta av dessa medlemsstater måste brottsoffret först försöka få skadestånd från gärningsmannen. Om det misslyckas, kan brottsoffret ansöka om ersättning från staten. I vissa medlemsstater är möjligheten att få statlig ersättning ytterligare begränsad, till exempel till vissa typer av brott eller vissa kategorier eller viss storlek på skadorna. En del medlemsstater har generösare bestämmelser om ersättning för terroristattentat. Vill du veta mer om dessa villkor och hur man ansöker om statlig ersättning? Klicka på medlemsstaternas flaggor.

Ett nytt EU-förslag

Europeiska kommissionen har föreslagit att brottsoffer i alla medlemsstater ska kunna få ersättning. Kommissionen har också föreslagit att medlemsstaterna ska samarbeta för att hjälpa personer som drabbas av brott utanför hemlandet att få ersättning. Vill du veta mer om förslaget? Klicka på ikonen ” Gemenskapsrätt” .

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 30-07-2004

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket