Sidan är inaktuell. Vi håller på att uppdatera informationen och kommer att flytta den till den europeiska juridikportalen.
I den portugisiska lagstiftningen definieras ”insolvens” som en gäldenärs oförmåga att fullgöra sina åtaganden på förfallodagen.
Juridiska personer och offentliga allmännyttiga stiftelser (”patrimónios autónomos”) för vilkas skulder ingen fysisk person har personligt och obegränsat ansvar betraktas också som insolventa när deras skulder klart överstiger deras tillgångar.
Förestående insolvens är jämställd med faktisk insolvens i de fall då gäldenären begär insolvensförklaring hos domstol.
I lagen föreskrivs ett extrajudiciellt förlikningsförfarande för att rekonstruera företag som står inför insolvens eller befinner sig i en svår ekonomisk situation. Detta förfarande genomförs av ett offentligt organ, institutet för stöd till små och medelstora företag och investeringar (”Instituto de Apoio às Pequenas e Médias Empresas e ao Investimento - IAPMEI”).
Förfarandet syftar till att nå en överenskommelse mellan företaget och några eller samtliga borgenärer på villkor som möjliggör en rekonstruktion av företaget.
Att ett rättsligt insolvensförfarande pågår är inte något hinder för förlikning. I ett sådant fall kan, om någon insolvensförklaring ännu inte beslutats, det rättsliga förfarandet inställas på begäran av företaget eller någon annan berörd part.
Ett avtal som ingåtts under ett förlikningsförfarande måste redigeras skriftligt, och i vissa fall krävs enligt lag att en offentlig urkund upprättas.
I lagen om insolvens och rekonstruktion av företag (Código da Insolvência e da Recuperação de Empresas) föreskrivs ett enda rättsligt förfarande utan någon åtskillnad mellan företagsrekonstruktion och insolvens. Det är borgenärerna som skall bedöma om företaget är bärkraftigt och gemensamt besluta om det bör rekonstrueras eller avvecklas och om villkoren för detta. Dessutom föreskrivs i lag ett ytterligare förfarande för likvidationen av gäldenärens tillgångar enligt vilket fordringsägarna också har möjlighet att godkänna en plan som inte omfattar någon likvidation.
Det finns bara en form av insolvensförfarande.
För att detta skall kunna inledas måste det styrkas att gäldenären inte har möjlighet att uppfylla sina förpliktelser på förfallodagen eller, för juridiska personer eller offentliga allmännyttiga stiftelser, att skulderna klart överstiger tillgångarna.
Ett insolvensförfarande kan inledas när något av följande förhållanden föreligger:
Ett insolvensförfarande skall inledes hos domstolen på den plats där gäldenären har sitt säte eller är bosatt eller, när det gäller insolvensförklaring för ett dödsbo utan arvsberättigade, hos domstolen på den plats där arvlåtaren var bosatt vid tiden för sin död.
En insolvensförklaring kan också begäras hos domstolen på platsen för gäldenärens väsentliga intressen, med vilket avses den plats där han förvaltar dem regelbundet och så att detta är känt av tredje man.
Domstolen har den centrala uppgiften att kontrollera att rättsbestämmelserna för förfarandet i fråga efterlevs, vilket bland annat omfattar en första bedömning av begäran om insolvensförklaring och bedömning av om insolvens- och betalningsplaner som godkänts av borgenärerna är lagliga och kan stadfästas av domstol.
Den har också i uppgift att bedöma gäldenärens påstådda insolvens mot bakgrund av de förhållanden som konstateras under förfarandet och, om den finner att dessa motiverar det, utfärda en insolvensförklaring, dock utan skyldighet att uttala sig om möjligheterna att finansiellt rekonstruera företaget.
Domaren har i uppgift att besluta om bevisen för fordringarna och om dessas rangordning och kan också utse förvaltare för personer som saknar rättskapacitet och föreskriva avbrott i likvidationen av tillgångarna och fördelningen av inkomsterna mellan borgenärerna.
På motsvarande sätt är det domstolen som förklarar förfarandet avslutat.
Konkursförvaltaren utses av domstolen, som därvid skall beakta synpunkter från gäldenären eller borgenärskommittén, om en sådan har bildats. Fordringsägarna kan dock vid borgenärssammanträde rösta för att den utsedda konkursförvaltaren skall ersättas.
Konkursförvaltaren skall, under medverkan och tillsyn av borgenärskommittén, utföra följande:
Borgenärskommittén är ett icke obligatoriskt organ vars existens och sammansättning är beroende av borgenärssammanträdets önskan. Sammanträdet kan, om domstolen har utsett en kommitté, besluta att inte utnyttja denna, och om ingen kommitté har utsetts av domstolen, besluta om att sådan skall inrättas. I samtliga fall kan sammanträdet ändra kommitténs sammansättning.
Domstolen kan avstå från att tillsätta en kommitté, om den finner att så är motiverat på grund av att konkursboet har ringa omfattning, att likvidationsförfarandet är okomplicerat eller att antalet borgenärer är begränsat.
Om en sådan kommitté finns krävs dess godkännande för varje rättslig handling som är av särskild betydelse för förfarandet.
Gäldenären är skyldig att begära att förklaras insolvent inom sextio dagar från det han blev, eller borde ha blivit, medveten om denna sin belägenhet. Detta gäller dock inte enskilda personer som, då insolvensen inträffade, inte ägde något företag.
Om gäldenären äger ett företag förutsätts han genom rättslig presumtion vara medveten om sin insolvens då tre månader förflutit sedan han varit allmänt oförmögen att fullgöra sina skyldigheter i fråga om skatter eller sociala avgifter eller enligt anställningsavtal eller hyreskontrakt.
Under förfarandet har den insolventa gäldenären följande skyldigheter:
Borgenären är en central aktör i förfarandet.
Han har rätt att begära att gäldenären skall förklaras insolvent och också att ta tillbaka sin begäran eller avbryta domstolsförfarandet om inget utslag ännu har meddelats.
Om domstolen avslår en begäran om insolvensförklaring kan den borgenär som begärt förklaringen överklaga beslutet.
En borgenär har möjlighet att delta i borgenärssammanträdet och där med full frihet delta i besluten om företagets framtid, bl.a. när det gäller om företaget skall rekonstrueras eller likvideras och villkoren för detta.
Om gäldenären lägger fram en betalningsplan kan han godta eller avvisa den.
Han har rätt att begära att den konkursförvaltare som utsetts av domstolen skall ersättas, eftersom han i fråga om borgenärskommittén har de befogenheter som redovisats ovan.
Möjligheten till överklagande är begränsad till andra instans (”tribunal da Relação”). Det enda undantaget från detta är då överklagandet gäller domar på områden där det ännu inte finns någon fast rättspraxis.
Om inte annat beslutats omfattar konkursboet alla gäldenärens tillgångar på den dag då domstolen utfärdade insolvensförklaringen samt de tillgångar och rättigheter som gäldenären förvärvar under förfarandets gång.
Ej utmätningsbara tillgångar får endast tillföras konkursboet om gäldenären förelägger dem av fri vilja och förbudet mot utmätning inte är absolut.
I lagen skiljs mellan insolvensskulder och konkursboets skulder.
De förra är de skulder som den insolventa personen ådragit sig före dagen för utfärdandet av insolvensförklaringen. Med dessa jämställs även de krediter som gäldenären kan visa att han förvärvat under pågående förfarande.
Konkursboets skulder är de som uppstått under förfarandet, till exempel rättegångskostnaderna och ersättningen till konkursförvaltaren.
Vad gäller gäldenärens förmögenhet följer av insolvensförklaringen att den insolvente - direkt eller via sina förvaltare - förlorar rätten att förvalta och disponera över de tillgångar som ingår i konkursboet. Från och med detta skede av förfarandet övergår denna rätt till konkursförvaltaren som företräder gäldenären vid alla finansiella transaktioner som har samband med insolvensen.
Som regel saknar handlingar som gäldenären genomfört i strid med denna ordning varje rättsverkan.
Genom insolvensförklaringen förfaller alla fordringar på gäldenären som inte omfattas av något suspensivt villkor till betalning.
Fordringar vid insolvens indelas i fyra kategorier: garanterade, prioriterade, efterställda och utfärdade utan säkerhet.
Garanterade lån är de som utfärdats mot säkerhetsrätt avseende tillgångar som ingår i konkursboet upp till beloppet för de ställda säkerheternas värde. Till dessa hör även speciella förmånsrätter. Kategorin omfattar inte bara lånebelopp utan även räntor på dessa.
Prioriterade lån är sådana lån som kan utnyttja allmänna preferensvillkor för tillgångar som ingår i konkursboet upp till det belopp som motsvarar värdet av de tillgångar för vilka sådana preferensvillkor föreligger, såvida inte fordringarna upphävs genom insolvensförklaringen.
Efterställda lån är sådana som betalas först sedan lånen utan säkerhet har betalats fullt ut.
Följande är efterställda lån, förutsatt att de inte omfattas av generella eller speciella preferensvillkor eller beviljats mot panträtt som inte upphävs till följd av insolvensförklaringen:
Lån utan säkerhet är sådana lån som inte ingår i de nu nämnda kategorierna.
Om domstolen har grundad anledning att misstänka oredlighet i förvaltningen kan den, på eget initiativ eller efter ansökan, föreskriva de försiktighetsåtgärder som framstår som nödvändiga eller lämpliga för att förhindra att gäldenärens förmögenhetssituation förvärras under tiden fram till det att domstolens utslag meddelas.
Dessa åtgärder kan bland annat bestå i att en tillfällig förvaltare utses och ges exklusiv behörighet att förvalta gäldenärens tillgångar eller får i uppgift att bistå denne vid förvaltningen.
I och med insolvensförklaringen upphör följande slag av fordringar att gälla:
Som allmän regel föreskrivs i lagen att alla handlingar som utförts under en fyraårsperiod före dagen för inledandet av insolvensförfarandet kan förklaras ogiltiga om de minskar, motverkar, försvårar, äventyrar eller försenar borgenärernas möjligheter att få sina krav uppfyllda.
Som regel krävs för ogiltigförklaring att tredje man kan presumeras ha handlat i ond tro i samband med handlingar som genomförts eller underlåtits under en tvåårsperiod före inledandet av insolvensförfarandet varvid en person med nära relation till gäldenären deltagit eller dragit fördel av handlingen, och detta även om den nära relationen ännu inte förelåg vid tidpunkten.
När väl de handlingar som skadat konkursboet ogiltigförklarats med retroaktiv verkan skall den situation återskapas som skulle ha förelegat om handlingen i fråga inte hade genomförts eller underlåtits.
I insolvensförklaringen skall en period på upp till trettio dagar anges, under vilken gäldenärerna skall ansöka om att få sina fordringar upptagna. För kända borgenärer räknas denna period från den dag då borgenären instämdes eller underrättades. För övriga borgenärer förlängs den fastställda perioden med fem dagar och räknas från och med dagen för offentliggörandet i Portugals officiella tidning, Diário da República, eller i någon rikstäckande tidning med stor spridning.
Enligt den portugisiska ordningen är det borgenärerna som har att avgöra om betalningen av deras fordringar bör ske genom en fullständig likvidation av gäldenärens förmögenhet eller genom en rekonstruktion av företaget så att dess verksamhet kan fortsättas i gäldenärens och tredje mans namn. Instruktionerna om detta skall redovisas genom en insolvensplan som godkänts på borgenärssammanträdet.
Om fordringsägarna röstar för rekonstruktion har de möjlighet att fritt välja de lämpligaste åtgärderna för att genomföra denna.
På det borgenärssammanträde som sammankallas för att ta ställning till konkursförvaltarens rapport som utarbetats efter insolvensförklaringen skall det även beslutas om gäldenärens inrättning(ar) som ingår i konkursboet bör fortsätta sin verksamhet eller stängas.
Om borgenärskommittén tillstyrker detta eller om så inte är fallet, men gäldenären inte har några invändningar, eller om gäldenären har invändningar men domstolen tillstyrker det, får dock konkursförvaltaren lägga ned gäldenärens inrättningar före dagen för det sammanträde där rapporten skall bedömas.
Om sammanträdesdeltagarna ger konkursförvaltaren i uppdrag att utarbeta en insolvensplan får de besluta att likvidationen skall avbrytas och konkursboet fördelas. Ett sådant avbrott skall upphöra om ingen plan har lagts fram inom sextio dagar eller om planen inte godkänns.
Ett insolvensförfarande får avslutas omedelbart genom en insolvensförklaring om det finns tecken på att företagets tillgångar är otillräckliga för att betala kostnaderna för förfarandet och konkursboets beräknade skulder.
Den fullständiga versionen av detta faktablad finns på http://www.redecivil.mj.pt/ .
Ytterligare hjälp finns att tillgå på följande webbplatser:
« Konkurs - Allmän information | Portugal - Allmän information »
Senaste uppdatering: 09-01-2009