Europeiska Kommissionen > ERN > Tillämplig lag > Spanien

Senaste uppdatering: 04-05-2007
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Tillämplig lag - Spanien

EJN logo

Sidan är inaktuell. Vi håller på att uppdatera informationen och kommer att flytta den till den europeiska juridikportalen.


 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. RÄTTSKÄLLOR 1.
1.1. NATIONELL RÄTT 1.1.
1.2. GÄLLANDE INTERNATIONELLA MULTILATERALA AVTAL 1.2.
1.3. VIKTIGARE BILATERALA AVTAL 1.3.
2. TILLÄMPNING AV LAGVALSREGLERNA 2.
2.1. Tillämpning av lagvalsreglerna ex officio 2.1.
2.2. Renvoi (återförvisning och vidareförvisning) 2.2.
2.3. Ändring i anknytningsmoment 2.3.
2.4. Undantag från tillämpningen av lagvalsreglerna 2.4.
2.5. Innehållet i utländsk rätt 2.5.
3. LAGVALSREGLER 3.
3.1. Avtalsförpliktelser och rättsakter 3.1.
3.2. Utomobligatoriska förpliktelser (ansvar avlett från huvudbrottet, obehörig vinst, utförande av ärende för annans räkning utan uppdrag av denne, etc.) 3.2.
3.3. Personalstatut (namn, hemvist, rättslig handlingsförmåga) 3.3.
3.4. Faderskap, förhållandet mellan föräldrar och barn, inbegripet adoption 3.4.
3.5. Äktenskap, partnerskap, äktenskapsskillnad, hemskillnad, underhållsskyldighet 3.5.
3.6. Makars förmögenhetsförhållanden 3.6.
3.7. Arv och testamente 3.7.
3.8. Sakrätt. Fast och lös egendom (reglerna för immateriella tillgångar behandlas inte) 3.8.
3.9. Insolvens 3.9.

 

1. RÄTTSKÄLLOR

1.1. NATIONELL RÄTT

Grunden för den spanska rättsordningen är lagen, sedvanerätten och de allmänna rättsprinciperna. Bestämmelser som står i strid med andra, högre rangordnade bestämmelser är ogiltiga. Sedvanerätten tillämpas endast om det inte finns någon tillämplig lagstiftning och under förutsättning att den inte strider mot de moraliska principerna eller ordre public-principerna, det vill säga grunderna för rättsordningen, samt under förutsättning att det föreligger bevisning. De allmänna rättsprinciperna tillämpas i de fall där det inte finns någon lag eller sedvanerätt, men de har en vägledande funktion vid all rättstillämpning. Rättsordningen kompletteras av högsta domstolens rättspraxis, där domstolen tillämpar och tolkar lagen, sedvanerätten och de allmänna rättsprinciperna.

1.2. GÄLLANDE INTERNATIONELLA MULTILATERALA AVTAL

  • Förordning (EG) nr 1348/00.
  • Förordning (EG) nr 1206/2001 PDF File (PDF File 98 KB).
  • Förordning (EG) nr 44/2001 PDF File (PDF File 204 KB).
  • Förordning (EG) nr 2201/2003 PDF File (PDF File 221 KB).
  • Luganokonventionen av den 16 september 1988.
  • Den europeiska överenskommelsen om översändande av ansökningar om gratis rättshjälp, Strasbourg den 27 januari 1977.
  • Haagkonventionen av den 15 november 1965 (delgivning eller översändning av rättsliga handlingar).
  • Haagkonventionen av den 18 mars 1970 (bevisupptagning).
  • Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 (tillgång till rättsmedel).
  • Haagkonventionen av den 24 oktober 1956 (underhållsskyldighet för minderåriga).
  • Haagkonventionen av den 15 april 1958 (verkställande av underhåll till minderåriga).
  • Haagkonventionen av den 2 oktober 1973 (erkännande och verkställighet av underhållsskyldighet).
  • Haagkonventionen av den 2 oktober 1973 (tillämplig lag för minderåriga).
  • Haagkonventionen av den 1 mars 1954 (vissa till civilprocessen hörande ämnen).
  • Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 (de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn).
  • Luxemburgkonventionen av den 20 maj 1980 (avgöranden rörande vårdnad om barn).
  • Strasbourgkonventionen av den 15 mars 1978 (upplysningar om innehållet i utländsk rätt).
  • Panamakonventionen av den 30 januari 1975 (framställningar om rättshjälp).
  • Montevideokonventionen av den 8 maj 1979 (upplysningar om innehållet i utländsk rätt).
  • New Yorkkonventionen av den 20 juni 1956 (indrivning av underhållsbidrag i utlandet).

1.3. VIKTIGARE BILATERALA AVTAL

  • Spanien - Marocko: 
    • Avtal om rättsligt samarbete på privaträttens område samt i administrativa frågor (av den 30 maj 1997).
    • Avtal om rättshjälp, erkännande och verkställighet av avgöranden som har meddelats i fråga om vårdnadsrätt och besöksrätt samt i fråga om återlämnande av minderåriga (av den 30 maj 1997)
  • Spanien - Tunisien: 
    • Avtal om rättslighjälp på privaträttens område samt erkännande och verkställighet av rättsliga avgöranden (av den 24 september 2001).
  • Spanien - Thailand: 
    • Avtal om rättshjälp på privaträttens område (av den 5 juni 1998).
  • Spanien - Brasilien: 
    • Avtal om rättshjälp på privaträttens område (av den 13 april 1989).
  • Spanien - Uruguay: 
    • Avtal om rättsligt samarbete (av den 4 november 1987).
    • Avtal om lagvalsregler för underhåll till minderåriga samt erkännande och verkställighet av beslut och inför domstol ingångna förlikningar i fråga om underhållsskyldighet (av den 4 november 1987).
  • Spanien - Dominikanska republiken: 
    • Avtal om rättshjälp på privaträttens område (av den 15 september 2003).
  • Spanien - Bulgarien: 
    • Fördrag om rättshjälp på privaträttens område (av den 23 maj 1993).
  • Spanien - Ryska federationen: 
    • Avtal om rättshjälp på civilrättens område (av den 26 oktober 1990).
  • Spanien - Folkrepubliken Kina: 
    • Fördrag om rättshjälp på privaträttens område (av den 2 maj 1992) español.
  • Spanien - Schweiz: 
    • Fördrag om verkställighet av domar på privaträttens område (av den 10 november 1896).
  • Spanien - Colombia: 
    • Avtal om verkställighet av domar på civilrättens område av den 30 maj 1908 español.
  • Spanien - Mexiko: 
    • Avtal om erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar på privaträttens område (av den 17 april 1989) español.
  • Spanien - Israel: 
    • Avtal mellan Spanien och Israel om ömsesidigt erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (av den 30 maj 1989) español.
  • Spanien - Rumänien: 
    • Avtal om rättslig behörighet, erkännande och verkställighet av beslut på privaträttens område (av den 17 november 1997).
  • Spanien - El Salvador:
    • Avtal om rättslig behörighet, erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (av den 7 november 2000).

2. TILLÄMPNING AV LAGVALSREGLERNA

2.1. Tillämpning av lagvalsreglerna ex officio

Domstolarna och myndigheterna tillämpar automatiskt den spanska rättens lagvalsregler.

Till börjanTill början

2.2. Renvoi (återförvisning och vidareförvisning)

Återförvisning och vidareförvisning är ej tillåten enligt de internationella avtal som Spanien är part i. De enda avtal som det råder tveksamhet om är två konventioner (Washingtonkonventionen av den 18 mars 1965 om biläggande av investeringstvister mellan stat och medborgare i annan stat och Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn). I dessa konventioner fastställs vilket system på den internationella privaträttens område so skall tillämpas, inte vilket lands lag som domstolen skall tillämpa. Det är således inte tal om återförvisning eller vidareförvisning.

Vad den nationella spanska lagstiftningen beträffar fastställs i civillagen att hänvisning till lagen i ett visst land skall förstås som en hänvisning till de materiella reglerna i det landet, utom om dess lagvalsregler hänvisar till en annan lag som inte är spansk lag. Detta innebär att endast återförvisning godtas. Återförvisning är emellertid inte obligatorisk, vilket i rättspraxis har tolkats som att den är möjlig endast i de fall där en tillfredsställande, rationell och rättvis lösning uppnås.

Vidareförvisning (när den lag som den spanska lagen hänvisar till i sin tur hänvisar till ett tredjelands lag) är däremot ej tillåten, utom när det gäller växlar, checkar och skuldebrev i samband med utfästelser för sådana värdepapper som anger att hänvisningen regleras av rättsobjektets nationella lagstiftning, även om det i denna fastställs att ett annat lands lagstiftning är behörig och skall tillämpas.

Till börjanTill början

2.3. Ändring i anknytningsmoment

I den spanska rättsordningen finns inte någon allmän regel om de omständigheter som i en lagvalsregel anges som anknytningsmoment. Det är inte något problem i de fall där lagvalsregeln fastställer vilken tidpunkt som skall användas för fastställande av anknytningsmomentet, men när detta inte är fallet finns det inte någon allmän och uttrycklig regel i spansk rätt. Det förefaller dock som om kriteriet är att tillämpa den lag som var tillämplig när den rättsliga situationen uppstod, även om anknytningsmomentet har ändrats.

2.4. Undantag från tillämpningen av lagvalsreglerna

I den spanska rättsordningen finns en så kallad internationell ordre public-klausul som föreskriver att utländsk lagstiftning inte skall tillämpas om den strider mot grunderna för rättsordningen. Detta innebär att utländsk lagstiftning inte tillämpas om de står i strid med de grundläggande principerna i spansk rätt. Det anges inte närmare vilka dessa principer är, men de är i huvudsak de som är författningsmässigt erkända, såsom att äktenskap inte kan upplösas, barns lika behandling inför lagen, rätten till ett namn, äganderätt och marknadsvillkor, konsumentskydd, miljöskydd, etc. Denna klausul tillämpas restriktivt och när den tillämpas gäller att, om det finns något annat anknytningsmoment i den berörda internationella privaträttsliga bestämmelsen, är det den anvisade lagen som skall tillämpas. Om detta andra anknytningsmoment inte finns är det spansk lag som gäller.

Till börjanTill början

2.5. Innehållet i utländsk rätt

Den utländska rättens innehåll och giltighet måste prövas och domstolen har i dessa fall rätt att använda de medel som den anser nödvändiga för detta. Vad parterna beträffar är innehållet i utländsk rätt underkastad de allmänna bestämmelser som rör bevisbördan i civilrättsliga mål. Utländsk lagstiftning kan prövas med hjälp av vilka lagligen godkända bevismedel som helst.

3. LAGVALSREGLER

3.1. Avtalsförpliktelser och rättsakter

Spanien är part i Romkonventionen från 1980 om tillämplig lag på avtalsförpliktelser, enligt vilken grundregeln är parternas valfrihet. Om de avtalsslutande parterna inte har gjort något val (eller om valet är ogiltigt), tillämpas i princip lagen i det land där den part som skall utföra den prestation som är karakteristisk för avtalet har sin vanliga vistelseort när avtalet ingås, eller om det rör sig om ett företag, där företaget har sin centrala förvaltning. Om avtalet emellertid avser en fastighet, är den tillämpliga regeln den som gäller på den plats där fastigheten är belägen.  

Utöver denna allmänna regel gäller de garantier som fastställs i Romkonventionen i fråga om kraven för parternas fastställande av vilken lag som skall tillämpas i särskilda fall (konsumentavtal och individuella anställningsavtal) och, om inget val görs, de särskilda lagar som har företräde framför dessa, såsom den lag som är tillämplig där konsumenten har sin hemvist, om leveransen mottogs i ett annat land, uppdraget mottogs där eller om säljaren företog en resa för att göra inköpet i utlandet. När det gäller individuella anställningsavtal är den tillämpliga lagstiftningen den som tillämpas på den plats där arbetet utförs och, om arbetet inte utförs på någon bestämd plats, den plats där det företag som slöt avtalet med arbetstagaren är beläget.

Till börjanTill början

På försäkringsområdet innehåller försäkringsavtalsrätten (lag nr 50/1980) en särskild ordning som är uppdelad i en skadeförsäkringsdel och en personförsäkringsdel.

I fråga om skadeförsäkringar är spansk lagstiftning tillämplig i följande fall:

  1. När riskerna är lokaliserade till spanskt territorium och försäkringstagaren, om han är en fysisk person, har sin hemvist där, eller sitt säte eller företagsadress, om försäkringstagaren är en juridisk person.
  2. När försäkringsavtalet ingås därför att spansk lagstiftning föreskriver en skyldighet att teckna försäkring.  

När det gäller massriskförsäkringsavtal står det parterna fritt att välja vilken lag de vill.  

När det gäller livförsäkringar är spansk lagstiftning tillämplig i följande fall:

  1. När försäkringstagaren är en fysisk person och har sin hemvist eller stadigvarande vistas på spanskt territorium. Om försäkringstagaren är medborgare i någon annan medlemsstat i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än Spanien kan försäkringstagaren emellertid komma överens med försäkringsbolaget om att få tillämpa lagstiftningen i det land där han eller hon är medborgare.  
  2. När försäkringstagaren är en juridisk person och har sin hemvist, sin faktiska administration och förvaltning eller sin huvudsakliga etablering eller sitt driftsställe på spanskt territorium.
  3. När försäkringstagaren är en fysisk person av spansk nationalitet som stadigvarande vistas i en annan stat och kommer överens om detta med försäkringsbolaget.
  4. När gruppförsäkringsavtalet ingås i enlighet med eller till följd av ett anställningsavtal som är underkastat spansk lagstiftning.
I kraft mellan den 21 november 1990 och den 9 november 1995.

Artikel 108

Till börjanTill början

Bestämmelserna i artikel 108 skall tillämpas på andra personförsäkringar än livförsäkringar.

Bestämmelse som lagts till genom artikel 3 i lag nr 21/1990 av den 19 december 1990.

För de fall som inte omfattas av någon av de ordningar som anges ovan gäller i allmänhet bestämmelserna i civillagen, dvs. att den lag som parterna uttryckligen har hänvisat till gäller för avtalsförpliktelser, förutsatt att det finns någon anknytning till den transaktion det berör. Om det inte finns någon anknytning skall den nationella lagstiftning tillämpas som är gemensam för parterna. Om det inte finns någon nationell lagstiftning skall den lagstiftning tillämpas som gäller där parterna har sin gemensamma hemvist, och i sista hand, den lag som är tillämplig där avtalet ingås. Oaktat vad som anges ovan skall, om ingen uttrycklig hänvisning görs, när det gäller avtal om fast egendom den lag gälla som tillämpas där den fasta egendomen är belägen, och när det gäller köp och försäljning av lös egendom i affärsinrättningar, den lag som är tillämplig på den plats där dessa är belägna. Avtal som de ingår i Spanien gäller enligt spansk rätt om grunderna till omyndighetsförklaringen inte erkänns i den spanska lagstiftningen. Denna regel skall inte tillämpas på kontrakt avseende fast egendom belägen i utlandet.

När det gäller anställningsavtal skall, om ingen uttrycklig hänvisning görs av parterna, den lag tillämpas som gäller på platsen för tjänsternas utförande. Den tillämpliga lagen när det gäller rättsliga ombud är den som reglerar det rättsliga förhållande som ligger till grund för ombudets befogenheter, och när det gäller frivillig representation, om ingen uttrycklig hänvisning görs, lagen i det land där befogenheterna utövas. Donationer regleras i samtliga fall genom givarens nationella lagstiftning.

Till börjanTill början

Reglerna och formerna för kontrakt fastställs i lagen i det land där kontrakten upprättas. Kontrakt som ingås enligt reglerna och formerna i den lag som är tillämplig på kontraktens innehåll är emellertid också giltiga, liksom de som ingås i enlighet med mottagarens personalstatut eller de utfärdande parternas gemensamma personalstatut. Handlingar och kontrakt avseende fast egendom som upprättas i enlighet med reglerna och formerna på den plats där den fasta egendomen är belägen är också giltiga. Om vissa regler eller former måste vara uppfyllda för att handlingarna eller kontrakten skall vara giltiga enligt den lag som reglerar innehållet i handlingar eller kontrakt, skall denna lag alltid tillämpas, även om handlingarna eller kontrakten upprättas i utlandet.

Slutligen bör det noteras att Spanien är part i Haagkonventionen om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker av den 15 juni 1955.

3.2. Utomobligatoriska förpliktelser (ansvar avlett från huvudbrottet, obehörig vinst, utförande av ärende för annans räkning utan uppdrag av denne, etc.)

Om inget avtal har ingåtts gäller bestämmelserna i civillagen. Spanien är part i två konventioner på området.

Den första är Haagkonventionen av den 4 maj 1971 om tillämplig lag rörande trafikolyckor som fastställer att tillämplig lag skall vara den som tillämpas på den plats där olyckan har ägt rum. Undantag kan dock medges till förmån för den nationella lagstiftningen i den stat där fordonet är registrerat.

Den andra är Haagkonventionen av den 2 oktober 1973 om tillämplig lag rörande produktansvar som föreskriver en möjlighet att tillämpa lagen i den stat där den person som har lidit direkt skada har sin hemvist (om den staten också är den stat i vilken den ansvarsskyldiga har sin huvudsakliga verksamhet eller den stat där den skadelidande personen införskaffade produkten, alternativt lagen i den stat på vars territorium skadan uppkom.

Till börjanTill början

Om det inte finns några sådana bestämmelser gäller civillagen, enligt vilken utomobligatoriskt skadeståndsansvar regleras genom lagen på den plats där den händelse ägt rum som ligger till grund för skadeståndsansvaret. Fall som rör utförande av ärenden för annans räkning utan uppdrag (negotiorum gestio) regleras genom lagen på den plats där uppdragstagaren har sin huvudsakliga verksamhet, och oberättigad vinst genom den lag i kraft av vilken överföringen av förmögenhetsvärdet till mottagaren av vinsten ägde rum.

3.3. Personalstatut (namn, hemvist, rättslig handlingsförmåga)

När det gäller förnamn och efternamn är Münchenkonventionen av den 5 september 1980 tillämplig enligt vilken efternamnet bestäms genom den nationella lagstiftningen.

Dessutom anges i artikel 9 i civillagen att den tillämpliga lagstiftningen avgörs av den fysiska personens nationalitet; den reglerar också rättslig handlingsförmåga och civilstånd, familjens rättigheter och skyldigheter samt arv vid dödsfall. Dubbelt medborgarskap i den mening som avses i spansk lagstiftning regleras av bestämmelser i internationella avtal. Om sådana bestämmelser saknas tillämpas lagen i det land där personen i fråga senast hade hemvist. Om detta inte kan fastställas tillämpas lagen i det land där personen i fråga fick det sista av sina medborgarskap, såvida inte ett av dem är spanskt. I så fall skall spansk rätt tillämpas. När medborgarskapet är ovisst (det går inte att bevisa och personen i fråga är därför inte statslös), skall platsen för den hemvisten gälla som personalstatut. När det gäller statslösa personer är artikel 12 i New Yorkkonventionen av den 28 september 1954 tillämplig. I den fastställs att den tillämpliga lagen skall vara den som gäller i det land där den statslösa personen bor, eller om ingen sådan lag finns, det land där han eller hon har sin hemvist.

Till börjanTill början

Juridiska personers personalstatut slutligen fastställs på grundval av deras nationalitet och reglerar allt som har att göra med rättsliga handlingsförmåga, etablering, representation, drift, ombildning, upplösning och upphörande. Vid sammanslagning av företag av olika nationalitet tas emellertid hänsyn till respektive nationell lagstiftning. Av spansk nationalitet är de företag som har sitt säte på spanskt territorium, oavsett var de bildats. De företag vilkas huvudsakliga etablering eller drift äger rum på spanskt territorium bör dock ha sitt säte i Spanien.

3.4. Faderskap, förhållandet mellan föräldrar och barn, inbegripet adoption

Släktskap, inbegripet för adopterade och förhållandet mellan föräldrar och barn regleras enligt civillagen genom barnets personalstatut (som vanligtvis är samma som barnets nationalitet enligt vad som anges ovan). Om detta inte går att fastställa gäller den lag som är tillämplig där barnet är stadigvarande bosatt. Spanien har genom Ley Orgánica nr 1/1996 gjort det möjligt att direkt tillämpa Förenta nationernas barnkonvention (New York den 20 november 1989) på förhållandena mellan enskilda personer.

Villkoren för adoption genom spanskt domstolsbeslut regleras i spansk lagstiftning. När det gäller den adopterades rättsliga handlingsförmåga och eventuella krav på medgivande måste hänsyn emellertid tas till den nationella lagstiftningen: 1) Om den adopterade är stadigvarande bosatt utanför Spanien. 2) Om den adopterade trots att han eller hon är bosatt i Spanien inte erhåller spanskt medborgarskap genom adoptionen. Adoptanten eller åklagarmyndigheten kan även i den adopterades intresse begära att få de medgivanden, förhör eller tillstånd som krävs enligt nationell lagstiftning eller enligt lagen där adoptanten eller den adopterade är stadigvarande bosatt.

Till börjanTill början

Förmynderskap och andra former av skydd av omyndiga personer regleras genom dessa personers nationella lagstiftning. Provisoriska eller brådskande skyddsåtgärder regleras emellertid genom lagen där den omyndiga personen är stadigvarande bosatt. Formaliteterna för upprättande av förmynderskap och andra former av skydd som omfattar ingripande av rättsliga eller administrativa myndigheter i Spanien regleras i alla händelser i enlighet med spansk lagstiftning.

Slutligen gäller spansk lagstiftning för vidtagande av åtgärder i syfte att skydda eller fostra övergivna barn eller minderåriga som befinner sig på spanskt territorium.

3.5. Äktenskap, partnerskap, äktenskapsskillnad, hemskillnad, underhållsskyldighet

När det gäller formerna för äktenskapets ingående är reglerna olika beroende på om parterna är spanska medborgare eller inte. Om de är spanska medborgare fastställs i civillagen att äktenskap kan ingås i och utanför Spanien: 1) Inför en domare, borgmästare eller tjänsteman som utsetts i enlighet med civillagen. 2) Enligt lagligen föreskrivna religiösa former (katolska, judiska, evangeliska eller muslimska). Vidare anges att spanska medborgare kan ingå äktenskap utanför Spanien enligt de former som fastställs i lagen på den ort där äktenskapet ingås. Om båda parterna är utlänningar kan äktenskapet ingås i Spanien enligt de former som föreskrivs för spanska medborgare eller enligt de former som är fastställda i någon av parternas personalstatut.

Rättsverkningarna av äktenskap regleras genom makarnas gemensamma personalstatut vid tidpunkten för äktenskapets ingående. Om det inte finns någon gemensam personalstatut regleras de genom en av parternas personalstatut eller genom personalstatuten där en av parterna är stadigvarande bosatt, utsedd av båda i en bestyrkt handling som skall utfärdas före äktenskapets ingående. Om inget val görs gäller lagen på den plats där makarna gemensamt är stadigvarande bosatta omedelbart efter äktenskapets ingående, och om gemensam bostad saknas, den plats där äktenskapet ingås.

Till börjanTill början

Annullering av äktenskap regleras genom den lag som är tillämplig vid tidpunkten för äktenskapets ingående.

Separation och äktenskapsskillnad regleras genom makarnas gemensamma nationella lagstiftning vid tidpunkten för inlämnade av ansökan. Om makarna inte är av samma nationalitet tillämpas lagen på den plats där makarna gemensamt är stadigvarande bosatta vid denna tidpunkt eller, om gemensam bostad saknas, av lagen på den plats där makarna senast var gemensamt stadigvarande bosatta, om någon av dem fortfarande är stadigvarande bosatt i den staten. Spansk lag skall i alla händelser tillämpas när en av makarna är spansk medborgare eller stadigvarande bosatt i Spanien: a) om ingen av de berörda ländernas lagar är tillämplig, b) om ansökan om separation eller äktenskapsskillnad inges till spansk domstol av båda makarna eller av den ena maken med den andra makens samtycke, c) om de lagar som tillämpas enligt kriterierna ovan inte erkänner separation eller äktenskapsskillnad, eller om deras erkännande är diskriminerande eller strider mot grunderna för rättsordningen.

Den spanska internationella privaträtten innehåller inga bestämmelser om partnerskap (vilket innebär att man i princip är hänvisad till analogislut).

När det gäller underhållsbidrag till anhöriga är Spanien part i Haagkonventionen av den 2 oktober 1973 om tillämplig lag för underhållsskyldighet. Den fastställer grunderna för behörighet vilket medför att den nationella regel som än i dag finns kvar i civillagen saknar verkan. Dessa behörighetsformer är i huvudsak följande: I första hand den nationella lagstiftningen där den underhållsberättigade är stadigvarande bosatt. Om den underhållsberättigade byter stadigvarande bostad gäller den nationella lag som är tillämplig där den nya stadigvarande bostaden är belägen från och med dagen för bytet. Om den underhållsberättigade inte kan få underhållsbidrag med stöd av den ovan angivna lagen, skall den nationella lag vara tillämplig som är gemensam för den underhållsberättigade och den underhållsskyldige. Om den underhållsberättigade inte kan få underhållsbidrag med stöd av någon av dessa lagar, skall de interna föreskrifterna hos den myndighet som handlägger underhållsärendet gälla.

Till börjanTill början

3.6. Makars förmögenhetsförhållanden

Den regel som anges ovan om rättsverkningarna av äktenskap omfattar såväl de personliga verkningarna som de förmögenhetsmässiga verkningarna. De avtal eller äktenskapsförord genom vilka äktenskapets ekonomiska ordning upprättas, ändras eller ersätts är giltiga när de är förenliga antingen med den lag som reglerar rättsverkningarna av äktenskapet eller med någon av parternas nationella lagstiftning eller lagstiftningen där någon av parterna är stadigvarande bosatt vid tidpunkten för utfärdandet.

3.7. Arv och testamente

I civillagen fastställs att frågor om arv vid dödsfall regleras genom den avlidnas nationella lagstiftning vid tidpunkten för dödsfallet, oavsett egendomstyp och var egendomen befinner sig. Oaktat vad som anges ovan är vad som fastställs i ett testamente och arvsavtal upprättade i enlighet med testatorns eller förmånstagarens nationella lagstiftning vid tidpunkten för utfärdandet fortfarande giltigt, även om det är ett annat lands lag som reglerar arvskiftet. Frågor om laglotten regleras dock alltid genom det senare landets lag. De rättigheter som enligt lag tillerkänns den efterlevande maken regleras genom samma lag som rättsverkningarna av äktenskap. Laglotten är dock alltid undantagen. Spanien är inte part i Haagkonventionen av den 1 augusti 1989 om överlåtelse på grund av dödsfall.

När det gäller formaliteterna för testamenten är regeln att de följer lagen i det land där testamentena upprättas, även om testamenten som upprättas i enlighet med formaliteterna i den lag som är tillämplig på deras innehåll och de som upprättas i enlighet med förmånstagarens personalstatut också är giltiga. Om testamentena utfärdas ombord på fartyg eller flygplan under färd anses de vara utfärdade i det land där dessa fartyg eller flygplan är registrerade. Slutligen är spansk lag tillämplig på testamenten som bestyrkts av tjänstemän vid spanska beskickningar eller konsulat i utlandet.

3.8. Sakrätt. Fast och lös egendom (reglerna för immateriella tillgångar behandlas inte)

Besittningsrätt, äganderätt och övriga rättigheter när det gäller fast egendom liksom frågor om tillkännagivanden rörande egendomen regleras genom lagen på den plats där egendomen är belägen. Motsvarande gäller för lös egendom.

När det gäller upprättande eller överlåtelse av rättigheter avseende tillgångar som befinner sig i transitering skall dessa anses vara belägna på den plats från vilken de avsändes, om inte avsändaren och mottagaren uttryckligen eller i tysthet har kommit överens om att de anses vara belägna på bestämmelseorten.

Fartyg, flygplan och transportmedel på järnväg samt alla rättigheter beträffande dessa skall fortsätta att omfattas av lagen på den plats där de är registrerade. Bilar och andra transportmedel på landsväg skall fortsätta att omfattas av lagen på den plats där de befinner sig. Emission av värdepapper regleras genom lagen på den plats där emissionen sker.

3.9. Insolvens

När det gäller denna punkt har man i konkurslag nr 22/2003 av den 9 juli 2003 tagit hänsyn till bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden, varför hänvisning endast behöver göras till den förordningen.

« Tillämplig lag - Allmän information | Spanien - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 04-05-2007

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket