Europeiska Kommissionen > ERN > Tillämplig lag > Nederländerna

Senaste uppdatering: 23-04-2009
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Tillämplig lag - Nederländerna

EJN logo

Sidan är inaktuell. Vi håller på att uppdatera informationen och kommer att flytta den till den europeiska juridikportalen.


 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

I. Gällande rättskällor I.
I.1. Regler i nationell rätt I.1.
I.2. Gällande multilaterala konventioner I.2.
I.3. De viktigaste bilaterala konventionerna I.3.
II. Tillämpning av lagvalsregler II.
II.1. Officiell tillämpning av lagvalsregler II.1.
II.2. Renvoi (återförvisning och vidareförvisning) II.2.
II.3. Ändring i anknytning II.3.
II.4. Ordre public och internationellt tvingande regler II.4.
II.5. Utredning om innehållet i utländsk rätt II.5.
III. Lagvalstregler III.
III.1. Avtal III.1.
III.2. Utomobligatoriska förpliktelser III.2.
III.3. Personalstatut (namn, hemvist, rättshandlingsförmåga) III.3.
III.4. Föräldraskap och adoption III.4.
III.5. Äktenskap, registrerat partnerskap, samlevnad mellan ogifta par, äktenskapsskillnad, hemskillnad, underhållsskyldigheter III.5.
III.6. Makars egendomslagar III.6.
III.7. Arvslagar III.7.
III.8. Egendomsrätt III.8.
III.9. Insolvens III.9.

 

I. Gällande rättskällor

I.1. Regler i nationell rätt

Några bestämmelser från internationell privaträtt ingår i Wet houdende algemene bepalingen der wetgeving van het Koninkrijk (lag med allmänna bestämmelser om kungarikets lagstiftning), medan kallad AB).

Det finns också flera lagar vars titel är uppbyggd enligt modellen ”lag med lagvalsbestämmelser när det gäller [rättsområde]”. Dessa rättsområden är följande: äktenskapsskillnad (WCE), namn (WCN), äktenskap (WCH); makars förmögenhetsförhållanden (WCHv); livförsäkring, icke-livförsäkring, äktenskapliga förbindelser (WCHb); sjörätt, inklusive inre vattenvägar (WIPRZ), truster (WCT), arvsrätt (WCErf), bolag, olagliga handlingar (WCOD), föräldraskap (WCA), adoption (WCAd), registrerade partnerskap (WCGP). Andra ämnen omfattas inte av lagstiftningen utan snarare av konventioner eller regler som härletts ur rättspraxis.

I.2. Gällande multilaterala konventioner
  • Konvention om erkännande och verkställande av avgöranden om underhåll till barn, Haag den 24 oktober 1956
  • Konvention om myndigheters behörighet och tillämplig lag i fråga om åtgärder till skydd för underåriga, Haag den 5 oktober 1961 (härefter Haagkonventionen om underåriga 1961)
  • Konventionen om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden, Haag den 5 oktober 1961 (härefter Haagkonventionen om formen för testamentariska förordnanden)
  • Konventionen om legitimering genom äktenskap, Rom den 10 september 1970
  • Konventionen om tillämplig lag vid trafikolyckor, Haag den 4 maj 1971 (härefter Haagkonventionen om trafikolyckor)
  • Konventionen om tillämplig lag på underhållsskyldighet, Haag den 2 oktober 1973 (härefter Haagkonventionen om underhåll 1973)
  • Konventionen om tillämplig lag vid produktansvar, Haag den 2 oktober 1973 (härefter Haagkonventionen om produktansvar)
  • Konventionen om tillämplig lag på agenturavtal och fullmakt, Haag den 14 mars 1978 (härefter Haagkonventionen om agenturavtal)
  • Konventionen om tillämplig lag på äktenskap, Haag den 14 mars 1978
  • Konventionen om tillämplig lag på makars förmögenhetsförhållanden, Haag den 14 mars 1978 (härefter Haagkonventionen om makars förmögenhet)
  • Konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, Rom den 19 juni 1980 (härefter Romkonventionen)
  • Konventionen om tillämplig lag för efternamn och förnamn, München den 5 september 1980 (härefter namnkonventionen)
  • Konventionen om tillämplig lag för och erkännande av truster, Haag den 1 juli 1985 (härefter Haagkonventionen om truster)
  • Konventionen om tillämplig lag för arv av egendom efter dödsfall, Haag den 1 augusti 1989 (härefter Haagkonventionen om arvslag, ej gällande, tillämpas dock i Nederländerna i enlighet med WCErf)
  • Rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 20 maj 2000 om insolvensförfaranden.
I.3. De viktigaste bilaterala konventionerna

Inga.

Till börjanTill början

II. Tillämpning av lagvalsregler

II.1. Officiell tillämpning av lagvalsregler

Enligt artikel 25 i civilprocesslagen [Wetboek van Burgerlijke Rechtsvordering], måste domstolarna tillämpa lagvalsregler på eget initiativ (det vill säga även om parterna inte åberopar dessa regler).

II.2. Renvoi (återförvisning och vidareförvisning)

Om staten A:s rätt anges, ska denna stats regler tillämpas. Om det anges i lag A att nederländsk rätt eller staten B:s rätt ska tillämpas, måste i princip detta villkor förbises. Undantag får göras i vissa fall.

II.3. Ändring i anknytning

Det finns inga allmänna regler för de problem som uppstår på grund av en ändring i anknytning. I kapitel 3 ska vi diskutera lösningar för ett antal separata rättsområden där detta är viktigt.

II.4. Ordre public och internationellt tvingande regler

Ordre public

Utländsk rätt måste åsidosättas om den rätten eller dess tillämpning står i strid med internationell ordre public enligt privaträtten. Så är fallet om tillämpningen av utländsk rätt strider mot grunderna för den nederländska rättsordningen. Regeln måste tillämpas restriktivt. Enbart argumentet att den utländska lagen skiljer sig från den nederländska lagen räcker inte för att åberopa ordre public, även om den nederländska lagen i fråga är tvingande. Om det inte är regeln i sig utan snarare dess tillämpning som eventuellt kan avvika från ordre public, kan bedömningen bli avhängig av i vilken omfattning ärendet har anknytning till nederländsk jurisdiktion. Man kan åberopa ordre public-förbehållet även om den berörda rättsakten inte skulle innehålla någon bestämmelse om detta.

Till börjanTill början

Internationellt tvingande regler

De nederländska domstolarna kan tillämpa vissa särskilda tvingande rättsbestämmelser (voorrangsregels) oberoende av vilken lag som reglerar rättsförhållandet mellan parterna. Härmed åsyftas inte ”allmänna” tvingande bestämmelser utan snarare bestämmelser som ofta även har en offentligrättslig funktion. Både nederländska och utländska regler av denna typ kan tillämpas. Omvänt kan det hända att bestämmelser i den lag som anvisats som tillämplig lag inte är tillämpliga om det offentligrättsliga intresse som de är avsedda att skydda inte är relevant i det specifika fallet.

II.5. Utredning om innehållet i utländsk rätt

Domstolen måste på eget initiativ utreda innehållet i tillämplig utländsk rätt. Parterna uppmanas ofta att yttra sig om den utländska lagen och uppfyller vanligtvis denna begäran. Detta ändrar inte att domstolen själv fortsätter att vara ansvarig för vad den godtar som innehållet i utländsk lag.

Domstolen kan fritt välja på vilket sätt den ska inhämta upplysningar. Den kan följa anvisningarna i Europeiska konventionen angående upplysningar om innehållet i utländsk rätt (London den 7 juni 1968), göra en egen utredning med hjälp av befintlig litteratur, låta utredningen göras av en expert från landet i fråga eller överlåta uppgiften till ett forskningsinstitut som T.M.C. Asser Instituut eller Internationella rättsinstitutet [Internationaal Juridisch Instituut].

Om innehållet i den utländska lagen inte kan fastställas i tillräckligt på ett tillfredsställande sätt finns det olika lösningar att tillgå, till exempel tillämpning av ett system som är besläktat med den lag som egentligen är tillämplig, av internationellt godtagna principer eller av nederländsk rätt.

Till börjanTill början

III. Lagvalstregler

III.1. Avtal

Avtal

När det gäller de flesta avtal väljs tillämplig lag genom Romkonventionen (se dock vad som gäller för representationsavtal i nästa avsnitt).

För vissa avtal som enligt artikel 1.2 inte omfattas av Romkonventionen gäller särskilda bestämmelser (se nedan). För vissa andra avtal har inga lagvalsregler fastställts i lag.

Avtal som ingicks senast dagen för Romkonventionens ikraftträdande regleras av de lagvalsregler som var tillämpliga vid den tidpunkten. Dessa motsvarar i stort lagvalsreglerna i Romkonventionen.

Agenturavtal

När det gäller agenturavtal har Haagkonventionens bestämmelser om agenturavtal företräde framför motsvarande bestämmelser i Romkonventionen. Agenten och uppdragsgivaren kan avtala om vilken lag som ska tillämpas. Om inget lagval görs tillämpas, med vissa undantag, lagen i det land där agenten har hemvist eller lagen i det land där uppdragsgivaren har hemvist, om arbetet i fråga huvudsakligen utförs i det landet (artikel 6 och följande i Haagkonventionen om agenturavtal). I förbindelsen mellan uppdragsgivaren och den motsatta parten, bortsett från undantag, ska frågor i samband med agenturavtal (som agentens befogenheter och konsekvenserna av hans handlingar) regleras av lagen i agentens hemvistland (artikel 11.1 i Haagkonventionen om agenturavtal).

Livförsäkring och icke-livförsäkring

När det gäller livförsäkring och skadeförsäkring anvisas tillämplig lag genom lagen om lagval när det gäller livförsäkring respektive genom lagen om lagval när det gäller skadeförsäkring.

Till börjanTill början

Inköp

I Wienkonventionen angående avtal om internationella köp av varor (Wien den 11 april 1980) finns bestämmelser en harmoniserad lag om försäljning av varor. I artikel 1.1 b anges att om internationellt privaträttsliga bestämmelser föreskriver att lagen i en avtalsslutande stat är tillämplig, ärdet konventionens bestämmelser och inte den berörda statens lag som ska tillämpas.

Rättshandlingar

”Rättshandlingar” är inte en särskild referenskategori. Rättshandlingar som äger rum med anknytning till ett avtal regleras i allmänhet av den lag som reglerar avtalet. Förpliktelser som uppkommer från andra rättshandlingar anses som utomobligatoriska förpliktelser (t.ex. vid förvaltning av en annan persons affärer) eller klassas i en annan referenskategori (t.ex. upprättande av testamente, erkännande av ett barn). Beträffande rättshandlingarnas form tillämpas i allmänhet en förmånlig lagvalsregel. En rättshandling anses giltig till formen om den uppfyller kraven antingen på den plats där rättshandlingen upprättades eller i den lag som reglerar rättshandlingens innehåll (artikel 10 i AB).

III.2. Utomobligatoriska förpliktelser

Olagliga handlingar

I lagen med lagvalsbestämmelser när det gäller olagliga handlingar anges att en olaglig handling ska omfattas lagen i det land där handlingen ägde rum (artikel 3.1 i WCOD). Det finns emellertid ett antal undantag till detta, särskilt om konsekvenserna av en handling inträffar i en annan stat än den stat där handlingen ägde rum, om förövaren och den skadade parten har sin hemvist i samma stat eller när det gäller olaglig konkurrens. Om en olaglig handling är nära kopplad till ett annat rättsförhållande mellan parterna kan domstolen, med avvikelse från det ovan sagda, tillämpa den lag som gäller för det andra rättsförhållandet även på den olagliga handlingen (artikel 5 i WCOD).

Till börjanTill början

Med avvikelse från det ovanstående kan parterna också välja tillämplig lag själva (artikel 6 i WCOD).

Trafikolyckor

I princip gäller lagen i det land där olyckan ägde rum (artikel 3 i Haagkonventionen om trafikolyckor). Om olyckan enbart rör fordon som är registrerade i en annan stat ska lagen i den stat där fordonen är registrerade tillämpas, under förutsättning att ytterliga vissa villkor är uppfyllda (artiklarna 4, 5 och 6 i Haagkonventionen om trafikolyckor).

Oavsett tillämplig lag ska gällande trafik- och säkerhetsförordningar på platsen för olyckan tillämpas (artikel 7 i Haagkonventionen om trafikolyckor).

Produktansvar

I frågor med anknytning till produktansvar enligt artiklarna 1, 2 och 3 i Haagkonventionen om produktansvar ska lagen på den plats där den handling som orsakade skadan ägde rum tillämpas om ett av villkoren i artikel 4 i HPAV är uppfyllt. I övriga fall ska lagen på den ort där den person är bosatt som drabbades av skadan eller lagen på den ort där den ansvariga parten är bosatt i princip gälla (artiklarna 5 och 6 i HPAV).

Förvaltning av en annan persons affärer

Det finns inga föreskrifter för förvaltning av en annan persons affärer. Om inte parterna avtalar något annat tillämpas lagen i det land i vilket förvaltningen av en annan persons affärer ägde rum. Om den lagen inte kan tillämpas, till exempel på grund av att förvaltningen av en annan persons affärer ägde rum i mer än ett land, ska lagen i det land till vilket förvaltningen av en annan persons affärer har den närmaste anknytningen gälla (Hoge Raad, den 23 februari 1996, Nederlandse Jurisprudentie 1997, 276).

Till börjanTill början

Återbetalning av felaktigt utbetalda belopp: obehörig vinst

Lagen innehåller inga lagvalsregler avseende felaktigt utbetalda belopp och obehörig vinst. Det finns inte heller någon tydlig rättspraxis när det gäller dessa frågor.

III.3. Personalstatut (namn, hemvist, rättshandlingsförmåga)

Allmän information

En persons rättsliga status regleras i princip av hans eller hennes nationella rätt. När det gäller nederländska medborgare finns bestämmelser om detta i artikel 6 i AB. Utländska medborgares rättsliga status måste på liknande sätt härledas från denna bestämmelse. Det finns många undantag från artikel 6 i AB i särskild lagstiftning.

Namn

Bestämmelserna i namnkonventionen har införlivats i lagen om lagval när det gäller namn. I denna lag anges också kompletterande bestämmelser som är specifika för nederländsk internationell privaträtt. Enligt artikel 1 i WCN regleras en persons namn av hans eller hennes nationella rätt, inbegripet bestämmelser internationellt privaträttsliga bestämmelser i denna rätt.

Om en person har både nederländskt och utländskt medborgarskap ska nederländsk rätt gälla (artikel 2 i WCN). Om personen har mer än ett medborgarskap, men inte nederländskt medborgarskap, ska den rätt gälla som omfattar det medborgarskap till vilket personen har starkast anknytning, med hänsyn till samtliga omständigheter (artikel 1.2 i WCN). Artikel 5 b i WCN reglerar valet av efternamn i internationella ärenden.

Hemvist

Den nederländska internationella privaträtten innehåller ingen lagvalsregel när det gäller hemvist. I praktiken gäller följande: Om en konvention eller en rättsakt hänvisar till en persons hemvist, bryr sig den nederländska domstolen i de flesta fall endast om huruvida hemvistorten ligger i Nederländerna (till exempel, i artiklarna 1-14 i den nederländska rättegångsordningen behandlas endast frågan om huruvida den nederländska domstolen är behörig och inte huruvida en utländsk domstol är behörig). För denna fråga måste artiklarna 1:10-1:15 i den nederländska civilkoden tillämpas. I andra konventioner och rättsakter hänvisas ofta till en persons vanliga vistelseort. I så fall kan det vara viktigt att få veta om den vanliga vistelseorten ligger i Nederländerna eller utomlands (till exempel, måste det på grundval av Romkonventionen fastställas om nederländsk eller utländsk rätt gäller). Begreppet ”vanlig vistelseort” definieras därför inte ytterligare på grundval av bestämmelserna i nederländsk rätt utan snarare på grundval av bestämmelser som överensstämmer med förordningen i fråga (självständig tolkning av konventionen eller när det gäller de europeiska förordningarna, självständig tolkning av förordningen).

Till börjanTill början

Underårigas rättshandlingsförmåga

Huruvida en person är underårig eller har rättshandlingsförmåga bestäms, enligt artikel 6 i AB, i princip av personens nationella rätt. Vissa förordningar innehåller en enskild bestämmelse avseende den ålder upp till vilken förordningen ska gälla.

Skydd av underåriga och vuxna

Frågan om en person är underårig och/eller har rättshandlingsförmåga måste skiljas från frågan om vilka åtgärder som kan vidtas för att skydda en underårigs eller en vuxens intressen. När det gäller underåriga omfattas dessa åtgärder av Haagkonventionen om underåriga 1961 i vilken det anges i artikel 2 att lagen på den underåriges vanliga vistelseort ska gälla. När det gäller vuxna är detta fortfarande kopplat till nationell rätt men även, genom analogi med artikel 2 i 1961 års Haagkonvention om underåriga, till lagen på den vanliga vistelseorten.

III.4. Föräldraskap och adoption

Föräldraskap

Föräldraskapet till ett barn regleras av den lag som anvisas i lagen om lagval när det gäller föräldraskap. I denna stadga föreskrivs lagvalsregler för följande situationer:

Föräldraskap till följd av äktenskap: Den lag som omfattar makarnas gemensamma medborgarskap när barnet föds ska tillämpas. Om makarna har olika medborgarskap ska lagen på både makens och makans vanliga vistelseort gälla eller i avsaknad av detta ska lagen på barnets vanliga vistelseort gälla (artikel 1 i WCA).

Faderskap till barn som fötts av en ogift kvinna: Kvinnans nationella lag ska tillämpas. Men en föräldrakoppling ska i alla händelser fastställas om kvinnans vanliga vistelseort är i Nederländerna (artikel 3 i WCA).

Till börjanTill början

Faderskapserkännande: Erkännande är möjligt om det är genomförbart enligt mannens eller barnets nationella lag, eller i enlighet med lagen på mannens eller barnets vanliga vistelseort. Särskilda regler gäller för en gift nederländsk mans erkännande och moderns samtycke till barnet (artikel 4 i WCA).

Rättslig faderskapsbekräftelse: Den lag som omfattar mannens och moderns gemensamma medborgarskap ska tillämpas. Om mannen och modern har olika medborgarskap ska antingen lagen på deras vanliga vistelseort tillämpas eller i annat fall ska lagen på barnets vanliga vistelseort tillämpas (artikel 6 i WCA).

Legitimering: I princip tillämpas konventionen om legitimering genom äktenskap (Rom den 10 december 1970).

Adoption

För beviljande och tillbakadragande av adoptionsbeslut är nederländsk lag tillämplig (artikel 3 i WCAd). Föräldrarnas eller andra personers samtycke regleras i princip genom den lag som gäller för barnets medborgarskap. Om barnet har mer än ett medborgarskap är medborgarskapet i det land till vilket barnet har de starkaste banden, med hänsyn till samtliga förhållanden, den avgörande faktorn.

III.5. Äktenskap, registrerat partnerskap, samlevnad mellan ogifta par, äktenskapsskillnad, hemskillnad, underhållsskyldigheter

Äktenskap

En vigsel kan förrättas i Nederländerna om båda parter uppfyller kraven i sin nationella lag för ingående av äktenskap. Om en av parterna har nederländskt medborgarskap kan vigseln också förrättas om båda parter uppfyller kraven i nederländsk lag (artikel 2 a i WCH). Vigsel får inte förrättas om en av de situationer som åsyftas i artikel 3 i WCH inträffar. I sådant fall anses vigseln vara i strid med ordre public. I Nederländerna får vigsel endast förrättas av den borgerliga vigselförrättare som registrerar födelse, dödsfall och vigslar eller på vissa villkor av en utländsk diplomatisk eller konsulär tjänsteman (artikel 4 i WCH).

Till börjanTill början

Makars förmögenhetsförhållanden

Tillämplig lag med avseende på makars förmögenhetsförhållanden är beroende av tidpunkten för äktenskapets ingående.

Om vigseln förrättades före den 23 augusti 1977 gäller i vissa undantagsfall Haagkonventionen om äktenskap av den 17 juli 1905 som hänvisar till mannens nationella lag vid tiden för äktenskapets ingående.

Angående äktenskap som inte omfattas av denna konvention och som ingicks före den 1 september 1992 anges lagvalsregler i högsta domstolens dom av den 10 december 1976 (Nederländernas rättspraxis 1977, 275, Chelouche/van Leer).

I dessa regler föreskrivs att de blivande makarna själva kan välja vilken lag som ska tillämpas. Om så inte är fallet ska lagen för deras gemensamma medborgarskap vid tiden för äktenskapets ingående eller det medborgarskap som de antog strax efteråt tillämpas. Om så inte är fallet ska lagen i den stat där de hade sitt första äktenskapliga hemvist gälla. I motsatt fall ska lagen i det land till vilket parterna, med hänsyn till samtliga omständigheter, har de starkaste banden gälla.

Den lag som är tillämplig enligt dessa lagvalsregler ska fortsätta att gälla, utom när parterna väljer lag vid ett senare datum.

Äktenskap som ingicks senast den 1 september 1992 omfattas av Haagkonventionen om makars förmögenhet. I denna konvention medges också lagval, inom vissa gränser. Om lag inte väljs, ska beroende på omständigheterna lagen idet land där parterna först bosätter sig efter vigseln, eller lagen som omfattar deras gemensamma medborgarskap, tillämpas.

En förändring av förhållandena (medborgarskap, vistelseort) kan sålunda leda till att tillämplig lag ändras.

Till börjanTill början

Personliga konsekvenser av äktenskapet

De verkningar äktenskapet som inte rör makarnas förmögenhetsförhållande regleras genom den lag som anges i WCHb. Den lag som är tillämplig för makarnas gemensamma medborgarskap, lagen i det land där de båda har sin vanliga vistelseort eller lagen i det land till vilket, med hänsyn till samtliga omständigheter, de har de starkaste banden ska tillämpas (artikel 1.1 och 1.2 i WCHb, se dock undantag i artiklarna 2 och 3 i WCHb).

Äktenskapsskillnad och hemskillnad

Effekten av lagvalsreglerna i artikel 1 i stadgan om äktenskapsskillnad (lagvalsregler) är sådan att nederländsk lag nästan alltid ska tillämpas i mål om äktenskapsskillnad. Endast om makarna har ett gemensamt utländskt medborgarskap ska lagen från detta land tillämpas, men det finns även många undantag från denna regel.

Registrerat partnerskap

Nederländsk lag ska gälla när personer ingår ett registrerat partnerskap i Nederländerna (lagen om lagval när det gäller registrerat partnerskap). Den är också tillämplig för registrerat partnerskap, utom i undantagsfall (artiklarna 22 och 23.1 i WCGP).

Förmögenhetsförhållanden vid partnerskap

Parterna kan inom vissa gränser välja den lag som ska reglera deras förmögenhetsförhållanden (artiklarna 6 och 8 i WCGP). Om de inte gör det ska lagen i det land där partnerskapet ingicks tillämpas, inbegripet reglerna för gällande internationella privaträtt i samma land (artikel 7 i WCGP).

Personliga relationer mellan parterna

De personliga relationerna mellan parterna regleras genom lagen i det land där partnerskapet ingicks, inbegripet reglerna för gällande internationella privaträtt i samma land (artikel 5.1 och 5.2 i WCGP, se dock undantagen i punkterna 3 och 4).

Till börjanTill början

Upplösning av ett registrerat partnerskap

Nederländsk lag är tillämplig för upplösning av ett registrerat partnerskap, eller, i undantagsfall, lagen i det land där partnerskapet ingicks (artiklarna 22 och 23 i WCGP).

Ogifta personers samboende

Det finns inga lagvalsregler avseende de fall där personer är samboende utan att ha ingått äktenskap eller ett registrerat partnerskap.

Underhåll

Underhållsskyldighet regleras genom den lag som väljs i enlighet med Haagkonventionen om underhåll 1973. Enligt denna konvention finns följande lagvalsregler: Underhållsskyldigheter regleras i princip genom lagen på underhållsmottagarens vanliga vistelseort (artikel 4 i HAV 1973). Det viktigaste undantaget avser före detta makar där den lag som var tillämplig för skilsmässorättegången även är tillämplig för underhållet (artikel 8 i HAV 1973).

III.6. Makars egendomslagar

See 3.5.

III.7. Arvslagar

Enligt artikel 1 i lagen om lagval när det gäller arv ska Haagkonventionen om internationell förvaltning av arv tillämpas. Testatorn kan välja den lag som ska tillämpas för egendomen. Om så inte är fallet ska lagen på personens sista vistelseort eller i det land där personen var medborgare tillämpas, om personen var bosatt på orten i mer än fem år, eller, om så inte var fallet, lagen i det land där personen var medborgare (artikel 3 i Haagkonventionen om arvsrätt).

Frågan om ett testamente är formellt giltigt (till exempel om en notariatshandling krävs) kan prövas i enlighet med ett av de rättssystem som förtecknas i artikel 1 i Haagkonventionen om tillämplig lag i fråga formen för testamentariska förordnanden. Det omfattar bland annat den plats där testamenten upprättades och lagen i det land där testatorn var medborgare eller hade sitt hemvist, antingen vid tiden för testamentets upprättande eller vid tiden för testatorns död.

III.8. Egendomsrätt

Äganderätt till egendom

Äganderätt till egendom regleras genom lagen på den plats där den lösa eller fasta egendomen finns. När det gäller fast egendom specificeras detta i artikel 7 i AB. När det gäller lös egendom kan regeln härledas från rättspraxis.

Lös egendom flyttas ofta till ett annat land. I så fall prövas äganderätten till egendom och omfattningen av denna äganderätt i enlighet med lagen på den plats där egendomen finns vid tiden för händelsen i fråga. Äganderätt som skapas på detta sätt är giltig även om egendomen flyttas. Äganderätt som erhållits efter denna flyttning regleras av lagen på den nya platsen och får företräde framför den äganderätt som fastställdes för längre tid sedan.

Truster

Truster omfattas av den lag som anges i Haagkonventionen om truster. Instiftaren av trusten kan själv välja tillämplig lag (artikel 6 i HTV). Om instiftaren inte väljer lag, ska lagen i det land till vilket trusten har de närmaste banden tillämpas. Separata lagvalsregler avseende enskilda ämnen ingår i WCT.

III.9. Insolvens

Insolvensprocesser som inleds i Nederländerna omfattas av den lag som anges i insolvensförordningen.

Ytterligare information

En webbplats är under uppbyggnad på www.internationaalprivaatrecht.nl English - Nederlands där texter från tillämplig lagstiftning i Nederländerna på området för internationell privaträtt kommer att publiceras, inbegripet de nederländska versionerna av EU:s förordningar på detta område och de nederländska översättningarna av ovanstående konventioner.

De autentiska franska och engelska versionerna av Haagkonventionerna och statusuppgifter i samband med dessa konventioner finns på www.hcch.net English - français.

Råd och information om internationell privaträtt och utländsk rätt kan hämtas från T.M.C. Asser Instituut, www.asser.nl English, och från Internationella rättsinstitutet, www.iji.nl English - Nederlands.

« Tillämplig lag - Allmän information | Nederländerna - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 23-04-2009

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket