Europeiska Kommissionen > ERN > Tillämplig lag > Italien

Senaste uppdatering: 15-03-2007
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Tillämplig lag - Italien

EJN logo

Sidan är inaktuell. Vi håller på att uppdatera informationen och kommer att flytta den till den europeiska juridikportalen.


 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

I. RÄTTSKÄLLOR I.
I.1. Autonoma nationella regler I.1.
I.2. Multilaterala konventioner

Uttömmande förteckning över gällande multilaterala konventioner I.2.

I.3. Bilaterala konventioner

Förteckning över de bilaterala konventioner som domstolarna tillämpar mest I.3.

II. TILLÄMPNING AV LAGVALSREGLERNA II.
II.1. Tillämpning av lagvalsreglerna ex officio? II.1.
II.2. Renvoi II.2.
II.3. Ändring i anknytning II.3.
II.4. Undantag från den normala tillämpningen av lagvalsreglerna II.4.
II.5. Utredning om innehållet i utländsk rätt II.5.
III. LAGVALSREGLER III.
III.1. Avtal och rättshandlingar III.1.
III.2. Utomobligatoriska förpliktelser (skadeståndsgrundande handlingar, obehörig vinst, handling utan uppdrag etc.) III.2.
III.3. Personalstatut; aspekter av betydelse för en persons ställning i civilrättsligt hänseende (namn, hemvist, rättslig handlingsförmåga) III.3.
III.4. Fastställande av förhållandet mellan föräldrar och barn, inklusive adoption III.4.
III.5. Äktenskap, ogifta par, partnerskap, äktenskapsskillnad, hemskillnad, underhållsskyldighet III.5.
III.6. Makars förmögenhetsförhållanden III.6.
III.7. Arv och testamente III.7.
III.8. Sakrätt

Fast egendom, lösöre (det är i det här sammanhanget överflödigt att göra en detaljerad genomgång av bestämmelserna om immateriella tillgångar). III.8.

III.9. Insolvens III.9.

 

I. RÄTTSKÄLLOR

I.1. Autonoma nationella regler

I Italien regleras frågor om internationell privaträtt i lag 218 av den 31 maj 1995, som ersatte artiklarna 16–31 i civillagens allmänna bestämmelser.

I.2. Multilaterala konventioner

Uttömmande förteckning över gällande multilaterala konventioner

Se den bifogade förteckningen PDF File (PDF File 24 KB) över gällande internationella konventioner i Italien.

I.3. Bilaterala konventioner

Förteckning över de bilaterala konventioner som domstolarna tillämpar mest

De bilaterala konventioner som tidigare reglerade internationellt privaträttsliga frågor mellan Italien och enskilda EU-medlemsstater har ersatts av gemenskapsbestämmelser inom samma område. De EU-förordningar som tillämpas mest är rådets förordning (EG) nr 1348/2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000, rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område.

Till börjanTill början

När det gäller internationellt privaträttsliga frågor mellan Italien och länder som inte är medlemmar i EU är de mest tillämpade bilaterala konventionerna de om ömsesidig rättslig hjälp och erkännande och verkställighet av domstolsavgöranden som gäller med Argentina (Rom, 9 december 1987), Brasilien (Rom, 17 oktober 1989), Ryska federationen och övriga forna Sovjetrepubliker (Rom, 25 januari 1979), republikerna som uppstått ur f.d. Jugoslavien (Belgrad, 7 maj 1962), några av Förenade kungarikets tidigare “dominions”, till exempel Australien och Kanada (London, 17 december 1930), Schweiz, (erkännande av domar på privaträttens område [Rom, 3 januari 1933] och skadeersättning vid trafikolyckor [Rom, 16 augusti 1978], samt Bulgarien (Rom, 18 maj 1990), Rumänien (Bukarest, 11 november 1972) och Turkiet (Rom, 10 augusti 1926).

II. TILLÄMPNING AV LAGVALSREGLERNA

II.1. Tillämpning av lagvalsreglerna ex officio?

I vilken utsträckning och under vilka förhållanden är domstolarna skyldiga att tillämpa lagvalsregler, trots att parterna inte har yrkat det?

Enligt italiensk rätt hör det till domstolens normala uppgifter att tillämpa lagvalsregler vid handläggningen av enskilda mål. Domstolen fastställer vilket lands lag som ska tillämpas, oavsett vad parterna har yrkat (iura novit curia).

II.2. Renvoi

Om lagvalsreglerna hänvisar till ett annat lands lag kan det hända att det landets lagvalsregler i sin tur anger att ett annat land ska vara tillämplig.

Till börjanTill början

Som ett exempel anger de franska lagvalsreglerna att engelsk lag ska tillämpas för att fastställa personlig status för en brittisk medborgare som är bosatt i Frankrike. Den engelska lagvalsregeln hänvisar i sin tur till lagen i bosättningslandet, det vill säga fransk rätt.

Tar de italienska lagvalsreglerna upp frågan om renvoi och i vilken utsträckning medger de i så fall att ett annat lands lag hänvisar tillbaka till italiensk lag eller anvisar lagen i ett tredjeland?

Renvoi till ett annat lands lag som hänvisar tillbaka till italiensk lag förekommer i Italien när den utländska lagen i sin tur medger eller föreskriver renvoi till italiensk lag. Renvoi äger inte rum när tillämplig lag har valts av parterna eller rör bestämmelser om rättshandlingars form, och inte heller när det är fråga om utomobligatoriska förpliktelser.

II.3. Ändring i anknytning

Vad gäller om anknytningskriteriet ändras, till exempel vid överföring av lösöre?

I så fall gäller ovannämnda regler.

II.4. Undantag från den normala tillämpningen av lagvalsreglerna

  • Kan domstolarna vägra att tillämpa anvisad lag som strider mot grundläggande internationella rättsprinciper (genom att åberopa så kallat ordre public-förbehåll)? Finns det lagar eller andra regler som har företräde framför lagvalsreglerna (till exempel internationellt tvingande bestämmelser – lois de police)?
  • Enligt italiensk lag (artikel 16 i lag 218/1995) kan en italiensk domstol inte tillämpa utländska bestämmelser vars verkningar strider mot grundläggande rättsprinciper. Med detta förstås traditionellt grundläggande internationella rättsprinciper.
  • Även om det skulle finnas en hänvisning till utländsk lag, har italiensk lag undantagslöst företräde om de utländska bestämmelserna har ett annat syfte och tillämpningsområde än de nationella bestämmelserna (se artikel 17 i ovannämnda lag)).

II.5. Utredning om innehållet i utländsk rätt

  • Domstolens och parternas respektive roller.

    Till börjanTill början

    Domstolen ska på eget initiativ undersöka vilken utländsk lagstiftning som ska tillämpas och kan för detta ändamål ta hjälp av parterna.

  •  

  • Vilka bevismedel godtas?

    Tillämplig utländsk lag ska bevisas som om det vore ett sakförhållande. Som bevismedel kan i detta sammanhang användas sådana instrument som fastställs i internationella konventioner, upplysningar som tillhandahålls av utländska myndigheter via justitieministeriet och utlåtanden från sakkunniga och fackorgan.

  •  

  • Vad händer om det inte går att fastställa vilken utländsk lag som ska tillämpas?

    Den lag som anvisas ska om möjligt tillämpas på grundval av andra anknytningsfaktorer i samma mål. I annat fall tillämpas italiensk lag.

III. LAGVALSREGLER

III.1. Avtal och rättshandlingar

Det är inte tillräckligt att helt enkelt hänvisa till 1980 års Romkonvention. Bestämmelser om förhållanden som inte omfattas av Romkonventionen bör också tas i beaktande.

Italiensk rätt reglerar uttryckligen denna fråga. När det gäller avtalsförhållanden finns det bestämmelser som uttryckligen hänvisar till Romkonventionen av den 19 juni 1980. För situationer som inte omfattas av denna konvention, hänvisas i tillämpliga fall till andra internationella konventioner på området.

Detta gäller dock inte om parterna frivilligt har avtalat om vilken lag som ska vara tillämplig.

Under alla förhållanden är det möjligt att avstå från att tillämpa en lag som anvisas enligt en internationell konvention eller ett avtal mellan parterna, om denna anses oförenlig med grundläggande rättsprinciper (om den exempelvis strider mot polisiära bestämmelser eller säkerhetsbestämmelser).

Till börjanTill början

III.2. Utomobligatoriska förpliktelser (skadeståndsgrundande handlingar, obehörig vinst, handling utan uppdrag etc.)

I ovannämnda lag 218/1995 regleras tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser i följande fall: ensidigt löfte (lagen i det land där löftet avgavs), skuldinstrument (beträffande växlar och checkar gäller 1930 års Genèvekonvention, och för övriga skuldinstrument lagen i det land där instrumentet är utställt), frivillig representation (lagen i det land där representanten har sitt affärsställe eller där han i första hand utövar sina befogenheter), lagstadgade förpliktelser (lagen i det land där händelsen som gav upphov till förpliktelsen ägde rum), skadeståndsgrundande handlingar (lagen i det land där händelsen ägde rum; på den skadelidandes begäran tillämpas dock lagen i det land där den skadevållande handlingen vidtogs; om alla inblandade är medborgare i samma land, tillämpas det landets lag).

III.3. Personalstatut; aspekter av betydelse för en persons ställning i civilrättsligt hänseende (namn, hemvist, rättslig handlingsförmåga)

Personlig ställning och rättskapacitet samt personliga rättigheter och deras innehåll, inklusive rätten till ett namn, regleras av lagen i det land där den berörda personen är medborgare, med undantag för sådana rättigheter som grundar sig på familjeförhållanden. När det gäller de senare tillämpas hänvisningsbestämmelserna i lag 218 /1995 från fall till fall.

III.4. Fastställande av förhållandet mellan föräldrar och barn, inklusive adoption

När det gäller förhållandet mellan föräldrar och barn regleras barns ställning som äkta barn och barns medborgarskap av lagen i det land där föräldrarna eller den ena föräldern var medborgare när barnet föddes. Tillämplig lag för att fastställa faderskapet är barnets personalstatut vid födelsen.

Till börjanTill början

När det gäller adoption ska italiensk rätt tillämpas när en ansökan om adoption av en minderårig ges in till en italiensk domstol i syfte att ge barnet ställning som äkta barn.

Beträffande andra lagvalsregler innehåller artikel 38 i lag 218/1995 utförliga bestämmelser om de olika situationer som berörs.

III.5. Äktenskap, ogifta par, partnerskap, äktenskapsskillnad, hemskillnad, underhållsskyldighet

I äktenskapsförhållanden regleras de personliga förbindelserna mellan makarna av deras personalstatut, om den är gemensam för båda, och annars av lagen i det land där paret har vistats mest.

Den lag som gäller för makarnas personliga förbindelser är i princip även tillämplig på deras förmögenhetsförhållanden, men i det senare fallet finns möjlighet att avvika från regeln om tillämplig lag om makarna kommer överens om det och i de fall som anges särskilt i lag.

Italiensk rätt erkänner inga andra samlevnadsformer än äktenskap som en självständig institution.

Hemskillnad och äktenskapsskillnad regleras av lagen i det land där makarna är medborgare, om båda är medborgare i samma land. Om så inte är fallet gäller lagen i det land där paret huvudsakligen har varit bosatt. I det senare fallet gäller dock att italiensk rätt är tillämplig om den utländska lagen inte omfattar ovannämnda institut. Underhållsskyldighet regleras genom hänvisning till Haagkonventionen av den 2 oktober 1973.

III.6. Makars förmögenhetsförhållanden

I Italien gäller den allmänna principen att makars egendom är gemensam.

Makarna kan dock frångå denna huvudregel genom avtal.

III.7. Arv och testamente

Det är den lag som gällde för den avlidne vid dödstillfället som ska tillämpas i frågor om arv. En person kan genom testamente fastställa att frågor om arvet efter honom ska omfattas av lagen i det land där han är bosatt. Om arvlåtaren är italiensk medborgare, påverkar detta inte de rättigheter som tillkommer bröstarvingar som är bosatta i Italien.

Ett testamente anses giltigt om det erkänns av lagen i det land där testatorn har disponerat över sin egendom, eller i det land där testatorn vid den tidpunkt då testamentet upprättades eller vid dödstillfället var medborgare eller var bosatt eller vistades.

III.8. Sakrätt

Fast egendom, lösöre (det är i det här sammanhanget överflödigt att göra en detaljerad genomgång av bestämmelserna om immateriella tillgångar).

Äganderätt och annan sakrätt regleras av lagen i det land där egendomen i fråga befinner sig.

III.9. Insolvens

I italiensk lag anges inte uttryckligen vilket lands lag som ska tillämpas i lagvalssituationer rörande konkurs.

För enhetliga lagvalsregler mellan EU:s medlemsstater hänvisas till förordning (EG) 1346/2000.

« Tillämplig lag - Allmän information | Italien - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 15-03-2007

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket