Europeiska Kommissionen > ERN > Tillämplig lag > Gibraltar

Senaste uppdatering: 25-10-2006
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Tillämplig lag - Gibraltar

EJN logo

Sidan är inaktuell. Vi håller på att uppdatera informationen och kommer att flytta den till den europeiska juridikportalen.


 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

I. Rättskällor I.
I.1. Nationella bestämmelser I.1.
I.2. Multilaterala avtal I.2.
I.3. De viktigaste bilaterala avtalen I.3.
II. Genomförandet av lagvalsregler II.
II.1. Är domstolen skyldig att tillämpa lagvalsregler på eget initiativ? II.1.
II.2. Renvoi (återförvisning och vidareförvisning) II.2.
II.3. Byte av anknytningsmoment II.3.
II.4. Undantag vid tillämpningen av lagvalsreglerna II.4.
II.5. Innehållet i utländsk rätt II.5.
III. Lagvalsregler III.
III.1. Avtalsförpliktelser III.1.
III.2. Utomobligatoriska förpliktelser (skadeståndsgrundande handlingar, obehörig vinst, handling utan uppdrag etc.) III.2.
III.3. Personalstatut; aspekter av betydelse för en persons ställning i civilrättsligt hänseende (namn, hemvist, rättslig handlingsförmåga) III.3.
III.4. Fastställande av förhållandet mellan föräldrar och barn, inklusive adoption III.4.
III.5. Äktenskap, ogifta par, partnerskap, äktenskapsskillnad, hemskillnad, underhållsskyldighet III.5.
III.6. Makars förmögenhetsförhållanden III.6.
III.7. Arv och testamente III.7.
III.8. Fast egendom III.8.
III.9. Insolvens III.9.

 

I. Rättskällor

I.1. Nationella bestämmelser

Lagvalsreglerna i Gibraltar grundar sig såväl på skriven lag som på så kallad common law (rättspraxis). Fördelningen mellan dessa båda källor varierar mellan olika rättsområden. Till exempel lagvalsreglerna när det gäller avtalsrätt bygger idag främst på Contracts (Applicable Law) Ordinance. Det kan dock noteras att vissa av dessa lagar rör införlivande av internationella avtal (sådana avtal, om det inte är fråga om EU-lagstiftning med direkt effekt, kräver lagstiftning för att träda i kraft i Förenade kungariket och i förlängningen i Gibraltar). Till exempel införlivas 1980 års Romkonvention om tillämplig lag för avtalsförpliktelser genom Contracts (Applicable Law) Ordinance 1990.

I.2. Multilaterala avtal

1961 års Haagkonvention om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden, som sedan 1964 gäller även Gibraltar.

1980 års Romkonvention om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, som sedan 1994 även gäller Gibraltar.

Haagkonventionen av den 1 juli 1985 om tillämplig lag för och erkännande av truster (Law Applicable to Trusts and on their Recognition), som sedan 1989 även gäller Gibraltar.

I.3. De viktigaste bilaterala avtalen

Vad vi känner till är Storbritannien inte part i några bilaterala konventioner om lagvalsregler.

Det bör dock noteras att även om 1980 års Romkonvention och Haagkonventionerna tillåter en stat att tillämpa något annat lagvalssystem på ”interna” lagkonflikter – till exempel konflikter mellan lagstiftningen i England och Wales å ena sidan och lagstiftningen i Skottland å den andra – har Storbritannien valt att inte använda sig av denna möjlighet. Bestämmelserna i dessa konventioner är således tillämpliga såväl på konflikter mellan de olika enheterna i Storbritannien som vid internationella lagkonflikter.

Rygg

Till börjanTill början

II. Genomförandet av lagvalsregler

II.1. Är domstolen skyldig att tillämpa lagvalsregler på eget initiativ?

Den allmänna principen är att lagvalsregler endast ska tillämpas om åtminstone en av parterna har begärt det. Om ingen sådan framställan har gjorts, eller om det saknas tillfredsställande kännedom om innehållet i den främmande lagstiftningen, väljer domstolen i normala fall att tillämpa lagstiftningen i Gibraltar på den aktuella frågan. Denna regel är processrättslig till sin natur, och ligger därför utanför tillämpningsområdet för Romkonventionen och de andra relevanta konventionerna.

II.2. Renvoi (återförvisning och vidareförvisning)

Tillämpningen av renvoi (återförvisning och vidareförvisning) har varit föremål för en intensiv akademisk diskussion i England och Wales. Den ståndpunkt som blivit förhärskande i lagstiftning om lagval är att renvoi inte ska förekomma. Om Gibraltars tillämpliga lagvalsbestämmelse om skadeståndsskyldighet vid oaktsamhet hänvisar till fransk lagstiftning, kommer fransk inhemsk lag att tillämpas, även om en fransk domstol skulle ha tillämpat ett annat lands lagstiftning. Ett skäl mot renvoi i dessa sammanhang tycks vara att man sett en risk för att de komplexa regler som fastställs i lag skulle rubbas om renvoi tillämpades.

Renvoi tycks dock kunna tillämpas i frågor om arvsrätt till lös och fast egendom och eventuella överlåtelser av sådan egendom i allmänhet, om Gibraltars lagvalsregler hänvisar till lagen i det land där den avlidne hade hemvist eller där den fasta egendomen finns, och i familjemål (där det hänvisas till lagen i hemvistlandet). Den pragmatiska inställningen i sådana fall är att tillämpa samma lag som tillämpas av domstolen inom vars jurisdiktion egendomen finns, för att öka chanserna för att ett eventuellt domstolsavgörande i Gibraltar om egendomen i fråga ska kunna verkställas. Det bör dock noteras att det i många fall blir dyrt att styrka innehållet i utländska lagvalsregler, varför parterna ofta väljer att avstå från att yrka tillämpning av sådana regler (se 2.2 ovan).

Rygg

Till börjanTill början

II.3. Byte av anknytningsmoment

Denna fråga har lösts så att varje lagvalsregel specificerar den relevanta tidpunkt vid vilken anknytningsmomentet identifieras. När det till exempel gäller överlåtelse av lös egendom gäller den lag som är tillämplig på den plats där den lösa egendomen befann sig när en rättshandling hävdas ha påverkat rätten till egendomen.

II.4. Undantag vid tillämpningen av lagvalsreglerna

Domstolar i Gibraltar kan vägra att tillämpa utländska rättsregler som strider mot grunderna för rättsordningen i Gibraltar. Tröskeln är dock mycket hög. Det rör sig exempelvis om situationer då tillämpning av utländsk rätt skulle leda till resultat som är fullständigt främmande för rättskipningen vid engelska domstolar (wholly alien to fundamental requirements of justice as administered by an English court). Rättsordningen i Gibraltar påverkas av Gibraltar Constitution Order 1969, som utarbetats på liknande villkor som Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Lagstiftning som strider mot de mänskliga rättigheterna är ett välkänt exempel på regler som domstolarna kan vägra att tillämpa.

Dessutom föreskrivs i artikel 7.2 i 1980 års Romkonvention att bindande forumregler, som är bindande oavsett vilken lag som i övrigt skall tillämpas på avtalet, får tillämpas. Sådana bestämmelser är dock ovanliga i gällande rätt i Gibraltar. Befintliga regler av denna typ står i allmänhet att finna i konsument- och arbetsrätten eller i lagstiftning som kompletterar en internationell konvention.

Rygg

Till börjanTill början

Det bör noteras att Förenade kungariket har lagt in en reservation beträffande artikel 7.1 i Romkonventionen, vilket innebär att man inte kommer att tillämpa utländska tvingande regler som är tillämpliga oavsett vilken lag som annars skulle ha tillämpats på avtalet (en utländsk så kallad lois de police) enbart på grund av att det finns en nära anknytning till avtalet.

II.5. Innehållet i utländsk rätt

Innehållet i utländsk rätt ska bevisas som om det vore ett sakförhållande. Det är parterna som måste bevisa innehållet i utländsk rätt. Domstolarna får inte själva utreda innehållet i utländsk rätt. Om den bevisning som parterna lagt fram är motstridig, kan domstolen göra en bedömning av experternas trovärdighet och har rätt att se över den viktigaste bevisningen (utländsk lag och rättspraxis), särskilt om den är utformad på engelska och använder begrepp som är bekanta för en domstol i Gibraltar.

Innehållet i utländsk rätt styrks i normala fall genom sakkunnigbevisning. Det räcker inte att lägga fram texten till en lag, ett rättsfall eller ett verk ur rättsdoktrinen. Sakkunnigutlåtanden om innehållet i utländsk rätt kan lämnas av den som är lämpad med hänsyn till kunskaper och erfarenhet (suitably qualified to do so on account of his knowledge or experience), oberoende av om han är behörig att arbeta som praktiserande jurist inom den relevanta jurisdiktionen. Det är trots det vanligt att sakkunniga är verksamma antingen inom universitetsvärlden eller som praktiserande jurister inom den aktuella jurisdiktionen. Om innehållet i utländsk rätt har fastställts i ett tidigare rättsfall i Gibraltar eller England, kan det prejudikatet anföras som bevisning om innehållet i utländsk rätt, varvid innehållet i utländsk rätt presumeras vara detsamma som fastställts i det tidigare rättsfallet, om inte annat styrks.

Rygg

Till börjanTill början

Bevisbördan ligger hos den part som åberopar sig på utländsk rätt. Om innehållet i utländsk rätt inte kan styrkas på ett tillfredsställande sätt, ska i princip lagen i Gibraltar tillämpas. I fall där det inte finns några skäl att anta att utländsk rätt liknar Gibraltars rätt överhuvud taget (till exempel när det gäller skattelagstiftning i en annan europeisk jurisdiktion), kan talan avvisas.

III. Lagvalsregler

III.1. Avtalsförpliktelser

Som en följd av Contracts (Applicable Law) Ordinance är 1980 års Romkonvention tillämplig i alla mål som rör avtalsförpliktelser och involverar lagval. Lagvalsreglerna i Romkonventionen är tillämpliga i fall som enligt inhemsk rätt i Gibraltar inte skulle anses vara av avtalsrättslig natur (till exempel där avtalet inte föreskriver något vederlag (consideration), exempelvis gåvoavtal). Det kan också antas att konventionen är tillämplig i vissa situationer som i gällande rätt i Gibraltar skulle behandlas enligt reglerna om utomobligatoriskt skadestånd (tort) – till exempel när en bank påtar sig ansvaret gentemot tredje man efter att ha tillhandahållit vårdslös rådgivning beträffande en kunds kreditvärdighet. När det gäller gränsdragningen mellan avtal och obehörig vinst har Förenade kungariket lagt in en reservation beträffande artikel 10.1 e i konventionen. Gällande rätt i Gibraltar överensstämmer sannolikt ändå med sakinnehållet i artikel 10.1 e: den lag som skulle ha varit tillämplig på det ogiltiga avtalet om det varit giltigt kan sannolikt tillämpas på frågan om obehörig vinst.

Rygg

Till börjanTill början

Det bör noteras att, som fallet är med alla lagvalsregler, procedurfrågor avgörs av lex fori (det vill säga lagen i det land där den behöriga domstolen finns). Därför regleras ersättningsbeloppets storlek (men inte skadebeskrivningen – head of damage) och bevismedel av domstolslandets lag. Tidsfrister hör till materiell rätt och fastställs således, när det är fråga om avtalsförpliktelser, av tillämplig lag enligt konventionen. De viktigaste materiella reglerna är följande:

I fall där parterna har gjort ett uttryckligt lagval, eller ett åtminstone ett val som kan fastställas med rimlig säkerhet, är det den valda lagen som ska tillämpas. Ett val av lag torde anses bevisat om det relevanta avtalet har utarbetats i en form som brukar regleras av en viss lagstiftning (till exempel sjöförsäkringsföretaget Lloyd’s försäkringspolicy), eller om det framgår av tidigare kontakter mellan parterna. Om det finns en överenskommelse om vilken domstol som ska vara behörig, är detta ofta tillräckligt för att dra slutsatsen att det var lagen i det land där den domstolen finns som avsågs; dock inte alltid. Om det finns ett skiljedomsavtal, och om kriterierna för val av skiljedomare är uttryckligen angivna, blir det lättare att fastställa vilken lag som ska tillämpas, men om skiljedomarna anges genom hänvisning till ett internationellt organ, är det mycket mer osäkert om valet av tillämplig lag har fastställts med rimlig säkerhet.

Valfriheten är kringskuren i flera avseenden. När det gäller konsument- och anställningsavtal, kan ett val av tillämplig lag inte beröva konsumenten eller den anställde skyddet av tvingande regler enligt den lag som, om det inte hade funnits något uttryckligt lagval, skulle ha varit tillämplig i det relevanta fallet. För det andra, om alla element i en situation är knutna till ett enda land, kan ett val av en annan tillämplig lag inte frånta tvingande regler i det landet sin verkan. Det bör noteras att Förenade kungariket har lagt en reservation beträffande artikel 7.1: Domstolar i Gibraltar kommer inte att ge verkan åt ett annat lands tvingande regler enbart på grund av att avtalet är nära knutet till det andra landet. Domstolar i Gibraltar kommer dock att tillämpa tvingande engelska regler (det vill säga regler som ska tillämpas oberoende av vilken lag som gäller för avtalet). För det tredje, i fall där den valda lagen strider mot grunderna för rättsordningen i Gibraltar, kommer den bestämmelse som står i strid med detta intresse inte att tillämpas. Det kan också noteras att där det råder oenighet om giltigheten av ett lagval – till exempel vid anklagelser om otillbörlig påtryckning – avgörs frågan om huruvida lagvalet är giltigt av den förmodade tillämpliga lagen (det vill säga den lag som skulle ha varit tillämplig på avtalet om lagvalet varit giltigt), om inte detta skulle framstå som ”orimligt” (i vilket fall det blir möjligt att tillämpa lagen i det land där den part som gör gällande att han inte gått med på lagvalet har sin vanliga vistelseort).

Rygg

Till börjanTill början

I fall där det inte gjorts något uttryckligt lagval, eller åtminstone inte ett som kan styrkas med tillräcklig säkerhet, används i de flesta avtal ett test i två steg. I det första steget gäller en presumtion om att tillämplig lag ska vara lagen i det land där den som står för en prestation (characteristic performer) har sin vanliga vistelseort. Det är inte alltid lätt att identifiera vem som är characteristic performer, men vanligtvis rör det sig om den part som inte ska betala för en vara eller en tjänst (det kan alltså vara fråga om säljaren av en vara, långivaren i en banktransaktion eller borgensmannen i ett borgensavtal). Denna presumtion kan motbevisas till förmån för ett land med vilket avtalet har en närmare anknytning, men endast om omständigheterna tydligt visat att det finns anknytningsmoment som berättigar att man bortser från presumtionen. I fall som rör konsument- och anställningsavtal är det lagen i det land där konsumenten har sin vanliga vistelseort, respektive i det land där den anställde har sin vanliga arbetsplats, som ska tillämpas.

III.2. Utomobligatoriska förpliktelser (skadeståndsgrundande handlingar, obehörig vinst, handling utan uppdrag etc.)

Den materiella bestämmelsen är utformad i två steg. I det första steget anges en allmän bestämmelse: tillämplig lag är lagen i det land där den skadeståndsgrundande handlingen äger rum. Om alla led i den skadeståndsgrundande handlingen äger rum på ett och samma ställe är lösningen enkel. Om de olika leden i en sådan handling äger rum i olika länder, fastställs tillämplig lag enligt huvudregeln på följande sätt:

Rygg

Till börjanTill början

  • Vid personskada (som inkluderar sjukdom och psykiska men) och dödsfall: lagen i det land där den som utsattes för den skadeståndsgrundande handlingen befann sig när skadan uppstod.
  • Vid sakskada: lagen i det land där egendomen fanns när den skadades.
  • I alla andra fall: lagen i det land där det eller de viktigaste elementen i dessa händelser inträffade. (Denna bedömning involverar de olika element som konstituerar den påstådda kränkningen, till exempel själva handlingen/underlåtenheten och den lidna skadan; detta innebär i de flesta fall att det är lagen i det land där de direkta effekterna av skadan uppträder som ska tillämpas).

I det andra steget finns en möjlighet att avvisa den lag som identifierades i det första steget. I detta andra steg ska domstolen identifiera de faktorer som knyter den skadeståndsgrundande handlingen till det land vars lagstiftning identifierades i det första steget, men även de eventuella faktorer som knyter handlingen till ett annat land. Dessa kan inbegripa faktorer som rör parterna (till exempel att deras närvaro inom jurisdiktionen var tillfällig eller slumpartad, eventuella avtal mellan parterna, att de delar bostad), någon av de händelser som utgör den skadeståndsgrundande handlingen i fråga eller omständigheter kring eller följder av dessa händelser (till exempel var offret för den skadeståndsgrundande handlingen är bosatt). Domstolen måste därefter bedöma betydelsen av var och en av dessa faktorer. Slutligen kan domstolen endast avvisa den lag som utpekades i det första steget om det vore avsevärt lämpligare att tillämpa den andra lagen. Det krävs då att faktorerna tydligt talar för det andra alternativet. Det anses att detta undantag förmodligen kommer till användning mindre ofta när det första steget i fastställandet av tillämplig lag grundar sig på punkt (c) ovan.

Rygg

Till börjanTill början

I fall av förtal gäller regeln om double actionability: talan beträffande en skadeståndsgrundande handling (tort) kan väckas i Gibraltar endast om det är möjligt att väcka talan enligt lagen i det land där handlingen (vanligtvis en publicering) ägde rum och det, om handlingen hade ägt rum i Gibraltar, hade varit möjligt att väcka en civilrättslig talan enligt gälllande rätt i Gibraltar. Det finns emellertid ett undantag: om ett annat land har en klarare koppling till händelsen och parterna, ska lagen i det landet tillämpas i stället. Det bör noteras att det är osäkert vad som verkligen gäller på detta område.

När det gäller obehörig vinst ger engelsk lag oklara besked. Huvudregeln anses vara att det är lagen på den plats där den obehöriga vinsten har genererats som ska tillämpas. Det finns dock utrymme för undantag från denna regel, särskilt i sådana fall där det finns tidigare förbindelser mellan parterna (till exempel ett ogiltigt avtal).

Även om engelsk common law inte föreskriver någon allmän rättsgrund motsvarande negotiorum gestio (tjänst utan uppdrag), förefaller det som om de lagvalsregler som är tillämpliga i fråga om obehörig vinst är tillämpliga också när det gäller negotiorum gestio. Det bör noteras att fall rörande agenturförhållanden, i den utsträckning de väcker avtalsrättsliga frågor, regleras av 1980 års Romkonvention.

Tillämplig lag när det gäller förvaltningen av truster är den lag som har valts av trustens instiftare, eller, om något sådant val inte har gjorts, den lag som trusten har närmast anknytning till. Denna lag reglerar trustens giltighet, uppbyggnad och verkningar samt dess förvaltning. Så kallade constructive trusts (en form av tvångsförvaltning) regleras, om syftet är att säkra betalning, av bestämmelserna om obehörig vinst (se föregående punkt).

Rygg

Till börjanTill början

Liksom i andra lagvalssituationer kommer en utländsk lag som strider mot grunderna för rättsordningen i Gibraltar inte att tillämpas.

Det bör noteras att Förenade kungariket har gått med på att delta i förhandlingarna om en rådsförordning om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (kallad ”Rom II”). De materiella bestämmelserna på området kommer därför sannolikt att ändras när den förordningen träder i kraft.

III.3. Personalstatut; aspekter av betydelse för en persons ställning i civilrättsligt hänseende (namn, hemvist, rättslig handlingsförmåga)

När ett barn föds får det samma hemvist (ursprunglig hemvist) som fadern hade vid barnets födelse, om barnet är fött inom äktenskapet. Om barnet är utomäktenskapligt, eller om fadern är död vid födelsetillfället, får barnet samma hemvist som modern. Denna regel fortsätter att gälla till dess att barnet fyller 16 år (det vill säga att barnets hemvist följer faderns eller moderns hemvist).

Personer över 16 år fortsätter att ha sin ursprungliga hemvist, så länge de inte väljer att byta. För att kunna få en ny hemvist (vald hemvist), måste de vara faktiskt bosatta inom den berörda jurisdiktionen och ha för avsikt att fortsätta vara bosatta där till vidare eller permanent. Om någon av dessa förutsättningar upphör att vara för handen, gäller inte länge den valda hemvisten och den ursprungliga hemvisten träder in på nytt.

En makas hemvist bestäms inte längre med hänsyn till makens hemvist, utan fastställs självständigt.

 

Rygg

Till börjanTill början

Rättslig handlingsförmåga (förmåga att själv ingå avtal, upprätta ett testamente, ingå äktenskap m.m.) regleras av särskilda regler på de aktuella områdena, och tas upp i relevanta avsnitt.

III.4. Fastställande av förhållandet mellan föräldrar och barn, inklusive adoption

Föräldrars ansvar för underåriga barn (under 18 år) regleras av gällande rätt i Gibraltar i de fall domstolar i Gibraltar är behöriga, även om barnet är bosatt utomlands och är utländsk medborgare. Enligt EG-förordning 1347/2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar för makars gemensamma barn är en domstol i Gibraltar endast behörig om barnet har hemvist i Gibraltar och åtminstone en av makarna har föräldraansvar för barnet och domstolens behörighet har godtagits av makarna.

Ett barn anses vara legitimt om det är fött inom ett lagligt äktenskap, oavsett var, eller om barnet var legitimt enligt lagen i det eller de länder där föräldrarna hade hemvist vid tidpunkten för barnets födelse.

En domstol tillämpar gällande rätt i Gibraltar för att utse en förmyndare för ett barn i alla fall där den är behörig (vilket den är om den sökande är brittisk medborgare eller har stadigvarande hemvist eller vanligen vistas i Gibraltar).

En domstol tillämpar gällande rätt i Gibraltar i adoptionsmål i alla fall där den är behörig (vilket den är om den sökande har hemvist i Gibraltar när målet ska prövas, men domstolen tar också att hänsyn till sannolikheten för att ett domstolsavgörande i Gibraltar kommer att erkännas utomlands, när detta är relevant för utövandet av dess behörighet). Verkan av ett sådant domstolsavgörande är att allt ansvar överförs från de biologiska till de adopterande föräldrarna.

Rygg

Till börjanTill början

III.5. Äktenskap, ogifta par, partnerskap, äktenskapsskillnad, hemskillnad, underhållsskyldighet

Frågan om ett äktenskaps formella giltighet regleras av lagen på den plats där äktenskapet ingicks. Denna lag reglerar huruvida giftermålsceremonin och dess olika moment är giltiga, det vill säga om några särskilda formuleringar måste användas, om ceremonin måste äga rum i en särskild byggnad, om föräldrarnas medgivande krävs och om ett äktenskap kan ingås via ombud.

En persons behörighet att ingå äktenskap bestäms av dennes hemvist vid tidpunkten omedelbart före äktenskapets ingående. Denna lag reglerar frågor rörande parternas samtycke, ålderskrav och vilka personer inom familjen, i utvidgad bemärkelse, som inte får gifta sig. När det gäller den särskilda frågan om ålder gäller att inget äktenskap är giltigt om någon av parterna var under 16 år vid giftermålstillfället, om de har hemvist i Gibraltar.

Enligt rådets förordning 1347/2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar för makars gemensamma barn begränsas Gibraltardomstolars behörighet att döma i mål om äktenskapsskillnad till situationer där ett av följande krav är uppfyllt: båda makarna har hemvist i Gibraltar, båda makarna hade tidigare hemvist i Gibraltar och en av dem har det fortfarande, svaranden har hemvist i Gibraltar, sökanden har hemvist i Gibraltar och har varit bosatt där i minst ett år innan ansökan gjordes (eller sex månader om sökanden är medborgare i en medlemsstat). Om inget av dessa krav är uppfyllda och ingen annan medlemsstats domstolar är behöriga, föreskriver inhemsk rätt att domstolar i Gibraltar ska vara behöriga om åtminstone en av parterna hade hemvist i Gibraltar när skilsmässoförfarandet inleddes. En behörig domstol i Gibraltar tillämpar gällande lag i Gibraltar på skilsmässoförfarandet. I mål om annullering (återgång) av äktenskap kommer de lagar som angivits ovan (lagen på platsen för äktenskapets ingående eller lagen i hemvistlandet) att vara tillämpliga beroende på vilken grund som åberopas för annullering. En utländsk skilsmässa erkänns om en av parterna var varaktigt bosatt, hade hemvist eller var medborgare i det berörda landet när målet om äktenskapsskillnad prövades där.

Rygg

Till börjanTill början

När det gäller underhållsskyldighet är Storbritannien (dvs. Gibraltar) bundet av rådets förordning 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. En domstol i Gibraltar är behörig om den är behörig beträffande skilsmässan eller, om skilsmässa erhölls i ett utländsk förfarande, om en av parterna hade hemvist i Gibraltar vid tidpunkten för den utländska skilsmässan eller hade haft sin vanliga vistelseort i Gibraltar i minst ett år före detta datum, eller om en av parterna har anspråk beträffande en tidigare gemensam bostad i Gibraltar. I sådana fall ska gällande rätt i Gibraltar tillämpas.

Som påpekats ovan kan återförvisning (renvoi) komma i fråga i alla dessa fall.

III.6. Makars förmögenhetsförhållanden

I avsaknad av ett avtal eller äktenskapsförord, avgörs makars giftorätt i varandras rörliga egendom (förvärvad före eller under äktenskapet) av lagen i det land där makarna hade hemvist vid tidpunkten för äktenskapets ingående. Om mannen och hustrun vid denna tidpunkt hade hemvist i samma land, är det det landets lag som ska tillämpas. Om så inte är fallet, tillämpas lagen i det land som makarna och äktenskapet har närmast anknytning till. Makarnas avsikter vid äktenskapets ingående är endast av betydelse om de åberopar ett så kallat tyst lagval. Samma regel gäller sannolikt beträffande fast egendom, även om det finns åtminstone ett rättsfall där domstolen tycks förespråka lagen på den plats där fastigheten är belägen.

Om det finns ett äktenskapsavtal eller äktenskapsförord, är det lagen i det land där avtalet ingicks som ska tillämpas, om det inte finns några andra indikationer på vilken lag som är tillämplig.

Rygg

Till börjanTill början

III.7. Arv och testamente

Om det i en arvssituation inte finns något testamente (så kallat intestatarv) är det, i fråga om kvarlåtenskap i form av lös egendom, lagen i det land där arvlåtaren hade hemvist vid tidpunkten för frånfället som ska tillämpas; i fråga om fast egendom är det lagen i det land där egendomen är belägen som ska tillämpas.

I fall där det är aktuellt med ett testamente, bestäms testatorns behörighet att upprätta ett sådant av lagen i det land där testatorn var bosatt den dag testamentet upprättades. En testamentstagare är behörig att ta emot lös egendom om sådan behörighet följer enligt antingen lagen i det land där han själv har hemvist eller lagen i det land där testatorn har hemvist.

Enligt Wills Ordinance är ett testamente formellt giltigt (uppfyller kraven beträffande antal vittnen m.m.) om det upprättats i enlighet med någon av följande lagar: lagen i det land där testamentet verkställs (det vill säga vanligtvis där det undertecknas och bevittnas); lagen i det land där testatorn hade sin hemvist eller varaktiga vistelseort eller var medborgare vid tidpunkten för verkställigheten; lagen i det land där testatorn hade hemvist eller varaktiga vistelseort eller var medborgare vid tidpunkten för sitt frånfälle. Ett testamente är också formellt giltigt för överlåtelse av fast egendom om det överensstämmer med lagen i det land där egendomen är belägen.

Ett testamente avseende lös egendom är materiellt giltigt (uppfyller kraven beträffande belopp som kan testamenteras bort m.m.) om det överensstämmer med lagen i det land där testatorn hade hemvist vid tidpunkten för sitt frånfälle; ett testamente avseende fast egendom är materiellt giltigt om det överensstämmer med lagen i det land där egendomen är belägen.

Rygg

Till börjanTill början

Ett testamente ska tolkas enligt den lag som testatorn har avsett, vilket antas vara lagen i det land där testatorn hade hemvist vid den tidpunkt då testamentet upprättades.

Giltigheten av ett påstått återkallande av ett testamente avgörs av lagen i det land där testatorn hade hemvist vid tidpunkten för det påstådda återkallandet. Om det görs gällande att återkallelse har skett genom ett nytt testamente (till skillnad exempelvis från en situation där testamentet rivs sönder), avgörs frågan om huruvida detta nya testamente innebär att det tidigare testamentet återkallas av den lag är tillämplig på frågan om behörighet och formell giltighet i samband med det nya testamentet. Om det är oklart huruvida ett nytt testamente innebär en återkallelse av det gamla, avgörs tolkningsfrågan av den lag som testatorn har avsett, vilket antas vara lagen i det land där testatorn hade hemvist vid den tidpunkt då det nya testamentet upprättades.

III.8. Fast egendom

Egendom kan vara lös eller fast. Frågan om viss egendom är att betrakta som lös eller fast avgörs enligt lagen i det land där egendomen finns.

När det gäller fast egendom, är det lagen i det land där egendomen är belägen som ska tillämpas. Renvoi (åter-/vidareförvisning) är inte utesluten.

När det gäller materiell lös egendom, är tillämplig lag lagen i det land där egendomen fanns vid tidpunkten för den händelse som ska ha givit rätt till egendomen. Renvoi (åter-/vidareförvisning) är inte utesluten.

När det gäller immateriell egendom, ska 1980 års Romkonvention tillämpas i sådana fall där rättigheten i fråga grundar sig på avtal (såsom oftast är fallet i fråga om skulder). Därför är det lagen i det land där överlåtelsehandlingen undertecknades som avgör om en överlåtelse är giltig, och lagen i det land där lånehandlingen e.dyl. upprättades som avgör huruvida skulden kan överlåtas. Denna syn på frågan avspeglas även i common law, i de fall där den immateriella egendomen inte har skapats frivilligt.

III.9. Insolvens

Förenade kungariket deltar i rådets förordning 1346/2000 om insolvensförfaranden, där det finns relevanta bestämmelser om förfaranden som innebär att gäldenären helt eller delvis berövas rådigheten över sina tillgångar och att en förvaltare utses när gäldenärens huvudsakliga intressen finns i en EU-medlemsstat (utom Danmark). Om domstolarna i Gibraltar är behöriga (vilket är fallet om gäldenärens huvudsakliga intressen finns i Gibraltar, det vill säga i princip om företagets säte finns där), kommer gällande lag i Gibraltar att tillämpas.

I fall som faller utanför tillämpningsområdet för förordning 1346/2000, kommer gällande lag i Gibraltar att tillämpas om domstolarna i Gibraltar är behöriga (vilket är fallet om företaget är registrerat i Gibraltar, eller om det finns personer i Gibraltar som skulle gynnas av likvidationen och det inte finns några vägande skäl för att avstå från behörighet).

Ytterligare information

  • Gällande rätt i Gibraltar English

  • Aktuella domar från High Court och Court of Appeal i England English

  • BAILII-databasen över aktuella engelska domar English

  • 1980 års Romkonvention samt förklarande rapport English

  • Haagkonferensen för internationell privaträtt English - français

« Tillämplig lag - Allmän information | Förenade kungariket - Allmän information »

Rygg

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 25-10-2006

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket