Europeiska Kommissionen > ERN > Tillämplig lag > Finland

Senaste uppdatering: 23-10-2006
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Tillämplig lag - Finland

EJN logo

Sidan är inaktuell. Vi håller på att uppdatera informationen och kommer att flytta den till den europeiska juridikportalen.


 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

I. Rättskällor I.
I.1. Nationella regler I.1.
I.2. Multilaterala konventioner I.2.
I.3. Bilaterala konventioner I.3.
II. Tillämpning av lagvalsreglerna II.
II.1. Tillämpning av lagvalsreglerna ex officio II.1.
II.2. Renvoi II.2.
II.3. Ändring i anknytning II.3.
II.4. Ordre public och internationellt tvingande regler II.4.
II.5. Utredning om innehållet i utländsk rätt II.5.
III. Lagvalsregler III.
III.1. Avtalsförpliktelser och rättshandlingar III.1.
III.2. Utomobligatoriska förpliktelser III.2.
III.3. Personalstatut III.3.
III.4. Fastställande av förälder-barnförhållande, inkl. adoption III.4.
III.5. Äktenskap, samboförhållande, annat parförhållande, äktenskapsskillnad, hemskillnad, underhållsskyldighet III.5.
III.6. Makars förmögenhetsförhållanden III.6.
III.7. Testamenten och arv III.7.
III.8. Fast egendom III.8.
III.9. Insolvens III.9.

 

I. Rättskällor

I.1. Nationella regler

Både lagstiftningen och rättspraxis utgör källor för gällande lagvalsregler.

I.2. Multilaterala konventioner

  • Europeiska konventionen om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn
  • Konventionen om tillämplig lag vid lösöreköp av internationell karaktär
  • Konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser
  • Konventionen mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap
  • Konventionen mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige om arv, testamente och boutredning
  • Konventionen mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige angående konkurs
  • Konventionen om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn
  • Konventionen angående avtal om internationella köp av varor
  • Konventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner
  • Konventionen om lösning av lagkonflikter
  • Konventionen om tillämplig lag rörande produktansvar

Dessutom finns det bestämmelser som påverkar lagvalet i flera transportavtal, såsom konventionen om fraktavtal vid internationell godsbefordran på väg (CMR) och konventionen om internationell järnvägstrafik (COTIF).

Ytterligare upplysningar: http://www.finlex.fi/sv/

Till börjanTill början

I.3. Bilaterala konventioner

  • Överenskommelsen mellan Republiken Finland och Folkrepubliken Polen om rättsskydd och rättshjälp i mål och ärenden av civil- och familjerättslig natur samt i brottmål
  • Överenskommelsen mellan Republiken Finland och Sovjetunionen om rättsskydd och rättshjälp i mål och ärenden av civil- och familjerättslig natur samt i brottmål

Ytterligare upplysningar: http://www.finlex.fi/sv/

II. Tillämpning av lagvalsreglerna

II.1. Tillämpning av lagvalsreglerna ex officio

I den finska lagstiftningen finns inga bestämmelser om domarnas skyldighet att på eget initiativ tillämpa en främmande stats lag. Enligt rättslitteraturen kan domstolarna, åtminstone i sådana fall där förlikning är tillåten, tillämpa sin egen lag, om inte parterna har åberopat en främmande stats lag.

I ärenden där förlikning inte är tillåten skall domstolarna i allmänhet på eget initiativ tillämpa lagvalsreglerna.

II.2. Renvoi

Allmänt sett är inställningen till renvoi-principen i internationell rätt i Finland negativ. I vissa lagar har ett uttryckligt förbud mot renvoi skrivits in.

Utgångspunkten är den att renvoi är tillåtet endast med stöd av en uttrycklig lagbestämmelse. En sådan bestämmelse finns i 108.2 § i äktenskapslagen. Enligt den bestäms rätten att ingå äktenskap inför finsk myndighet i vissa fall enligt lagen i den stat som skall tillämpas vid prövning av hinder mot äktenskap i den stat där någondera av de förlovade är medborgare eller bosatt.

Till börjanTill början

II.3. Ändring i anknytning

En ändrad anknytning påverkar inte förvärvade rättigheter. Uttryckliga bestämmelser finns om vissa fall av ändrad anknytning. T.ex. enligt 129.2 § i äktenskapslagen kan den lag som skall tillämpas på makars förmögenhetsförhållanden under vissa förutsättningar bytas mot en annan om anknytningen ändras.

II.4. Ordre public och internationellt tvingande regler

Principen om ordre public, dvs. ovillkorlighetsprincipen, anses i Finland gälla såsom en allmän internationellt privaträttslig princip. Principen uttalas explicit i vissa internationella avtal som är bindande för Finland samt i vissa nationella lagar.

I vissa lagar, såsom äktenskapslagen och ärvdabalken, ingår särskilda föreskrifter om internationellt tvingande bestämmelser.

II.5. Utredning om innehållet i utländsk rätt

Om domstolen inte känner till vad som föreskrivs i en utländsk lag, skall den enligt 17 kap. 3 § i rättegångsbalken uppmana parterna att ge upplysning om den. Om i vissa fall särskilt föreskrivs att domstolen skall anskaffa upplysning om innehållet i en utländsk lag som skall tillämpas i ett ärende, skall detta iakttas. Om utländsk lag bör tillämpas i något ärende, men upplysning om dess innehåll inte fås, skall enligt 17 kap. 3 § i rättegångsbalken finsk lag tillämpas.

I lagen angående vissa familjerättsliga förhållanden av internationell natur har skrivits in en särskild bestämmelse om utredning av innehållet i utländsk lag. Lagens 56 § utgår från att domstolen är skyldig att begära upplysning om innehållet i utländsk lag. Kan upplysning om innehållet inte fås, tillämpas finsk lag.

Till börjanTill början

Finland är bundet av den europeiska konventionen angående upplysningar om utländsk rätt . Enligt artikel 1.1 åtar sig de fördragsslutande parterna att enligt bestämmelserna i konventionen förse varandra med upplysningar om sin lagstiftning och sitt förfarande på civil- och handelsrättens område samt om sitt rättssystem.

Innehållet i utländsk lagstiftning kan utredas muntligen eller skriftligen i samband med rättegången.

III. Lagvalsregler

III.1. Avtalsförpliktelser och rättshandlingar

Konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Romkonventionen) trädde för Finlands vidkommande i kraft den 1 april 1999. Konventionen tillämpas i princip på alla avtalsförpliktelser i de fall då ett val skall göras mellan lagarna i olika länder. Den allmänna principen är att avtalsparterna kan komma överens om vilken lag som skall tillämpas på ett avtal. I vissa fall, t.ex. när det gäller konsument- och anställningsavtal, är lagvalet dock av begränsad betydelse. Om inget lagval har gjorts skall avtalet vara underkastat lagen i det land som det har närmast anknytning till. I konventionen ingår presumtionsbestämmelser om vilka omständigheter som skall avgöra till vilket land avtalet har närmast anknytning.

När det gäller anställningsavtal kompletteras Romkonventionen av lagen om utstationerade arbetstagare, som bygger på gemenskapslagstiftningen. Lagen gäller arbetstagare som av ett företag utstationeras till Finland under en begränsad tid i samband med att företaget tillhandahåller tjänster över gränserna. I lagen räknas upp sådana frågor kring anställningsvillkor och arbetsförhållanden där bestämmelserna i den finska arbetslagstiftningen och allmänt bindande kollektivavtal tillämpas på den utstationerade arbetstagaren. Oberoende av vilken stats lag som i övrigt tillämpas på en arbetstagare som utstationeras till Finland, skall arbetsgivaren tillämpa de bestämmelser om t.ex. lön, semester och arbetstider som anges i lagen, om de är förmånligare för arbetstagaren än den lag som annars skulle tillämpas. Vissa bestämmelser i finsk lag om minimilön och minsta antal semesterdagar tillämpas dock inte om utstationeringen varar högst åtta dagar.

Till börjanTill början

I fråga om konsumentavtal kompletteras Romkonventionen av konsumentskyddslagen, som bygger på gemenskapslagstiftningen. I 4 kap. 5 § i lagen anges att en laghänvisning enligt vilken på ett avtal tillämpas lagen i en stat utanför EES inte kan åsidosätta sådana i en stat inom EES gällande bestämmelser om oskäliga avtalsvillkor som skall tillämpas då laghänvisning saknas, om konsumenten i dessa bestämmelser skyddas effektivare mot oskäliga avtalsvillkor än i den lag som enligt laghänvisningen skulle tillämpas på avtalet. En motsvarande bestämmelse som begränsar betydelsen av en laghänvisning gäller bestämmelserna om distansförsäljning i 6 kap. 6 §. I 10 kap. finns det dessutom särskilda lagvalsbestämmelser som gäller marknadsföring och köp av tidsandelsbostäder. Enligt 12 kap. 1 f § iakttas Romkonventionen i tillämpliga delar också då avtalsförpliktelser som avses i konsumentskyddslagen inte hör till tillämpningsområdet för konventionen.

På försäkringsavtal av internationell karaktär tillämpas lagen om tillämplig lag vid vissa försäkringsavtal av internationell karaktär. Genom lagen har bestämmelserna om tillämplig lag för EG:s försäkringsavtal verkställts.

På internationella köp av varor tillämpas konventionen angående avtal om internationella köp av varor (CISG). Konventionen gäller ingående av avtal om internationella köp, de rättigheter och skyldigheter för avtalsparterna som härrör från ett sådant avtal och påföljderna vid underlåtelse att fullgöra skyldigheterna.

I fråga om internationella köp av lösöre iakttas lagen om tillämplig lag vid lösöreköp av internationell karaktär. Lagen bygger på 1955 års Haagkonvention om tillämplig lag vid lösöreköp av internationell karaktär. Enligt 3 § i lagen får köparen och säljaren avtala att köpet skall vara underkastat ett visst lands lag. I sådana fall där inget avtal om vilken lag som skall tillämpas har ingåtts skall enligt 4 § i regel det lands lag tillämpas där köparen hade sitt hemvist när han tog emot beställningen. Om beställningen har tagits emot vid en affärsinrättning som tillhör säljaren, tillämpas lagen i det land där affärsinrättningen är belägen. I 6 § ingår en bestämmelse som ger uttryck för principen om ordre public.

Till börjanTill början

Lagvalsregler som gäller särskilda avtal finns bl.a. i växellagen, checklagen samt sjölagen.

Ytterligare upplysningar: http://www.finlex.fi/sv/

III.2. Utomobligatoriska förpliktelser

Finsk lagstiftning innehåller inga allmänna bestämmelser om vilka lagar som är tillämpliga på utomobligatoriska föråliktelser. Lagvalsreglerna är inte heller helt etablerade i sedvanerätten.

Särskilda bestämmelser om vissa frågor kring utomobligatoriska förpliktelser finns. Haagkonventionen av 1973 om tillämplig lag rörande produktansvar är bindande för Finland.

Lagvalet vid ersättningsansvar som inte grundar sig på avtal påverkas av 2 § 4 mom. i lagen om konkurrensbegränsningar. Det innehåller bestämmelser om tillämpning av lagen på konkurrensbegränsningar som inskränker ekonomisk konkurrens utanför Finland. Om inte något annat föreskrivs genom förordning av statsrådet tillämpas enligt 2 § 4 mom. lagen inte på konkurrensbegränsningar som inskränker ekonomisk konkurrens utanför Finland, till den del de inte avser en finländsk kundkrets. Genom förordning av statsrådet kan det föreskrivas att lagen skall tillämpas på konkurrensbegränsningar med verkningar utomlands, om detta har avtalats med en främmande stat eller om utrikeshandelns fördel kräver det. Enligt 2 § 5 mom. gäller bestämmelsen dock inte de åtgärder av konkurrensverket om vilka det bestäms särskilt i EG:s rättsakter.

Ytterligare upplysningar: http://www.finlex.fi/sv/

Till börjanTill början

III.3. Personalstatut

I Finland har alla människor rättskapacitet.

Om tillämplig lag i förmynderskapsärenden bestäms i lagen angående vissa familjerättsliga förhållanden av internationell natur. Vad i finsk lag är stadgat om omyndigförklaring och förmynderskap för omyndigförklarad skall enligt 32 § också tillämpas på finska medborgare som inte har hemvist i Finland. Om förmynderskap är anordnat i en främmande stat för en där bosatt finsk medborgare, för vilken förmyndare inte har förordnats enligt finsk lag, men som av i finsk lag upptagen anledning i den främmande staten har förklarats omyndig, skall förmynderskapet kvarstå, om inte rätten av särskilda skäl beslutar att personen i fråga skall stå under förmyndare enligt finsk lag.

Förmynderskap för minderårig: se punkt 3.4

Bonings- och hemortens inverkan på det familjerättsliga lagvalet, se punkt 3.5.

Bestämmelser om vilken lag som skall tillämpas vid förvärv av släktnamn ingår i 26 § i namnlagen. Om en person har hemvist i Finland när grunden för förvärvet av släktnamn uppkommer eller när anmälan om släktnamn görs, skall finsk lag i princip tillämpas på förvärvet av släktnamn. Om en person inte har hemvist i Finland förvärvas släktnamn enligt den lag angående släktnamn som skall tillämpas av behörig myndighet i den stat där personen i fråga har hemvist.

Ytterligare upplysningar: http://www.finlex.fi/sv/

III.4. Fastställande av förälder-barnförhållande, inkl. adoption

Lagen angående vissa familjerättsliga förhållanden av internationell natur gäller förhållandet förälder-barn. I 18 § i lagen föreskrivs att frågan om ett barn till en kvinna som är eller har varit gift är att anse som barn av hennes äktenskap skall bedömas enligt lagen i den stat där mannen var medborgare vid tiden för barnets födelse. Om mannen då var död, tillämpas lagen i den stat där han senast var medborgare. I 19 § föreskrivs att rättsförhållandet mellan föräldrar och deras barn i äktenskap bedöms enligt lagen i den stat där de är medborgare. Är föräldrarna eller den ena av dem och barnet medborgare i olika stater, tillämpas lagen i den stat där barnet är medborgare. Rättsförhållandet mellan ett barn utom äktenskap och dess mor skall enligt 20 § i lagen angående vissa familjerättsliga förhållanden av internationell natur bedömas enligt lagen i den stat där de är medborgare. Är modern och barnet medborgare i olika stater tillämpas lagen i den stat där barnet är medborgare.

Till börjanTill början

Lagen angående vissa familjerättsliga förhållanden av internationell natur gäller även förmynderskap för minderåriga. Enligt 28 § skall vad som i finsk lag är stadgat om förmynderskap för minderåriga finska medborgare tillämpas också om de inte har hemvist i Finland. Om förmynderskap för en minderårig, som inte har lagstadgad eller enligt finsk lag förordnad förmyndare, har anordnats enligt lagen i den främmande stat där han eller hon är stadigvarande bosatt, skall förmynderskapet kvarstå, om inte domstolen av särskilda skäl beslutar att förmynderskapet skall anordnas enligt finsk lag. Om en minderårig finsk medborgare som stadigvarande vistas i en främmande stat står under förmynderskap enligt finsk lag, men domstolen upplyses om att förmynderskap för honom även anordnats i den främmande staten enligt dess lag eller att vården av hans angelägenheter handhas av hans föräldrar eller någondera av dem under kontroll av myndigheten i den staten, skall domstolen ta ställning till om den minderåriga fortfarande bör stå under förmyndare enligt finsk lag.

Om en utlänning som är stadigvarande bosatt i Finland är minderårig enligt lagen i den stat där han är medborgare och om enligt samma lag en förmyndare skall förordnas för honom eller kontroll över förvaltningen av hans egendom anordnas, skall domstolen enligt 29 § höra sig för om förmynderskap eller kontroll kommer att anordnas enligt lagen i medborgarskapsstaten. Om svaret på förfrågan är att så inte kommer att ske eller om inget svar fås inom sex månader, anordnas förmynderskap för den minderårige enligt finsk lag. Tidpunkten då en minderårigs behov av förmyndare upphör bestäms med stöd av 30 § enligt lagen i den stat där den minderårige är medborgare.

Till börjanTill början

Också i konventionen mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige, innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap ingår bestämmelser om lagar som skall tillämpas på förmynderskapsärenden.

Bestämmelser om vårdnad om barn och umgängesrätt finns i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt. I 4 kap. 18 § föreskrivs att om barnet vid tidpunkten för födseln, äktenskapets ingående eller någon annan händelse som är avgörande för bestämmande av vårdnaden var bosatt i Finland, skall frågan om vårdnad avgöras enligt finsk lagstiftning. Om barnet inte var bosatt i Finland vid den tidpunkt som avses i 1 mom., skall enligt 2 mom. frågan om vårdnad avgöras enligt den lag som skall tillämpas av den behöriga myndigheten i det land där barnet var bosatt vid den nämnda tidpunkten. Vid tillämpning av 2 mom. kan en främmande stats lag lämnas obeaktad, om tillämpningen av den främmande statens lag skulle leda till ett resultat som uppenbart strider mot de grundläggande principerna i Finlands rättsordning eller som uppenbart är oförenligt med barnets bästa. Om innehållet i en främmande stats lag inte kan utredas utan oskäligt dröjsmål, bestäms vårdnaden enligt finsk lag. Bestämmelser om tillämplig lag ingår i 4 kap. 22 §. Då ärenden som gäller vårdnad om barn eller umgängesrätt avgörs och avtal fastställs, skall finsk lag tillämpas.

Adoptionslagen gäller också internationella adoptioner. Enligt 35 § bestäms förfarandet vid fastställandet av en adoption enligt finsk lag. Också förutsättningarna för adoption bestäms enligt finsk lag. Om den som skall adopteras är yngre än 18 år och det är uppenbart att han eller hon kommer att bosätta sig i en främmande stat, i vilken en adoption som fastställts i Finland inte är giltig, och att han eller hon åsamkas väsentlig olägenhet av ogiltigheten, skall adoptionen inte fastställas. Enligt 36 § kan i en främmande stat föräldrars samtycke till adoption ges även med iakttagande av den form och det förfarande som skall följas enligt lagen i denna stat. Saknas samtycke av föräldrarna till adoption till följd av att adoption inte reglerats i den stat där samtycket borde ges, kan adoptionen fastställas, om det är tydligt att detta motsvarar föräldrarnas vilja.

Till börjanTill början

Ytterligare upplysningar: http://www.finlex.fi/sv/

III.5. Äktenskap, samboförhållande, annat parförhållande, äktenskapsskillnad, hemskillnad, underhållsskyldighet

Enligt 108 § i äktenskapslagen bestäms en kvinnas och en mans rätt att ingå äktenskap inför en finsk myndighet enligt finsk lag. Om varken kvinnan eller mannen är finska medborgare och ingendera är bosatt i Finland, har de rätt att ingå äktenskap inför en finsk myndighet endast om äktenskapet är tillåtet enligt finsk lag. Dessutom krävs att vardera har rätt att ingå äktenskap enligt lagen i den stat där han eller hon är medborgare eller är bosatt eller lagen i den stat som i någondera av nämnda stater skall tillämpas vid prövning av hinder mot äktenskap. De förlovade är skyldiga att lägga fram en godtagbar utredning om sin rätt att ingå äktenskap enligt en främmande stats lag. Om det på grund av krigstillstånd eller därmed jämförbara instabila förhållanden inte är möjligt att få uppgifter om innehållet i lagstiftningen i den stat enligt vars lag de förlovades rätt att ingå äktenskap bestäms, får de förlovades rätt att ingå äktenskap prövas enligt finsk lag. Detta förutsätter att de förlovade begär det och att ett ingående av äktenskap här kan anses motiverat med beaktande av de förlovades anknytning till Finland.

Äktenskapslagen innehåller ingen definition av hemvist eller boningsort. Enligt beredningsarbetet för lagen har en person hemvist i den stat där han eller hon bor och har för avsikt att vara stadigvarande bosatt. Boningsorten kan i viss mån ändras lättare än hemvistet.

Till börjanTill början

Konventionen mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige, innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap innehåller också bestämmelser om ingående av äktenskap. Om en medborgare i något nordiskt land ansöker om hindersprövning hos en myndighet i någon annan av de fördragsslutande staterna, prövas hans eller hennes rätt att ingå äktenskap enligt lagen i den staten, om någon av de förlovade har sitt hemvist där. I annat fall sker prövningen enligt medborgarskapslandets lag. Medborgarskapslandets lag skall alltid tillämpas om sökanden kräver det. Om vid prövning av äktenskapshinder i en fördragsslutande stat inte enligt den statens lag krävs föräldrarnas eller förmyndarens samtycke till äktenskapet, skall beträffande den som har hemvist i en annan fördragsslutande stat iakttas vad den statens lag föreskriver om krav på sådant samtycke.

I överenskommelsen mellan Republiken Finland och Sovjetunionen om rättsskydd och rättshjälp i mål och ärenden av civil- och familjerättslig natur samt i brottmål ingår bestämmelser om ingående av äktenskap. Överenskommelsen gäller förhållandet mellan Finland och Ryssland och Finland och Ukraina. Behörigheten för medborgare i de fördragsslutande staterna att ingå äktenskap bedöms enligt lagstiftningen i den fördragsslutande stat inom vars område äktenskapet ingås, om någondera av dem som ämnar ingå äktenskap är medborgare i den fördragsslutande staten eller om någondera av dem har hemvist på denna fördragsslutande stats område.

I överenskommelsen mellan Finland och Polen om rättsskydd och rättshjälp i mål och ärenden av civil- och familjerättslig natur samt i brottmål ingår bestämmelser om ingående av äktenskap. Behörigheten för medborgare i de fördragsslutande staterna att ingå äktenskap bedöms enligt lagstiftningen i den fördragsslutande stat inom vars område äktenskapet ingås, om någondera av dem som ämnar ingå äktenskap är medborgare i den fördragsslutande staten eller om någondera av dem har hemvist på denna fördragsslutande stats territorium.

Till börjanTill början

Enligt 10 § i lagen om registrerat partnerskap får ett partnerskap registreras i Finland endast om åtminstone den ena parten i parförhållandet är finsk medborgare och är bosatt i Finland eller vardera parten i parförhållandet har varit bosatt i Finland under de två år som omedelbart föregår registreringen. Med finskt medborgarskap jämställs medborgarskap i en sådan främmande stat vars lagstiftning ger möjlighet att registrera partnerskap med i huvudsak samma rättsverkningar som föreskrivs i lagen. Om sådana stater meddelas genom förordning av statsrådet. Enligt 11 § bestäms rätten att registrera ett partnerskap inför en finsk myndighet enligt finsk lag. På upplösning av ett registrerat partnerskap tillämpas finsk lag.

Enligt 120 § i äktenskapslagen tillämpas finsk lag i ärenden som avser äktenskapsskillnad eller samlevnadens upphörande. I enlighet med konventionen mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige, innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap tillämpas finsk lag också i nordiska ärenden som gäller äktenskapsskillnad.

Makar kan inte dömas till hemskillnad enligt finsk lag. Har makar på vilkas förmögenhetsförhållanden finsk lag skall tillämpas dömts till hemskillnad i en främmande stat, kan enligt 136 § i äktenskapslagen avvittring av egendomen dock förrättas med anledning av hemskillnaden.

På äktenskapets personliga rättsverkningar tillämpas enligt 128 § i äktenskapslagen lagen i den stat där vardera maken har hemvist. Har makarna inte hemvist i samma stat, tillämpas lagen i den stat där vardera maken under äktenskapet senast hade hemvist, om den ena av makarna fortfarande har hemvist där. I andra fall tillämpas lagen i den stat till vilken makarna med beaktande av alla omständigheter som inverkar på saken har närmaste anknytning. I ett ärende som gäller rätten till underhåll tillämpas dock lagen i den stat där den som har rätt till underhåll har hemvist.

Till börjanTill början

Finland har inga lagar om ingående av ett samboförhållande, förhållandets förmögenhetsrättsliga verkningar eller upplösning av förhållandet.

Ytterligare upplysningar: http://www.finlex.fi/sv/

III.6. Makars förmögenhetsförhållanden

Makarna kan enligt 130.2 § i äktenskapslagen avtala om att lagen i den stat där den ena eller vardera maken har hemvist eller där en av makarna är medborgare vid ingående av avtalet skall tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden. Om den ena eller vardera maken under äktenskapet har tagit hemvist i någon annan stat, kan som tillämplig lag också förordnas lagen i den stat där vardera maken senast hade hemvist.

Har makarna inte avtalat om vilken lag som skall tillämpas är huvudregeln enligt 129.1 § att lagen i den stat där vardera maken tog hemvist efter att äktenskapet hade ingåtts tillämpas på deras förmögenhetsförhållanden. Har makarna senare tagit hemvist i en annan stat, tillämpas enligt 2 mom. lagen i den staten om makarna har varit bosatta där i minst fem år. Lagen i denna stat tillämpas dock så snart makarna tagit hemvist där, om makarna tidigare under sitt äktenskap har haft hemvist i den staten eller om vardera maken är medborgare där. Den lag som tillämpas på makars förmögenhetsförhållanden ändras enligt 129.3 § dock inte, om 1) makarna genom ett avtal har fastställt vilken lag som skall tillämpas på förmögenhetsförhållandena, eller 2) en make på grund av äktenskapets upplösning, hemskillnad eller ett anhängigt äktenskapsskillnadsärende har fått rätt att yrka på avvittring före den tidpunkt då lagen i den andra staten skulle bli tillämplig. Om makarna inte har tagit hemvist i samma stat, tillämpas enligt 129.4 § på makarnas förmögenhetsförhållanden lagen i den stat till vilken makarna med hänsyn till alla omständigheter som inverkar på saken har närmaste anknytning.

Till börjanTill början

Frågor som skall avgöras enligt den lag som tillämpas på makars förmögenhetsförhållanden är särskilt 1) skifte av makars egendom när äktenskapet har upplösts eller under äktenskapet, 2) makars och förlovades rättshandlingar som gäller förmögenhetsförhållanden dem emellan, 3) makes rätt att bestämma om egendom, samt 4) makes ansvar för makarnas skulder. Detta bestäms i 131.1 § i äktenskapslagen. Enligt 2 mom. påverkar byte av den lag som tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden inte giltigheten av en rättshandling som företagits före bytet.

Bestämmelser om makars förmögenhetsförhållanden ingår även i konventionen mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige, innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap.

Internationellt tvingande är enligt lag äktenskapslagens bestämmelser om jämkning av avvittring och begränsningar i förvaltningen av egendom samt ärvdabalkens bestämmelser om den efterlevande makens rätt att i sin besittning hålla den bostad som använts som makarnas gemensamma hem eller någon annan lämplig bostad och sedvanligt bohag i bostaden.

Ytterligare upplysningar: http://www.finlex.fi/sv/

III.7. Testamenten och arv

Enligt 26 kap. 5 § i ärvdabalken tillämpas på ärvandet i regel lagen i den stat där arvlåtaren hade hemvist vid sin död. Hade arvlåtaren tidigare haft hemvist i någon annan stat, skall lagen i den sista stat där arvlåtaren hade hemvist dock tillämpas endast, om arvlåtaren var medborgare i den staten vid sin död, eller om arvlåtaren hade varit bosatt i den staten i minst fem års tid omedelbart före sin död. Om dessa förutsättningar inte uppfylls och lagen i den sista stat där arvlåtaren hade hemvist sålunda inte tillämpas, skall lagen i den stat tillämpas vars medborgare arvlåtaren var vid sin död. Hade arvlåtaren emellertid med beaktande av alla omständigheter en väsentligt närmare anknytning till någon annan stat än den som han eller hon var medborgare i vid sin död, skall lagen i den staten tillämpas.

Till börjanTill början

Enligt 26 kap. 6 § i ärvdabalken kan arvlåtaren med vissa begränsningar förordna om vilken lag som skall tillämpas på ärvandet. För att vara giltigt skall förordnandet ges i den form som gäller för testamente. Vid prövning av om förordnandet har getts i riktig form skall iakttas vad som föreskrivs om formen för testamente. Arvlåtaren kan som tillämplig lag ange antingen lagen i den stat vars medborgare han eller hon är när förordnandet ges eller vid sin död, eller lagen i den stat där arvlåtaren har hemvist när förordnandet ges eller vid sin död eller där han eller hon tidigare har haft hemvist. Om arvlåtaren är gift när förordnandet ges, kan dessutom den stats lag som tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden anges som tillämplig lag.

I 26 kap. 7 § i ärvdabalken räknas upp de frågor som skall avgöras enligt den lag som skall tillämpas på ärvande. De gäller: 1) lagbestämd arvsrätt och rätt att ta arv eller testamente, 2) arvsordning och arvslott, 3) laglott och annan motsvarande skyddad andel i kvarlåtenskap, 4) beaktande av förskott på arv och gåva vid arvskifte samt skyldighet att återbära förskott på arv och gåva, 5) förverkande av arvsrätt och arvlåtares rätt att göra arvinge arvlös samt arvsrättens upphörande till följd av preskription, arvsavsägelse eller på någon motsvarande grund, 6) rätten att göra testamente eller ge något annat förordnande för dödsfalls skull, deras materiella giltighet och rättsverkningar samt återkallande och hävande av sådana rättshandlingar, 7) rätten att hålla kvarlåtenskapen oskiftad i sin besittning, rätten att råda över och använda egendom som hör till kvarlåtenskapen eller rätten till avkastning på kvarlåtenskapen eller egendom som hör till den, samt 8) rätten till underhåll eller bidrag ur kvarlåtenskapen.

Till börjanTill början

Ärvdabalkens 26 kap. 8 § gäller fastigheter i främmande land. Gäller i den främmande stat där en fastighet är belägen särskilda bestämmelser om fast egendom för att t.ex. skydda en näring eller utövandet av ett yrke eller för att bevara ärvd egendom oskiftad i en släkts ägo, skall dessa bestämmelser iakttas även om en annan stats lag annars skall tillämpas på ärvandet. Ett testamente eller något annat förordnande för dödsfalls skull genom vilket en ofödd person tilldelas fast egendom skall inte iakttas om detta strider mot lagen i den stat där den fasta egendomen är belägen.

För att konventionen mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige om arv, testamente och boutredning skall tillämpas krävs det att arvlåtaren var medborgare och hade hemvist i någon av de fördragsslutande staterna. Också överenskommelserna om rättshjälp med Sovjetunionen och Polen innehåller bestämmelser om ärvande. Finland är dessutom part i konventionen om lösning av lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden.

Enligt 26 kap 10 § i ärvdabalken skall arvlåtaren anses ha varit behörig att göra testamente eller ge något annat förordnande för dödsfalls skull, om han eller hon var behörig att göra det 1) enligt den stats lag som skall tillämpas på ärvandet, eller 2) enligt lagen i den stat där arvlåtaren var bosatt eller hade hemvist när testamentet upprättades eller förordnandet gavs eller enligt lagen i den stat där arvlåtaren var medborgare vid tidpunkten i fråga. På rätten att göra arvsavtal och sådana avtals giltighet och rättsverkningar tillämpas lagen i den stat där arvlåtaren hade hemvist när avtalet ingicks. Hade dock vid nämnda tidpunkt lagen i någon annan stat bort tillämpas på ärvandet, skall denna lag tillämpas på arvsavtalet.

Till börjanTill början

Sådana bestämmelser i ärvdabalken genom vilka orättvisa arvskiften kan korrigeras är internationellt tvingande. Sådana bestämmelser gäller den efterlevande makens rätt att i sin besittning hålla den bostad som använts som makarnas gemensamma hem eller någon annan lämplig bostad samt bidrag som skall betalas till arvlåtarens barn och efterlevande make.

Ytterligare upplysningar: http://www.finlex.fi/sv/

III.8. Fast egendom

På obligationsrättsliga avtal som gäller fast egendom tillämpas lagvalsreglerna i Romkonventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser. I artikel 4(3) bestäms om en särskild anknytning i sådana fall där de fördragsslutande parterna inte har gjort något lagval och avtalet gäller en sakrätt i fast egendom eller en nyttjanderätt till fast egendom. Det antas då att avtalet har närmast anknytning till det land där den fasta egendomen är belägen.

III.9. Insolvens

Rådets förordning (EG) nr 1346/2000 om insolvensförfaranden gäller internationell konkurs. Förordningen innehåller folkrättsliga bestämmelser om insolvensförfaranden som tillämpas EU:s medlemsstater emellan. (se Konkurs – Gemenskapsrätten).

Mellan de nordiska länderna gäller konventionen mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige angående konkurs. Konventionen tillämpas inte om gäldenären då konkursen börjar inte har hemvist i den stat där beslutet att försätta gäldenären i konkurs fattas.

Lönegarantilagen gäller betalning av arbetstagarens fordringar i händelse av arbetsgivarens insolvens. En arbetstagare har enligt huvudregeln rätt till betalning enligt lönegarantin om arbetet har utförts i Finland eller i en finsk arbetsgivares tjänst utomlands och arbetstagaren har hemort i Finland.

Ytterligare upplysningar: http://www.finlex.fi/sv/

« Tillämplig lag - Allmän information | Finland - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 23-10-2006

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket