Europeiska Kommissionen > ERN > Tillämplig lag > Tjeckien

Senaste uppdatering: 07-01-2009
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Tillämplig lag - Tjeckien

EJN logo

Sidan är inaktuell. Vi håller på att uppdatera informationen och kommer att flytta den till den europeiska juridikportalen.


 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

I. Rättskällor I.
I.1. Autonoma nationella regler I.1.
I.2. Multilaterala konventioner I.2.
I.3. Bilaterala konventioner I.3.
II. TILLÄMPNING AV LAGVALSREGLERNA II.
II.1. Tillämpning av lagvalsreglerna ex officio II.1.
II.2. Renvoi II.2.
II.3. Ändring i anknytning (mobila tvister) II.3.
II.4. Undantag från normal tillämpning av lagvalsregler II.4.
II.5. Utredning om innehållet i utländsk rätt II.5.
III. LAGVALSREGLER III.
III.1. Avtalsförpliktelser och rättshandlingar III.1.
III.2. Utomobligatoriska förpliktelser (skadegörande handlingar, obehörig vinst, tjänster utan uppdrag etc.) III.2.
III.3. Personalstatut; aspekter av betydelse för en persons ställning i civilrättsligt hänseende (namn, hemvist, rätts¬kapacitet) III.3.
III.4. Rättsreglering av förhållande mellan föräldrar och barn, inklusive adoption III.4.
III.5. Äktenskap, samboförhållande, annat parförhållande, äktenskapsskillnad, hem¬skillnad, underhållsskyldighet III.5.
III.6. Makars förmögenhetsförhållanden III.6.
III.7. Arv och testamente III.7.
III.8. Sakrätt III.8.
III.9. Insolvens III.9.

 

I. Rättskällor

I.1. Autonoma nationella regler

I Tjeckien finns lagvalsreglerna uteslutande i lagar och andra författningar samt i inter­nationella konventioner som är bindande för Tjeckien och redan utgör en del av landets rätts­ordning.

Domstolarnas rättspraxis utgör inte någon rättskälla i den tjeckiska rättsordningen när det gäller lagvalsregler.

I.2. Multilaterala konventioner

Nedan följer en fullständig förteckning över gällande multilaterala konventioner som sammanför materiella lagvalsregler och direkta regler i fråga om internationell privat­rätt. Konventioner som rör internationell processrätt finns inte medtagna:

  1. Konvention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran. Warszawa den 12 oktober 1929.
  2. Konvention om tillämplig lag rörande trafikolyckor. Haag den 4 maj 1971.
  3. Konvention om vissa enhetliga regler för internationella lufttransporter. Montreal den 28 maj 1999.
  4. Protokoll med ändring av konventionen i Warszawa den 12 oktober 1929 rörande fast­ställande av vissa gemensamma bestämmelser i frågan om internationell luft­befordran. Haag den 28 september 1955.
  5. Konvention om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg. Genève den 19 maj 1956.
  6. Wienkonventionen om ansvarighet för atomskada. Wien den 21 maj 1963.
  7. Gemensamt protokoll rörande tillämpningen av Wienkonventionen och Paris­konventionen. Wien den 21 september 1988.
  8. Konvention om preskriptionstid vid internationella köp av varor antagen i New York 14 juni 1974, ändrad genom protokoll av den 11 april 1980. New York den 14 juni 1974
  9. FN-konventionen om avtal om internationella köp av varor samt tilläggsprotokollet till denna. Wien den 11 april 1980.
  10. Lissabonöverenskommelsen om skydd för ursprungsbeteckningar och deras inter­nationella registrering av den 31 oktober 1958, ändrad i Stockholm den 14 juli 1967.
  11. Madridöverenskommelsen om den internationella registreringen av varumärken av den 14 april 1891, ändrad i Bryssel den 14 december 1900, i Washington den 2 juni 1911, i Haag den 6 november 1925, i London den 2 juni 1934, i Nice den 15 juni 1957 och i Stockholm den 14 juli 1967 och protokollet till detta.
  12. Konvention om internationell förvaltning av arv. Haag den 2 oktober 1973.
  13. Konvention om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn. Haag den 19 oktober 1996.
  14. Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk av den 9 september 1886, kompletterad i Paris den 4 maj 1896, ändrad i Berlin den 13 november 1908, kompletterad i Bern den 20 mars 1914 och ändrad i Rom den 2 juni 1928, i Bryssel den 26 juni 1948, i Stockholm den 14 juli 1967 och i Paris den 24 juli 1971.
  15. Fördrag om internationell järnvägstrafik (COTIF). Bern den 9 maj 1980.
  16. Konvention utgörande tillägg till Warszawakonventionen för fastställande av vissa gemensamma bestämmelser rörande internationell luftbefordran som utföres av annan än den avtalsslutande fraktföraren. Guadalajara den 18 september 1961.
  17. FN-konventionen om sjötransport av gods. Hamburg den 31 mars 1978.
  18. Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderätten, ingången i Paris den 20 mars 1883, reviderad i Bryssel den 14 december 1900, i Washington den 2 juni 1911, i Haag den 6 november 1925, i London den 2 juni 1934, i Lissabon den 31 oktober 1958 och i Stockholm den 14 juli 1967..
  19. Madridöverenskommelsen angående undertryckande av oriktiga ursprungs­beteck­ningar på handelsvaror, ingången i Madrid den 14 april 1891, ändrad i Washington den 2 juni 1911, i Haag den 6 november 1925, i London den 2 juni 1934 och i Lissabon den 31 oktober 1958 samt tillägg i Stockholm den 14 juli 1967.
  20. Världskonventionen om upphovsrätt liksom protokoll nr 2 och 3 (ändrad i Paris den 24 juli 1971 samt tilläggsprotokoll nr 2). Genève den 6 september 1952..
  21. Internationell konvention om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag. Rom den 26 oktober 1961.
  22. Konvention om meddelande av europeiska patent (Europeiska patentkonventionen) i ordalydelsen enligt den akt av den 17 december 1991 som reviderar artikel 63 i Europeiska patentkonventionen samt beslut av Europeiska patentorganisationens förvaltningsråd av den 21 december 1978, den 13 december 1994, den 20 oktober 1995, den 5 december 1996 samt den 10 december 1998. München den 5 oktober 1973.
I.3. Bilaterala konventioner

De bilaterala konventioner som oftast tillämpas av domstolarna är:

Till börjanTill början

  1. Fördrag mellan Tjeckoslovakiska socialistiska republiken och Folkrepubliken Ungern om rättslig hjälp samt reglering av rättsförhållanden i civilrättsliga, familjerättsliga och straffrättsliga frågor. Bratislava den 28 mars 1989
  2. Fördrag mellan Tjeckoslovakiska socialistiska republiken och Folkrepubliken Polen om ömsesidig rättslig hjälp samt reglering av rättsförhållanden i civilrättsliga, familjerättsliga, arbetsrättsliga och straffrättsliga frågor. Warszawa den 21 december 1987.
  3. Fördrag mellan Tjeckoslovakiska socialistiska republiken och de Socialistiska Rådsrepublikernas Union om rättslig hjälp samt rättsförhållanden i civilrättsliga, familjerättsliga och straffrättsliga frågor. Moskva den 12 augusti 1982.
  4. Fördrag mellan Tjeckoslovakiska socialistiska republiken och Republiken Österrike om ömsesidiga rättsliga förbindelser i civilrättsliga frågor, om dokument och om rättslig information med slutprotokoll. Prag den 10 november 1961.
  5. Fördrag mellan Republiken Tjeckien och Republiken Slovakien om rättslig hjälp som lämnas av rättsliga organ och om reglering av vissa rättförhållanden i civilrättsliga och straffrättsliga frågor. Prag den 29 oktober 1992

II. TILLÄMPNING AV LAGVALSREGLERNA

II.1. Tillämpning av lagvalsreglerna ex officio

I den tjeckiska rättsordningen finns dels s.k. dispostiva lagvalsregler, som parterna kan enas om att inte använda och i stället ersätta anknytningsfaktorer respektive lagvalskriterier med egna överenskommelser, och dels s.k. tvingande lagvalsregler, som tillämpas utan hänsyn till partnernas önskemål. Parternas val av lag är oinskränkt, dvs. de kan välja vilken gällande lag som helst som tillämplig lag för bedömningen av rättsliga förhållanden dem emellan. Den dispositiva rättsregleringen tillämpas särskilt för avtalsförbindelser enligt handels-, civil- och arbets­rätten. Förekomsten av tvingande regler ger parterna garantier om en högre grad av rätts­säkerhet i förhållanden där staten har ett större intresse av en entydig reglering, exempelvis inom sakrätten, i arvs- och familjerätten samt vad gäller lagvalsreglerna angående rätts­kapacitet och rättslig handlingsförmåga.

Till börjanTill början

Lagvalsreglerna i den tjeckiska rättsordningen tillämpas därför av domstolen i fall av dispositiva lagvalsregler om parterna på giltigt sätt väljer tjeckisk lagstiftning som tillämplig lag. Om parterna inte väljer tillämplig lag måste tjeckisk lagstiftning vid tvingande lagvals­regler tillämpas ex officio av domstolen.

II.2. Renvoi

I fråga om allmän tillämpning av renvoi (även kallad återförvisning) föreskriver lagen om internationell privat- och processrätt att renvoi endast får godtas om den svarar mot en skälig och rättvis reglering av de aktuella förhållandena.

Som regel godtas renvoi främst vid rättsfrågor som rör personalstatut samt familje- och arvslagstiftning, men tillämpas sällan vid avtalsförhållanden.

Godtagande av renvoi i den mening som avses i lagen om internationell privat- och processrätt innebär att endast de materiella reglerna i lagen som återförvisningen är inriktad på kan tillämpas. Detta utesluter sekundär renvoi (vidareförvisning) som fastställs i lagvalsreglerna i den lagstiftning som återförvisningen sker till.

II.3. Ändring i anknytning (mobila tvister)

Anknytningsfaktorn enligt lagen om internationell privat- och processrätt är i allmänhet den ort där saken befann sig vid tidpunkten då den omständighet inträffade som är grunden till uppkomsten eller upphörandet av rätten till den aktuella saken (lex rei sitae). Handlar det om en sak under transport är tillämplig lag den lagstiftning som gäller på den ort, varifrån saken avsändes (lex loci expeditionis). Om en sak fraktas i etapper med olika transportmedel är det den första ort där hela transporten inleddes som är avgörande.

Till börjanTill början

Beräkningen av preskriptionsperioden regleras av lagstiftningen på den ort där saken befann sig när preskriptionsperioden inleddes.

Lösningen av mobila konflikter som gäller personer rekapituleras i avsnitten 3.5, 3.6 och 3.7 nedan.

Om avtalsparterna inte väljer tillämplig lag för förhållandena dem emellan, föreskriver lagen om internationell privat- och processrätt att parternas rättsförhållanden skall regleras av den lagstiftning, vars tillämpning svarar mot en skälig reglering av förhållandet, dvs. som regel 

  • vid fraktavtal, lagstiftningen på den ort där transportören eller speditören har sitt säte eller hemvist då avtalet ingås,
  • vid försäkringsavtal, lagstiftningen på den ort där försäkringsgivaren har sitt säte eller hemvist då avtalet ingås,
  • vid avtal om fullmakt och liknande, lagstiftningen på den ort där fullmaktsgivaren har sitt säte eller hemvist då avtalet ingås.
II.4. Undantag från normal tillämpning av lagvalsregler
a. Ordre public-förbehåll

Främmande staters rättsföreskrifter är inte tillämpliga i Tjeckien om effekterna av deras tillämpning skulle stå i strid mot Tjeckiens samhällsprinciper och statsskick samt landets rättsordning, som det förbehållslöst är nödvändigt att stå fast vid. Det rör sig här om en exceptionell åtgärd som endast kan vidtas i extrema och konkreta fall.

Som grundsatser för Tjeckiens samhällsordning och statsskick betraktas främst sådana principer vars bibehållande avser att tillgodose statens och samhällets grundläggande intressen och rättsstatsprinciperna. Skyddet inom ramen för ordre public-förbehåll avser dock under alla omständigheter inte alla tvingande bestämmelser i tjeckiska nationell lagstiftning. -{}-

Till börjanTill början

Rättsföreskrifter, vars innehåll kan medföra en tillämpning av ordre public-förbehåll inom landet är främst Tjeckiens konstitution (konstitutionell lag nr 1/1993) samt även stadgan om de grundläggande rättigheterna och friheterna (offentliggjord som nr 2/1993).

b. Tvingande regler

Det rör sig här om regler i nationell lagstiftning från vars tillämpning man inte kan avvika avtalsvägen eller på annat sätt och som inte kan ersättas av utländsk lagstiftning inom gränserna för det område de reglerar.

I tjeckisk rätt specificeras de tvingande rättsreglerna inte, även om följande kan anföras som exempel: inom förvaltnings- och finanslagstiftningen lag nr 143/2001 om skydd av konkurrensen, lag nr 219/1995 om utländsk valuta, lag nr 634/1992 om konsumentskydd, inom strafflagstiftningen lag nr 140/1961, strafflagen, inom arbetslagstiftningen måste man tillämpa exempelvis följande bestämmelser i lag nr 65/1995, arbetsrättslagen, längsta tillåtna veckoarbetstid, förbud för kvinnor att ha vissa arbeten samt ungdomars övertid och nattarbete.

II.5. Utredning om innehållet i utländsk rätt

I enlighet med tjeckiska rättsföreskrifter är det beslutsmyndigheten, oftast en domstol, som är skyldig att ta reda på det relevanta innehållet i utländsk lagstiftning. I lagen om internationell privat- och processrätt åläggs domstolen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att utreda utländsk rätt. Den föreskriver också att om domstolen inte känner till innehållet i utländsk rätt kan den söka information från justitieministeriet. Ministeriet lämnar också uttalanden till domstolarna i fall där tvivel uppstår i diskussionerna om privaträttsliga förhållanden med internationella inslag.

Till börjanTill början

III. LAGVALSREGLER

III.1. Avtalsförpliktelser och rättshandlingar
a. Rättskällor

Liksom på alla övriga områden gällande rättsförhållanden är lagen om internationell privat- och processrätt den grundläggande källan för den tjeckiska rättsregleringen.

Rättskällan för rättsförhållanden som följer av växlar och checkar är lagen om växlar och checkar nr 191/1950, i gällande lydelse (nedan ”lagen om växlar och checkar”).

b. Tillämpningsområde

Lagen om internationell privat- och processrätt innehåller lagvalsbestämmelser för ömsesidiga förmögenhetsförhållanden mellan parter som befinner sig i ett avtalsförhållande, inklusive regleringen av renvoi (se avsnitt 2.2 ovan), som täcker ingående, ändring, skyddande samt följder av överträdelser av avtalsförpliktelser och också preskription av avtalsförhållanden samt avräkning av fordringar. Den reglerar även arbetsrättsliga förhållanden, främst genom att etablera omständigheterna i samband med anställningsavtals ingående och varaktighet.

Lagen om växlar och checkar innehåller speciella bestämmelser om växel- eller checkförbindelser.

c. Tillämpliga lagvalskriterier (anknytningsfaktorer)

Ett anknytningskriterium är i synnerhet ett enigt önskemål från parterna om vilken lag som skall reglera deras rättsliga förhållanden, dvs. lagval (lex electa, lex voluntatis).

Om parter med ömsesidiga förmögenhetsförhållanden inte väljer någon lag blir tillämplig lagstiftning den som svarar mot en skälig reglering av förhållandena, i konkreta avtalsförhållanden främst:

Till börjanTill början

  1. vid köpeavtal och arbetsavtal, lagstiftningen på den ort där försäljaren eller den som utför arbetet hade sitt säte eller hemvist då avtalet ingicks,
  2. vid fastighetsavtal, lagstiftningen på den ort där fastigheten är belägen (lex rei sitae),
  3. vid fraktavtal, lagstiftningen på den ort där transportören eller speditören har sitt säte eller hemvist då avtalet ingås,
  4. vid försäkringsavtal, generellt lagstiftningen på den ort där försäkringsgivaren har sitt säte eller hemvist då avtalet ingås,
  5. vid agenturavtal och mäklaravtal, lagstiftningen på den ort där den person för vilken mellanmannen utför sin verksamhet har sitt säte eller hemvist då avtalet ingås,
  6. vid multilaterala byteshandelsavtal, den lagstiftning vars tillämpning bäst svarar mot regleringen av dessa förhållanden som helhet.

Andra avtal regleras i regel av den rättsordning som gäller i den stat där båda parter har säte eller hemvist. Om de inte har säte i samma stat, och om avtalet ingås i parternas närvaro, är tillämplig lag den som gäller på den ort där avtalet ingås (lex loci conclusionis contractus).

Om ett avtal ingås på distans mellan icke närvarande parter är den tillämpliga lagstiftningen den som gäller på den ort där mottagaren av förslaget om att ingå avtal har sitt säte eller hemvist.

På arbetslagstiftningsområdet är anknytningsfaktorn som anger tillämplig lag för relationer som härrör från anställningsavtal i princip den ort där arbetet utförs (lex loci laboris), men avtalsparterna kan enas om andra arrangemang.

I lagen om växlar och checkar föreskrivs i princip tillämpning av lagstiftningen i den stat där växelförbindelsen ingicks eller i den stat där checken är betalningsbar.

Till börjanTill början

III.2. Utomobligatoriska förpliktelser (skadegörande handlingar, obehörig vinst, tjänster utan uppdrag etc.)
a. Rättskällor

Lagen om internationell privat- och processrätt samt internationella konventioner som är bindande för Tjeckien, särskilt konventionen om tillämplig lag rörande trafikolyckor.

b. Tillämpningsområde

Lagen om internationell privat- och processrätt innehåller endast kortfattade bestämmelser om ersättning för skador som åsamkats på annat sätt än genom överträdelser av avtalsförpliktelser och andra rättshandlingar. Den innehåller också regler för tjänster utan uppdrag, obehörig vinst, fullgörande för annan persons räkning, nyttjande av sak till förmån för någon annan samt avstående från en sak eller utlägg för utgifter vid gemensam nödsituation.

c. Lagvalskriterier (anknytningsfaktorer)

Tillämplig lag vid krav på ersättning för andra skador än sådana som förorsakats av överträdelse av en förpliktelse är den som gäller på den ort där skadan uppstod (lex loci damni infecti) eller den ort där de omständigheter inträffade som kravet på ersättning för skada grundar sig på (lex loci delicti commissi). För krav på ersättning för skada i samband med familjerättsliga förhållanden är tillämplig lag den lag som reglerar det aktuella rättsförhållandet (förhållandets lex causae).

För rättsförhållanden vid tjänster utan uppdrag används i princip anknytningsfaktorn på den ort där den som utförde tjänsten utan uppdrag agerade. I fall av obehörig vinst är tillämplig lag vanligtvis den som reglerar de rättsliga förhållanden som förökandet av tillgångarna bygger på. Om någon fullgör någon annans förpliktelse gäller i princip att dennes krav som härrör från detta agerande regleras av den lag som reglerade den förpliktelse, som fullgjordes (lex causae för den förpliktelse som fullgjorts för någon annan). Vid fall av nyttjande av en sak till förmån för någon annan utan avsikt att sköta andras angelägenheter (här handlar det ej om tjänster utan uppdrag) tillämpas analogt lagstiftningen på den ort där saken nyttjades (lex loci damni infecti) och vid avstående från en sak och utlägg av utgifter i en gemensam nödsituation är anknytningsfaktorn den ort där den inträffade.

Till börjanTill början

III.3. Personalstatut; aspekter av betydelse för en persons ställning i civilrättsligt hänseende (namn, hemvist, rätts¬kapacitet)
a. Rättskällor

Lagen om internationell privat- och processrätt, lagen om växlar och checkar och lag nr 513/1991, handelslagen, i gällande lydelse.

b. Tillämpningsområde

Villkoren för rättskapacitet, rättslig handlingsförmåga och kapacitet att vara part i rättegång regleras i lagen om internationell privat- och processrätt. Denna lag reglerar också utlänningars personalstatut samt upphörande av rättkapacitet vid dödsförklaring.

I 22 § i handelslagen regleras utländska juridiska personers rättskapacitet.

I lagen om växlar och checkar fastställs principerna för bedömningen av en persons kapacitet att vara bunden av växlar eller checkar.

I tjeckisk lagstiftning saknas begreppet ”hemvist” och därmed förbunden civilrättslig status. Lagvalskriterium i förhållande till hemvist saknar därför betydelse för tjeckisk lagstiftning och är inte detsamma som det tjeckiska begreppet trvalé bydliště (stadigvarande bostad).

c. Lagvalskriterier (anknytningsfaktorer)

Anknytningsfaktorn för rättskapacitet och rättslig handlingsförmåga är de aktuella personernas statsmedborgarskap (lex patriae), för en utlänning som företar en rättshandling på tjeckiskt territorium är kapacitet enligt tjeckisk lagstiftning tillräcklig (lex loci conclusionis contractus).

Tillämplig lag för fastställande av utländska juridiska personers rättskapacitet är rättsordningen i den stat, enligt vars lagstiftning denne bildades (lex loci incorporationis).

Till börjanTill början

Utlänningar har i fråga om sina personliga och förmögenhetsmässiga rättigheter, med vissa lagstadgade undantag, samma rättigheter och skyldigheter som tjeckiska medborgare och detta gäller även för utländska juridiska personer.

Frågan om personers rätt till namn kan enligt tjeckisk doktrin klassificeras som personalstatut. Tillämplig lag är därför den lag som reglerar en persons rättskapacitet och rättslig handlingsförmåga (personalstatutens lex causae).

Kapaciteten att vara bunden av växlar eller checkar enligt bestämmelserna i artikel I § 91 och artikel II § 69 regleras vanligtvis av lagstiftningen i den stat där personen i fråga är medborgare (lex patriae för den person som är bunden av växel eller check).

d. Tvingande regler, ordre public-förbehåll

Den generella rättsgrunden för tillämpning av ordre public-förbehåll är främst artikel 10 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och friheterna, som fastställer vars och ens rätt att bevara sin mänskliga värdighet, personliga ära, goda anseende och att skydda sitt namn. Den garanterar likaledes vars och ens rätt till skydd mot obehörigt insamlande, offentliggörande eller annat missbruk av personuppgifter.

III.4. Rättsreglering av förhållande mellan föräldrar och barn, inklusive adoption
a. Rättskällor

Lagen om internationell privat- och processrätt, konventionen om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn, konventionen om skydd av barn och samarbete vid internationell adoption samt konventionen om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn.

Till börjanTill början

b. Räckvidd för lagstiftningen

Lagen om internationell privat- och processrätt innehåller lagvalsregler för förhållandet mellan föräldrar och barn, inklusive fastställande, utredning eller bestridande av faderskap och rättsliga relationer vid uppfostran av barn samt övriga skyldigheter som föräldrar och barn har, inklusive underhållsskyldighet (se avsnitt 3.5 nedan) samt även reglering av adoptioner, närmare bestämt om makarna och det adopterade barnet har olika medborgarskap eller om makarna själva har det. Den tillämpas också på rättsförhållanden som uppstår på grundval av förmynderskap över omyndiga barn och personer utan rättskapacitet.

c. Lagvalskriterier (anknytningsfaktorer)

För förhållandet mellan föräldrar och barn är lagvalskriteriet vid fastställelse, utredning eller bestridande av faderskap vanligtvis barnets medborgarskap vid födseln (barnets lex patriae). Förhållandet mellan föräldrar och barn, inklusive uppfostran och underhållsskyldighet regleras av lagstiftningen i den stat där barnet är medborgare (barnets lex patriae). I fall av adoption är anknytningsfaktorn medborgarskapet i den stat där adoptivföräldern är medborgare (adoptivförälderns lex patriae). Barnets samtycke till adoptionen bedöms enligt lagstiftningen i den stat där det adopterade barnet är medborgare (barnets lex patriae).

För villkoren i fråga om anordnande och upphävande av förmynderskap för underårig respektive personer utan rättskapacitet är tillämplig lag den som gäller i den stat där den underårige är medborgare (den underåriges lex patriae). Skyldigheten att acceptera och utöva förmynderskap regleras däremot av rättsordningen i den stat där förmyndaren är medborgare (förmyndarens lex patriae). Rättsliga relationer mellan förmyndaren och den underårige regleras av den lagstiftning som gäller för förmyndardomstolen eller -myndigheten (lex fori).

Till börjanTill början

d. Tvingande regler

Tvingande rättsregler på detta område är exempelvis relevanta bestämmelser i strafflagstiftningen (straffbara handlingar mot familjen och ungdomar). Det rör sig här främst om övergivande av barn, försummelse att tillhandahålla obligatoriskt underhåll, misshandel av personer man anförtrotts vården av etc.

III.5. Äktenskap, samboförhållande, annat parförhållande, äktenskapsskillnad, hem¬skillnad, underhållsskyldighet
a. Rättskällor

Lagen om internationell privat- och processrätt.

b. Räckvidd för lagstiftningen

Lagen om internationell privat- och processrätt reglerar frågor gällande personers kapacitet att ingå äktenskap, villkoren för att ingå äktenskap och villkor för att det skall vara giltigt, upplösande av äktenskap genom äktenskapsskillnad och annullering av äktenskap samt de ömsesidiga rättigheterna för ett barns föräldrar, om dessa inte är gifta. Här regleras också föräldrars och barns underhållsskyldighet.

Tjeckisk lagstiftning innehåller inte någon reglering av hemskillnad mellan makar.

c. Relevanta lagvalskriterier (anknytningsfaktorer)

Kapaciteten att ingå äktenskap, inklusive villkor för att detta skall vara giltigt regleras av lagstiftningen i den stat där personen i fråga är medborgare (de trolovades lex patriae), den form som äktenskapet ingås i regleras av lagstiftningen på den ort där äktenskapet ingås (lex loci conclusionis contractus).

Äktenskapsskillnad regleras i princip av lagstiftningen i den stat där makarna är medborgare då förfarandet inleds (makarnas lex patriae).

Till börjanTill början

De rättigheter som tillkommer en mor som inte är gift med barnets far regleras vanligtvis av lagstiftningen i den stat där modern är medborgare då barnet föds (moderns lex patriae vid barnets födelse).

För föräldrars underhållsskyldighet gentemot barn är tillämplig lag, med några undantag (se avsnitt 3.4 ovan), den som gäller i den stat där barnet är medborgare (barnets lex patriae), föräldrars krav på underhåll gentemot barn däremot regleras av lagstiftningen i den stat där den förälder, som framför kravet, är medborgare (lex patriae).

d. Tvingande regler, ordre public-förbehåll

Strafflagen innehåller relevanta tvingande rättsreglerna, exempelvis i form av förbud mot tvegifte.

III.6. Makars förmögenhetsförhållanden
a. Rättskällor

Lagen om internationell privat- och processrätt.

b. Räckvidd för lagstiftningen

Denna lag reglerar förmögenhetsförhållanden mellan makar, inklusive eventuella avtalsarrangemang.

c. Relevanta lagvalskriterier (anknytningsfaktorer)

Makars personliga och förmögenhetsmässiga förhållanden regleras i princip av lagstiftningen i den stat där de är medborgare (makarnas lex patriae) förutom då de har olika medborgarskap, varvid tjeckisk lag är tillämplig.

Om förmögenhetsförhållandena mellan makarna fastställts genom avtal regleras detta av den lag som var tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden vid den tidpunkt då avtalet ingicks (lex causae för tillämplig lag vid den tidpunkt då avtalet om äktenskapliga förmögenhetsförhållanden ingicks).

Till börjanTill början

III.7. Arv och testamente
a. Rättskällor

Lagen om internationell privat- och processrätt. Konventionen om internationell förvaltning av arv är också relevant.

b. Räckvidd för lagstiftningen

Lagstiftningen reglerar fastställandet av vilken lag som är tillämplig på arvsärenden samt kapaciteten att upprätta eller annullera testamenten, inklusive effekterna av felaktigheter vad beträffar arvlåtarens vilja och uttrycket för denna vilja vid upprättande eller annullering av testamente samt testamentets form.

c. Relevanta lagvalskriterier (anknytningsfaktorer)

För rättsliga förhållanden i arvsärenden är den lagstiftning vanligtvis tillämplig som gäller i den stat där arvlåtaren var medborgare vid tidpunkten för sitt frånfälle (arvlåtarens lex patriae). I fråga om kapaciteten att upprätta eller annullera testamenten, inklusive felaktigheter i denna rättshandling, och fastställande av andra möjliga sätt att få del av kvarlåtenskapen vid ett dödsfall regleras detta av arvlåtarens lex patriae vid den tidpunkt denne gav uttryck för sin vilja. Samma lag gäller också för formen för testamentet eller annulleringen av det. Det är dock tillräckligt att testamentets annullering eller form följer lagstiftningen i den stat där det gjordes upp.

III.8. Sakrätt
a. Rättskällor

Lagen om internationell privat- och processrätt.

b. Räckvidd för lagstiftningen

Denna lag innehåller främst lagvalsregler för rätt till fastigheter och lös egendom, inklusive saker under transport samt en reglering av det införande i offentliga register som behövs för rätt till fastigheter samt förvärvande av äganderätten genom hävd.

Till börjanTill början

Vidare regleras fastställandet av den tidpunkt då dispositionsrätten över en sak övergår till förvärvaren, varvid denne har rätt till avkastningen från och nyttan av den övertagna saken samt när skaderisken övergår till honom, samt också den tidpunkt då rätten till ersättning för skada som åsamkats den övertagna saken övergår till förvärvaren tillsammans med egendomsförbehållet för den övertagna saken.

c. Relevanta lagvalskriterier (anknytningsfaktorer)

Anknytningsfaktorn för all rätt till fastigheter och all lös egendom är den ort där den aktuella saken befinner sig (lex rei sitae) och vid lös egendom den ort där den befann sig vid tidpunkten då den omständighet inträffade som medförde att denna rätt uppstod eller upphörde. Om en sak befinner sig under transport bedöms uppkomsten och upphörandet av rätten till saken enligt lagstiftningen på den ort varifrån saken avsänts (lex loci expeditionis).

Förvärv genom hävd regleras av lagstiftningen på den ort där saken befann sig när hävdetiden började löpa. Förvärvaren kan åberopa rättsordningen i den stat på vars territorium hävden skedde, om saken då den befann sig i denna stat uppfyllt alla hävdvillkor enligt rättsordningen i den staten.

Vid övergång av rätten att nyttja en sak eller att åtnjuta avkastningen och nyttan av den och vid övergång av risk för skada på saken och rätten till ersättning för skada samt övergång av egendomsförbehåll är tillämplig lag mellan parterna i denna typ av förhållanden den lag som reglerar deras avtalsförhållanden (avtalsförhållandenas lex causae).

d. Ordre public-förbehåll

Relevans har här främst artikel 11 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och friheterna, som föreskriver skydd av äganderätten med hänvisning till att äganderätt är en bindande faktor som inte får utnyttjas på ett sätt som är menligt för andras rättigheter eller i motsättning till allmänna intressen som skyddas i lag. Utövandet av äganderätten får heller inte skada människors hälsa, naturen och miljön i högre grad än vad som fastställs i lagen.

I stadgan om de grundläggande rättigheterna och friheterna föreskrivs även att expropriation eller påtvingad inskränkning av äganderätten endast kan ske i allmänhetens intresse, på laglig grund och med kompensation.

III.9. Insolvens
a. Rättskällor

Lagen om internationell privat- och processrätt.

b. Räckvidd för lagstiftningen

Regleringen av detta område begränsar sig till specialbestämmelser om konkurs för enheter som enligt speciallagstiftning (främst i lag nr 124/2002 om betalningsförbindelser) är deltagare i ett betalningssystem som anges i företeckningen över betalningssystem i Tjeckiens centralbank eller clearingsystem enligt särskilda rättsföreskrifter (främst lag nr 591/1992 om värdepapper).

c. Relevanta lagvalskriterier (anknytningsfaktorer)

Om konkursförfarande har inletts i fråga om tillgångar som tillhör ovan beskriva personer eller om betalningar har avbrutits eller begränsats till följd av en annan åtgärd som vidtagits av myndigheter mot dessas egendom, regleras dessa personers rättigheter och skyldigheter av samma rättsordning som avtal om betalningssystem, respektive av den rättsordning som är tillämplig för clearingsystemets deltagare (betalningssystemets lex causae). Val av annan lag utesluts helt.

Ytterligare information

Tjeckiska advokatkammaren ceština - Deutsch - Englishfrançais

Skiljedomstolen vid Tjeckiens handelskammare och Tjeckiens jordbrukskammare ceština - Deutsch - English

Domstolar i Tjeckien ceština - English

Europeiskt rättsligt nätverk på privaträttens område, information om tillämplig lag

« Tillämplig lag - Allmän information | Tjeckien - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 07-01-2009

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket