Europeiska Kommissionen > ERN > Tillämplig lag > Österrike

Senaste uppdatering: 03-07-2007
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Tillämplig lag - Österrike

EJN logo

Sidan är inaktuell. Vi håller på att uppdatera informationen och kommer att flytta den till den europeiska juridikportalen.


 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Rättskällor Rättskällor
1.1. Nationell rätt 1.1.
1.2. Multilaterala avtal 1.2.
1.3. Bilaterala avtal 1.3.
Tillämpning av lagvalsregler Tillämpning av lagvalsregler
2.1. Myndigheternas tillämpning av lagvalsregler 2.1.
2.2. Renvoi (åter- och vidareförvisning) 2.2.
2.3. Byte av anknytningsmoment 2.3.
2.4. Undantag vid tillämpningen av lagvalsreglerna 2.4.
2.5. Innehållet i utländsk rätt 2.5.
Lagvalsregler Lagvalsregler
3.1. Avtalsförpliktelser 3.1.
3.2. Utomobligatoriska skadestånd 3.2.
3.3. Personalstatut 3.3.
3.4. Härstamning, relation mellan föräldrar och barn samt adoption 3.4.
3.5. Äktenskap, partnerskap, äktenskapsskillnad och underhåll 3.5.
3.6. Makars förmögenhetsförhållanden 3.6.
3.7. Överlåtelse på grund av dödsfall, testamenten 3.7.
3.8. Sakrättsligt skyddade rättigheter 3.8.
3.9. Insolvens 3.9.

 

1. Rättskällor

1.1. Nationell rätt

Österrikes internationella privaträtt (Internationelle Privatrecht – IPR) är kodifierad. Den grundläggande lagen är lagen om internationell privaträtt (Gesetz über das internationale Privatrecht – nedan kallad IPRG) av den 15 juni 1978, BGBl. (Bundesgesetzblatt) Nr. 304/1978. Förutom IPRG finns följande lagvalsbestämmelser:

  • § 13 a i den federala konsumentskyddslagen av den 8 mars 1979, (Konsumentenschutzgesetz – KSchG), BGBl. nr 140/1979.
  • § 11 i den federala lagen om förvärv av rättigheter till deltidsutnyttjande av fast egendom (Teilzeitnutzungsgesetz – nedan kallad TNG), BGBl. I nr 32/1997.
  • den federala lagen om internationell försäkringsavtalsrätt (Versicherungsvertragsrecht) för det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, BGBl. nr 89/1993.
  • § 20 i den federala lagen om genomförande av direktiv 93/7/EEG om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium, BGBl I nr. 67/1998.
  • § 23 i den federala lagen om civilrättsligt ansvar för strålningsskador (Atomhaftungsgesetz 1999 – nedan kallad AtomHG 1999), BGBl I Nr. 170/1998.
  • den federala lagen om internationell försäkringsavtalsrätt för Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (internationales Versicherungsvertragsrecht für den Europäischen Wirtschaftsraum – nedan kallad IVVG), BGBl. Nr 89/1993.
  • §§ 16 och 18 i den federala lagen om avräkningars giltighet inom såväl betalningssystem som betalnings- och avvecklingssystem (Finalitätsgesetz), BGBl. I nr 98/2001.
  • §§ 221–235 i den federala lagen om internationell insolvenslagstiftning (internationales Insolvenzrecht – nedan kallad IIRG), BGBl. I nr 36/2003.
1.2. Multilaterala avtal

Enligt § 53 i den federala lagen om internationell privaträtt (IPRG) påverkas inte mellanstatliga avtal av IPRG. Dessa har företräde framför såväl denna lag som andra nationella lagvalsregler. Följande multilaterala avtal som Österrike undertecknat innehåller lagvalsregler:

Till börjanTill början

  • Haagkonventionen av den 24 oktober 1956 (English,français) om tillämplig lag i fråga om underhåll till barn.
  • Haagkonventionen av den 5 oktober 1961 (English,français) om myndigheters behörighet och tillämplig lag i frågor till skydd för underåriga.
  • Haagkonventionen av den 5 oktober 1961 (English,français) om tillämplig lag i fråga om formen för testamentariska förordnanden.
  • Haagkonventionen av den 4 maj 1971 (English,français) om tillämplig lag i fråga om underhåll till barn.
  • Internationella civilståndskommissionens överenskommelse av den 20 september 1970 (English,français) PDF File (PDF File 140 KB) om legalisering genom efterföljande äktenskap.
  • Romkonventionen av den 19 juni 1980 om tillämplig lag på avtalsförpliktelser.
1.3. Bilaterala avtal

Följande bilaterala avtal innehåller lagvalsregler.

Till börjanTill början

  • Vänskaps- och bosättningsavtalet av den 9 september 1959 mellan Republiken Österrike och Kejsardömet Iran.
  • Avtalet av den 16 december 1954 mellan Republiken Österrike och den Federala Folkrepubliken Jugoslavien om ömsesidiga rättsliga förbindelser.
  • Avtalet av den 11 december 1963 mellan Republiken Österrike och Folkrepubliken Polen om ömsesidiga förbindelser i civilrättsliga ärenden och om dokumentation.
  • Avtalet av den 9 april 1965 mellan Republiken Österrike och Folkrepubliken Ungern i testamentsfrågor.

2. Tillämpning av lagvalsregler

2.1. Myndigheternas tillämpning av lagvalsregler

Myndigheterna är skyldiga att tillämpa utländsk lagstiftning och detta ska då ske inom lagstiftningens ursprungliga tillämpningsområde (§ 3 i IPRG).

2.2. Renvoi (åter- och vidareförvisning)

Enligt § 5 i IPRG ska en återförvisning följas, såvida inte en särskild hänvisning görs till gällande lagstiftning. Om utländsk lag hänvisar till österrikisk lag, gäller den österrikiska. Hänvisar utländsk lagstiftning till en lag som det redan hänvisats till, gäller den lag som det ursprungligen hänvisades till.

2.3. Byte av anknytningsmoment

En byte i efterhand av anknytningsmomentet till de villkor som styr en viss rättsordning påverkar inte redan fullbordade sakförhållanden (§ 7 i IPRG). Ändras i efterhand de förutsättningar som avgör anknytningen till en viss rättsordning, har detta ingen betydelse för redan fastställda sakförhållanden.

Till börjanTill början

2.4. Undantag vid tillämpningen av lagvalsreglerna

Den lag som hänvisningen gäller kan inte åberopas om tillämpningen av denna skulle ge ett resultat som är oförenligt med grunderna för den österrikiska rättsordningen (§ 6 i IPRG).

I österrikisk lagstiftning finns bestämmelser som är tillämpliga oberoende av reglerna i IPR (interventionsregler). Att vissa av dessa bestämmelser har karaktär av interventionsregel framgår antingen av ordalydelsen eller av syftet.

2.5. Innehållet i utländsk rätt

Myndigheterna ska fastställa vilken utländsk lag som skall tillämpas. Därvidlag kan domstolen stödja sig på parternas medverkan, uppgifter från justitieministeriet eller på sakkunnigutlåtanden. Om domstolen, trots stora ansträngningar, inte inom utsatt tidsfrist kan fastställa vilken utländsk lag som gäller, är österrikisk lag automatiskt tillämplig (§ 4 i IPRG).

3. Lagvalsregler

3.1. Avtalsförpliktelser

Avtalsförpliktelser som inte omfattas av Romkonventionen ska bedömas enligt den lagstiftning som parterna uttryckligen har valt eller som framgår av avtalet eller omständigheterna (s.k. tyst lagval). Om ingen lagstiftning valts, gäller §§ 46–49 i IPRG (§ 35 i IPRG). Eftersom avtalsförpliktelser inte regleras i §§ 46–49, gäller enligt § 1 i IPRG den lagstiftning som har den starkaste anknytningen till sakförhållandet om särskilda bestämmelser saknas.

Konsumentavtal omfattas av särskilda lagvalsregler. I artikel 13 a.1 i konsumentskyddslagen har lagvalsregler från flera konsumentskyddsdirektiv omsatts. Till skydd för konsumenten innehåller dessa bestämmelser framför allt inskränkningar i friheten att välja lagstiftning . Ytterligare en bestämmelse som inskränker rätten att välja lagstiftning finns i § 11.1 i lagen om deltidsutnyttjande (TNG).

Till börjanTill början

Genom den federala lagen om internationell försäkringsavtalsrätt för Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, som genomför en rad direktiv i österrikisk lag, regleras vilken lag som ska tillämpas på försäkringsavtal som omfattar riskerna i en EES-medlemsstat. Det finns en – begränsad – lagvalsmöjlighet. Om lagval inte kan göras, gäller lagen i den stat till vilken avtalet har den närmaste anknytningen. Det antas att avtalet har närmast anknytning till den stat där risken finns. Det är försäkringstypen som avgör var risken är belägen.

Interventionsregler är exempelvis §§ 7, 7a och 7b i ändringen av avtalsrättslagen (AVRAG), enligt vilken arbetstagarna i Österrike har rätt till lön enligt kollektivavtal och minimisemester, oavsett vilken lag som är tillämplig. Ytterligare en interventionsregel är § 13a.2 i KSchG. Enligt denna ska § 6 KSchG (om otillåtet avtalsinnehåll), § 864a i ABGB (om giltigheten i ovanliga bestämmelser i allmänna affärsvillkor och avtalsformulär) § 879.3 i ABGB (om ogiltigheten i mycket skadliga avtalsbestämmelser i allmänna affärsvillkor och avtalsformulär till skydd för konsumenter) tillämpas oberoende av den lag som gäller avtalet, om avtalet kommit till stånd i samband med ett uppdrag som företaget utfört i Österrike i syfte att sluta sådana avtal. En liknande interventionsregel är § 11.2 i TNG.

3.2. Utomobligatoriska skadestånd

Tillämplig lag i fråga om utomobligatoriskt skadestånd regleras i §§ 35 och 48 i IPRG.

Skadeståndsanspråket ska prövas enligt den lag som parterna har valt eller – om lagval inte har skett – enligt lagen i det land där den skadevållande handlingen begåtts. Om de båda parterna emellertid har en närmare anknytning till en annan stat, gäller lagen i den staten.

Till börjanTill början

Denna lagvalsregel avgör vilken lagstiftning som ska tillämpas på frågan om huruvida det alls föreligger någon ersättningsskyldighet, vem som har denna skyldighet och vilket belopp som ska erläggas. Även frågorna om den skadelidandes medvållande, rätt till direktanspråk på försäkringsföretaget och preskribering av skadeståndsanspråk omfattas av denna regel.

Val av tillämplig lag vid skadeståndsanspråk till följd av trafikolyckor regleras enligt Haagkonventionen av den 4 maj 1971 (English,français) om tillämplig lag rörande trafikolyckor, ska anknytas i enlighet med denna konvention.

För skadeståndsanspråk (och andra anspråk) på grund av otillåten konkurrens gäller lagstiftningen i den stat, på vars marknad konkurrensen äger rum (§ 48.2 i IPRG).

Icke avtalsreglerade anspråk på ersättning för skada som uppstått p.g.a. joniserande strålning i Österrike skall, på begäran av den skadelidande, prövas enligt österrikisk lag (§ 23.1 i AtomHG 1999). Har en skada till följd av joniserande strålning uppstått i utlandet, och den ska bedömas enligt österrikisk lag, ska ersättning för skadan endast utgå om och så långt som detta också framgår av den skadelidandes personalstatut (bestämmelser som reglerar en persons personrättsliga ställning) (se 3.3.) (§ 23.2 AtomHG 1999).

Till börjanTill början

Tjänster utan uppdrag (negotiorum gestio) ska bedömas enligt lagstiftningen i den stat där tjänsten utförts. Om tjänsten emellertid står i ett nära samband med ett annat rättsförhållande, ska den lagstiftning som gäller detta rättsförhållande tillämpas (§ 46 i IPRG).

Obehörig vinst ska bedömas enligt lagstiftningen i den stat där vinsten uppstått. Om den obehöriga vinsten erhållits till följd av en tjänst som utförts på grundval av ett visst rättsförhållande gäller reglerna (oberoende av återförvisning) i den stat, vars regler är tillämpliga på detta rättsförhållande (§ 46 i IPRG).

3.3. Personalstatut

En persons personalstatut är tillämplig lag i den stat där personen är medborgare. Har en person flera medborgarskap, gäller lagen i den stat till vilken personen har den starkaste anknytningen. Österrikiskt medborgarskap är emellertid alltid avgörande. För flyktingar och statslösa är personalstatuten lika med lagen i den stat där de har sin vanliga bostad (§ 9 i IPR-G).

En persons bruk av ett namn ska bedömas utifrån respektive personalstatut, oberoende av varför vederbörande bär namnet i fråga (§ 13 i IPRG).

En kvinnas efternamn som gift ska därför inte bedömas enligt äktenskapsstatuten (bestämmelser som reglerar en persons ställning i äktenskapsrättsligt hänseende) utan enligt namnstatuten (bestämmelser som reglerar en persons ställning i namnrättsligt hänseende). Vad gäller utformningen av namngivningsförklaringar gäller de allmänna formella stadgarna i § 8 i IPRG. (I enlighet med detta ska utformningen av en rättshandling bedömas enligt samma lagstiftning. Det är emellertid tillräckligt att följa de formella reglerna i den stat där rättshandlingen utförts.) Enligt rättspraxis ändras inte ett namn som man fått enligt en tidigare personalstatut enbart på grund av att personalstatuten ändras (medborgarskap).

Till börjanTill början

En persons rättskapacitet och rättsliga handlingsförmåga ska också bedömas enligt dennes personalstatut (§ 12 i IPRG).

I denna hänvisning ingår en allmän begränsning av den rättsliga handlingsförmågan, exempelvis vid psykisk sjukdom, men inte av äktenskapsåldern. Om en person är myndig, förblir vederbörande myndig även om denne inte vore myndig enligt sin nya personalstatut.

3.4. Härstamning, relation mellan föräldrar och barn samt adoption

Villkoren för att ett barn ska anses vara fött inom äktenskapet (Ehelichkeit) och bestridande av detta förhållande ska bedömas enligt den personalstatut (3.3.) som makarna omfattades av vid barnets födelse eller, om äktenskapet dessförinnan upplösts, den personrätt som de omfattades av vid upplösandet av detta. Om makarna inte omfattas av en och samma personrätt, gäller barnets personrätt vid tidpunkten för födelsen.

Inom dessa hänvisande bestämmelsers tillämpningsområde faller också presumtion av makens faderskap, skälen till att barnet är fött inom äktenskapet, frågan om vilka personer som har rätt att ifrågasätta faderskapet samt tidsfristerna för ifrågasättandet..

Förutsättningarna för att genom erkännande av faderskap (Legitimation) ge ett barn fött utom äktenskapet motsvarande status som om det vore fött inom äktenskapet ska bedömas enligt faderns personalstatut (§ 23 i IPRG).

Det är barnets personalstatut som avgör verkningarna av att barnet är fött inom äktenskapet eller förklaras ”legitimt” (§ 24 i IPRG). Enligt konventionen om legalisering genom efterföljande äktenskap blir ”legitimitetsförklaringen” gällande när föräldrarna gifter sig, under förutsättning att äktenskapet är giltigt enligt lagen i faderns eller moderns hemland.

Till börjanTill början

§ 24 i IPRG omfattar frågor om vårdnad och uppfostran av barnet, förvaltning och bruk av dess tillgångar, delat eller gemensamt målsmanskap, inklusive krav på myndigheternas godkännande av föräldrarnas rätt att företräda barnet i vissa situationer, reglering av föräldrarnas eller faderns vårdnad efter skilsmässa samt ömsesidiga underhållsskyldighet. Denna bestämmelse överensstämmer i stort sett med Haagkonventionen om skydd av minderåriga. Enligt konventionen ska myndigheterna tillämpa det egna landets lagstiftning på åtgärder till skydd för minderåriga. Vanligen är det myndigheterna i den medlemsstat där barnet bor som är ansvariga.

Förutsättningarna för fastställande och erkännande av faderskap till ett barn som är fött utanför äktenskapet ska bedömas utifrån barnets personalstatut vid tidpunkten för födseln. Om barnet i ett senare skede får en annan personalstatut är denna tillämplig, om fastställandet eller erkännandet sker mot bakgrund av denna statut och inte dess personalstatut vid födseln. Den lagstiftning som ligger till grund för fastställandet eller erkännandet av faderskapet gäller också vid ifrågasättande av detsamma (§ 25 i IPRG).

Barnets personalstatut avgöra verkningarna av att barnet är fött utom äktenskapet (§ 25 i IPRG).

I faderskapsfrågor är det personalstatuten vid en viss tidpunkt som är tillämplig. Detta gäller dock inte frågor som rör förhållandet mellan föräldrar och barn. I dessa fall är det barnets gällande personrättsliga ställning som är tillämplig.

Adoption av barn styrs av såväl den adopterandes som den adopterades personalstatut. Barnets personalstatut tillämpas endast begränsat, såvida barnet inte är myndigt. I dylika fall kan barnets personalstatut endast vara avgörande för samtycke från barnet eller en tredje person till vilken ett familjerättsligt förhållande.

Till börjanTill början

Verkningarna av adoption ska bedömas enligt den adopterandes personalstatus eller, vid makars adoption, enligt den lagstiftning som är tillämplig i fråga om de personliga rättsverkningarna av äktenskapet (se punkt 3.5.). Efter makes eller makas död är överlevande makas eller makes personrättsliga ställning tillämplig för dessa verkningar.

§ 26 i IPRG omfattar också de objektiva villkoren för adoption, såsom den adopterandes ålder, åldersskillnaden mellan adoptivföräldrar och adoptivbarn eller frågan huruvida och under vilka förutsättningar som förekomsten av biologiska barn utgör ett hinder för adoption. Vidare regleras i § 26 i IPRG kraven för att tillstyrka adoption och möjligheten att officiellt överklaga avslag. De arvsrättsliga verkningarna av en adoption ska inte bedömas enligt adoptionslagen utan enligt arvslagen (se punkt 3.7.).

Adoption är i sig ett avgränsat sakförhållande och därför påverkas inte bedömningen om personalstatuten eller anknytningsförhållanden i ett senare skede skulle ändras. En adoption är ett permanent rättsligt förhållande. Den statut som är tillämplig i fråga om verkningarna av adoptionen är därför föränderlig. Den styrs alltså av den adopterandes personrättsliga ställning.

3.5. Äktenskap, partnerskap, äktenskapsskillnad och underhåll

Äktenskapsformen i Österrike ska bedömas enligt österrikisk lag och äktenskapsformer i utlandet enligt de berördas respektive personalstatuter. Det räcker emellertid med att uppfylla de formella krav som gäller i det land där äktenskap ingåtts (§ 16 i IPRG). Genom den begränsade hänvisningen till de formella kraven i det land där äktenskapet ingåtts omfattas endast de materialrättsliga reglerna i den berörda lagstiftningen, varför en eventuell renvoi (åter- och vidareförvisning) saknar betydelse (undantag från § 5 i IPRG, se punkt 2.2).

Till börjanTill början

Förutsättningarna för att ingå äktenskap liksom för att ogiltigförklara äktenskap och kraven för att upphäva äktenskap (till skillnad från skilsmässa) ska bedömas efter de berörda parternas respektive personalstatuter (§ 17 IPR-G).

Denna hänvisningsbestämmelse gäller alla objektiva förutsättningar för att ingå äktenskap, alltså framför allt erforderlig ålder, frånvaro av äktenskapshinder, andra krav för godkännande och möjligheten att ersätta dessa.

Enligt § 18 IPR-G ska äktenskapets personliga rättsverkningar bedömas utifrån makarnas gemensamma personalstatut, och om någon sådan inte föreligger utifrån den senast gällande gemensamma personrättsliga ställningen, under förutsättning att den har bibehållits av endera parten. Annars ska de bedömas enligt lagstiftningen i den stat där båda makar har sin vanliga vistelseort, eller om detta inte är tillämpligt, enligt lagstiftningen i den stat där båda senast hade sin vanliga vistelseort, såvida inte en av dem har bibehållet sin.

Inom dessa hänvisande bestämmelsers tillämpningsområde faller inte bara skyldigheten till äktenskaplig samlevnad, verkningar beträffande vistelseorten och underhållskyldighet utan också makars rätt till underhåll. Området omfattar emellertid inte frågor om namnrätt i samband med äktenskap eller lagstiftning om makars förmögenhetsförhållanden.

Hänvisningen kan ändras om anknytningsförhållandena ändrar sig. Då kan ett annat lands lag bli tillämplig.

Äktenskapsskillnad ska enligt § 20 i IPRG bedömas enligt den lagstiftning som gäller äktenskapets personliga rättsverkningar. I sådana fall är tidpunkten för äktenskapets ingående avgörande.

Till börjanTill början

Därvid omfattas villkoren för äktenskapsskillnaden och dess verkningar. Bestämmelsen omfattar villkoren för och verkningarna av en äktenskapsskillnad, det vill säga även exempelvis frågor om underhållsskyldighet.

Eftersom anknytningen är kopplad till en viss tidpunkt, står hänvisningen fast och kan inte ändras.

Hemskillnad existerar inte i österrikisk rätt. Separation skall därför behandlas enligt regeln om närmaste anknytning i § 1 i IPRG. Vilket lands lag som det finns närmast anknytning till torde fastställas genom rättspraxis i analogi med § 20 i IPRG.

Samboskap och partnerskap är inte heller uttryckligt reglerade i österrikisk lagstiftning och därför ska även dessa samlevnadsformer behandlas enligt principen om närmsta anknytning i § 1 i IPRG.

3.6. Makars förmögenhetsförhållanden

Makars förmögenhetsförhållanden ska bedömas enligt den lagstiftning som parterna uttryckligen väljer. Om ett sådant val inte träffas, gäller den lagstiftning som var tillämplig vid tidpunkten för äktenskapet ingående (§ 19 i IPRG).

Hänvisningsbestämmelsen omfattar både lagstadgade och avtalade förmögenhetsförhållanden mellan makar.

Den rättsliga anknytningen kan inte ändras.

Tillämplig lag i fråga om formen för äktenskapsavtal regleras i § 8 i IPRG, enligt vilken det räcker att uppfylla de formella reglerna i den stat där rättshandlingen genomförs för att rättshandlingens form ska vara giltig.

3.7. Överlåtelse på grund av dödsfall, testamenten

Enligt § 28 i IPRG är det den avlidnes personalstatut vid frånfället som avgör vilken lag som ska tillämpas i arvsfrågan. Enligt denna lag avgörs även vilka personer som har arvsrätt och deras arvs- respektive laglotter de har rätt till och vilken obligatorisk andel av föräldrarnas tillgångar de har rätt till. Dessutom reglerar den legattagares ställning, avgifter samt anspråk från förbigångna arvingars anspråk på en gåva.

Till börjanTill början

Det är dock inte arvsstatuten utan personalstatuten som är avgörande för arvsrätt och avsaknad av arvsrätt.

Ansvaret för dödsboets skulder och förvärv vid arv omfattas principiellt också av dessa lagvalsregler. Om en bouppteckning görs i Österrike, ska förvärv vid arv och ansvaret för dödsboets skulder bedömas enligt österrikisk lagstiftning (§ 28.2 i IPRG).

Vad gäller arvsordningen om det saknas arvingar, eller om arvsrätten enligt lag tillkommer en lokal myndighet, är det enligt § 29 i IPRG inte den dödes personalstatut som är avgörande, utan lagstiftningen i den stat där tillgångarna finns vid tidpunkten för dödsfallet.

I § 30 i IPRG regleras tillämplig lag när det gäller giltigheten i avtal som ingåtts före dödsfall, särskilt testamente, arvsavtal eller avtal om avstående från arv. Denna giltighet ska bedömas enligt testators personalstatut vid tidpunkten för rättshandlingen. Om testamentet är ogiltigt enligt denna lagstiftning, men giltigt enligt testators personalstatut vid tidpunkten för dödsfallet, är det denna som är tillämplig . Denna regel har företräde framför Haagkonventionen om testamenten.

3.8. Sakrättsligt skyddade rättigheter

Såväl förvärv som förlust av sakrättsskyddade rättigheter till materiell egendom, inklusive fast egendom, ska bedömas enligt lagstiftningen den medlemsstat där egendomen finnas vid förverkligandet av det sakförhållande som ligger till grund för förvärvet eller förlusten. Egendomens rättsliga status och rättigheternas innehåll ska bedömas enligt lagstiftningen i den medlemsstat där egendomen finns (§ 31 i IPRG).

Till börjanTill början

Denna hänvisningsbestämmelse omfattar särskilt äganderätt, panträtt, byggnadsrätt, bostadsrätt, men också retentionsrätt med verkan gentemot tredje man. Också verkningarna av egendomens överlåtelse omfattas av denna lag.

En senare ändring av egendomens placering leder inte till någon ändring av den tillämpliga lagstiftningen, eftersom förvärvandet av rätten utgör ett avslutat sakförhållande.

Verkningarna av ett förvärvande av en rättighet ska bedömas utifrån lagstiftningen på den ort där den berörda egendomen finns. Denna anknytning kan därför ändras.

Enligt denna lag ska bl.a. följande frågor bedömas: omfattningen på innehavarens rättsskydd, om och i vilken utsträckning den part som disponerar över den sakrättsligt skyddade rättigheten har förfoganderätt på så sätt att exempelvis en handpant också kan säljas utan domstols medverkan.

Transportmedel omfattas av särskilda regler (§ 33 i IPRG). Sakrättsligt skyddade rättigheter som gäller registrerade sjö- och luftfartyg ska bedömas enligt lagstiftningen i den stat där de är registrerade. För järnvägsfordon gäller lagstiftningen i den stat där det berörda järnvägsföretaget har sitt huvudkontor.

För lagstadgad panträtt och panträtt på grund av avtal, samt för lagstadgad retentionsrätt, som garanterar anspråk på ersättning för skador, eller utlägg på grund av dessa, gäller lagstiftningen i den medlemsstat där egendomen finns då det underliggande sakförhållandet inträder.

Fast materiell egendom omfattas också av särskilda regler. Om sakrättsligt skyddade rättigheter till fast egendom också omfattas av en annan hänvisningsbestämmelse (exempelvis för makars förmögenhetsförhållanden), ska den bestämmelse som reglerar vilken sakrättslig lagstiftning som ska tillämpas ges företräde, nämligen lagen i den stat där egendomen finns.

Till börjanTill början

För immateriell egendom finns ingen hänvisning. Sakrättsligt skulle sådan egendom enligt § 1 i IPRG bedömas utifrån den lagstiftning som den har närmast anknytning till. Stadfäst rättig bedöms enligt lex cartæ (lagen i det land där rättigheten formellt fastställts). § 33 a i IPRG, som ligger till grund för genomförandet av artikel 9 i direktiv 2002/47/EG om ställande av finansiell säkerhet, innehåller en särskild bestämmelse om kontoförda finansiella instrument. Värdepapper som avvecklas i avvecklingssystemet omfattas av särskilda regler i artiklarna 16 och 18 i direktiv 98/26/EG om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper.

3.9. Insolvens

Den internationella insolvensrätten regleras i den österrikiska konkurslagens fjärde del. Denna del införlivades genom lagen om internationell insolvensrätt (IIRG), BGBl.I nr. 36/2003. Enligt § 217 i denna lag ska bestämmelserna endast tillämpas, om inte annat följer av internationella regler, främst förordning EG nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (EU:s insolvensförordning). Tillämplig lag ska fastställas enligt artiklarna 221–235. Reglerna följer i stort motsvarande regler i EU:s insolvensförordning.

Villkoren för att inleda ett insolvensförfarande och verkningarna av insolvensförfarandet styrs i princip av lagstiftningen i den stat där förfarandet inleds. Avsnittet innehåller främst regler om tredje mans sakrättsliga skydd, kvittning, äganderättsförbehåll, avtal om fast egendom, reglerade marknader, anställningsavtal, verkningar av insolvensförfaranden avseende registrerade rättigheter, som görs efter det att ett insolvensförfarande har inletts och skydd för tredje mans förvärv, verkningarna av pågående tvister, lex rei sitae-lagstiftning (enligt tillämplig lag i det land där föremålet finns) om utövande av äganderätt eller andra rättigheter, avtal om kvittning och nettning, repoavtal samt betalningar efter inledande av insolvensförfaranden.

Om dessa regler överlappar delar av IPRG eller andra lagvalsbestämmelser, har dessa mer specialiserade regler i konkurslagen företräde.

Ytterligare information

Den tyskspråkiga versionen av de österrikiska bestämmelserna återfinns under rubriken Bundesrecht på webbplatsen för Rechtsinformationssystem (information om rättssystemet) Deutsch.

« Tillämplig lag - Allmän information | Österrike - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 03-07-2007

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket