Europeiska Kommissionen > ERN > Alternativa system för tvistlösning > Spanien

Senaste uppdatering: 23-07-2007
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Alternativa system för tvistlösning - Spanien

EJN logo

Sidan är inaktuell. Vi håller på att uppdatera informationen och kommer att flytta den till den europeiska juridikportalen.


 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Nedan ges praktisk information om alternativa tvistlösningar i Spanien. 1.
2. De flesta tvister kan lösas genom förlikning eller skiljeförfarande, med undantag av följande: 2.
3. Tvister mellan enskilda 3.
4. Familjetvister 4.
5. Arbetstvister 5.
6. Arrendetvister 6.

 

Hänvändelse till domstol bör ses som en sista utväg att lösa en meningsskiljaktighet. Det kräver nämligen både pengar (rättegångskostnader) och tid (tidsfrister för tvister och eventuella förseningar i samband med rättskipningen).

Det är alltid bättre att först försöka göra upp utanför domstol eller i godo. I den spanska lagstiftningen förespråkas sådana alternativa åtgärder och användningen av dem främjas. I några fall som vissa tvister på arbetsmarknaden är de obligatoriska innan talan väcks vid domstol.

1. Nedan ges praktisk information om alternativa tvistlösningar i Spanien.

I Spanien är privata förhandlingar för tvistlösning ett av de viktigaste inslagen i advokaternas arbete. Förutom detta finns förlikning (conciliación) som obligatoriskt handläggs av arbetsmarknadsmyndigheternas medlingsinstitut (Servicios de Mediación de la Administración Laboral). Detta föregår arbetsrättslig tvist inför domstol (länk till arbetsdomstolen).

I civila domstolar och för tvistemål som gäller mer än 3 000 euro finns ett obligatoriskt förlikningsförfarande på så sätt att domaren skall verka för en uppgörelse sedan stämning och svaromål lämnats in. Rättegång blir bara aktuell om detta misslyckas.

Secretarios judiciales (domstolssekreterarna) har till uppgift att verka för förlikning i enlighet med processlagstiftningen. För att de skall kunna göra detta måste dock lagen om frivillig rättsvård först träda i kraft (Ley sobre Jurisdicción Voluntaria).

Skiljeförfarande (arbitraje) innebär att parterna kommer överens om att domstolsförfarandet ersätts med en skiljeman (en tredje person eller skiljedomstol). Detta tillhör egentligen privaträttens område men på senare år har det institutionaliserats på konsumentkontor och handelskammare.

2. De flesta tvister kan lösas genom förlikning eller skiljeförfarande, med undantag av följande:

  • Tvister där det finns en lagakraftvunnen dom, vilket dock inte gäller verkställighetsaspekterna.
  • Frågor som är direkt kopplade till andra frågor där parterna saknar beslutsrätt, exempelvis personers civilstånd, framtida underhåll eller äktenskapsfrågor (separation, ogiltigförklaring eller äktenskapsskillnad). Vissa ekonomiska aspekter kan dock lösas utanför domstol.
  • Tvister där åklagarmyndigheten (Ministerio Fiscal) enligt lagen skall representera och försvara dem som på grund av att rättsförmåga eller förmyndare saknas inte kan företräda sig själva, exempelvis omyndigförklarade eller minderåriga.
  • Skiljeförfarande i konsumentfrågor är inte möjligt vid förgiftning, kroppsskador, dödsfall eller klara tecken på brott.

Förlikning regleras dels i civilprocesslagen (Ley de Enjuiciamiento Civil, LEC), dels i lagen om processen i arbetstvister (Ley de Procedimiento Laboral).

Till börjanTill början

Förlikning är frivillig och kan enligt detta regelverk inte påtvingas någon så länge lagen om rättsvård inte trätt i kraft. Behöriga att handlägga förlikning är underrätt eller fredsdomare (lekman) i kärandens domkrets, i annat fall i svarandens domkrets. Parternas uppgörelse i samband med en förlikning är en exekutionstitel som kan användas för verkställighet.

Skiljeförfarandet regleras i skiljedomslagen nr 60/2003 av den 23 december 2003 (Ley de Arbitraje). Denna lag kan också tillämpas på särskilda skiljeförfaranden, där det vanligaste är skiljeförfarande i konsumentfrågor. Genom sådana förfaranden löses tvister i fråga om konsumtion av varor och tjänster som omfattas av lag nr 26/1984 av den 19 juli 1984 om skydd av konsumenter och användare (Ley General de Defensa de Consumidores y Usuarios).

I Spanien kan skiljeförfarandet baseras på lagstiftningeneller en skälighetsbedömning. I normalfallet löser skiljemannen tvisten genom att tillämpa gällande lagstiftning, såvida inte parterna uttryckligen bestämt att denne får göra en skälighetsbedömning. Det senare beslutskriteriet ligger till grund för skiljedomar i vissa institutionaliserade skiljeförfaranden exempelvis på konsumentområdet.

Kanske motsvarar något av fallen nedan den aktuella tvistsituationen. I så fall kan kanske någon av lagstiftningens alternativa tvistlösningar tillämpas:

3. Tvister mellan enskilda

Det skall finnas en överenskommelse om skiljeförfarande, antingen i form av en skiljeklausul eller ett separat avtal. Det skall här uttryckligen anges att parterna genom ett skiljeförfarande vill söka lösa samtliga eller vissa tvister som uppkommit eller kan uppkomma om ett visst rättsförhållande, avtalat eller utomobligatoriskt.

Till börjanTill början

Denna överenskommelse skall vara skriftlig, antingen i form av en handling som parterna undertecknat eller i form av skriftväxling. I det senare fallet kan det handla om brev, telegram, telex, fax eller andra former av telekommunikation som avtalet kan styrkas med.

Detta krav anses uppfyllt om överenskommelsen finns och är tillgänglig i elektronisk, optisk eller annan form.

Överenskommelsen skall anses ingå i parternas avtal om den återfinns i en handling som parterna tillställt varandra via något av medierna i föregående stycke.

För att vara giltig får överenskommelsen inte gälla förhållanden som enligt lag inte omfattas av skiljeförfarande.

Skiljeförfarandet är inte tvingande, varken enligt lagar eller rättsliga avgöranden. Det är frivilligt för enskilda.

I skiljeförfarandet skall principerna om likabehandling, rätten att få yttra sig och ett ett kontradiktoriskt förfarande iakttas. Skiljemannen skall vara opartisk och ge parterna tillräckliga möjligheter att hävda sina intressen. Denne skall också skydda konfidentiella uppgifter som denne får tillgång till under förfarandets gång.

Parterna får bestämma att skiljemannen skall följa ett visst förfarande i sitt arbete. Om detta inte avtalas kan skiljemannen enligt den aktuella lagen handlägga skiljeförfarandet på det sätt som denne finner lämpligt. Till skiljemannens befogenhet i detta avseende hör bevisnings tillåtlighet, ändamålsenlighet och relevans, bevisupptagning, även på skiljedomarens initiativ, samt bevisvärdering.

Om parterna inte bestämt något annat kan skiljemannen besluta att muntliga förhandlingar skall hållas med yttranden, bevisupptagning och pläderingar. Det kan också beslutas att förfarandet enbart skall vara skriftligt.

Till börjanTill början

Om inte annat är avtalat kan såväl skiljemannen som skiljedomsinstitutet fordra att parterna skall förskottera vad de anser nödvändigt för att täcka skiljemännens arvoden och omkostnader inklusive administrationskostnader. Betalar parterna inte förskotten, skall skiljemännen avbryta eller avsluta förfarandet. Om någon av parterna inte betalar i tid, kan skiljemännen underrätta övriga parter om detta och förhöra sig om de före en viss tidpunkt kan betala det aktuella beloppet. Först därfter kan förfarandet avslutas eller avbrytas.

Enligt lag utgår inte rättshjälp för denna typ av skiljeförfarande.

Skiljemannens avgörande kallas “laudo” (skiljedom). Denna skall vara skriftlig och undertecknad av skiljemännen, som får uttrycka en avvikande mening. Vid fler än en skiljeman är det tillräckligt att flertalet skiljemän eller ordföranden ensam undertecknar. Skiljedomen anses föreligga i skriftlig form när dess innehåll och namnteckningar har protokollförts och den är tillgänglig i elektronisk, optisk eller annan form. Skiljemannen skall motivera sitt beslut, baserat antingen på lagstiftning eller på en skälighetsbedömning. Under förutsättning att parterna överenskommit om detta, skall skiljemännen i skiljedomen även besluta om kostnaderna för skiljeförfarandet. I dessa ingår skiljemännens arvoden och omkostnader, i förekommande fall även kostnaderna för parternas försvarare eller ombud, vidare förfarandets administrationskostnader och övriga kostnader.

Om skiljedomen inte följs frivilligt, kan det på rättslig väg yrkas om verkställighet enligt civilprocesslagen (länk till verkställighet av domstolsavgöranden).

Till börjanTill början

Vid oenighet om skiljedomens bindande verkan förpliktigar skiljeavtalet parterna att följa det. Samtidigt är domstolarna förhindrade att handlägga tvister som lämnats till skiljeförfarande, om en part skulle väcka talan vid domstol.

Skiljeavtalet hindrar inte någon av parterna från att före eller under skiljeförfarandet yrka på att en domstol beslutar om säkerhetsåtgärder och hindrar inte denna från att bevilja sådana (länk till säkerhetsåtgärder).

Skiljedom kan bara upphävas om parten som väcker talan om upphävande åberopar och styrker följande:

  • Att skiljeavtal inte finns eller är ogiltigt.
  • Att parten inte delgivits information om att skiljeman valts eller om skiljeförfarandet eller att denne av något annat skäl inte kunnat hävda sina intressen.
  • Att skiljemännen beslutat i frågor som de inte skall avgöra.
  • Att valet av skiljemän eller skiljeförfarandet inte överensstämmer med parternas avtal, förutsatt att avtalet inte strider mot bestämmelserna i lagen, eller, i avsaknad avtal, att valet eller förfarandet strider mot lagen.
  • Att skiljemännen beslutat i frågor som inte omfattas av skiljeförfarande.
  • Att skiljedomen strider mot allmänna rättsprinciper.

Talan om upphävande av skiljedom skall väckas vid provinsdomstol (Audiencia Provincial), vars avgörande inte kan överklagas.

4. Familjetvister

I separationsmål och mål om äktenskapsskillnad söker domstolen lösa tvisten genom en uppgörelse mellan parterna, eftersom ett förfarande som utgår från en tvist kan lösas i samförstånd. Överenskommelsen måste beakta frågor som vårdnaden av gemensamma barn, umgänge, bidrag till familjens underhåll, i förekommande fall underhåll till partner, och rätten till familjebostaden. För ett godkännande kräver domstolen att den inte inkräktar på barnens eller någon partners intressen. Finns det minderåriga företräds dessa av åklagare och domstolen kan föreslå ändringar som den finner lämpliga.

För ytterligare uppgifter hänvisas till följande webbplatser: “Äktenskapsskillnad - Spanien”, “Föräldraansvar - Spanien” och “Underhållsskyldighet - Spanien”.

I vissa autonoma regioner som Katalonien, Valencia och Baskien finns särskilda rättsregler när det gäller familjemedling.

5. Arbetstvister

Ej klart.

6. Arrendetvister

Genom lag nr 49/2003 av den 26 november 2003 om arrenden avskaffades den obligatoriska hänvändelsen till arrendenämnd (Junta arbitrales de arrendamientos rústicos) i vissa tvister, som tillträde till arrendatorns fastighet. Nu kan parterna fritt välja att inleda ett skiljeförfarande enligt gällande lagstiftning på detta område.

Ytterligare information

« Alternativa system för tvistlösning - Allmän information | Spanien - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 23-07-2007

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket