Europeiska Kommissionen > ERN > Alternativa system för tvistlösning > Österrike

Senaste uppdatering: 24-10-2007
Utskriftsversion Lägg till i favoriter

Alternativa system för tvistlösning - Österrike

EJN logo

Sidan är inaktuell. Vi håller på att uppdatera informationen och kommer att flytta den till den europeiska juridikportalen.


 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Vilka former av utomrättslig tvistlösning förekommer i Österrike? Vilka former av utomrättslig tvistlösning förekommer i Österrike?
A. Skiljedomstolar A.
B. Medling i hyrestvister B.
C. Förlikning i tvistemål (särskilt familjemål) C.
D. Tvistlösningsorgan inom telekommunikationsområdet D.
E. Kommunala medlingskontor E.
F. Skiljeförfarande och förlikningsinstanser inom ramen för advokatsammanslutningar F.

 

Vilka former av utomrättslig tvistlösning förekommer i Österrike?

Man måste i princip skilja sådana former av utomrättslig tvistlösning som har stöd i lagen från sådana som inte regleras i lag.

Till tvistlösning som är lagligt reglerad räknas bland annat förlikning i domstol. En sådan äger visserligen inte rum utan att en domstol är inblandad men innebär inte något beslut av en domstol. Enligt begreppen i den österrikiska civilprocesslagen (nedan kallad ZPO) förutsätter förlikning i domstol en begäran om talan, alltså att det redan föreligger en konflikt som kan klaras upp genom att en part vänder sig till domstol för att, med råd och stöd av domaren, få en uppgörelse i godo av tvisten.

En ytterligare möjlighet att lösa tvister på alternativ väg är att upprätta en verkställbar notariatshandling. Andra rättsligt reglerade former för utomrättslig tvistlösning är skiljedomstolar, medling i hyrestvister, förlikning i tvistemål (särskilt inom familjerätten), förlikningsinstanser på telekommunikationsområdet och kommunala medlingskontor. Dessa beskrivs närmare nedan under A)E). Därutöver kan i sammanhanget nämnas medling inom ramen för yrkessammanslutningar, till exempel när det gäller advokater, notarier, läkare och civilingenjörer vid tvister mellan medlemmar i sammanslutningen och mellan dessa och klienterna. Under F) återfinns närmare information om skiljeförfarande och förlikning genom advokatsammanslutningar.  

Till börjanTill början

Vid sidan av dessa i lagen fastställda former finns det framför allt på konsumentområdet en rad former av alternativ tvistlösning som inte regleras i lag. Till dessa räknas informella klagoinstanser inom hantverksföreningar, yrkessammanslutningar, förlikningskommissioner inom sammanslutningar av näringsidkare och sådana kommissioner där konsumentinformationssammanslutningar är delaktiga, tvistlösningsorgan för ansvarsfrågor när det gäller läkare och liknande. Härvidlag hänvisas till det som offentliggjorts och beskrivs om instanserna för utomrättslig reglering inom konsumentskyddsområdet i Österrike på Europeiska kommissionens hemsida (http://ec.europa.eu/consumers/redress/out_of_court/adrdb_en.htm English).

Därutöver finns det i Österrike sedan den 1 mars 2003 ett tvistlösningsorgan för @-domäner. Dessa tvister gäller innehavet av @-domäner, särskilt rätten till namn, beteckning och varumärke samt upphovsrätt och konkurrensrättsliga frågor. Närmare information finns på hemsidan (också på engelska).

Vidare finns det för klagomål i samband med "forumshopping" på Internet en "internetombudsman", vars tjänster kan tas i anspråk för tvistlösning efter det att medlemskap tecknats (medlemsavgiften uppgår för närvarande till 25 euro/år). Närmare information finns på hemsidan (också på engelska).

A. Skiljedomstolar

Civilprocesslagens (ZPO) bestämmelser om skiljeförfarande, det vill säga bestämmelserna i §§ 577 – 618, ska tillämpas på alla skiljedomsförfaranden vid skiljedomstolar med säte i Österrike. I ZPO regleras frågor om skiljedom i allmänhet och det görs ingen åtskillnad vare sig mellan rent inhemska och internationella förfaranden eller mellan tvister av kommersiell art och andra frågor. Därutöver finns det särskilda bestämmelser för speciellt skyddsvärda kategorier som konsumenter och arbetstagare.

Till börjanTill början

I princip kan alla förmögenhetsrättsliga anspråk som kan prövas av de allmänna domstolarna regleras genom skiljedom. Tvister som inte enbart rör förmögenhetsrättsliga anspråk kan avgöras genom skiljedom om parterna lyckas nå en överenskommelse när det gäller föremålet för tvisten. Vissa typer av anspråk uppfyller inte de objektiva villkoren för skiljedomsförfarande. Det gäller huvudsakligen anspråk inom det familjerättsliga och hyresrättsliga området.

Skiljedomstolen är bara behörig att fatta beslut efter överenskommelse mellan parterna. Överenskommelsen om skiljedom måste avse en viss bestämd rättstvist eller framtida tvister som kan uppstå ur ett visst rättsförhållande.

Vid skiljedomsförfarandet gäller en långtgående självständighet för parterna. Det står parterna fritt att besluta om förfarandet ska bygga på regler som de själva har fastställt eller på särskilda förfarandebestämmelser, såvida inte detta skulle stå i strid med tvingande bestämmelser. Kravet på att parterna ska behandlas på ett korrekt sätt och att varje part ska ges tillfälle att yttra sig om vad motparten har anfört (den kontradiktoriska principen) är exempel på regler från vilka ingen avvikelse kan ske. Inte heller rätten för en part att låta sig företrädas av ett ombud som han eller hon själv valt kan avtalas bort.

I regel avslutas skiljedomsförfarandet med en dom. Denna motsvarar till syfte och verkan domen i en allmän civilrättslig process. Genom delgivning till parterna vinner skiljedomen laga kraft och kan verkställas efter det att en eventuellt ålagd prestation fullgjorts. Skiljedomen är en exekutionstitel som kan ligga till grund för verkställighetsåtgärder.

Till börjanTill början

På vissa bestämda och i ZPO uppräknade, oavvisliga grunder kan skiljedomen upphävas genom att talan väcks vid allmän domstol (grunder för detta är till exempel underlåtelse att iaktta parternas rätt att yttra sig, bristande subjektiva förutsättningar för skiljedomsförfarandet, överträdelse av tvingande förfaranderegler samt att de objektiva förutsättningarna för skiljedomsförfarandet inte är uppfyllda eller att förfarandet varit i strid med grunderna för rättsordningen.

Användbara länkar

  • Österrikisk lagstiftning Deutsch - English i Österrikes rättsinformationssystem
  • Österrikes federala justitieministerium Deutsch - English - français
  • Österrikes handelskammares institutionella skiljedomstol Deutsch - English 

B. Medling i hyrestvister

Av hyreslagstiftningen, närmare bestämt lagen om allmännyttiga hyresrätter och bostadsrättslagen av år 2002, följer att vid vissa tvister som ska avgöras av domstol inom ramen för handläggningen av rättsvårdsärenden, ska ett förlikningsförfarande ha inletts vid de lokala myndigheterna innan saken kan hänskjutas till domstol, förutsatt att kommunen där bostadsobjektet ligger förfogar över ett tvistlösningsorgan för sådana frågor. Detta gäller för närvarande i kommunerna Graz, Innsbruck, Klagenfurt, Leoben, Linz, Mürzzuschlag, Neunkirchen, Salzburg, St. Pölten, Stockerau och Wien.

Till börjanTill början

I hyresrättsliga sammanhang kan det till exempel vara fråga om tvister rörande underhålls- eller förbättringsarbeten, hyresnivåer eller fördelningen av driftskostnaderna.

Det är obligatoriskt att vända sig till ett tvistlösningsorgan om hyresobjektet ligger inom någon av de kommuner som infört ett system för medling (se ovan). Det går alltså bara att vända sig till domstol i de fall då frågan tidigare har tagits upp vid kommunens tvistlösningsorgan och detta organ varken har löst tvisten eller avslutat förfarandet inom tre månader.

Förhandlingarna vid tvistlösningsorganen är i princip inte offentliga. Endast parterna i förfarandet har rätt att få tillgång till akten. Vissa handlingar omfattas dock inte av denna rätt. Så är fallet om insyn i dem skulle kunna leda till att en parts eller tredje mans legitima intressen skadas, att myndighetens uppgifter försvåras eller att syftet med förfarandet äventyras.

Parterna kan låta sig företrädas av en advokat, men det är inte obligatoriskt.

Framställningar, ansökningar, tillkännagivanden, klagomål och andra inlagor till medlingsorganet kan, beroende på vilka tekniska möjligheter som står till buds, även ges in per telegram, telex eller fax, via automatisk dataöverföring eller på annat sätt som tekniken medger. Inlagor kan alltså inlämnas elektroniskt om medlingsorganet förfogar över den tekniska utrustning som behövs.

Visserligen krävs i de flesta fall att parterna inställer sig personligen till en muntlig förhandling (och till exempel inte låter sig företrädas av ett rättsligt ombud) för att det ska vara möjligt att komma fram till en uppgörelse i godo. Detta utgör i regel inte heller något problem, eftersom medlingen ändå ska äga rum den kommun där hyresobjektet är beläget.

Till börjanTill början

Medlingsförfarandet i hyrestvister är kostnadsfritt.

Om ett försök att komma fram till en uppgörelse i godo misslyckas, avgörs saken av medlingsorganet. En part som är missnöjd med medlingsorganets avgörande kan inom fyra veckor från delgivningen av avgörandet vända sig till domstol att få saken prövad. I och med att saken hänskjutits till domstol förlorar medlingsorganets beslut sin verkan. Var och en av parterna kan också vända sig till domstol om förfarandet vid medlingsorganet inte avslutats inom tre månader. Så snart en ansökan om detta har givits in i laga ordning ska medlingsorganet avsluta förfarandet.

Om ingen av parterna vänt sig till domstol för att få sin sak prövad inom fyra veckor från det att den meddelats medlingsorganets beslut, ska detta beslut träda ikraft. Beslutet kan ligga till grund för verkställighetsåtgärder. Därefter är det inte längre möjligt att hänskjuta saken till domstol. De enda tillgängliga rättsmedlen och överklagandemöjligheterna är de som står till förfogande inom ramen för eventuella verkställighetsförfaranden.

Användbara länkar

  • Staden Wien Deutsch - English
  • Graz - Wohnen und Verkehr Deutsch - English

C. Förlikning i tvistemål (särskilt familjemål)

I detta avsnitt behandlas tvister som omfattas av de allmänna tvistemålsdomstolarnas behörighet. Den federala lagstiftningen om förlikning i tvistemål (BGBl I 2003/29) innehåller ett omfattande regelverk för medling i tvister som omfattas av de allmänna tvistemålsdomstolarnas behörighet. Enligt denna lag får endast en särskilt utbildade medlare som tillämpar erkända metoder medverka vid medling.

Till börjanTill början

Medlaren måste enligt lagen vara opartisk och särskilt bemöda sig om tillvarata parternas intressen utan att särbehandla någon av dem. I princip är det parterna i tvisten som kommer överens om hur medlingsförfarandet ska vara utformat. Denna överenskommelse lägger fast de grundläggande principerna för förfarandet. Innehållet i medlingssamtalen är för samtliga inblandade konfidentiellt och enligt § 320 Z 4 ZPO får medlarna i en eventuellt påföljande rättstvist inte höras som vittnen. Medlarna omfattas av tystnadsplikt enligt lagen. En överträdelse av denna tystnadsplikt är straffbar. Endast personer som finns upptagna i en särskild förteckning får verka som medlare. Detta garanterar att medlarna har de kvalifikationer som krävs.

Parterna är inte skyldiga att låta sig företrädas av en advokat, men de har den möjligheten.

Syftet med medlingen är att få parterna att enas med medlarens hjälp. Medling på elektronisk väg är därför knappast ändamålsenlig. Att använda sig av medlare är förenat med kostnader. Dessa kostnader för medling beror inte på tvisteföremålets värde, utan på den tid som medlaren behöver för uppdraget. Medlingskostnaderna ska i princip fördelas mellan de berörda parterna. Hur denna fördelning ska göras är upp till parterna. Det finns i princip inga möjligheter att få rättshjälp. I familjemål kan dock förbundsministeriet för hälsa, familj- och ungdomsfrågor bevilja viss rättshjälp beroende på den berörda familjens inkomster. Eftersom medlingsförfarandet bygger på frivillighet kan det när som helst avbrytas av parterna och talan väckas vid allmän domstol. Enligt § 22 i lagen om medling i tvistemål innebär inledningen av medlingsförfarande att preskriptionsfrister och andra frister beträffande rättigheter och krav som omfattas av medlingen avbryts. Det betyder att preskriptionsfrister och andra frister börjar löpa först efter det att medlingsförfarandet avbrutits.

Till börjanTill början

Syftet med medlingsförfarandet är att uppnå enighet mellan parterna. Resultatet av medlingen kan inte ligga till grund för verkställighet utan bör snarast ses som ett förslag till lösning som kan domstolen längre fram kan använda som underlag för avgörande. Också efter det att en lösning utarbetats i medlingsförfarandet kan parterna när som helst vända sig till en allmän domstol.

Användbara länkar

  • Österrikisk lagstiftning Deutsch - English i Österrikes rättsinformationssystem
  • Österrikes federala justitieministerium Deutsch - English - français

D. Tvistlösningsorgan inom telekommunikationsområdet

I detta avsnitt behandlas tvister i samband med telekommunikationstjänster. I första hand handlar det om tvister rörande räkningar eller kostnader. Men också klagomål när det gäller kvaliteten på de erbjudna tjänsterna kan regleras genom detta förfarande. Inte bara konsumenter utan också intresseföreningar kan lämna in klagomål. Det är dock inte obligatoriskt att söka förlikning.

Till börjanTill början

Det närmare förfarandet regleras i telekommunikationslagen (TKG 2003). I § 122 TKG 2003 föreskrivs att de reglerande myndigheterna ska fastställa riktlinjer för hur tvister ska lösas.

En utomrättslig tvistlösning kan bara följa om samtliga deltagare skriftligt ansöker om detta till tvistlösningsorganet (RTR-GmbH) och alla andra försök att lösa tvisten har misslyckats. Deltagandet är frivilligt för parterna i tvisten och förhandlingarna kan när som helst avbrytas, utan att det krävs någon motivering.

Den klagande kan när som helst under förfarandet låta sig företrädas av en advokat eller annan betrodd person. Den berörda teleoperatören ska på förfrågan uppge namnet på den person som är bemyndigad att genomföra medlingsförfarandet och att förhandla om och godkänna en lösning som parterna når fram till i samförstånd.

Parterna ska yttra sig skriftligt eller på elektronisk väg. Tvistlösningsorganet lägger på grundval av vad båda sidor har anfört och ett tekniskt utlåtande ett förslag till lösning som parterna ska underteckna och inom en viss frist återsända till tvistlösningsorganet. Om lösningsförslaget inte återsänds kan tvistlösningsorganet inkalla alla parter till en muntlig förhandling om den det anser att det ändamålsenligt och den klagande inte invänder. Tvistlösningsorganets rekommendation är enbart ett förslag som enligt lagen inte kan ligga till grund för verkställighet. Om båda parter ger sitt skriftliga godkännande kan rekommendationen dock få status som en förlikning i civilrättsligt hänseende.

Själva medlingsförfarandet är kostnadsfritt, men kostnaderna för ombud ska varje part själv betala. Om klaganden inte är en konsument, kan tvistlösningsorganet av denne kräva ersättning för kontantutlägg. Rättshjälp beviljas inte men konsumenten kan under vissa bestämda förutsättningar få ersättning för resekostnader.

Till börjanTill början

Det står parterna fritt att under medlingen och också därefter att vända sig till domstol. Förfarandet vid tvistlösningsorganet har uppskjutande verkan på det sättet att en tvistig faktura inte behöver betalas förrän hela förfarandet har avslutats.

Användbara länkar

  • Österrikisk lagstiftning Deutsch - English i Österrikes rättsinformationssystem
  • Rundfunk & Telekom Regulierungs Deutsch - English-GmbH (regleringsmyndighet för radio- och TV-verksamhet samt telekommunikation)

E. Kommunala medlingskontor

Kommunala medlingskontor är offentliga instanser som inrättats på kommunal nivå. De får inte fatta beslut utan kan bara försöka främja att parterna förlikas frivilligt, till exempel vid tvister om penningfordringar och vid anspråk på lösöre, tvister om gränsdragningar, tvister om äganderätt. Det är frivilligt att vända sig till de kommunala medlingskontoren.

Inrättandet av kommunala medlingskontor ankommer på lagstiftaren i förbundslandet. För närvarande har kommunala medlingskontor inrättats i sex förbundsländer.

Till börjanTill början

De kommunala medlingskontoren består av förtroendevalda (vanligtvis tre personer) som väljs av kommunstyrelsen. Enligt bestämmelserna i lagen får det vid medlingsförhandlingarna vid de kommunala medlingskontoren inte föras några protokoll.

Det står parterna fritt att personligen infinna sig vid förhandlingarna eller låta sig företrädas av ett rättsligt ombud. Det finns ingen skyldighet att vara företrädd av ett ombud. Det finns i princip inte någon skyldighet att infinna sig vid förlikningsförhandlingen men parterna måste dock inom utsatt tid anmäla att de inte kan delta.

De kommunala medlingskontoren ska höra båda parterna. Förfarandet är muntligt och det kan inte genomföras på elektronisk väg.

Förförandet är kostnadsfritt.

Om medlingssamtalen strandar kan man vända sig till allmän domstol. Förfarandet påverkar inte preskriptionsfrister eller andra frister.

En förlikning som ingåtts inför ett kommunalt medlingskontor har samma verkan som en förlikning inför domstol och kan därmed ligga till grund för verkställighetsåtgärder.

F. Skiljeförfarande och förlikningsinstanser inom ramen för advokatsammanslutningar

För alternativ tvistlösning i ärenden av civilrättslig, handelsrättslig, ekonomisk och hyresrättslig natur finns möjlighet att vända sig till advokatsamfundens skiljeinstanser och medlingsorgan. Förfarandena är frivilliga.

Genomförandet av ett medlings- eller ett skiljeförfarande inför en förlikningsinstans ansluter sig till medlings- och skiljedomsförfarandet vid en advokatsammanslutning i Österrike. Förlikningsförfarandet är inte reglerat i lag. När det gäller skiljedomsförfaranden, se punkt A) ovan.

Till börjanTill början

Ett avtal om att talan inte kan väckas vid domstol förrän man försöka finna en alternativ lösning på tvisten är bindande i skiljedomsförfarandet men inte i förlikningsförfarandet.

Som medlare eller skiljemän i förfarandet vid en förliknings- eller en skiljedomsinstans som inrättats av en advokatsammanslutning i Österrike respektive utses advokater. Medlaren eller skiljemannen ska fullgöra sitt uppdrag helt oberoende och opartiskt och efter bästa förstånd och samvete och iaktta de yrkesetiska skyldigheter som åligger dem i egenskap av advokater. De är framför allt skyldiga att iaktta tystnadsplikt beträffande de uppgifter som de fått kännedom i denna funktion och att redogöra för alla omständigheter som kan inkräkta på deras oberoende och opartiskhet i förhållande till parterna.

Det är givetvis tillåtet att utse en advokat som företrädare eller rådgivare i medlings- och skiljeförfaranden, men lagen föreskriver inget sådant krav. Rättshjälp beviljas inte.

Kostnaderna för att genomföra ett förfarande vid ett tvistlösningsorgan och arvodet till medlaren beräknas enligt en särskild tabell som finns hos advokatsammanslutningen i fråga. I princip ska varje part själv bära sina kostnader (till exempel avgifter för medlingen, avgifter för ombud och rådgivningskostnader samt kostnader för tolkning och översättning). Parterna kan dock fritt komma överens om att dela på kostnaderna.

Kostnaderna för att genomföra ett skiljeförfarande och ersättningen till skiljedomaren eller skiljedomarna fastställs enligt den taxa som gäller för förfarandet. Avgifterna grundar sig på tvisteföremålets värde i enlighet med de kostnadstabeller som är bifogade den berörda advokatsammanslutningens skiljedomsregler. Eventuell återbetalning av kostnader bestäms av vem som vinner målet, såvida inte annat anges i skiljeavtalet eller skiljeklausulen i fråga.

I förfarandet vid ett av en österrikisk advokatsammanslutning inrättat förlikningsorgan ingår parterna en överenskommelse, varvid medlaren på önskemål av parterna kan ta upp resultatet av denna i ett protokoll. Denna överenskommelse är visserligen bindande men inte verkställbar. Om överenskommelsen inte följs krävs att talan väcks vid en allmän domstol eller skiljedomstol. I anslutning till det kan man ansöka om verkställighet enligt det normala förfarandet i verkställighetsärenden.

Ett avgörande av en skiljedomstol vid en österrikisk advokatsammanslutning är verkställbar då klagofristen löpt ut. I anslutning därtill kan man begära utmätning enligt det normala utmätningsförfarandet (se också punkt A).

Användbar länk

  • Allmän information återfinns på hemsidan Deutsch för det österrikiska förbundet för advokatsamfund (Serviceleistungen/Schiedsgericht) där det också finns länkar till de enskilda advokatsamfundens hemsidor.

« Alternativa system för tvistlösning - Allmän information | Österrike - Allmän information »

Till börjanTill början

Senaste uppdatering: 24-10-2007

 
  • Gemenskapsrätt
  • Internationell rätt

  • Belgien
  • Bulgarien
  • Tjeckien
  • Danmark
  • Tyskland
  • Estland
  • Irland
  • Grekland
  • Spanien
  • Frankrike
  • Italien
  • Cypern
  • Lettland
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Ungern
  • Malta
  • Nederländerna
  • Österrike
  • Polen
  • Portugal
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Slovakien
  • Finland
  • Sverige
  • Förenade kungariket