Basfakta

I verksamhetsredovisningen [<201 KB] redogör kommissionen för hur dess avdelningar arbetar och hur ansvar och redovisningsskyldighet är fördelade.

Europeiska kommissionen är en av de europeiska institutioner som medverkar i EU:s beslutsprocess. Vad gör kommissionen? Hur fungerar den? Och hur passar den in i EU:s hela beslutsprocess? På den här sidan besvaras ett antal frågor.

Vad är kommissionen? Vad gör kommissionen för att förbättra lagstiftningsarbetet? Vilken roll har kommissionen i EU:s lagstiftningsprocess? Hur antas en rättsakt? Vem utser kommissionens ordförande?	Vem väljer kommissionärerna? När och var sammanträder kommissionen? Hur fattar kommissionen beslut? Hur är kommissionen uppbyggd?

Vad är kommissionen?

Ordet ”kommissionen” kan avse både institutionen och kollegiet av kommissionsledamöter (kommissionärer). Sedan 2005 består kollegiet av en kommissionär från varje medlemsland.

Vad gör kommissionen för att förbättra lagstiftningsarbetet?

År 2002 antog kommissionen handlingsplanen ”Bättre lagstiftning”. Målet är att förenkla och förbättra EU:s regler och beslutsfattande. Man vill minska byråkratin, förbättra lagstiftningen och utarbeta rättsakter som är bättre anpassade för både medborgarna och företagen.

För att lyckas med det måste man se över både nya initiativ, förslag under förhandling och redan antagna rättsakter. ”Bättre lagstiftning” omfattar därför olika åtgärder.

Kommissionen

1. analyserar systematiskt de eventuella konsekvenserna av nya ekonomiska, sociala och miljömässiga initiativ,
2. samråder med berörda parter om alla viktiga initiativ,
3. genomför ett program för att förenkla den befintliga lagstiftningen,
4. bemödar sig om att minska de administrativa kostnaderna för lagstiftningen.

Alla åtgärder är bestående. Läs mer på webbplatserna ”Bättre lagstiftning” och ”Konsekvensbedömning”.

Du hittar också information i broschyren ”Bättre lagstiftning – hur och varför”.

Vilken roll har kommissionen i EU:s lagstiftningsprocess?

Europeiska kommissionen inrättades för att representera de intressen som är gemensamma för alla EU:s medlemsländer. För att kunna fylla sin funktion som fördragens väktare och verkligen kunna slå vakt om de gemensamma intressena har kommissionen tilldelats initiativrätten i lagstiftningsprocessen. Det är alltså kommissionen som lägger fram förslagen till den lagstiftning som Europaparlamentet och rådet beslutar om.

Kommissionen ansvarar också för att genomföra de gemensamma politikområdena (t.ex. den gemensamma jordbrukspolitiken) och den förvaltar budgeten och handlägger EU:s program.

Även om kommissionen har rätt att ta alla initiativ den anser vara lämpliga för att uppnå målen i fördraget läggs de flesta förslagen fram till följd av rättsliga skyldigheter, tekniska krav eller efter det att någon annan EU-institution, ett medlemsland eller en berörd part har begärt att kommissionen ska agera.

Ett kommissionsförslag måste sätta de europeiska intressena i förgrunden och (när det inte finns någon exklusiv EU-befogenhet) respektera subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

Kommissionen arbetar för hela EU:s bästa och inte för att gynna något speciellt medlemsland eller särintresse. Den genomför omfattande samråd så att de parter som berörs av lagstiftningen får ett ord med i laget i förberedelserna. Vanligtvis offentliggörs en bedömning av de ekonomiska, miljömässiga och sociala effekterna av förslaget tillsammans med förslaget. Det är också viktigt att principen om subsidiaritet och proportionalitet respekteras – vilket betyder att kommissionen bara ska föreslå lagstiftning när den blir mer verkningsfull på EU-nivå och i den omfattning som behövs för att uppnå de önskade målen. Om det är effektivare att lagstifta på nationell, regional eller lokal nivå ska kommissionen avstå från att lägga fram någon rättsakt.

Hur antas en rättsakt?

1. Ett förslag till rättsakt – en förordning, ett direktiv eller ett beslut – förbereds som regel av den avdelning som har huvudansvaret på det berörda området, bland annat genom ett internt samråd med övriga berörda avdelningar inom kommissionen och genom ett externt samråd med nationella myndigheter och olika berörda parter.
2. Hur beslutsprocessen går till beror på vad som föreskrivs i fördraget för det aktuella verksamhetsområdet. I de flesta fall används medbeslutandeförfarandet, vilket innebär att det formella förslaget, såsom det antagits av kollegiet av kommissionärer, granskas av Europaparlamentet och rådet, som gemensamt har till uppgift att vara EU:s lagstiftare. I vissa fall begärs yttranden från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén under lagstiftningsprocessens gång.
   I medbeslutandeförfarandet granskar EU:s lagstiftare förslaget i en, två eller tre behandlingsomgångar, där kommissionen är förlikningsman. Kommissionen kontrollerar också att de europeiska intressena respekteras, fram till dess att rättsakten antagits.
3. Den lagstiftning som slutgiltigt antagits av EU:s lagstiftare införlivas därefter i den nationella lagstiftningen (när det gäller direktiv – förordningar och beslut är direkt tillämpliga) och tillämpas av kommissionen och medlemsländerna.

Vem utser kommissionens ordförande?

Europeiska rådet (stats- och regeringscheferna) överlämnar ett förslag till kandidat till Europaparlamentet. Kandidaten blir vald om en majoritet av ledamöterna röstar ja. Om den föreslagna kandidaten inte får en majoritet av rösterna måste Europeiska rådet inom en månad föreslå en ny kandidat.

Vem väljer kommissionärerna?

Den person som utsetts till ordförande för kommissionen väljer ut kommissionärerna bland de kandidater som medlemsländerna har föreslagit. Hela den föreslagna kommissionen antas sedan av rådet med kvalificerad majoritet innan Europaparlamentet röstar för eller emot kommissionen som helhet. Efter parlamentets godkännande utser rådet formellt den nya kommissionen genom beslut med kvalificerad majoritet.

När och var sammanträder kommissionen?

Enligt arbetsordningen  [841 KB] ska kommissionen i regel sammanträda en gång i veckan. Sammanträdena hålls på onsdagar i Bryssel, utom de veckor Europaparlamentet har sina plenarsammanträden. Då sammanträder kommissionen vanligen i Strasbourg. Dagordningen för varje sammanträde fastställs särskilt med hänsyn till arbetsprogrammet. Sammanträdena är inte offentliga och alla diskussioner är konfidentiella. Dagordning och protokoll finns emellertid på generalsekretariatets hemsida.

Förutom de ordinarie veckosammanträdena kan kommissionen vid behov hålla extramöten (t.ex. för att ta upp en särskild fråga, i anslutning till ett viktigt rådsmöte eller i allmänt brådskande fall).

Hur fattar kommissionen beslut?

Beslut fattas kollektivt på förslag från en eller flera kommissionärer.

Det finns fyra sätt att fatta beslut:

1. Vid möten (vanligtvis en gång i veckan) – alla kommissionärer har rätt att begära omröstning. Kommissionen fattar beslut med enkel majoritet. Om antalet röster är jämnt har ordföranden utslagsröst.
2. Genom skriftligt förfarande – det skriftliga förslaget skickas till kommissionärerna, som sedan meddelar sina reservationer och/eller ändringsförslag inom en viss tidsfrist. Om en kommissionär begär diskussion förs ärendet upp på dagordningen för ett kommissionssammanträde. Om det inte finns några reservationer eller ändringsförslag antas förslaget av kommissionen.
3. Genom bemyndigande – kommissionen kan bemyndiga en eller flera av sina kommissionärer att fatta ett beslut på dess vägnar, under förutsättning att principen om kollektivt ansvar respekteras. Dessa beslutsbefogenheter kan under vissa förutsättningar delegeras på samma sätt till en generaldirektör eller avdelningschef.
4. Genom delegering – kommissionen kan delegera vissa beslut till generaldirektörerna och avdelningscheferna, som då agerar på kommissionens vägnar.

Hur är kommissionen uppbyggd?

Europeiska kommissionen är indelad i cirka 40 generaldirektorat (GD) och avdelningar. De är i sin tur uppdelade i direktorat som består av flera enheter. Kommissionen ansvarar också för flera genomförandeorgan. Du kan kontakta kommissionen via kontaktsidorna.

Ytterligare avdelningar och organ kan inrättas om så skulle behövas.

För att kommissionen ska kunna fungera effektivt och kollegialt uppmanas generaldirektoraten att bedriva ett nära samarbete och samordna förberedelserna och genomförandet av kollegiets beslut.