Statligt stöd: Inledning

Reglerna för statligt stöd till jordbruket grundas på tre olika perspektiv. För det första följer reglerna för statligt stöd inom jordbruket konkurrenspolitikens allmänna principer. För det andra måste reglerna för statligt stöd inom jordbrukssektorn stämma överens med EU:s gemensamma politik för jordbruk och landsbygdsutveckling. Slutligen måste reglerna vara förenliga med EU:s internationella åtaganden, i synnerhet WTO:s jordbruksavtal.

Dessa olika perspektiv har gett upphov till vissa rättsliga instrument som bara gäller inom jordbrukssektorn. Jordbrukssektorn definieras som handeln med och produktionen av produkter som förtecknas i bilaga I till EG-fördraget. Å andra sidan är vissa av de rättsliga instrumenten inom EU:s konkurrenspolitik inte relevanta för statligt stöd inom jordbrukssektorn, exempelvis reglerna om stöd av mindre betydelse.

På den här sidan kan du hitta texten till de instrument för statligt stöd till jordbruket som gäller för närvarande. Dessutom finns det länkar till andra relevanta webbplatser och länkar till kommissionens beslut om statligt stöd.

Statligt stöd: Bakgrund

En av Europeiska gemenskapens grundläggande principer är att man vill behålla ett system med fri konkurrens utan snedvridning. Politiken för statligt stöd strävar efter att trygga fri konkurrens, fördela resurserna effektivt, uppnå en enhetlig gemensam marknad och samtidigt uppfylla de internationella åtagandena.

I artikel 33 i EG-fördraget fastställs den gemensamma jordbrukspolitikens målsättningar. Vid utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken och hur den ska tillämpas tas hänsyn till jordbruksnäringens särskilda karaktär, som är en följd av jordbrukets speciella struktur och av strukturella och naturbetingade olikheter mellan olika jordbruksregioner, nödvändigheten av att gradvis genomföra lämpliga anpassningsåtgärder samt till det faktum att jordbruket är en sektor som är nära förbunden med ekonomin i sin helhet.

I och med att rådets förordning (EG) nr 1698/2005 trädde i kraft uppstod ett behov av att se över, aktualisera och konsolidera de regler som kommissionen följer vid bedömningen av medlemsländernas förslag till statligt stöd inom jordbrukssektorn och vid tillämpningen av undantag enligt artikel 87.2 och 87.3 i EG-fördraget. Efter multilaterala förhandlingar med medlemsländerna under 2006 antog kommissionen nya och omfattande riktlinjer för statligt stöd till jordbrukssektorn. De trädde i kraft den 1 januari 2007.

Riktlinjerna utgör en ny tydlig ram för de olika formerna av godkänt statligt stöd. Särskild hänsyn tas till den nya utvecklingen inom jordbrukspolitiken, framför allt behovet av att dels förbättra kvaliteten på jordbruksprodukterna och att marknadsföra dem som kvalitetsprodukter, dels bevara miljön och det traditionella natur- och kulturarvet på landsbygden.

Utgångspunkten för de nya riktlinjerna är att varje form av statligt stöd till jordbrukssektorn måste vara förenligt med den gemensamma politiken för jordbruk och landsbygdsutveckling och gemenskapens internationella åtaganden, särskilt WTO:s jordbruksavtal. Statligt stöd som kan inverka negativt på de gemensamma marknadsordningarnas mekanismer är till exempel förbjudet, eftersom medlemsländerna i samband med att lagstiftningen om den gemensamma organisationen om marknaderna antogs beslutade att förbjuda ensidiga stöd som inverkar negativt på gemenskapens prisstöd.

Enligt EG-domstolens principer måste de statliga stöden praktiskt bidra till utvecklingen av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner. Statligt stöd som bara syftar till att förbättra mottagarens ekonomiska situation, utan någon som helst motprestation från denne, kan aldrig anses förenligt med EG-fördraget.

På grundval av dessa allmänna principer anges i riktlinjerna de huvudsakliga stödformer som kommissionen kan godkänna och på vilka villkor stöd kan beviljas. De kan sammanfattas enligt följande:

Stöd till investeringar i jordbruksanläggningar kan i allmänhet godkännas på upp till 40 % av de stödberättigande utgifterna eller 50 % i mindre gynnade områden. Högre stödnivåer kan ibland godkännas om det är fråga om investeringar i samband med bevarandet av det traditionella landskapet, förflyttning av jordbruksbyggnader i allmänhetens intresse eller investeringar för förbättring av miljön, hygienförhållandena inom djurhållningen och djurskydd.
Stöd för investeringar i samband med bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter kommer från och med nu att omfattas av bestämmelserna för statligt stöd till industrisektorn. Stödnivån kommer dock i allmänhet att vara högre än för industrin.
Stöd beviljas även till lantbrukare som förbinder sig att bedriva miljövänligt jordbruk och till andra former av miljöåtgärder.
Stöd för att kompensera för svårigheter i mindre gynnade områden.
Startstöd till unga lantbrukare.
Stöd till förtidspensionering och nedläggning av jordbruksverksamhet eller produktions-, bearbetnings- och saluföringskapacitet.
Stöd för att inrätta producentorganisationer.
Stöd för att kompensera lantbrukare för skador på jordbruksproduktionen eller produktionsmedlen som orsakas av naturkatastrofer, ogynnsamma väderförhållanden eller djur- och växtsjukdomar, och stöd för att uppmuntra jordbrukare att teckna försäkringar mot sådana händelser.
Stöd för att uppmuntra produktion och saluföring av kvalitetsprodukter från jordbruket, tekniskt stöd till producenter och förbättring av den genetiska kvaliteten hos djurbesättningen.
Stöd till de yttersta randområdena och öarna i Egeiska havet.
Natura 2000-stöd och stöd som är kopplat till direktiv 2000/60/EG.
Stöd för att uppfylla normer.
Stöd till reklam för jordbruksprodukter.
Stöd i samband med befrielse från punktskatter i enlighet med direktiv 2003/96/EG (beskattning av energiprodukter och elektricitet).
Stöd till skogsbruket.

Utöver dessa former av stöd som regleras i riktlinjerna kan stöd även beviljas i enlighet med gemenskapens lagstiftning om forskning och teknisk utveckling, undsättning och omstrukturering av jordbruksföretag i svårigheter, samt sysselsättningsskapande åtgärder.

Det är generaldirektoratet för jordbruk som handlägger de enskilda fallen av statligt stöd till jordbrukssektorn.

Med statligt stöd till jordbrukssektorn avses allt statligt stöd, även avgiftsfinansierat stöd som beviljas för verksamhet som är kopplad till produktion, bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter.

Med jordbruksprodukter avses produkter som förtecknas i bilaga I till EG-fördraget samt produkter som omfattas av KN-nummer 4502, 4503 och 4504 (korkprodukter), bearbetade jordbruksprodukter som förblir jordbruksprodukter även efter bearbetningen, samt imitations- eller ersättningsprodukter för mjölk och mjölkprodukter, med undantag av produkter som omfattas av rådets förordning (EG) nr 104/2000 av den 12 december 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter.

Inledning

Lagstiftning

Formulär

Kommissionens beslut

Förordning om undantag (EG) nr 1857/2006

Nya medlemsländer: befintligt stöd

Resultattavla

Se också:

GD Konkurrens

Domstolen

Om du har ytterligare frågor, kontakta oss gärna via

e-post:
AGRI-STATE-AIDS@ec.europa.eu
fax:
+32 2-296 21 51
telefon:
+32 2-296 57 25