Politiken för landsbygdsutveckling 2007-2013

Varför finns det en politik för landsbygdsutveckling?

EU:s aktiva politik för landsbygdsutveckling hjälper oss att uppnå viktiga mål för landsbygden och för de människor som lever och arbetar där.

Landsbygdsområdena är en viktig del av EU:s fysiska identitet. Enligt en standarddefinition utgörs mer än 91 % av EU:s territorium av "landsbygd", och i det området bor mer än 56 % av befolkningen. Dessutom bidrar EU:s fantastiska rikedom på slående och vackra landskap till dess karaktär – från höga berg till vida stäpper, från djupa skogar till böljande åkrar.

Många landsbygdområden står inför stora utmaningar. En del av jordbruken och skogsföretagen behöver fortfarande utveckla sin konkurrenskraft. Mer allmänt är genomsnittsinkomsten per person lägre i våra landsbygdsområden än i tätorter och storstäder, samtidigt som kompetensens bredd är mindre och tjänstesektorn är mindre utvecklad. Omsorgen om landsbygdens miljö medför dessutom ofta ekonomiska kostnader.

Å andra sidan har den europeiska landsbygden mycket att erbjuda. Vi får viktiga råvaror därifrån. Landsbygdens skönhetsvärde och betydelse för vila och rekreation – om vi tar väl hand om den – är en självklarhet. Den fungerar som våra lungor, och är därför också viktig för kampen mot klimatförändringen. Många människor känner sig lockade att bo och arbeta på landsbygden, under förutsättning att de får tillgång till lämpliga tjänster och en fungerande infrastruktur.

Detta innebär att EU:s Lissabonstrategi för tillväxt och sysselsättning, och Göteborgsstrategin för hållbar utveckling är lika viktig för landsbygden som för våra städer.

EU:s politik för landsbygdsutveckling handlar om att hantera de utmaningar som landsbygden står inför och frigöra dess potential.

Varför finns det en gemensam politik för landsbygdsutveckling?

Teoretiskt kan de enskilda EU-länderna besluta om och införa helt oberoende åtgärder för landsbygdsutveckling. En sådan modell skulle emellertid fungera dåligt i praktiken. Det är inte alla EU-länder som skulle ha råd med de åtgärder de behöver. Många av de frågor som behandlas inom ramen för den gemensamma politiken för landsbygdsutveckling går heller inte att dela upp inom tydliga nationella eller regionala gränser, utan påverkar människor längre bort (föroreningar sprider sig exempelvis lätt över nationsgränser, och mer generellt sett har miljömässig hållbarhet blivit en europeisk och internationell fråga). Politiken för landsbygdsutveckling är också kopplad till flera andra åtgärdsprogram på EU-nivå.

Därför behöver EU en gemensam politik för landsbygdsutveckling, som likväl ger enskilda medlemsländer och regioner ett stort mått av kontroll.

Politiken finansieras delvis med hjälp av EU:s budget och delvis med hjälp av de enskilda medlemsländernas nationella eller regionala budgetar.

Politikens struktur

De viktigaste reglerna för politiken för landsbygdsutveckling för perioden 2007–2013, liksom de åtgärder som medlemsländerna och regionerna har tillgång till, fastställs i rådets förordning (EG) nr 1698/2005.

Enligt den förordningen är politiken för landsbygdsutveckling mellan 2007 och 2013 inriktad på tre centrala teman ("tematiska åtgärder"). De går ut på att

• förbättra jord- och skogsbrukssektorernas konkurrenskraft,
  
  
• förbättra miljön och landsbygden,
  
  
• förbättra livskvaliteten i landsbygdsområden och främja en diversifiering av landsbygdens ekonomi.

För att skapa balans i insatserna måste medlemsländerna och regionerna sprida sina satsningar på landsbygdsutveckling mellan samtliga tre tematiska åtgärder.

Ett ytterligare krav är att en del av stödet måste gå till projekt som bygger på erfarenheterna från gemenskapsinitiativen Leader. Leaderstrategin för landsbygdsutveckling inbegriper mycket specialiserade projekt som skapas och genomförs i lokala partnerskap för att lösa specifika lokala problem.

Liksom före 2007 ska varje medlemsland (eller region, när kompetensen har delegerats till regional nivå) fastställa ett program för landsbygdsutveckling där det anges vilka resurser som kommer att satsas på olika åtgärder under perioden 2007–2013.

En nyhet för perioden 2007–2013 är att man lägger större tonvikt vid en enhetlig politik för landsbygdsutveckling i EU som helhet. Det sker med hjälp av nationella strategiska planer som måste grunda sig på EU:s strategiska riktlinjer.

Den här arbetsmodellen bör kunna bidra till att

• identifiera de områden där EU-stödet till landsbygdsutveckling skapar mest mervärde på EU-nivå,
  
  
• skapa en koppling till de viktigaste EU-prioriteringarna (exempelvis de som formulerats i agendorna från Lissabon respektive Göteborg),
  
  
• sörja för överensstämmelse med övrig EU-politik, främst på områdena ekonomisk sammanhållning och miljö,
  
  
• underlätta genomförandet av den nya marknadsinriktade gemensamma jordbrukspolitiken och den nödvändiga omstrukturering som den kommer att medföra i både nya och gamla medlemsländer.

Hem

Lagstiftning

Övervakningen och utvärderingen

Mindre gynnade områden

Sysselsättning