VIKTIGT RÄTTSLIGT MEDDELANDE: Informationen på denna webbplats omfattas av en ansvarsfriskrivning och ett meddelande om upphovsrätt.

De Europeiska flagganEuropa
Europeiska kommissionen
esdadeelenfritnlptfisv
jordbruk

Nuläge och framtidsutsikter för jordbruket i de central- och östeuropeiska länderna

Slovakien

Sammanfattning

Den allmänna ekonomiska situationen

Trots tidigare farhågor har den ekonomiska situationen i Slovakien snabbt förbättrats efter delningen av Tjeckoslovakien i Tjeckien och Slovakien 1993. Under åren som följt har Slovakien gjort stora framsteg i fråga om makroekonomisk stabilisering och ekonomisk tillväxt. BNP har ökat med mellan 5 % och nästan 7 %, inflationen har dämpats och låg 1997 på 6,5 % och arbetslösheten ligger ungefär på genomsnittet för EU.

Trots att den ekonomiska tillväxten har varit bland de högsta i området och trots att underskottet i handelsbalansen har minskat från den mycket höga nivån 1996, har den makroekonomiska situationen försämrats under 1997. Underskottet i den offentliga sektorn ökade avsevärt. Underskottet i handelsbalansen minskade framför allt till följd av temporära skyddsåtgärder, men fortsatte att ligga på en oacceptabelt hög nivå, och inflationen och arbetslösheten steg återigen, vilket innebär en försämring jämfört med föregående år. Det grundläggande ekonomiska problemet i Slovakien är att penningpolitiken och finanspolitiken inte är samordnade och att den ekonomiska omstruktureringen går för långsamt. För att kompensera den bristfälliga finanspolitiken, har Slovakiens nationalbank sedan 1996 fört en restriktiv penningpolitik. De höga räntor som blivit följden skadar företag och banker. En mer långsiktig lösning för att komma tillrätta med underskottet i handelsbalansen och budgetunderskottet vore att dra ner avsevärt på den offentliga sektorns utgifter i kombination med tydliga omstruktureringsåtgärder för att öka slovakiska företags konkurrenskraft på exportmarknaden.


Jordbrukets betydelse för ekonomin

Den samlade ekonomins starka återhämtning har medfört att jordbrukets betydelse för ekonomin har minskat totalt sett. Jordbrukssektorns bidrag till BNP uppgick 1993 till 5,9 % men minskade 1997 till 4,4 %. Jordbrukets ringa betydelse återspeglar också det faktum att Slovakiens ekonomi domineras av industri- och servicesektorn. Den gynnsamma situationen för ekonomin som helhet kan kanske bidra till att skapa sysselsättning för de personer som tidigare varit sysselsatta inom jordbrukssektorn och som blivit arbetslösa efter omstruktureringen.

Trots sin relativt begränsade andel av den samlade ekonomin, spelar jordbruket en förhållandevis stor roll för bevarandet av den ekonomiska och sociala jämvikten. Inkomsten per capita är fortsatt låg och eftersom utgifter för mat utgör en stor andel (37 %) av hushållens totala utgifter, är livsmedelspriserna mycket viktiga för familjernas ekonomi. Priserna på de jordbruksprodukter som inhemska producenter levererar till livsmedelstillverkarna har varit relativt låga hittills. Det har gjort det möjligt att hålla konsumentpriserna under den allmänna inflationsnivån och bidragit till att lindra de ekonomiska påfrestningarna för konsumenterna under övergångsprocessen.

Flaskhalsen för den ekonomiska återhämtningen inom det slovakiska jordbrukets livsmedelsindustri är den dåliga konkurrenskraften och frånvaron av effektiva marknadsföringsstrukturer i de efterföljande produktionsleden. Inom jordbrukssektorn har det gjorts betydligt större framsteg än inom livsmedelsindustrin när det gäller omstrukturering och anpassning till marknadsekonomin. Jordbrukens struktur och kapacitet skulle omedelbart kunna resultera i en ökad produktion om ägarna fick bättre betalt från de efterföljande produktionsleden.


Markanvändning

I Slovakien används 2,4 miljoner hektar land för jordbruksproduktion, vilket motsvarar 49,5 % av landets totala yta. Under övergången har markanvändningen förblivit i stort sett oförändrad när det gäller de flesta av de grundläggande användningskategorierna. Det har bara skett en mindre förskjutning från åkermark till permanent gräsmark. Fördelningen av de 1,4 miljonerna hektar åkermark har genomgått större förändringar sedan övergångsprocessens början. Den stora minskningen av antalet nötkreatur har minskat behovet av grönfoder, och grönfoderarealen har delvis omfördelats till spannmålsproduktion eller mer extensiv produktion på permanent gräsmark. På grund av högre lönsamhet och stöd för kostnader för insatsvaror har arealen med oljeväxter fördubblats. Efter en inledande nedgång har andelen mark för spannmålsproduktion och produktion av sockerbetor ökat något sedan 1993.


Produktion och konsumtion av jordbruksprodukter

Övergången har haft stor inverkan på jordbruksproduktionen. Skillnaden mellan priserna på jordbruksprodukter och insatsvaror har resulterat i sänkta vinstmarginaler. Produktionen har tvingats anpassa sig på grund av ett långsammare finansiellt flöde och den minskade tillgången på investeringskapital och rörelsekapital som följt av de sjunkande jordbruksstöden. Den inhemska efterfrågan på livsmedel har minskat (för mejeriprodukter med en tredjedel) och producenterna har fått konkurrens från importsektorn.

Under de första tre åren av reformen minskade jordbrukets bruttoproduktion kraftigt och 1993 nådde den bara upp till 71 % av genomsnittet för 1986 – 1990. Sedan dess har den ökat något och uppgick 1997 till 85 % av genomsnittet. Animaliesektorn har drabbats hårdare av nedgången än vegetabiliesektorn. Till dessa skillnader mellan sektorerna har animaliesektorns mindre utvecklade ekonomiska struktur bidragit, liksom det faktum att sektorn fick mer stöd före övergångsperioden och att strukturella överskott har varit svårare att exportera bort när det gäller animalieprodukter än när det gäller vegetabilier. Animalieproduktion sker i de flesta fall på stora kooperativa anläggningar, som har låg flexibilitet och ofta har bibehållit strukturerna från socialisttiden. En stor andel av vegetabilieproduktionen ligger hos privata bolag, som har anpassat sig betydligt bättre till det nya marknadsekonomiska klimatet. Dessutom har den inhemska konsumtionen av kött och mjölk minskat avsevärt mycket mer än konsumtionen av vegetabiliska produkter. Vegetabiliesektorn har återhämtat sig snabbare tack vare att den är mindre kapitalintensiv och har en mer flexibel produktion, och 1997 överskred sektorn nivån från tiden före övergången. Animalieproduktionen nådde bara upp till 70 % av sin tidigare nivå.

Spannmål har under övergångsperioden behållit sin dominerande ställning som den viktigaste jordbruksgrödan, trots genomgripande förändringar i efterfrågan och en starkt ökade press på lönsamheten som en följd av de högre kostnaderna för insatsvaror. Produktionen minskade från 4,3 miljoner ton 1989 till som lägst 3,3 miljoner ton 1993. Sedan dess har produktionen, tack vare en ökande avkastning stigit till 3,7 miljoner ton 1997. Men 1997 års avkastning ligger fortfarande 20 % under 1989 års nivå på 5,2 ton/hektar. Huvudorsaken till ökningen av oljeväxter har varit den goda lönsamheten och konkurrenskraften hos den slovakiska exporten till Tjeckien, som är Slovakiens viktigaste handelspartner. Produktionsökningen till 270 000 ton uppnåddes genom en utökning av den uppodlade arealen. Avkastningen har nämligen stått stilla på omkring 1,9 ton/hektar sedan 1992. Sockerproduktionen har ökat sedan 1993 och uppgick 1997 till 218 000 ton, den högsta nivån på någonsin. Slovakien har traditionellt varit en nettoimportör av socker men har sedan 1996 täckt efterfrågan genom egen produktion.

Under övergången har antalet husdjur minskat under två skeden. Under det första skedet 1989 – 1992 skedde en snabb minskning. Under det andra skedet från 1993 skedde minskningen långsammare. Boskapsbesättningen påverkades mest och minskade till 52 % av den tidigare nivån. Svinbesättningen minskade till 70 % och antalet fjäderfän till 89 % av 1989 års nivå. Den totala köttproduktionen rasade från omkring 480 000 ton år 1989 till 350 000 ton. Nötköttssektorn tillhörde de hårdast drabbade produktionsgrenarna och produktionen på 58 000 ton 1997 utgjorde bara 45 % av nivån före övergången. Produktionen av fläskkött minskade men täckte fortfarande efterfrågan eftersom även konsumtionen minskade. Fjäderfäproduktionen återhämtade sig snabbt från 1992 och nådde 1997 nästan upp till nivån före övergången. Den totala köttkonsumtionen ligger fortfarande avsevärt under den tidigare nivån. År 1989 uppgick den totala konsumtionen till 74,1 kg/invånare. Efter en kraftig minskning under de första övergångsåren steg konsumtionen återigen och låg 1997 på 64 kg/invånare.

Mjölkproduktionen minskade mycket kraftigt under perioden 1989 –1997. Det som framför allt orsakade nedgången var ett minskat sektorsstöd, krympande konsumtion och större kostnader för insatsvarorna. Mjölkavkastningen är mycket låg på grund av att man inte har särskilda mjölkraser och på grund av fodrets låga kvalitet och de dåliga utfodringsmetoderna. Trots en mycket kraftig produktionsminskning bestod de strukturella överskotten av mejeriprodukter eftersom även konsumtionen rasade.

Producentpriserna har sedan 1994 ökat för de flesta varor på grund av stabiliseringen av den inhemska efterfrågan, de större marknadsstöden och delvis som en följd av utvecklingen på världsmarknaden. Den uppåtgående trenden för spannmålsprodukter är avsevärt starkare än för animalieprodukter. Prisökningen för animalieprodukter har i allmänhet legat lägre än inflationstakten för de flesta varor. På grund av uppskrivningen av den slovakiska korunan 1994 blir ökningen av producentpriserna omräknad i ecu för stor, och måste därför ses med viss försiktighet.


Handeln med livsmedel

Den gällande nivån på gränsskyddet i Slovakien grundar sig på åtaganden enligt GATT-avtalet, i vilket Slovakien gick med på en relativt låg skyddsnivå för jordbruket. Detta påverkade också uppgörelserna i senare avtal, som till exempel med EU och CEFTA (Centraleuropeiska frihandelsavtalet). Men de sektorer som för närvarande släpar efter mest när det gäller omstruktureringen, till exempel nötköttssektorn, fläskköttssektorn och mejerisektorn, har ett ganska högt gränsskydd.

Den ständiga försämringen i handelsbalansen under perioden 1994 till 1998 ledde till en förändring av politiken och Slovakien slog in på en mer protektionistisk linje inom ramen för sina åtaganden. Det största hindret för utrikeshandeln var den tilläggsavgift på import som Slovakien återinförde i mitten av 1997.

Slovakien är traditionellt nettoimportör av jordbruksprodukter. Importen av livsmedel motsvarar ungefär två gånger värdet av den slovakiska exporten. Både import och export av livsmedelsprodukter har ökat sedan 1994. Värdet av importen steg från 20 miljarder SKK år 1994 till 28 miljarder SKK år 1997 och exporten steg från 12,7 miljarder SKK till 14,8 miljarder SKK. Det totala värdet av livsmedelshandeln ökar, men dess relativa andel av den sammantagna handeln i ekonomin minskar, vilket återspeglar jordbrukets minskade betydelse i den totala ekonomin. Skillnaden mellan import och export ökade från 7 miljarder SKK år 1994 till 13,2 miljarder år 1997. Livsmedelsexportens andel av den totala handeln har legat relativt stabilt på 5 % sedan 1993.

Den viktigaste handelspartnern både vad gäller import och export är fortfarande Tjeckien. Den näst viktigaste handelspartnern är EU, som liksom Tjeckien är en nettoexportör av livsmedelsprodukter till Slovakien. Importen från EU-staterna ökade konstant från 1994 till 1997 och deras andel av den totala importen uppgick 1997 till 37 %. Den slovakiska exporten till EU har stabiliserat sig på ungefär 20 % av den totala slovakiska exporten under de senaste fyra åren. Inom CEFTA-handeln (med undantag av Tjeckien) är Slovakien nettoexportör. CEFTA:s andel, utom Tjeckien, var 11 % av exporten och 7 % av Slovakiens import.

Handeln med livsmedelsprodukter är utspridd mellan alla varukategorier. Huvuddelen av livsmedelsimporten utgörs av sådana varor som inte kan tillverkas i Slovakien. Importen uppgick 1997 till 11,9 miljarder SKK eller 43 %. Den näst viktigaste kategorin omfattade varor, som kan konkurrera med inhemsk primärproduktion som till exempel mejeriprodukter, spannmål, socker och bageriprodukter. Denna import uppgick 1997 till 37 %. Varor som till exempel kaffe, alkoholhaltiga drycker, kakao och cigaretter utgjorde 20 % av importen. Den slovakiska exporten består huvudsakligen av levande djur, mejeriprodukter, konditorivaror och bageriprodukter och drycker. Storleken på spannmålsexporten varierar. Från 1994 till 1995 tredubblades exporten av spannmål till 4,8 miljarder SKK för att sedan minska 1996 och 1997 till 1,6 miljarder SKK.


Företagsstrukturer inom jordbruket

Tjeckoslovakien inledde snabba reformer inom jordbrukets livsmedelssektor och Slovakien fortsatte på den inslagna vägen efter delningen 1993. Privatiseringar och omstrukturering har haft hög prioritet i Slovakiens politik. Som en följd av privatiseringarna försvann de kooperativa jordbruken och nästan alla statliga jordbruk, och privata kooperativ och stora privata jordbruk bildades i bolagsform 1. År 1996 förvaltade kooperativen omkring 60 % av den utnyttjade jordbruksarealen och privata bolag omkring 20 %. Till följd av omstruktureringen efter privatiseringarna delade privata kooperativ upp sig i bolag, vilket gör att antalet jordbruk som drivs i bolagsform stiger totalt sett. De slovakiska jordbruk, som bildades till följd av övergången tillhör de största i Europa. I genomsnitt förvaltar slovakiska kooperativ omkring 1 500 hektar och jordbruk i bolagsform ungefär 1190 hektar. Enskilda privata jordbruk och jordbruk för hushållsändamål har fortsatt att vara en ganska marginell aktivitet och upptar bara 7 % av den totala jordbruksarealen med ett genomsnitt på 7,7 hektar.

Trots att små jordbruk och jordbruk för hushållsändamål kan tyckas försumbara är deras bidrag till jordbruksproduktionen stort. Mer än 60 % av potatisproduktionen skedde i den här jordbruksformen, som också är störst inom frukt och grönsaksproduktion.

Den olösta frågan om de gamla skulder, som härrör från det första övergångsåret och som betungar kooperativen, fortsätter att vara ett allvarligt hinder för ekonomisk återhämtning. Jorddelningen och den ännu ofullbordade processen för återbördande av mark till tidigare ägare utgör ett hinder för den nödvändiga utvecklingen av en marknad för jordbruksmark.


Föregående och efterföljande produktionsled

Privatiseringen av livsmedelsindustrin är nästan fullbordad (98 procent av tillgångarna hade privatiserats i slutet av 1997).

Livsmedelsindustrin är Slovakiens andra största industrisektor och står för något mer än 15 % av den totala industriproduktionen. Sektorn har omkring 50 000 anställda vilket utgör 10 % av det totala antalet sysselsatta inom industrin.

Kapaciteten i det första produktionsledet, till exempel när det gäller kött-, frukt- och grönsaksproduktion liksom produktion av stärkelse och sockerbetor överskrider den faktiska produktionen. Mejerikapaciteten utnyttjas bara till två tredjedelar. Kapacitetsutnyttjandet är bättre i senare produktionsled (konservering, industribagerier).

Den totala andelen utländska direktinvesteringar är fortfarande förhållandevis låg, delvis beroende av att man föredrar inhemskt kapital vid privatisering, samt brist på klarhet i de allmänna bestämmelserna för investeringar, även om utländska investerare inte diskrimineras fullständigt. Livsmedelsindustrin är den sektor som drar till sig flest utländska direktinvesteringar inom produktionen. År 1997 gjordes omkring 11 % av alla utländska direktinvesteringar i livsmedelsindustrin.

Det saknas fortfarande ett modernt detaljhandelssystem i Slovakien. Småaffärer dominerar marknaden i de flesta områden i Slovakien. Direktinvesteringarna från EU för att bygga upp detaljhandelssystemet är begränsade. Marknadsföringen av produkter är dålig på grund av att det inte finns några infrastrukturer för partihandel. Den industriella livsmedelskedjan präglas fortfarande av monopol- och oligopolstrukturer och dessa skyddas av nära band till den statliga sektorn. Ett stort problem är fortfarande den bristande betalningsmoralen företagen emellan. Den rättshjälp som ges till företag för att inkassera skulder är fortfarande inte tillräcklig.


Stödpolitik för jordbrukets livsmedelsindustri

I jämförelse med tiden före övergångsperioden är jordbruksstödet inte särskilt omfattande i Slovakien. De totala utgifterna i budgeten för jordbruksstödet ligger på omkring 1,8 % av BNP. Det samlade jordbruksstödet, mätt som procent i producentstödsekvivalenten (PSE) uppgick 1996 till 19 % men steg 1997 till 25 %. I allmänhet sätter de budgetmässiga restriktionerna gränser för ökade stöd och 1997 uppgick det samlade inhemska stödet till 77 % av det totala stödbelopp som Slovakien förbundit sig att inte överskrida inom ramen för GATT. Ökningen av stöd kommer antagligen att uppöra 1998, eftersom jordbruksbudgeten har skurits ned med omkring 4 %.

Trots detta infördes en rad olika åtgärder för att stödja jordbruket i omstruktureringsprocessen. Uppskattningsvis 10 % av budgeten går till stödåtgärder för marknaden. Dessa består i interventionsköp av utvalda produkter (särskilt spannmål och kött) till garanterade lägstapriser och exportstöd (huvudsakligen för mejeriprodukter, nötkött och socker). Av budgetöverföringarna går 20% till produktionsstöd som ges i form av stöd för insatsvaror, vilket skall mildra effekten av de höjda priserna på dessa varor. Strukturpolitiska åtgärder för jordbruket har som mål att hjälpa jordbrukare i mindre gynnade områden att fortsätta verksamheten. Direkta betalningar till jordbrukare i mindre gynnande områden utgör huvuddelen av jordbruksstödet i Slovakien och motsvarar en fjärdedel av budgetutgifterna.


Politiken för landsbygdsutveckling

Uppskattningsvis 48 % av den slovakiska befolkningen bor i landsbygdsområden, 40 % i områden med något högre befolkningstäthet och 12 % i tätortsområden. Politiken för landsbygdens utveckling befinner sig fortfarande i inledningsskedet och är underordnad regionalpolitiken, som inte heller har kommit särskilt långt. Men de landsbygdsproblem som finns i Slovakien och den livliga internationella diskussionen om olika aspekter av landsbygdsutvecklingen, särskilt inom EU, har stärkt medvetenheten om att det behövs en lämplig politisk ram för landsbygdens utveckling.

De första stegen mot en integrerad politik för landsbygdsutveckling togs i och med att ett särskilt organ för landsbygdsutvecklingen bildades 1995. År 1998 lade det slovakiska jordbruksministeriet fram en "ramplan för landsbygdsutveckling i Slovakiska republiken" i vilken målen och principerna för landsbygdsutvecklingen i framtiden formulerades. Ett långsiktigt mål är att föra en landsbygdspolitik i linje med den politik som EU håller på att utforma. Det finns emellertid många tekniska, administrativa och finansiella problem som måste lösas. Brist på finansiella resurser, särskilt på lokal nivå, sätter i stor utsträckning gränser för lansbygdens utveckling.


Framtidsutsikter på medellång sikt (år 2003)

Det har på senare tid funnits en tendens i Slovakien att i första hand använda sig av administrativa åtgärder och inte av marknadsorienterade åtgärder för att genomföra den fortsatta och nödvändiga omstruktureringen av jordbrukets livsmedelssektor. Utsikterna på medellång sikt är helt beroende av att det inte genomförs några genomgripande administrativa åtgärder med negativa följder.

Det kvarstående stora underskottet i betalningsbalansen, den allt större pressen på regeringens finanspolitik liksom de begränsade utländska investeringarna kan leda till en devalvering av den slovakiska korunan under början av prognosperioden. En fortsatt avreglering av priserna (energi, värme) och avregleringen av hyresmarknaden kommer att driva upp inflationen. Att täcka dessa kostnader kommer att innebära en ytterligare ekonomisk belastning för de flesta slovakiska konsumenter.

Den inhemska efterfrågan kommer därför inte att stimulera livsmedelsproduktionen. Först vid slutet av prognosperioden, när inkomsterna antagligen kommer att förbättras något, kan en liten konsumtionsuppgång väntas. Det fortsatta budgetunderskottet kommer att ge litet utrymme för ökat stöd till jordbruket. En devalvering av korunan skulle förbättra den slovakiska jordbruksexportens konkurrenskraft och begränsa importen av livsmedelsprodukter. Detta skulle förbättra den ekonomiska situationen för de inhemska producenterna på medellång sikt och resultera i en något ökande produktion vid prognosperiodens slut. Investeringstakten i livsmedelsindustrin förväntas öka under slutet av prognosperioden och produktionen av förädlade livsmedelsprodukter förväntas också stiga mot slutet av perioden.Den besvärliga kreditsituationen för jordbrukets livsmedelsindustri, som är den främsta orsaken till begränsade tillväxten, väntas bli bättre de närmaste åren.

Inom jordbrukssektorn kommer även i framtiden kooperativ att vara den dominerande jordbrukstypen, men omstruktureringen, som innebär att jordbruk delas upp i mindre företag och att bolag och aktiebolag bildas, kommer att fortsätta. Skillnaderna i effektivitet mellan jordbruken kommer att öka och de framgångsrika jordbruken kommer att uppnå större effektivitet i förhållande till insatt arbetskraft. Den fortsatt höga arbetslösheten kommer emellertid att begränsa absorberingsförmågan i landsbygdsområden med låg diversifiering.

Vinstmarginalerna inom produktionen av jordbruksgrödor har förbättrats sedan 1993.

Sedan 1995 har nettoinkomsten inom sektorn för jordbruksgrödor varit positiv. Inom denna sektor förväntas därför en ytterligare ökning av uppodlad areal och avkastning. Animaliesektorn har hittills gjort förluster. År 1998 förväntas det att man inom animalieproduktionen uppnår balans mellan utgifter och intäkter (en förutsättning bland andra är dock att stödet inte minskas). Men den samlade produktionen kommer förmodligen ändå minska något fram till år 2000 (utom för fjäderfä, där produktion redan ökar). Från år 2000 och framåt väntas en måttlig ökning av fläskköttsproduktion, nötkötts- och mjölkproduktion.


1  Bolag med begränsat ansvar, aktiebolag


Top

Jordbruk ] - [ Nuläge och framtidsutsikter för jordbruket i de central- och östeuropeiska länderna ]

Senaste nytt

Huvudfrågor

Register

Brevlåda

Sökning

Information

Undersökning