VIKTIGT RÄTTSLIGT MEDDELANDE: Informationen på denna webbplats omfattas av en ansvarsfriskrivning och ett meddelande om upphovsrätt.

De Europeiska flagganEuropa
Europeiska kommissionen
esdadeelenfritnlptfisv
jordbruk

Nuläge och framtidsutsikter för jordbruket i de central- och östeuropeiska länderna

Ungern

Sammanfattning

Den allmänna ekonomiska situationen

Efter en svår tillbakagång under de första övergångsåren började Ungerns ekonomi 1994 att återhämta sig. Programmet för makroekonomisk anpassning som pågått sedan 1995 har banat väg för en hållbar BNP-tillväxt, vilken nådde 4,4 % 1997.

Underskottet i de offentliga finanserna minskade under 1996 till 3,3 % av BNP. Det genomsnittliga handelsunderskottet för 1996–97 (- 1,9 miljarder ecu) var lägre än 1993–94 (- 3,2 miljarder ecu). Den tunga utlandsskulden hade minskat men utgjorde fortfarande 68 % av BNP 1997. Inflationen (18 %) och räntorna är fortfarande höga, men trenden går nedåt. Arbetslösheten har också minskat från 10 % under 1994–96 till 9 % 1997.

Tillsammans med den makroekonomiska anpassningen har privatiseringsprocessen gjort goda framsteg Bland de östeuropeiska länderna har Ungern den högsta andelen direkta utlandsinvesteringar (över 1000 ecu/invånare). Detta har varit till stor hjälp vid moderniseringen av produktionsstrukturerna och förbättringen av konkurrenskraften. De exportinriktade sektorerna har drivit på den ekonomiska återhämtningen, och det går inte att bortse från jordbrukets roll i detta.


Jordbrukets betydelse för den nationella ekonomin

Ungern har fördelen av många naturliga förutsättningar för jordbruk: Bördig jord, fördelaktigt klimat, tillgång till vatten – mängden rinnande vatten per invånare sägs vara den största i världen.

Även om jordbrukets andel av ekonomin har minskat under senare år är den fortfarande betydande. Under 1996 stod jordbruket och skogsbruket för 6,6% av BNP och de sysselsatte mer än 8 % av den yrkesverksamma befolkningen. Livsmedelsindustrins andel av BNP var 3,8 % 1996.

Tillbakagången inom jordbrukssektorn var värre än för ekonomin i allmänhet. När den allmänna återhämtningen inleddes 1994 var tillväxten inom jordbruket snabbare och mer markerad.

Tillsammans utgör jordbruket och livsmedelsindustrin de enda större sektorer inom vilka Ungern är nettoexportör. Under perioden 1990-1996 sjönk jordbruks- och livsmedelsproduktionen från 25 % till 20 % av den totala exporten, men medan deras andel minskar utgör de fortfarande en stor och relativt stabil källa till valutaintäkter.


Jordbrukets ekonomi

Storleken på jordbruksproduktionen mätt i bruttoproduktion för jordbruket ligger fortfarande långt under nivåerna för tiden före övergången. Utifrån ett index på 100 för 1989 var bruttoproduktionen 1997 72:80 för vegetabilieproduktionen och 60 för animalieproduktionen.

Efter tillbakagångsåren (1991-93) och svår torka under 1992 och 1993, drevs bruttoproduktionens tillväxt av vegetabilieproduktionen, vilken åter började växa, medan produktionen inom animaliesektorn ännu inte stabiliserats. På grund av en ny tillbakagång inom animalieproduktionen och en blygsam tillväxt för vegetabilieproduktionen fick man 1997 en allmän tillbakagång för bruttoproduktionen.

Denna divergerande utveckling har lett till att vegetabilieproduktionens del av bruttoproduktionen varit nära 60 % under senare år, jämfört med omkring 50 % före övergången. Vegetabilieproduktionens växande dominans i förhållande till animalieproduktionen kan förklaras med förändringar i jordbruks- och konsumentpolitiken, samt med att åkerbruket är mindre kapitalintensivt än boskapsuppfödning och mer lönsamt.


Jordbruksproduktion och konsumtion

Två tredjedelar av Ungerns totala areal (9,3 miljoner hektar) används för jordbruk. Åkerbruket täcker mer än 5 miljoner hektar, vilket utgör 80 % av jordbruksarealen, medan mindre än 1,5 miljoner hektar är vallmark.

Åkerbruksarealen förblev relativt stabil och 1996 omfattade den 4,7 miljoner hektar liksom 1989. Sedan 1994 har dock 4 % tagits ur produktion.

Huvudgrödan är spannmål och den upptar omkring 80% av den uppodlade marken. Från 1989 till 1997 var de med vete och majs uppodlade arealerna ungefär lika stora (från 1–1,25 miljoner hektar under senare år). När det gäller produktionen har majsen tenderat att dominera över vetet, med ett genomsnitt på mer än 5 miljoner ton under 1994–1996 jämfört med 4 miljoner ton för vete. Dessa två grödor utgör 85 % av spannmålsproduktionen och 90% av spannmålsexporten.

Solrosor anpassar sig väl till Ungerns klimatvillkor och solrosfrön exporteras över hela världen. Under de senaste tio åren har solrosproduktionen ökat liksom den med solrosor uppodlade arealen.

Den med sockerbetor odlade arealen har varierat väsentligt de senaste tio åren och minskade till under 100 000 hektar under 1997.

Vinodlingar, fruktodlingar och grönsaker täcker omkring 100 000 ha vardera.

För de flesta grödor, med undantag av korn och solrosor, har de genomsnittliga produktionsvolymerna under de senaste åren varit lägre än under perioden före övergången. Utvecklingen för arealerna och för produktionen av de viktigaste grödorna sammanfattas i tabell S.1. Med undantag av vinodlingarna har det inte skett någon allvarlig minskning av de uppodlade arealerna. Produktionsminskningen berodde därför huvudsakligen på en minskad avkastning, vilket kan förklaras genom en rad strukturella och kortsiktiga faktorer: brist på insatsvaror, osäkerhet på grund av privatiseringsprocessen, ständigt återkommande torka.


Tabell S.1: Utveckling för vegetabilieproduktionen
Viktigaste grödor   Genomsnitt 1994-96
Genomsnitt 1987-89 = 100
  1997
  Arealer Produktion Arealer
1000 ha
Produktion
1000 t
Spannmål 100 77 2 935 14 114
Oljefröväxter 112 95 573 737
Sockerbetor
Socker
98 87
106
98 3 691
480
Vin 77 96 99 4 472
(1000 hl)


Tillbakagången inom animaliesektorn har varit betydligt svårare, både när det gäller antal djur och produktion. Omstruktureringen har lett till en betydande nedskärning. Djurenheterna minskade kraftigt fram till 1994 och sedan dess har utvecklingen varit oregelbunden. Det genomsnittliga antalet djur under 1996–1998 har dock varit anmärkningsvärt lägre än under övergångsåren.

Tabell S.2 ger en anvisning om i vilken omfattning antalet djur och köttproduktionen har minskat


Tabell S.2: Utvecklingen inom animaliesektorn
Sektor Genomsnitt 1994-96
Genomsnitt 1987-89 = 100
1997
1000 enheter
  Djurenheter Köttproduktion * Djurenheter
Nötkreatur 56 70 909
Svin 57 60 5 289
Fjäderfä 56 80 32 300
Får och getter 48 17 924
* inhemsk produktion, exklusive utrikeshandel med levande djur


Medan antalet nötkreatur, grisar och fjäderfä minskade i samma grad, var tillbakagången för köttproduktionen inom svinsektorn mer markerad. Denna sektor undergick omfattande förändringar under övergångsåren och har ännu inte stabiliserats. Grissektorn dominerar dock fortfarande tillgång och efterfrågan, vilket illustreras i tabell S.3.


Tabell S.3: Produktion, export och konsumtion av mjölk och kött (genomsnitt 1994-96)
Typ animalie-produkt Produktion
1000 t s.v.
Andel av
kött- produktion %
Export
1000 t
Anv./cap.
kg/capita
Nötkött 68 6 22 8
Griskött 641 60 124 55
Fjäderfä 366 34 106 23
Mjölk 1999 - 29 75


Fjäderfäsektorn är den näst största sektorn, med hänsyn tagen till produktion, konsumtion och export. Ungern är en traditionell exportör av fjäderfäkött och -produkter (30 % av köttproduktionen exporteras), men exporten har minskat kraftigt under de tio senaste åren.

Nötköttsproduktionen i sig är inte omfattande, men 30 % exporteras liksom ett stort antal levande djur. Därför kan exporten betraktas som relativt viktig. Eftersom nötkreatursproduktionen dessutom är inriktad på mjölk, måste man beträffande nötköttsproduktionen ta hänsyn till tillgången på mjölk. Både produktionen och konsumtionen av mjölk har minskat med 30 % jämfört med tiden före övergången.


Handel med jordbruksprodukter

Ungern är en traditionell nettoexportör av jordbruks- och livsmedelsprodukter. Under de första övergångsåren utgjorde dessa produkter 25 % av den totala exporten, men endast 7 % av importen. Under de senaste två åren (genomsnittet 1996–97) minskade denna andel, men exporten från jordbruket och livsmedelsindustrin uppgick fortfarande till 2,3 miljarder ecu, medan den motsvarande siffran för import endast var 0,8 miljarder ecu, vilket gav en positiv handelsbalans på 1,5 miljarder ecu.

Trots tillbakagången inom jordbruksproduktionen har exporten från jordbruket och livsmedelsindustrin fortsatt att ligga på över 2 miljarder ecu, förutom under 1993. Eftersom minskningen inom den inhemska livsmedelskonsumtionen blivit större än produktionsminskningen har överskottskvantiteterna kunnat exporteras. Ungerns regering har också gett politisk prioritet åt att upprätthålla eller öka exporten från jordbruket och livsmedelsindustrin.

När det gäller värdet står kött, bearbetad frukt och bearbetade grönsaker, spannmål och vin tillsammans för mer hälften av exporten från jordbrukets och livsmedelsindustrin. På importsidan har djurfoder en dominerande ställning, följt av tropiska produkter och tobak.

EU är den långt viktigaste handelspartnern när det gäller produkter från jordbruket och livsmedelsindustrin och står för nästan hälften av värdet av utrikeshandeln. EU:s andel minskar emellertid medan handeln med CEFTA och andra östeuropeiska länder håller på att utvecklas. För närvarande är Ungern tillsammans med Bulgarien de enda östeuropeiska länder som har en positiv handelsbalans med EU när det gäller produkter från jordbrukets och livsmedelsindustrin.


Företagsstrukturer inom jordbruket

Privatiseringen av de 1 200 kollektiva jordbruken är nästan slutförd, men omstruktureringen pågår fortfarande. Majoriteten av de 120 statliga jordbruksföretagen har privatiserats. En tredjedel har lagts ned och en fjärdedel är fortfarande statsägda.

Marknaden för markuppköp är fortfarande i ett förstadium, men arrendemarknaden är aktiv. Det ger därför mer att studera förändringar i markanvändning än i markägarskap. Mer än hälften av jordbruksarealen utnyttjas av 1,2 miljoner individuella jordbruksföretag som står för nästan 60 % av produktionen. Endast 5 % av dessa är heltidsjordbruk. Sammanslutningar och nystartade jordbrukskooperativ upptar 18 % respektive 28 % av marken och deras sammanlagda andel av produktionen uppskattas till 43 %.

Privatiseringen och omstruktureringen har inte lett till en upplösning av företagsstrukturerna. Strukturen är fortfarande dubbel, men mellan de storskaliga jordbruken (som har skurits ned) och de traditionella mycket små jordbruksföretagen håller nya medelstora handelsdrivande jordbruk gradvis på att växa fram.


Landsbygdsutveckling och strukturpolitik

Under 1996 låg Ungerns BNP per capita på omkring 36 % av EU:s genomsnitt. Detta nationella genomsnitt döljer väsentliga regionala skillnader. Detsamma gäller arbetslösheten.

Jordbrukets betydelse för sysselsättningen är särskilt framträdande i landets östra och södra delar, där det står för mer än 12 % av den regionala sysselsättningen.

Omkring 40 % av Ungerns 10,1 miljoner invånare lever i städer och byar, en andel som har ökat under senare år.

Genom att anta Lagen om regional utveckling och fysisk planering 1996, blev Ungern ett av de första östeuropeiska länder som upprättade en rättslig ram som har klara likheter med EU:s regionalpolitik. Ungerns regionalpolitik saknar emellertid fortfarande ekonomiska medel.

Eftersom denna lag gäller landsbygdsområden föreskrevs ingen särskild landsbygdsutvecklingspolitik inom ramen för denna. De grundläggande principerna för landsbygdspolitiken godkändes 1997 av regeringen som en del av det nationella jordbruksprogrammet (se nedan under Jordbruks- och landsbygdspolitik).


Jordbruket och miljön

Under den gamla regimen var jordbruksindustrins metoder särskilt skadliga för miljön: intensiv uppfödning utan naturligt bete, överdriven eller felaktig användning av gödningsmedel och pesticider, storskaliga skiften som inskränkte den biologiska mångfalden. Liberaliseringen och tillbakagången har lett till en allmän intensitetsreduktion: användningen av insatsvaror har gått tillbaka, animaliesektorn har skurits ned och trycket på miljön har därmed minskat. Med återhämtningen, omstruktureringen och den ökade produktiviteten kan emellertid trycket på miljön åter komma att öka.

Genom 1995 års lag om miljöskydd och det därtill knutna programmet som antogs 1997, infördes ett antal åtgärder inom socio-ekonomiska nyckelsektorer, inklusive jordbruket.

Tack vare statens återbeskogningsåtgärder täcker skogarna nu 19 % av Ungerns yta, vilket är något mer än före övergången.


Föregående och efterföljande produktionsled

I de föregående produktionsleden har användningen av insatsvaror minskat mycket kraftigt, både på grund av den allmänna tillbakagången och de minskade subventionerna för insatsvaror. Priserna på insatsvaror har ökat i reala termer, medan priserna för jordbruksprodukter föll de första övergångsåren och endast har ökat i begränsad omfattning under senare år. De organisationer som tidigare tillhandahöll insatsvaror har privatiserats, huvudsakligen genom samriskföretag mellan insatsvaruleverantörer och -användare.

Tillbakagången inom livsmedelsindustrin var mindre markerad än inom jordbrukssektorn. Också här började återhämtningen under 1994. Privatiseringen av livsmedelsindustrin har gått relativt fort. Från att ha varit 25 % under perioden före övergången hade det privata ägandet ökat till 90 % 1996. Mer än hälften av livsmedelsindustritillgångarna ägs nu av utländska investerare. Utländska investeringar har spelat en viktig roll för moderniseringen av produktionsstrukturerna och för förvaltningen, och de har ökat konkurrenskraften.

Ett omfattande utländskt investeringskapital har också placerats i detaljhandelssektorn, vilken utvecklas snabbt. Konkurrensen skärps nu inom den här sektorn. Samtidigt har detaljhandelns inflytande på marknaden ökat i förhållande till livsmedelsindustrin.


Jordbruks- och landsbygdspolitik

I mars 1997 inledde regeringen en offentlig debatt om jordbruks- och landsbygdspolitik genom att anta och offentliggöra de “grundläggande principerna för det nationella jordbruksprogrammet”. Programmet skall förbereda jordbrukssektorn för anslutningen till EU. Förutom det övergripande målet att öka konkurrenskraften är programmets viktigaste mål följande:

  • Landsbygdsutveckling
  • Tillgång till kvalitetslivsmedel till rimliga priser
  • Konkurrenskraftiga produkter för ökad export
  • Rimliga inkomster för jordbrukarna
  • Utnyttjande av naturresurser genom miljövänlig teknik.

1997 tilldelades jordbruket en budget motsvarande 1,3 % av Ungerns BNP. Denna budget omfattar inte landsbygdsutveckling, men den täcker bidrag för strukturåtgärder inklusive investeringsstöd, subventionerade jordbrukskrediter samt hektarstöd i mindre gynnade områden. Dessutom finansieras vissa miljöåtgärder genom jordbruksbudgeten: stöd till ekologiskt jordbruk, jordbevarande åtgärder, bevarandet av sällsynta raser och återbeskogning.


Marknads- och handelspolitik

Marknadspolitiken tar 42 % av jordbruksbudgeten i anspråk. Det finns två viktiga typer av marknadsordningar.

Direkt marknadsreglering som kombinerar gränsskydd och garanterade priser inom ramen för en högsta garanterad kvantitet infördes 1994 för vete och majs, slaktsvin och nötkreatur samt komjölk.

För en annan grupp av produkter (solrosor, sockersektorn och fjäderfä) ges endast indirekt stöd genom handelsåtgärder.

Jordbrukets livsmedelsindustri omfattas också av investeringsstöd och exportbidrag.

Klyftan mellan Ungern och EU, för såväl stöd som producentpriser har minskat. De ungerska stödpriserna är fortfarande lägre än motsvarande EU-priser, men klyftan kommer att minska om Agenda 2000-förslagen genomförs. När det gäller producentpriserna ligger priserna för solrosor på världsmarknadsnivå både i EU och i Ungern. För vete samt gris- och fjäderfäkött är skillnaden omkring 20 %.

Handelspolitiken har omarbetats genom en rad multilaterala och bilaterala avtal, vilka har påverkat handelsflödet.

Resultaten av Uruguayrundan för Ungerns del kan sammanfattas enligt följande. På importsidan kunde Ungern ta ut relativt höga tullar. På exportsidan begärde Ungern en omarbetning av de ursprungliga åtagandena, eftersom man ansåg att de var grundade på felaktiga beräkningar. Ungern drev efter trå års förhandlingar igenom ett undantag som skall tillämpas fram till år 2002 enligt vilket exportbidragsåtagandena grundas på den faktiska situationen år 1995, med vissa undantag och villkor. Med hänsyn till den generella stödminskningen på grund av övergången till marknadsekonomi samt till tillämpningen av klausulen om alltför hög inflationstakt, innebär åtagandena vad gäller internt stöd att ytterligare reduktioner blir överflödiga.

Efter COMECON:s sammanbrott har de östeuropeisk länderna ingått nya regionala handelsavtal. Som en av CEFTA:s tre ursprungliga medlemmar gagnas Ungern av utvecklingen av handeln inom jordbruket och livsmedelsindustrin inom ramen för detta. Det Europaavtal som slöts med EU 1992 har också lett till ökad handel med EU. Ungern lade nyligen fram ett handelsprogram för utveckling av handeln med de nya oberoende staterna i f.d. Sovjetunionen.


Framtiden på medellång sikt

Med hjälp av följande antaganden kan man göra sig en bild av hur det ungerska jordbruket kommer att se ut på medellång sikt:

  • Allmän ekonomisk bakgrund: makroekonomisk stabilisering och strukturanpassning leder till varaktig och ökad tillväxt.
  • Efter ett mindre bakslag under 1997 återtar jordbruket sin tillväxt, men i långsammare takt än den allmänna ekonomin. Till följd av strukturanpassningarna minskar jordbrukets andel av ekonomin något. Investeringarna i primärproduktionen är fortfarande begränsade, medan en relativt dynamisk livsmedelsindustri ger hopp om ökade avsättningsmöjligheter och priser.
  • Tack vare ökade inkomster håller den inhemska efterfrågan på livsmedel på att återhämta sig. Det går också att se en förändring i konsumtionsstrukturen.
  • Jordbrukspolitiken följer de grundläggande principerna i det nationella jordbruksprogrammet, där den underliggande förutsättningen utgörs av förberedelserna inför anslutningen till EU. Eftersom en ökad export är ett av huvudmålen för programmet, går det att anta att exportbidrag också fortsättningsvis kommer att användas, inom begränsningarna enligt GATT – och i enlighet med undantaget.

Balansräkningsprognoser har tagits fram för de viktigaste produkterna. De antaganden som gjorts när det gäller insatsvaror samt de resultat som erhållits när det gäller produktionsutvecklingen sammanfattas kvalitativt i följande tabeller:


Tabeller S. 4: Utsikterna för vegetabilieproduktionen för år 2003, jämfört med 1994-96
  Areal Avkastning Produktion Export-kapacitet
Spannmål = ++ ++ +++
= till 1995
Oljefröväxter + ++ +++ Frö - ;
Olja +
Socker -- +++ = = till 1995
Vin - +++ ++ +++


Utsikterna för animalieproduktionen år för 2003, jämfört med 1994-96
  Antal djur Produktion Konsumtion
per capita
Export-kapacitet
Mjölk + ++ ++ --
Nöt-/kalvkött = ++ + ---
Griskött ++ + + =
Fjäderfäkött = = + -


Utsikterna för det ungerska jordbruket verkar vara gynnsamma. Jämfört med år 1996 kommer produktionen att öka inom alla sektorer utom sockersektorn. En jämförelse med nivåerna före övergången visar på en betydande skillnad mellan vegetabilieprodukter och animalieprodukter. År 2003 bör vegetabilieproduktionen ha återhämtat sig och för oljefröväxter och vin till och med vara högre än under åren före övergången. I gengäld kommer produktionen när det gäller animalieprodukter att vara lägre än före övergången. Bilden när det gäller export visar på samma resultat: vegetabilieproduktionen kommer att öka, medan exporten av animalieprodukter kommer att vara stabil eller till och med lägre än under senare år.

Dessa resultat visar på en ökande specialisering på vegetabilieproduktion, med hänsyn till Ungerns relativa fördel inom denna sektor. En rimlig balans bör kunna upprätthållas mellan de två viktigaste sektorerna, eftersom de är beroende av varandra, inte bara av marknadsskäl utan också i fråga om miljön och den regionala utvecklingen.


Top

Jordbruk ] - [ Nuläge och framtidsutsikter för jordbruket i de central- och östeuropeiska länderna ]

Senaste nytt

Huvudfrågor

Register

Brevlåda

Sökning

Information

Undersökning