I det här avsnittet hittar du information om:

Den 1 januari 2009 började nya EU-förordningar att gälla för produktion, kontroll och märkning av ekologiska produkter. Några av de nya bestämmelserna träder dock inte i kraft förrän den 1 juli 2010.

I juni 2007 enades jordbruksministrarna i rådet om en ny rådsförordning om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter. Denna nya rådsförordning innehåller uttryckligt definierade mål, principer och allmänna regler för ekologisk produktion.

Målet för denna nya rättsliga ram är att ge det ekologiska jordbrukets fortsatta utveckling en ny inriktning. Syftet är hållbara odlingssystem och en mångfald produkter av hög kvalitet. Under den här processens gång kommer ännu större tyngdpunkt att läggas på miljöskydd, biologisk mångfald och djurskyddsstandard.

Ekologisk produktion måste respektera naturliga system och kretslopp. Hållbar produktion ska så långt det är möjligt åstadkommas med hjälp av biologiska och mekaniska produktionsprocesser, genom produktion anpassad till varje land och utan användning av genetiskt modifierade organismer (GMO).

Vid ekologisk odling föredrar man ett slutet kretslopp, där befintliga naturresurser används, framför ett öppet kretslopp, med tillförsel utifrån. Idealet är att resurser utifrån begränsas till ekologiska produkter från andra ekologiska gårdar, naturliga eller naturligt härledda ämnen och mineralgödsel med låg löslighet. I undantagsfall kan kemiskt syntetiserade produkter tillåtas om lämpliga alternativ saknas. Dessa produkter godkänns och förs upp på en s.k. positivlista i bilagan till kommissionsförordningen först efter att kommissionen och medlemsländerna gjort en noggrann utredning.

Eftersom Europeiska unionen sträcker sig från yttersta norden, ända ner till södern och bort till östra Europa kan lokala klimatskillnader samt kulturella eller strukturella skillnader kompenseras genom förutseende flexibla regler.

Livsmedel får enbart märkas ”ekologisk” om minst 95 % av ingredienserna från jordbruket är ekologiska. Ekologiska ingredienser i icke-ekologiska livsmedel får anges som ekologiska i ingrediensförteckningen i den mån som livsmedlet har producerats i överensstämmelse med den ekologiska lagstiftningen. För att säkerställa större insyn måste kontrollorganets kodnummer anges.

Användning av genetiskt modifierade organismer (GMO), och av produkter som är framställda av GMO, är fortfarande förbjuden inom ekologisk produktion. Produkter som innehåller GMO får inte märkas som ekologiska såvida inte ingredienserna som innehåller GMO har tillförts produkterna oavsiktligt och GMO-andelen av ingrediensen understiger 0.9 %.

Enligt den nya lagstiftningen måste producenter av färdigförpackade ekologiska livsmedel använda EU-logon för ekologiska livsmedel från och med den 1 juli 2010. Det är dock valfritt att använda logon på ekologiska livsmedel från tredje land. Med början den 1 juli 2010 måste produktionens lokalisering anges när EU-logon används på jordbruksprodukter.

Distribution på gemenskapens marknad av ekologiska produkter från tredje land är tillåten endast om dessa har producerats och kontrollerats enligt samma, eller motsvarande, villkor som gäller inom EU. Importreglementet utvidgas i och med den nya lagstiftningen. Endast ekologiska varor som hade erkänts av EU kunde tidigare importeras från tredje land, likaså varor vars produktion hade kontrollerats av medlemsländerna och som hade fått importtillstånd.

I framtiden kommer förfarandet med importtillstånd att ersättas med ett nytt importsystem. Kontrollorgan som är verksamma i tredje land kommer då att godkännas och övervakas direkt av Europeiska kommissionen och medlemsländerna.

Detta nya förfarande gör det möjligt för EU-kommissionen att kontrollera och bättre övervaka importen av ekologiska produkter, samt kontrollera de ekologiska garantierna. Dessutom fastställer den nya lagstiftningen en grundval för godkännande av EU-regler för ekologiskt vattenbruk och alger.

Förutom en ny rådsförordning antogs år 2008 också två nya kommissionsförordningar som reglerar ekologisk produktion, import och distribution av ekologiska produkter likväl som märkningen av dessa.

Rådsförordning

Rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91

I denna förordning fastställs den rättsliga ramen för alla led inom produktion, distribution, kontroll och märkning av de ekologiska produkter som får saluföras och handlas med inom EU. Den fastställer den ekologiska produktionens fortsatta utveckling genom att tillhandahålla uttryckligt definierade mål och principer. Eftersom de allmänna riktlinjerna för produktion, kontroll och märkning upprättas genom en rådsförordning kan de kan endast ändras av jordbruksministerrådet. Den tidigare förordningen (EEG) nr 2092/91 upphävs samtidigt.

De nya bestämmelserna om märkning i samband med det obligatoriska användandet av EU-logon senareläggs till den 1 juli 2010 efter en ändring i rådets förordning.

Tillämpningsområde

Rådets förordning är tillämplig för följande jordbruksprodukter, inklusive vattenbruk och jäst:

• Levande eller obearbetade jordbruksprodukter
• Bearbetade livsmedel
• Djurfoder
• Utsäde och uppförökningsmaterial

Insamling av vilda växter och alger ingår också i den här förordningen

Följande ingår inte:

• Produkter från jakt och fiske (av vilda djur).

Kommissionsförordningar

Följande kommissionsförordningar har hittills antagits:

• Kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 av den 5 september 2008 om tillämpningsföreskrifter med avseende på ekologisk produktion, märkning och kontroll, inklusive en första ändring gällande produktionsregler för ekologisk jäst Första ändringsförordningen som upprättar nya produktionsregler för produktion av ekologisk jäst.
• Kommissionens förordning (EG) nr 1235/2008 av den 8 december 2008 med tillämpningsföreskrifter för import av ekologiska produkter från tredje land

I kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 regleras alla led i växt- och animalieproduktionen, från odling och djurhållning till beredning och distribution av ekologiska livsmedel och kontroll av dessa. Den innehåller många tekniska detaljer och är till största delen en utvidgning av den ursprungliga förordningen om ekologisk produktion, utom där detta regleras på annat sätt i rådets förordning.

Kommissionens förordning har ett flertal bilagor. I dessa kan man hitta följande:

• Produkter som är tillåtna inom ekologiskt jordbruk såsom gödsel, jordförbättringsmedel och bekämpningsmedel.
• Minimikrav för storleken på byggnader och rastgårdar inklusive betesmark för ekologisk boskap, baserat på djurart och utvecklingsstadium.
• Icke-ekologiskt djurfoder, fodertillsatser och processtekniska hjälpmedel för produktion av foderblandningar och förblandningar som är tillåtna inom ekologiskt jordbruk.
• Icke-ekologiska ingredienser, tillsatser och processtekniska hjälpmedel som är tillåtna inom ekologisk livsmedelsproduktion (inklusive jästproduktion).
• Krav på gemenskapslogon.

Dessa bilagor och andra delar i den här kommissionsförordningen kan kompletteras av kommissionen för att hålla dem aktuella med hänsyn till den ständiga utvecklingen inom teknik, inom forskning och på den ekologiska marknaden.

I syfte att underlätta införandet av de nya reglerna och för att införliva en del dispenser som upphör att gälla i den tidigare förordningen om ekologisk produktion fastställdes övergångsbestämmelser.

Vid sidan av EU-lagstiftningen om ekologiskt jordbruk och ekologisk produktion måste jordbrukare och förädlare som bedriver ekologisk verksamhet också följa allmänt tillämpliga regler om jordbruksproduktion och beredning av jordbruksprodukter. Detta innebär att allmänt tillämpliga regler som reglerar produktion, beredning, marknadsföring, märkning och kontroll av jordbruksprodukter även gäller för ekologiska livsmedel.

Det vanliga bilaterala erkännandet av tredje land från kommissionens sida i samarbete med medlemsländerna ska bibehållas. Härigenom övervakar kommissionen med stöd av medlemsländerna produktionen och kontrollen av ekologiska produkter. Denna import måste harmoniseras med målen och principerna för lagstiftningen om ekologisk produktion, dock utan att behöva vara exakt densamma. En lista över erkända tredjeländer finns i bilaga III i Importförordningen.

De nya importbestämmelserna säkerställer att ekologiska produkter kan importeras från tredje land som ännu inte har fått ett bilateralt erkännande.

Produkter som produceras och kontrolleras på exakt samma sätt som inom EU ska i framtiden också ha fritt tillträde till den gemensamma marknaden. Kontrollorgan som avser att utföra sådana kontroller måste för det ändamålet ansöka hos EU-kommissionen om kommissionens och medlemsländernas godkännande. Tillsynen över dessa kontrollorgan åvilar kommissionen direkt i samarbete med medlemsländerna.

Eftersom produktionsbetingelserna i tredje land vanligtvis avviker stort från dem i Europa, är det ofta inte möjligt att tillämpa exakt samma regler för produktion och kontroll. Därför måste det också vara möjligt att tillåta liknande regler som i princip överensstämmer med målen och principerna i den ekologiska lagstiftningen.

Tidigare var medlemsländerna tvungna att kontrollera detta för varje enskild produkt inom ramen för importgodkännande. Detta komplicerade system kommer nu att ersättas med ett enklare system. I framtiden kommer kontrollorgan som har godkänts för detta ändamål att kunna genomföra inspektioner på plats. Dessa kontrollorgan måste också godkännas direkt för detta ändamål av EU-kommissionen och medlemsländerna och fortsätter att stå under samma tillsyn. Riktlinjer har offentliggjorts som förklarar hur kontrollorgan kan ansöka om godkännande, hur tillsynen av dem ska ske och om vilka andra åtgärder som är nödvändiga när det gäller import av ekologiska produkter och kontrollen av dessa.

I framtiden kommer nya importbestämmelser att generellt sett underlätta import av ekologiska produkter till EU samtidigt som de befrämjar bättre övervakning och således motverkar vilseledande förfaranden och bedrägeri.

År 1991 antog jordbruksministerrådet förordning (EEG) nr 2092/91 om ekologiskt jordbruk och motsvarande märkning av jordbruksprodukter och livsmedel. Införandet av den förordningen var ett led i reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik och innebar avslutningen på en process genom vilken ekologiskt jordbruk fick officiellt erkännande från de 15 stater som var EU-medlemmar på den tiden.

Till en början reglerade förordningen om ekologisk produktion enbart växtprodukter. Kompletterande bestämmelser för produktion av animalieprodukter infördes senare. Dessa regler omfattade djurfoder, förebyggande av sjukdom, veterinärbehandling, djurskydd, boskapsuppfödning i allmänhet och användning av gödsel.

Användning av genetiskt modifierade organismer och produkter som framställs från sådana var uttryckligen uteslutna från ekologisk produktion. Samtidigt godkändes import av ekologiska produkter från tredje land, import vars produktionskriterier och kontrollsystem kunde erkännas som likvärdiga med dem inom EU.

Till följd av denna fortlöpande process med kompletteringar och ändringar har bestämmelserna i förordning (EEG) nr 2092/91 blivit väldigt komplexa och omfattande.

Den stora betydelse som den ursprungliga EU-förordningen om ekologisk produktion fick kan förklaras med att den skapade en gemensam minimistandard för hela EU. Förtroendet stärktes hos konsumenterna som nu kunde köpa ekologiska produkter från andra medlemsländer i förvissning om att produkterna uppfyllde samma minimikrav. Sedan var det upp till medlemsländerna och privata organisationer att sätta ribban högre än minimikraven.

En grundläggande princip inom ekologiskt jordbruk är användning av utsäde som jordbrukare har producerat ekologiskt. Medlemsstaterna upprätthåller en online-databas i syfte att underlätta anskaffning av sådant utsäde. Leverantörer kan anmäla vad som finns att köpa inom ekologiskt producerat utsäde och sättpotatis till denna databas över ekologiskt material.

Se databasen (databaserna) för mer information.

Beslut som rör nya förordningar om ekologiskt jordbruk fattas med olika europeiska institutioner som deltagare.

Ny EU-lagstiftning som exempelvis rådets förordning (EG) nr 834/2007 rekommenderades av kommissionen (genom generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling), antogs av jordbruksministrarna i rådet och godkändes slutligen efter samråd i parlamentet. Först då blev den rättsligt giltig. Mer information om detta förfarande finns på Internet.

Kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 tillkom på förslag av kommissionen och behövde få stöd av medlemsländerna i Ständiga kommittén för ekologiskt jordbruk. Medlemsstaternas representanter i Ständiga kommittén måste anta en rekommendation med kvalificerad majoritet.

Ständiga kommittén för ekologiskt jordbruk består av representanter från medlemsländerna. En representant från EU-kommissionen tjänstgör som ordförande.

Kommittén inrättades med syftet att säkerställa ett nära samarbete mellan myndigheter med ansvar för den ekologiska sektorn, och för att garantera en enhetlig tillämpning av EU:s ekologiska lagstiftning.

Protokoll från kommitténs senaste möten finns på Internet.

Europeiska kommissionen arbetar också tillsammans med ytterligare två organ som stödjer dess beslutsfattande i frågor som rör ekologiskt jordbruk:

• Rådgivande gruppen för ”Ekologiskt jordbruk”
• Expertgruppen för främjande av ekologiskt jordbruk

Den rådgivande gruppen samlar representanter från olika tekniska och ekonomiska intressegrupper som IFOAM, BEUC, COPA/COCEGA, COFALEC och många andra. Detta underlättar utbytet av erfarenheter och åsikter om olika ämnen som rör ekologisk produktion i syfte att främja den fortlöpande utvecklingen av lagstiftningen för ekologisk produktion.

Expertgruppen för främjande av ekologiskt jordbruk bistår kommissionen med råd i frågor som rör informations- och marknadsföringskampanjer för ekologiskt jordbruk som genomförs som ett led i den Europeiska handlingsplanen för ekologiska livsmedel och ekologiskt jordbruk.

Kommissionen kan rådfråga den rådgivande gruppen och expertgruppen när som helst. Samtidigt kan kommissionsledamöterna lägga fram sina förslag och begära att den rådgivande gruppen eller expertgruppen rådfrågas i frågor som ligger inom deras expertområde.

Beslut i den rådgivande gruppen eller i expertgruppen är inte bindande för kommissionen men tas på största allvar och gruppmedlemmarna hålls informerade om allt i samband med dessa beslut.

Ytterligare betydelsefulla bidrag från dessa båda organ är:

• Upprättandet av ett nära samarbete mellan internationella organisationer, medlemsländernas organisationer och kommissionen
• Bevakning av utvecklingen inom den politiska sfären.
• Stöd för utbyte av information, erfarenheter och beprövade metoder

Medlemsstaterna och Europeiska kommissionen använder detta informationssystem som ett nyckelinstrument för utbyte av jordbruksdata som rör ekologiska produkter, och för att förse allmänheten med aktuell information.

OFIS-databasen innehåller:

• Medlemsstaternas godkännanden för marknadsföring av produkter som har importerats från tredje land
• Tillstånd för tillfällig användning av ingredienser med ursprung i konventionellt jordbruk som inte kan produceras ekologiskt i tillräckligt stora mängder
• Förteckningen över kontrollorgan eller kontrollmyndigheter

OFIS-webbplatsen som riktar sig till allmänheten kan nås här.

Logotyp

Alla produkter med EU-logon måste ha producerats i överensstämmelse med EU:s förordning om ekologiskt jordbruk. Detta stärker konsumenternas tillit när det gäller ursprung och kvalitet på ekologiska livsmedel och drycker.

Det är för närvarande valfritt för ekologiska producenter att märka sina produkter med EU-logon. Från och med den 1 juli 2010 är användning av logon emellertid obligatorisk. En fördel med EU-logon är att det blir lättare för konsumenterna i alla medlemsländer att känna igen ekologiska produkter oavsett ursprung.

Logon kan laddas ned i alla bildformat.